[Anm. När denna utgåva skrevs var Märta 18 år,
Erik 15 år och Per 13 år. Handstilen skiftar: alla tre deltog
i skrivandet. Fotografierna ingick inte i Liber. /SZ]
|
Redaktionen 1934 med mormor Mimmi
|
Ärade läsare!
Trots att Liber Annalis Sillenis i år firar ett stort 3-årsjubileum
se sig utgivarna inte i stånd att ytterligare förbättra
dess utstyrsel och innehåll. Kanske det t. o. m. blir svårt
att komma upp till fjolårets höga standard. Händelser
som i fjol högeligen bidrogo till L. A. S. succés ha i år
uteblivit. Redaktionen tror likväl att L. A. S. på grund
av jubileet skall bliva lika efterlängtad i år.
Här i landet pågår för närvarande en stark
aktion mot den s. k. kolorerade veckopressen på grund av dess
rafflande underhaltiga innehåll. Vi äro därför
glada att i årsboken Liber Annalis Sillenis, trots att också
den på sina ställen är färglagd, kunna bjuda våra
läsare på verkligt god och gedigen läsning, fri från
all sensationslystnad.
Strängnäs i dec. 1934
|
Red.
|
Nu vi säga farväl
Till det flyktade år
Med dess ilande stunder
Av glädje och sorg.
Kort var helgdagens ro
Tungt var vardagens slit.
Nu är allt snart förbi.
Dock det mesta var ljust,
Bar ett skimmer av hopp,
Som styrde i stormig tid.
I hemtrevnads ro
Vi nu njuta vår lön.
Under stjärnbeströdd päll
Sänker stämning sig ned.
I vår omgivnings värld
Har ej timat nån stor,
Världsomskakande bragd.
Men i rofylld id
Ha vi byggt på vårt verk
Och vi hoppas att framgent
Må medgångens ljus slå vakt om vår
härd.
|
|
|
Julen 1933 firades på ett sätt, som på en mycket viktig
punkt skiljer sig från föregående. Vi hade ju fått
tillökning i familjen och till på köpet ingen föraktlig
sådan, nämligen en ung dam på 26 vårar, vår
moster. Någon övrig inverkan hade detta annars icke på
vårt traditionsrika julfirande. Helgdagarna rusade i väg
med barmark, nötter, brasor och då och då ett julkalas.
Så fort det under mellandagarna kom några snöfjun drogs
släden fram förstås och stackars Ludendorff fick springa
genom Strömsta skog fast gruset skar mot medarna. Dagen före
nyårsafton foro pappa och Erik till Sigtuna och gissa vad, som
då hände? Jo, vid hemkomsten förde dom med sig en liten
näpen nyårsgåva - liten Karin i egen person.
På nyårsdagen hölls det historiska samtalet mellan
de tre grevarna Oxenstierna och herrskapet af Sillén i de sistnämndas
salong om nazismen, varvid en del synpunkter framkommo, som bidrogo
till att diskussionen så småningom urartade och blev het.
Hade inte fru af Sillén med sitt milda, ljuva väsen ingripit
vet man inte hur saken hade avlupit. - En dag att anteckna är också
den, då den storartade ungdomsbjudningen på Vappa ägde
rum, när vi tappade bort oss i dansens virvlar och inte nådde
hemmets dörr förrän kl. ½ 4 på morgonsidan.
- En munter afton tillbringades också i herdetjället, där
Oxenstierna själv gick i têten för de glada upptågen.
- Säsongens klou (clou) väntades emellertid inträffa
den 10 jan.. Till den dagen hade nämligen inbjudningar utfärdats
en hel vecka i förväg. I vår lyxFord medfördes
den stora dagen till Uppsala kavaljerer även från En[köpings]-trakten.
Festen höll också vad den lovat. Lekar, dans, kotiljonger
och sist men absolut inte minst glace i mängder. Tyvärr kom
också denna fest att utgöra slutet på en lysande säsong.
