Halle den 6 juli 1934 kl. 3 e.m.

Älskade mamma!

Ja, heute vor einem Tage waren wir bei Hedvig Thulin. Usch, så fort det går. Nej, ingen filosofi utan nyktra beskrivningar, nicht? (Hur kan ni veta, att min tillvaro är ett drömliv? Jag skriver ju dock tämligen sakligt. Inte sant? Eller hur?) Jag flackar omkring ur stad i stad och från familj till familj och skriver av djup känsla och uppriktig övertygelse burna tacksägelser i deras gästböcker und zwar på svenska. Ja, det är verkligen tjusigt att vara svenska här. Saknas bara befintligheten av gula gyllene lockar och ögon blå som vår nordiska himmel. Hm! Nu är jag lyrisk igen! Hör på, här kommer en paradox, Erik! Förtjusande Tante Marga säger, att jag kommer att bli en utmärkt husmoder och att hon kommer att sakna mina flinka händer, när jag far i morgon. Herr Geheimrat instämmer också. Egone libertate non fruar? Det är Kuhmist hur väl de känner till oss alla och särskilt die Großmutter, som hushållare för sina barnbarn. T. E. säger, att hon känner det som hon var ute och reste med Lene och mitt stela av naturen otillgängliga jag faller till föga för all denna impulsiva, spontana hjärtlighet, som strömmar emot en. G. tyckte synd om mig som skulle träffa så mycket främmande människor här, men det är uteslutande jätte. Den tyska gästfriheten når nog minst lika högt som den svenska.

Jag antar att jag skrivit om resan till Halle. Alltnog, varma och trötta anlände vi hit den sista juni. Togo det lugnt i början och promenerade blott litet vid Saale. På söndagen i kyrkan, första Luther-punkten. I konstmuseum. På kvällen, när vi satt i vårt cozy corner på verandan och åt härliga bigarråer kom det hemska budskapet om Röhms förräderi. Har i dag i Leipzig köpt ett Sv.D. för i onsdags och där lät dom upprörda som 1000. Studentsångarna voro ju glada, att dom undgått skräckdagarna, men det är nog betydligt för mycket sagt. De blodiga händelserna i Tyskland o.s.v. 8 st. ha arkebuserats och det låter verkligen också här som om blott Hitlers rådighet och lugn hade avvärjt svåra inre oroligheter med ity åtföljande döda. - T. E. och jag voro dock egentligen mest oroliga för vad ni skulle vara "fruktsamma".

På måndag morgon kom T. E. in med brev både från Mimmi och faster, som tackade för den underbara Hitler. Hon har nu också fått ett brev. Vid läsningen av donna Elviras brev skrattade jag onekligen högt. Returnerade det till den tredje i trion, som blivit mycket förtjust. På f.m. shoppade jag litet kort och frimärken och magnifik nötchoklad, enkel mängd för 30 öre. Per kort har jag underrättat om vårt nätta besök i Merseburg på e.m. Det är naturligtvis särskilt intressant att komma bort från de stora turiststråken, som det heter. Härlig Eis före hemresan. Hälsade på en ung rar sköterska Schwester Johanna, en släkting till mig på något avstånd, så att säga släkt med släkten, då hon är brorsdotter till geheimerådet Schultzky, g m. Tante Marga, syster till o.s.v. A propos det har herrskapet Kiepura (han är son här i huset) uttryckt sitt beklagande, att vi (= jag) inte var längre i Berlin. Och ändå är dom nygifta! Ja, det är med te å vara avhållen ska jag säja!! - På kvällen läste jag några sidor engelska. F. ö. har jag på 5 dagar läst en 452 sid. diger emancipationsroman (delvis högt medan tanterna handarbetade).

På tisdagen kort fr. Lene i Kalmar. I museum (Unserer Vorzeit) mäkta intressant med en mängd fabelhaftiga ting. Vid entrén i det kolossala stenpalatset voro jättehakkors målade och i hallen ett rikt bildgalleri ur Hitlers liv och även hans byst. Imposant.

På onsdagen bestegs borgen Giebenstein, som ni visst har fått kort av. Därifrån har en konung till häst störtat sig i Saale à la Kungshatt och undkommit sina fiender. Åto bakelser på andra sidan och njöto av utsikten. På kvällen packade vi ihop våra penater. Skulle nämligen vid återkomsten från Leipzig blott göra ett kort uppehåll här och ha kappsäckarna redo för den skull. Med var sin Nattskjorta och tändborste (Gerds patent) i ett litet paket foro vi med ett sött persontåg till Lützen, dit vi anlände efter halvannan timmes resa ½ 10 f.m. Gingo Adolf Hitler-gatan och G.-Adolfsgatan till Schwedenstein, men när vi ville in i kapellet var det stängt. Precis som Pergamon. Die Führerin var nämligen till stan = Leipzig. Synd att jag inte fick rista in mitt namn i Gyllene boken, annars är väl där inte så mycket att se. Besökte i varje fall ett hembygdsmuseum i ett 1100-talsslott, där själva slaget var rekonstruerat med tennsoldater. Allt i detalj med alla anförare, som jag kände igen namnet på. Det var riktigt högtidligt, när förarinnan berättade allt, som jag så väl kände till (om landsvägen o.s.v.). Där fanns också en gästbok vari det stod två namn före mitt. Maj-Britt Lindquist, Enköping. Klein ist doch die Welt. F. ö. var det blott få svenska. Men Guatemala, Indien och Kina var representerat.

