Mer än halftannat sekel har gått, sedan Jakob Benjamin Lohman skref sin Arboga Känning. Ehuru Simonius redan förut (1659) i Åbo utgifvit sin Encomium Arbogiæ, var dock Lohmans arbete af en epokgörande betydelse. Simonius hade ägt ringa material att tillgå, men hade på ett erkännansvärdt sätt vetat att begränsa sig. Lohman hade däremot, genom sin bekantskap med assessor A. A. von Stjernman, lyckats förskaffa sig en mängd afskrifter af historiska dokument rörande Arboga, hvarigenom hans arbete kom att blifva den första svenska topografi, som, i motsats till föregående tiders rudbeckianska hugskott, stödde sig på urkundernas säkra basis. Lohman gick dessutom till verket med ynglingens hänförelse för sin födelsestad. Detta har gifvit hans arbete ett fängslande behag, som ännu i dag är detsamma. I många fall visar sig dock äfven Lohman vara ett barn af Rudbecks tid. De af honom anförda urkunderna hafva dock alla sitt bestående värde och återfinnas här.
Det arbete, som nu framträder, erbjuder, i jämförelse med sina föregångare, ett innehåll, som i det hela är alldeles nytt, beroende därpå, att stadsarkivets rika källurkunder, som af Lohman varit okända eller förbisetts, nu blifvit öppnade, hvartill kommer det från olika håll hämtade urkundsmaterial, som sedan hans tid blifvit offentliggjordt eller ordnadt. Mycket gömmes i arkiven, som ännu icke sett dagen. Många frågor måste på grund häraf lämnas öppna för framtida forskning. Så är frågan om kyrkornas namn och läge en af de vanskligaste i hela krönikan. Man vet ej ens, hvilken kyrka det var, som brunnit kort före 1480. Troligen hafva eldsvådor tid efter annan ödelagt helgedomarna, hvarjämte flera kyrkor sammanslagit sig om en präst, såsom fallet en tid tyckes ha varit med Uppkyrkan och S:t Nikolai. Ovanligt var det ej heller, att både kyrka och kapell byggdes af trä. Då helgonen under den senare medeltiden växlade, torde kyrkorna lika ofta ha bytt namn, hvaraf en och samma kyrka uppträder under olika benämningar.
De källor, författaren haft att tillgå, äro följande:
I Arboga stads arkiv: Tänkeboken från 1451, innefattande rådhusrättsprotokollen till medeltidens slut. Denna bok, som i Arboga krönika betecknas med R. R. P. eller protok., fanns på sin plats i arkivet under Lohmans tid, men synes ej af honom vara öppnad. För Arboga Krönika har den varit hufvudkällan. Jämte denna förvaras i arkivet de s. k. tomerna, ursprungligen 13 delar, omfattande afskrifter af urkunder rörande Arboga stad från medeltiden till senare tider. Af dessa tomer är n:r 2 förkommen. Troligen har dock Lohman haft tillfälle att begagna dem.
I pastorsexpeditionens arkiv förvaras: Vesténs Arbogia Literata samt densammes Samlingar rörande Arboga stads-, lands- och Sätterbo församlingar (mest utdrag ur den följande).
I Arboga landskyrkas arkiv förvaras: Lohman, Arboga sockens känning (i Arboga krönika betecknad med A. S. K.), liksom de föregående i handskrift och äfven innehållande tillägg till Arboga Känning.
Af Lohmans Arboga Känning har författaren anträffat 3 st. interfolierade exemplar: 1) i Västerås gymnasii-bibliotek, fordom tillhörigt Lohman; 2) i Statistiska centralbyråns bibliotek, fordom tillhörigt A. A. v. Stjernman; 3) i Upsala universitets bibliotek, Vestinska samlingarna. Alla dessa interfolierade exemplar äro försedda med handskrifna anteckningar. Författaren har af dem begagnat 1 och 2 (Munkritningen af Arboga, pag. 109, är tagen ur dem).
I Västerås gymnasii-bibliotek förvaras äfven Arboga pastorats herdaminne, troligen handskrift af Almgren, komminister i landsförsamlingen (d. 1826).
I riksarkivet hafva begagnats: Medeltidens pergamentsbref, Svenskt diplomatarium, Rasmus Ludwiksens förteckning öfver rappade (rappa = röfva) och igenfordrade klostergods, Städernas akta, Gamble Herr Sten Stures jordabok.
I kammararkivet: Fogderäkenskaper från 1529.
I Historie-, vitterhets- och antiqvitetsakademien: Samlingar af Peringschöld, Örnhjelm, Broocman. Särskildt märkas Index till Peringschölds Diarium och H. B. E. Hildebrands samlingar (7 tomer); Hofberg, Västmanlands fornminnen (handskrift) ibidem.