Redan den 12 måste vi packa ihop våra grejor och ge oss
i väg till det kära gamla Österås. Lyckligtvis
höll även i år vår sköntronande faster på
traditionen att förhöja uppropsdagens glans genom en kopp
av sitt sitt härligt rusande, starka kaffe. - Lyckligtvis blev
den första veckan helt kort. Redan följande dag kunde vi åter
hälsa vårt älskade Salta och Teda, där nästa
stora evenemang väntade. Oxen
ville denna söndag glädja Teda med en ny utmärkt predikant.
Han hette pastor Fraim.
Brev från Lene till svärmor Elvira den 7
januari 1934.
Nu när vi börjat skolan började det naturligtvis att
bli litet kallt och litet is. Pappa, en rask och beslutsam man, grep
tillfället i flykten och sammankallade genast sin klubb, UFF (det
är uttytt unga farbröders förening). Medlemmar äro
förutom styrelsen bestående av hr af Sillén ordf.
och hr. Arosenius verkställande direktör, hrr Westlander,
möjligen tandläkare Jonsson och lantbrukare Nilson och sist
men i sanning inte minst landsfiskalen Almgren. På ordförandes
befallning samlades medlemmarna som ett skott. Man spände på
sig stålskorna och så bar det av på den glatta ytan.
Nästan alltför glatt påstod sedermera herr Almgren.
Men hans stackars Askersund behöver knappast beklaga sig. Den värde
landsfiskalen återvände från sin färd 75 kronor
rikare. Emellertid åkte de frisksportande gubbarna (utom de två
knän som föredrogo att i Strängnäs anlita buss)
utan synbar ansträngning de sex milen Salta - Strängnäs
tur o. retur. - En härlig söndag i februari med strålande
väder var när pappa, pojkarna och Märta åkte skidor
till Enköpings-Näs. Märta gick upp till Liljestrands,
medan Pappa och pojkarna fortsatte till Hacksta. Där hämtade
de farbror Axel. Därifrån gick färden tillbaka till
Liljestrands, och där fiskade vår store skidlöpare pappa
upp herrskapet Liljestrands. Färden ställdes nu mot Salta
igen där en välbehövlig middag intogs. På kvällen
återvände "näsarne" hem igen och skolhushållet
reste till Strängnäs. - På en lovdag i februari reste
Per med buss till Strängnäs där han med klasskamrater
hade hyrt egen buss för att spela en bandymatch i Eskilstuna mot
motsvarande klass. Slutresultatet blev en överväldigande seger
för Strängnäs med icke mindre än 7 mål mot
2. Målgörare för strängnäspojkarna var bland
annat även Per. - En sorglig händelse inträffade också
i samma månad, som vi nyss läst, att gårdens befallningsman
H. Andersson insjuknade i blindtarmsinflammation. Att en sådan
stor och kraftig ung man som han just skulle bli sjuk, det kunde man
inte tro.
Brev
från Elisabeth Zenker till Elvira Tiblin den 15 februari 1934.
Brev från
Elisabeth Zenker till Gunhild af Sillén den 15 februari 1934.
|
|
Palmsöndagen den 25 mars 1934.
Till vänster Lene och Märta (ingick ej
i Liber). T. h. Lene och Henning. |
Påsken firades i Domnarvet. Märta hade rest ett par dagar
tidigare än oss andra. Mamma, mimmi och jag (ansv. utg.) foro i
bil tre dagar efter Märtas avresa. Denna resa blev högst otrevlig.