Foro sedan med buss till Leipzig och tvärs igenom hela staden med spårvagn till Völkerschlacht-Denkmal. Åto först middag på Königin Louise och bestego sedan de 199 trappstegen i vindeltrappan. Jag blev både snurrig i skallen och svag i knävecken, men det lönade sig. Åh, så imponerande. Vilken utsikt. T. E. har varit här med lilla morbror, men mamma har väl inte varit upp. Dammen nedanför är så stor (eller så liten) att hälften av Tysklands armé - 50 000 man får rum där med 4 man på varje kvadrat-m [ritad kvadrat]. - Vi var ledsna, att vi inte hade nån kamera så att vi kunnat få ett liknande foto, som vi har av T. E. och mamma. Sen drack vi kaffe och for med spårvagn till Rue d'Albert, varest jag tog I:o Lenes skola II:o Nr. 38 (där jag kastade en slängkyss till det fönster bakom vilket min moder sovit rosendrömmar) III:o morbrors heliga Bierstube i betraktande. Peterskyrkan var f. tillfället höljd i byggnadsställningar. Thomaskirche, Bibliotheket, Gewandthaus, Lubbe-huset, alla pälsaffärerna och tryckeriskorstenarna. Pampig stad men nog är Dresden trevligare i synnerhet omgivningarna. Det blir ju rätt langweilig med "Leipzigs slätter". (Lützens "kullar", såg jag inte skymten av.)

Kl. 6 kom Frau Bergsdirektor Kühn m. chaufför i flott bil och hämtade oss. Det är mor till Birgitte Volkmann i B. Foro 1 à 2 mil bl. a. genom den lilla staden Marktranstädt (i närh. av Altranstädt) till deras hem i Albertsdorf. Stort trevligt hus, härlig trädgård med Kirschen och rosor. Rosorna blomma ännu här men inte i Dresden, där de blommat sen mitten av maj. Den närvarande familjen består av I Großmutter, 91 år, vital som attan, frågade efter mimpo, blev nästan besviken, då hon hörde att Du var en ung flicka på 60. Fru Käthe 65. Bergsdirektorn, förtjusande människa, 23-åriga förlovade dottern Bärbel, kusinen Dorothé t.o.m. hon hade reda på mej. Hemskt rara allihopa. Kvällsmat i trädgården med tunna pannkakor, riktigt hemligt! Efteråt höll husfadern andakt. Tänk, precis som i en roman! Det kanske är lite vanhelgande sagt, men det var inte alls så menat. T. E. och jag lågo i ett förtjusande grönt gästrum. Gick i säng med en nätt roman. - Efter frukosten ½ 9! cyklade Bärbel, Dorothé och jag till brunkolsverket som Bärbel visade samvetsgrannt. Gingo bland maskiner, där det stod Lebensgefahr, så jag var riktigt rädd, besonders för att vi inte skulle få tala om för pappan. Foro i bil till Leipzig, togo en hastig titt i ett konstmuseum med jättestaty över Beethoven och flera vackra moderna konstverk. Jätteskyttedag med massor av hakkorsfanor och girlander och en stor tribun på Augustusplatz. Väl på tåget underrättade oss konduktören hovsamt att vi voro på väg till Magdeburg i st. f. Halle. Jaha! Fingo byta på vägen, men blevo så försenade (1 ½ tim), att vi ha uppskjutit Hannover-resan till i morgon.

Glad, att jag fått tid till detta brev. - Tack för Eriks och edert målande brev. Jag beklagar Signe. Är inte t. o. m. mitt format bekvämare ombord? Tänk vad hon skall avskräcka grannarna att följa med nu. - Gerd skriver i ett kort i dag att han fått mammas kort.

1000 000 000 hälsningar. Muss, muss. Märta xxx

Hur mår min älskling Kathie egentligen? Auf Wiedersehen kära raringar eller rent av älsklingar! Tänk, att Erik längtar efter sin apa! Tempora mutantur. - Tanterna beundrar pappas stil. - När Tiblins kommer skriver ni väl une lettre commune, n'est-ce pas?

Innehåll ¦ Nästa