I K. biblioteket finnas: Prästernas relationer till Carl XI om kyrkorna och deras antiqviteter (äfven om Arboga).
Af tryckta skrifter hafva anlitats:
Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia under medeltiden. — Densamme, Skandinavien under unionstiden. — Scriptores rerum suecicarum (särskildt Diarium Vadstenense och Rimkrönikan). — A. A. v. Stjernman, Svea och Göta höfdingaminne. — Hildebrand, Svenska medeltidens sigill. — Vastovius, Vitis aquilonia. Ed. Eric Benzelius (uppräknar ett dominikanerkloster i Arboga jämte 2 andra kloster). — Messenius, Scandia illustrata (rik på historiska data rörande kloster och kyrkor). — Loccenius, Rerum svecicarum Historia (framstående genom psykologiskt djup i karaktärsteckning). — A. Botin, Utkast till svenska folkets historia (målande och öfverskådlig teckning af de olika tidehvarfven). — Strinnholm, Svenska folkets historia. — Reuterdahl, Svenska kyrkans historia. — Densamme, Statuta synodalia, källa för Arboga kyrkomötesbeslut (finnas äfven i Acta Jubilæa 1793). — Handlingar rörande Skandinaviens historia. — Gustaf I:s registratur. — Dybeck, Runa. — Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne. — Hofberg, Nerikes gamla minnen. — Hildebrand, Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. — Jakob, die Kunst in der Kirche. — Wessely, Ikonographie der Heiligen. — Müller-Mothes, Archäologisches Wörterbuch. — Rietz, Dialektlexikon. — Wadding, Acta fratrum minorum, upptagande allt, hvad i Vatikanska biblioteket finnes rörande franciskanerna i Sverige. — Tunelds Geografi. — Grau, Beskrifning om Västmanland. — E. Sidenbladh, Geolog, kartan, bladet Arboga (text). Stockholm 1862, upptagande en del data rörande Arboga. Likaså Geograf.-Statistiskt Lexikon, där hithörande uppsatser troligen äro författade af framlidne d:r Bergmanson i Arboga och röja mycket intresse för stadens forntid.
— En mindre uppsats om Arboga, af G. Thomé, finnes intagen i kalendern Svea 1864.
______
Författaren har hittills förgäfves sökt efter några aflatsbref för Arboga från den senare medeltiden. Sådana funnos helt visst bland de »14 st. gamla breff, med stora och mindre sigiller på latin, med munkskrift aff biskopar, skreffne för 200 år vid pass», som 1667 nämnas i prosten Göran Vintrosii relation såsom befintliga i Arboga sockens kyrka. Lohman nämner i A. S. K., att i 1699 års inventarium för landskyrkan funnos upptagna 4 st. munkabref. 1708 voro dessa borta och funnos ej heller vid efterfrågan i antiqvitetsarkivet. För närvarande finnes intet medeltidsbref i arbogakyrkorna. Hvart ha de 14 af Vintrosius nämnda brefven tagit vägen? De vore af yttersta vikt för kännedom af Arboga medeltidskyrkors namn. Likaså har författaren hittills utan framgång sökt efter kartor öfver Arboga före 1650, liksom efter några lämningar af det forna franciskanerbiblioteket, hvars diarium, i fall det funnes kvar, borde lämna rika bidrag till krönikan. Biblioteken i Uppsala, Skara och Linköping samt Köpenhamn torde i detta afseende böra rannsakas.
______
Materialet till kap. XIV (första delen) har författaren samlat ur folkets mun. Mesta bidragen hafva gifvits af den gamle, men ungdomlige Carl Jonson i Torpänge.
______
Författarens företal till Krönikans första del hade följande afslutning:
Skulle Arboga medeltidskrönika väcka det intresse, som författaren därmed afsett, är det hans mening att möjligen inom loppet af nästa år utgifva en fortsättning däraf, omfattande tiden från reformationen till början af vårt århundrade. Denna del blifver, i så fall, mindre än den nu utgifna och kommer att komplettera denna. Materialet, som föreligger, är nämligen så rikt, att det härvidlag icke kan blifva fråga om annat än att välja karakteristiska bilder från 15-, 16- och 1700-talen.
Men i striden mellan det gamla och nya visar sig, äfven inom krönikans trånga ram, det som är det största i all historia. De själfviska sträfvandena tvingas, mot sin vilja, att blifva bärare för högre, eviga idéer.
______
Sist får författaren hembära sin hjärtliga tack till alla, som med tillmötesgående eller hjälp understödt hans arbete och särskildt bland dem Riksantikvarien m. m., D:r H. O. Hildebrand, f. d. Bibliotekarien D:r C. O. Styffe, Professorn m. m. D:r K. Södervall samt Läroverksadjunkten och Bibliotekarien D:r W. Molér.
Arboga i September 1892.
G. B.