Vägen mellan Avesta och Hedemora var ohyggligt sörjig och
hal, därför blev en dikeskörning oundviklig. Som tur
var blevo alla oskadda. Efter en ungefär sex timmars resa voro
vi framme efter en tröttsam och nervspännande resa. Efter
ett par dar kom också pappa dit per tåg. Långfredagen
fick en tung prägel på grund av en ohygglig bilolycka, som
ägt rum under natten, varefter morbror måst taga reda på
de svårt skadade. I Stora Tuna imponerande kyrka bevistade vi
samma dag gudstjänsten. Påskaftonen bjöd på något
noch nie dagewesenes då de närvarande erhöll var sin
present. Detta var ett schackdrag påstods det från sakkunnigt
håll med avsikt att locka de närvarande att även framdeles
tillbringa påsken i Domnarvet. Men redan på påskdagen
slog uppbrottets timma. Från högmässan i kyrkan foro
vi nämligen alla utom mimmi, som föredrog att taga järnvägen
på grund av det besvärliga väglaget, hem i bil. Resan
avlöpte utan några som helst olyckor. Visserligen ville pappa
taga upp några käcka sportflickor i bilen, men mamma avböjde
energiskt, och så var även denna hotande fara avvärjd.
Efter visit hos Brundins i Kila anlände vi hem, dit också
Erik på e.m. kom från Strängnäs. Han hade nämligen
tillbringat sin påsk under träget skidlöpande i Jämtland.
Det var naturligtvis bland det roligaste han någonsin varit med
om. Ett intimt förhållande uppkom mellan ledare och meniga.
Allting var gemensamt. T. o. m. Gröna Lund [smeknamn
på utedasset på Salta /SZ]. Det var förbjudet
att där på grund av den stora efterfrågan låsa
dörren om sig. Då undertecknad alltså en gång
skulle söka sig till detta exklusiva ställe befanns det att
där redan sutto herrar Ödman och Tingdal. En plats var emellertid
ledig. I hög grad hjälplös och förvirrad stod jag
i dörröppningen. Men jag kunde icke vika, blott sätta
mig kunde jag, och för övrigt blev jag mycket vänligt
mottagen. "Jaså du kommer och tar dig en stilla funderare,
du också", blev hr Tingdals uppmuntrande tilltal. Fjällfärden
var emellertid också rätt ansträngande. Det tog sig
också uttryck hemma. Mycket ovett fick jag lida för elakhet,
då det naturligtvis bara varit ren trötthet. Jag vill här
gripa tillfället att till alla föräldrar rikta en uppmaning
att noga söka grunden till eventuell disharmoni hos barnen innan
någon slags bestraffning får förekomma. I nittionio
fall av hundra skall orsaken befinnas vara ren trötthet.
Då vi söka i dagboken befinnes det att
hela vårterminen i festligt hänseende var en lång
mörk natt med en enda klart lysande stjärna. Och denna
var vår fasters femtioårsdag. 30-talet tanter + pappa,
farbror Axel och Hakon utgjorde de uppvaktande. Högtidstalet
hölls av vår far, som på festföremålets
önskan i några väl valda ordalag tolkade de närvarandes
känslor för 50-åringen därvid liknande henne
vid en segelbåt, som för förlig vind styr framåt
och klarar alla prickar med osviklig säkerhet. Ett vältaget
fotografi (tyvärr ej påträffat/SZ)
från högtidsdagen bevarar åt eftervärlden
en gruppbild av släktingarna kring dagens drottning, som med
sin personliga charm på ett överlägset sätt
behärskade dagens vimmel. |
|
Gunhild, Henning och Elvira omkring
1934.
|
|
Så nalkades pingsttiden. Lördagen tillbringade Märta
på studentbal i Strängnäs under det att Dr. Tiblin med
fru pr. bil anlände från Domnarvet. Högtiden firades
tämligen lugnt med undantag av att Strömstaborna inklusive
fru Serrander och Ulla senior gladde oss med att intaga kyrkkaffe vid
södra gaveln.
|
Pingstdagen 1934. Fr. v. Lene, Henning, Erik, Elof (?),
Märta, Carl Klingberg (?), Sara Klingberg (?), ? Serrander
(?), Elvira, NN, NN, NN
|
Trefaldighetsaftonen, som inleddes på Ingeborg, måste på
grund av den dåliga väderleken avslutas i kyrkan, där
kyrkoh. Berntsson höll aftonbön i samband med en konsert av
traktens förhoppningsingivande sångarbröder och -systrar.
