|
Brev från Henning
Tiblin till Salta den 12-13 oktober 1948
|
||||||||||||||
|
I dag är det helgdag igen. Det vimlar av extra helgdagar av skiftande anledningar här. Det är strålande sol i dag, och vi ska ut till Svenska Roddklubben i dag med dir. Krapelius. I övermorgon lätta vi ankar för hemfärd via Santos, Rio, Antwerpen o. Rotterdam (ev. Hamburg). Vistelsen här (14 dar) har gått alltför snabbt. Vi ha hela tiden blivit så väl omhändertagna. Ha faktiskt haft fulltecknade program varje dag. Det värsta är, att B. A. borna är såna nattsuddare. Det är t. ex. vanligt att träffas ½ 11 på kvällen o. gå på någon stor lyxbio och sedan går man ut ofta på ett par ställen efteråt. Det har varit en oerhört intressant tid här. Har varit rätt mycket på sjukhusen här på f.m. o. sedan ha vi mestadels varit ute på stan hela dagarna, så fötterna ha blivit lite ömma. Båten ligger så fint till så vi brukar mestadels äta lunch ombord. De ha såna rigorösa tullbestämmelser här så det är inte lätt att bedriva någon större köpenskap. Priserna äro f. ö. mycket uppskruvade. Det mesta är alltid mkt billigare hemma, men pälsvaror lär vara fördelaktigt att köpa här. Många köper nutria, men jag tycker inte det är särskilt vackert. Vet inte om jag skrivit att vi var på kapplöpningar på B. A. jättehippodrom. Det var en stor upplevelse, d. v. s. mest tittade vi på de eleganta damerna som höll till på den exklusiva jockeyklubbens egna läktare. I söndags bilade vi till Samborombon, bekant från Evert Taubes Carmencita. Sedan for vi till provinshuvudstaden La Plata, där vi besökte ett berömt museum för förhistoriska jätteödlor o. d. Vi bilade 30 mil över den ändlösa Pampas. Där gick enorma kohjordar. Även ridande gauchos såg vi. Dom rider på ett fårskinn men har inte någon sadel. Ett par stora estancior for vi också förbi. De motsvara knappast svenska herrgårdar, ty ofta ha de inte något vidare corps de logis utan ägarna bo vanligen i sina palats i Buenos Aires eller vistas på resor i andra länder. Dessa estancieros äro hur rika som helst. Det är inte ovanligt att de ha en areal av ett par tre hundra tusen tunnland och kossor i proportion därtill. I övrigt såg det urfattigt ut på landet. Folk bor i urusla lerkojor. Det är annat än våra statstugor. Men desto lyxigare bor folk i Buenos Aires. Men utjämningen är på obeveklig frammarsch även här. Det är nog bättre hemma i Sverige i de flesta avseenden. Men nog är det skönt att få leva utan ransoneringar o. dyl. Nu kallar dom till lunch. Det är ljuvligt lugnt ombord, bara vi o. kapten. 13/10 Igår eftermiddag åkte vi med Krapelius i bil till Tigre 3,5 mil utanför stan. Där besökte vi skandinaviska roddklubben, en storslagen anläggning med swimmingpool, tennisbanor etc. Hade också tillfälle att besöka ett argentinskt hem i högre stilen. Det var synnerligen flott. Vi åkte igenom förstaden Belgrano, där de rika ha sina palatsliknande hus, men det blir nog en ände med förskräckelse för även här lurar en Wigfors i vassen. I dag är sista shoppingdagen så vi ska göra en sista rusch genom staden. I morgon blir det nog inte mycket tid att gå i staden. Vi är en aning trötta genom alla evenemang så jag för min del ser med glädje mot hemresan med dåsande i däckstol. Men bakom den soliga sydatlanten väntar Biscaya o. Nordsjön. Hu.
|
||||||||||||||
|
||||||||||||||