- En tilldragelse, som särskilt nära berörde en av familjen
af Silléns medlemmar, stiftsjungfrun Märta, inträffade
den 30 maj, då domprosten m.m. Otto Norberg kunde blicka tillbaka
på en 70-årig levnadsdag. Faster tillbringade dagen från
klockan åtta (8) på morgonen vid sitt salongsfönster
beväpnad med dubbla pince-nez'er och med sin lilla näpna hand
graciöst lättande på förmaksgardinen, en gest som
redan blivit historisk.
|
Elof, Per och Gunhild af Sillén sommaren
1934
|
Så småningom började förberedelserna för
Märtas Tysklands-resa. En stor dag var det, då mamma och
Märta hos den fumlige stackars landsfiskalvikarien fick Märtas
längd uppmätt efter många om och men med usla måttband.
Den 3 juni invigdes under enkla högtidligheter i närvaro av
den trängre familjekretsen den imposanta stenmur, som fader Elof
i samarbete med Tutteli upplagt. För att ytterligare betona högtidligheten
i det stolta ögonblicket krossade äldste sonen en gammal värdefull
käpp mot det största blocket i muren.
På skolavslutningen skedde naturligtvis övlig uppvisning
av betyg och stipendier på högsta ort, varvid faster bjöd
på ett utsökt kaffe. Redan samma afton äntrade Sissans
besättning dess däck och hissade kl. 11 på kvällen
segel med Västerås som destinationsort. Sömnen blev
ju efter omständigheterna skaplig. Erik snarkade nästan ända
till Västerås, under det att Per och Märta med livsfara
fick styra farkosten under så kritiska ögonblick, som t.ex.
när pappa i jollen uppsökte någon lockande ö. Vinden
var skral men vid 7-tiden följande morgon kunde vi dock kasta ankar
på Västerås' redd. Nu gällde det att få
frukost. I våra något solkiga kläder sökte vi
oss upp ur hamnkvarteren. Det var skolavslutning och hela staden översvämmades
av gymnasister.
Vykort från
Lene och Henning till Gunhild den 12 juni 1934.
Vykort
från Lene och Henning till Gunhild den 29 juni 1934.
Eriks eljest så resliga gestalt krympte ihop till ett intet
av att behöva vandra omkring på gatorna i sällskap
med den övriga besättningen. Efter att ha vandrat igenom
Klippans tomma salar hamnade vi slutligen på trädgårdspaviljongen,
där vi intogo en splendid frukost med var sitt glas mjölk
à 40 öre. Hemfärden gick utmärkt tills vi
rammade Calle Klingas stolta kryssare utanför Hovjunkaren.
I vredesmod utslungade dess befälhavare några hårda
ord, där han bland annat betecknade vår jolle som en
spottkopp.
Följande dag anlände Doktor Hedréus fr. Östhammar
med sonen Allan, som skulle stanna några veckor. Samma dag
firades "En dag kring Alf Insulander" på Vappa
i en pittoresk björkbacke med kaffe, dans och föredrag.
Kyrkoherde Forell, som just kommit från Berlin berättade
intressant om tyska kyrkostriden i salongen. - Den 14 juni foro
mamma, pappa och Per med Märta till Stockholm f.v.b. Deutschland.
Efter kaffe hos storfastrarna begåvo sig herrarna på
revyn Razzia under det att Tant Eva följde mamma och Märta
till stationen. Några ömma avskedets ögonblick
och tåget rusade i väg. Weiß
man denn wohin man fährt. - Det var alla "tiders"
revy. Per särskilt, som såg en verklig revy för
första gången tyckte att den var mycket rolig. Efter
en härlig supé på Feiths begåvo sig mamma,
pappa och Per hem i den ljuva sommarnatten. - En stor dag hände
under morbrors semester nämligen när Enköpings
nya idrottsplats invigdes. Sådana kända namn som Harald
Andersson, Erik Ny, Norrby och "Hellas-Pelle" deltogo.
Med spänning sutto Erik, Per och Morbror på läktaren
och åsågo det stora evenemanget. En fotbollsmatch
utspelades också mellan E.S.K. och A.I.K. Utgången
blev en stor seger för A.I.K. med 7-2.
|
|
Per af Sillén
|
|
|
I väntan på färjan vid Hjulsta
den 8 juli. Fr. v. Erik, Gunhild, Elof, Per och Henning.
|
Inte något särskilt hände under sommaren, bara det
att Märta var snäll och skrev brev
varenda dag från Tyskland. Allan lekte med kycklingarna och
Per jobbade med. På försommaren var Erik på ett gymnasistmöte
vid Julita. - Den 11 augusti foro Mamma, Mimmi och Per till Enköpings
station och hämtade Märta. De tre minuterna som tåget
uppehöll sig där, användes väl. Gerd fotograferade
oss och vi hunno prata med både Gerd och tant Elisabeth. Efter
många omfamningar och kyssar kunde vi äntligen ställa
stäven mot Salta där lika många kyssar o.s.v. kommo
till Märtas ära.
|
|
Gunhild, Elvira (Mimmi), Per och Märta
|
Märta och hennes älskade mormor,
"Mimpo"
|
|
På Oknön den 12 juli 1934. Fr.
v. Gunhild, Elof, Henning, Elvira, Erik, Per.
|
Min [Eriks] närmaste
"föreskrivares" [Pers] åsikt
att ingenting särskilt hände under sommaren kan jag icke fullt
gilla. Förutom det att volymer skulle kunna skrivas om herr Alléns
[?] öden och äventyr, finns
det nog rätt många små tilldragelser värda en
plats i denna familjehistoria. Tanken faller först och främst
på en härlig segelfärd som företogs i början
på juli. Fröken Signe Andersson antog med nöje (få
vi hoppas) en inbjudning att medfölja. I vindhänseende var
färden den mest omväxlingsrika man någonsin kan tänka
sig. Först fullkomlig stiltje, så lugn, knappt märkbar
vind, märkbar vind, bris, hård vind, storm, och ett tag riktig
orkan. För nybörjare i segling som hr Allén och efter
allt att döma även fröken Andersson var det sålunda
ett riktigt önskeväder.
Till sommarens bästa minnen hör också
Domnarvsresan. Erik och Per hade åtagit sig att försätta
den doktorska trädgården i värdigt skick, vilket de
enligt red:s mening med glans fullgjorde. - Då Märta hemkom
från sin utländska resa (skildras utförligare på
annan plats) återstod icke mycket av sommarens nöjen. Fastmer
såg man allt klarare och klarare den hemska skolan närma
sig. Detta gäller särskilt Erik, som tillbragte hela förmiddagen
med att studera franska (sägs det åtminstone. Red. har icke
ansett sig böra göra närmare efterforskningar). En sista
festlig avslutning på sommaren fingo vi emellertid i och med Mammas
40-årsjubileum. Det var mycket högtidligt och många
gäster. Och den minnas vi väl med Axel Nilssons oförgätliga
tal om den mogna kvinnans charm.
|
|
Ovan: Segelbåtsjollen.
T. v. och nedan: Seglats den 7 augusti med Barbro
Swensson (som senare antog namnet Kallenfeldt, liksom
systrarna) och Harald Thulin till Gisselholmen.
|
|
Uppropsdagens dysterhet lättades genom att
i Mimmis geniala hjärna uppstått den idéen att
göra en blixtvisit till Södertälje. Besöket
där med bad och filminspelning var enastående härligt.
Filminspelningen finnes f. ö. förevigad i Gerd Zenkers
bokfilm: "En sommar med Märta". En stolt dag för
familjen blev då äldste sonen för första
gången i sitt liv tog in hos en landshövding, presenterades
för honom och hans fru och åt av en landshövdingsmat.
Månne det skulle bliva den sista? Med kännedom om hans
uppåtsträvande personlighet (tyvärr i dubbel motto)
tro vi det ej. Samma dag kom Gerd och hämtade
oss med lilla Forden. Han och tant Elisabeth kom nu hem på
en vecka innan de återvände till Tyskland. Avskedet
firades på ett värdigt sätt, naturligtvis med
punsch. Mimmis födelsedag hade dessförinnan firats i
Domnarvet, dit mamma, mimmi och Märta begivit sig i bil på
en blixtvisit. Allt var nog gott och väl tills vi skulle
återvända hem på söndagen. Bilen var omöjlig
att starta och mimmi måste nödvändigt rösta
i Teda på kvällen. Gerd fick visserligen slutligen
fart på den, men mamma vågade likväl inte utan
herrsällskap köra hem varför han lovade följa
med. Om det rörde sig om sabotage från någons
sida, såsom man har framkastat, är ännu ej uppklarat.
I alla händelser nåddes vallokalen 3 min före
stängningsdags och Tedas 2 högerröstande hade fått
en tredje väljarsyster.
F. ö. gick hösten tämligen regelbundet
sin gång, då och då avbruten av angenäma
intermezzon som t.ex. det livligt uppskattade besöket i Västerås
på Garbos Christina-film. Under oktoberlovet fick Märta
inhämta teoretisk undervisning i den ädla automobilkörningskonsten
av ingen mindre än brodern Erik. Under denna tid hemsöktes
också trakten av ett par efterhängsna agenter med spelande
dammsugare, som ställde till en del förvecklingar här
och där.
|
|
I väntan på bilfärjan
vid Strängnäs
|
|
|
Elisabeth och Gerd Zenker besökte systern Lene i Domnarvet
i september. Fr. v. Henning, Lene, Gunhild, Elisabeth, Elvira,
Gerd och Märta.
|
En söndag voro mamma och pappa hos Nauckhoffs och
dröjde, så vi voro en smula oroliga hur det skulle bli med
Strängnäs-resan på kvällen. Följaktligen ringde
vår rådiga mimmi till Karlén varvid följande
monolog "utspann" sig: Jo, det är så att patron
och frun är i Stockholm på middag nu. Ja, hon har sin nya
klädning på sig, som hon fick av domnarvarna, när hon
fyllde 40 år i höstas. Ja, tänk vad tiden går.
Nu äro ju barnen rätt stora alla tre. Den äldsta går
i studentklassen. Nja, hon är allt lite orolig för sitt latin
i alla fall. Vi får väl se! Så är det nummer två,
som är så fasligt uppåtsträvande. Den lilla är
riktigt framstående idrottsman. Han lade in ett mål i Eskilstuna
en gång. Ibland har han lite tråkiga sidor, men det växer
väl bort, när han får lite mera förstånd.
Dom här tre hushållar jag för i Strängnäs.
Vi har maten lagad hemma, så det är bara att värma upp
och då kan vi ju så gott ha köket till sovrum. Fru
Östberg har eldat för att vi ska kunna komma i kväll
om hr. Karlén vill skjutsa med 8-färjan, ifall inte patron
kommer hem. Tack och adjö!
En vecka senare for Erik till Stockholm ensam
på skoloperan Faust. Han bodde hos fastrarna och måste sålunda
klara sig över Slussen med dess invecklade trafikförhållanden.
Det hela gick bra men så hade också mamma honom ovetande
givit slusspolisen en del instruktioner: Var god iakttag fötterna
på de förbipasserande i eftermiddag och om ni får se
någron med ovanligt utbildade sådana, ägna honom en
smula uppmärksamhet, att han kommer på rätt väg.
Den åsyftade personen är en lång, stor, stilig gymnasist
iklädd sin faders överrock med en reva vid ena fickan. Öronen
äro rörliga, dessutom är det troligt att han bär
det medförda gepäcket på huvudet eller kanske rent av
bollar med det. Möjligen mumlar han också en del ord på
grekiska t.ex. agape och Eros i det han viskar namnet Kaliope.
Brev
från Lene och Henning till Elvira den 5 oktober 1934.
Brev från
Elisabeth Zenker till Salta-borna den 7 oktober 1934.
Vykort från
Lene och Henning till Märta den 25 oktober 1934.
En novembersöndag kommo Lene och morbror på
hemväg från Stockholm och besökte oss, ett slags julvisit,
då deras ljuva närvaro över helgen skulle varda oss
förnekad. Den första adventslördagen hade vi Vappa- o.
Ingeborgsbarna här, varvid kvällen tillbringades med diverse
jullekar. - En sensation av angenämaste slag var den afton då
Lennart Bernadotte hedrade Strängnäs-publiken med ett föredrag,
vartill Märta mottagit inbjudan av faster. På ett lekande
och vinnande sätt pratade sig f.d. prinsen in i de närvarandes
hjärtan.
Så småningom slutade terminen. Vädret
var ej så lockande med sitt ösregn, men det var i alla fall
skönt att få vila. Den övliga Stockholms-resan företogs
genast efter hemkomsten från Strängnäs. Utom traditionen
intogs kaffe hos fastrarna, varefter shopping med brinnande intensitet
vidtog. Sist som huvudnummer följde Tovaritch på Komediteatern,
varefter supé intogs på Feiths under tonerna av Längtan
jag vet... utfört av våra gamla vänner musikanterna.
- Julresan slutade ej förrän kl. 3, då en envis dimma
försvårade sikten. - Nu äro vi hemma i lugn och ro,
faster är här och allt är redo. Välkommen, kära
jul 1934!
Brev
från Elisabeth Zenker till Salta den 21 december 2013.
Drapa sommaren
1934
|
|
Ligger i sovvagn
Brunlockig ungmö
Passet vid sidan
Och klockan på vägg
Högresta furor
Susa därute
Resfeber råder
Och sova går ej. |
Nalkas så Eos
Smeker nu Skåne
Med rosenröd arm
Blandad med vallmo
Böljar där rågen,
Sjunger där svalan
Med glädje i sinn.
Nu kommer havet
Silver på vågen. |
Färjan den gungar
Med tåget ombord.
Språken de surra,
Spänning i luften.
Här öppnar sig världen
Allting förstoras
Upp dyker Rügen
Ur böljornas skum
Vit glänser kritan
Där vågorna slå. |
Raskt trippar tullman
Kring väskor och
Tittar tigande ned på vart
Plagg som är där
Dock skvätter punschen
Rofyllt på botten
Dit når ej rovlystne
Spejarens blick.
|
|
|
Snabbt går expressen
Hän över Preussens
Ändlösa slätter
Dagen förrinner
Hakkorsen hägra
Nu syns Berlin
Heil Dir Germania! |
Väl auf dem Bahnhof
Väntar den vänsälle
Vittreste släkting
Förer den bortkomna
Landsflickan hän genom
Brusande världsstadens larm. |
Korvarna små de
Skymta till mötes
Feta och läckra till
Sval Orangead!
Bländande ljusre-
klamer på kvällen
På dagen hetaste solgass
Och jakt
Efter storstadens alla under
Tempelhof och Sans Souci
Vad kan de ej bjuda
Funkturm tar dock priset
Nattens mörker så
Sänkes över staden. |
Dock mot söder ställes färden
Sömn lockar ej eskimåmö från Nord
Resans behag hon njuter med fröjd
Kosan så vrider
Tåget till Dresden
Hugstore Elofs
Dotter av hakkors
Hälsas, som vaja
Och le.
|
|
|
Jordgubbar friska
Fresta på bordet
Hälsningar föras
Fram till husmodern
Hängivet sända
Från vänner i nord. |
Så ila dagar
Snabba nu framåt
Rika på fröjder och glam
Än njutes konststadens
Praktfulla alster
Än för vår väg
Under susande lind. |
Roande resor kring
Rikstyska länder
Fylla den flyende
Sommarens fröjd.
Rembrandt och Luther
Bach, Schiller, Goethe
Döda gestalter
Levande nu. |
Åter mot Dresden
Ställes så stigen
Thüringens korvar
De välstekta små
Hopas till minnenas
antal de många. |
Åter nu ter sig
Strålande trynet
På Uhlmann
Den välfödde
Urtyske man. |
|
|
Utflykt i bokskog
Blandad med barrträd
Fyller rätt ofta
Var flyende dag
Dollfuss är skjuten
Hindenburg borta
Historien den
Skriver så månget
Ett blad
Bastei och Slovakien
Tjusande skönhet
Bjudes åt hänförd
Sköldmö från Nord. |
Randas så uppbrottets
Fruktade timme
Kappsäcken packas
Åt allt bjuds farväl
Dresden, Berlin och
Gröna barrskogen
Susa förbi vårt
Ilande tåg.
Sassnitz och havet
Allt, allt försvinner.
Åter så trampar jag
Fädernejord |
Bort dö de för-
Gående dagarnas
Nöjen. Minnet dock
Lever i snöiga Nord. |
|
|
|
När i somras den tragiska händelsen utspelades på Salta,
d.v.s. när vår käre lille "byxnafsare" Kathie,
blev skjuten, blevo alla uppfyllda av mycken sorg. Särskilt då
vår nuvarande jungfru, fröken T. Lennqvist. Märta, som
inte var hemma, utan befann sig i Tyskland, fick inte veta händelsen
förrän mycket senare. Som bödel tjänstgjorde herr
Emanuel Spångberg. Fröken Lennqvist, vilken blev så
tagen av händelsen måste gå hem. - Efter denna tilldragelse
gick tanken till att få en ny "Jycke". Dagen
efter mammas födelsedag gick önskan i fullbordan. Faster,
farbror Axel och Gerd voro närvarande när lådan öppnades.
Farbror Axel och Gerd började nu på att fotografera den lille
valpen, som om det skulle vara någon kunglig eller någon
annan hög herre. Det första namnet som gavs åt den lilla
vovven var Andersson emedan han kom ifrån en gubbe i Västergötland
som just hette A. Detta namn antogs icke och därför blev det
tvistade meningar om vad han skulle heta. Somliga ville att hunden skulle
heta Truls andra ville ha namnet Rapp. Men så kom mimmi upp med
det goda förslaget Torquato Tasso. Det namnet tyckte alla var bra
och så antogs det. Vardagsspråket säger bara Tasso
men det är ju lika bra det. Tasso har växt oerhört, liksom
även människor ju göra, och visat goda tendenser till
klokhet och förstånd. Erik och Per ha nämligen låtit
hunden hoppa över en käpp. Särskilt i att hoppa, har
han att vänta stora förväntningar. Även i andra
saker har han visat sig duktig. Han är av samma ras som Fido, vilken
var engelsk setter. - Alla äro nöjda med Tasso och hoppas
att denne icke gör som Kathie, denne nafsade hål på
strumpor kjolar o. dyl.. Alla vänta alltså att Tasso skall
bli vad man menar med en verklig hund: En framförallt väluppfostrad,
klok och snäll hund.
|
Fr. v. Märta, Gunhild, Erik, NN, Per,
Gerd Zenker, Elvira, Elof med valpen Tasso.
|
Härdad jungfru sökes för ett doktorshem. För att
förstå de bannor som doktorinnan (tyskfödd) möjligen
behagar utslunga vore kunnighet i tyska språket önskvärd.
På grund av att arbetet kommer att ske under svåra omständigheter
blir lönen tämligen hög. Likväl är det ingen
framtidsplats. Tillträde omedelbart, avträde först efter
ett års uppsägningstid. Svar till "Per aspera ad astra"
D.T.K. Platsen som verkmästare vid Strömsta båtbyggeriaktiebolag
är till ansökan ledig. Platsen är synnerligen förnämlig,
då båtar distribueras över hela den nu kända världen.
- Svar till "Ungdom - Förtröstan" D.T.K.