Så föreligger nu ändtligen Doktor G. Bergströms intressanta bok om Arboga — »Arboga Krönika» — komplett i ny upplaga, såsom gratisbilaga — ja, vi våga med trygghet säga en särdeles värdefull gratisbilaga till Köpings-Posten.
Vi sade här ofvan »ändtligen», ty afsikten var ursprungligen att inom en mycket begränsad tid låta gratisbilagan utkomma. Vi föreställde oss, att löftet om en så intressant och värdefull bilaga som G. Bergströms Arboga Krönika skulle tillföra Köpings-Posten ett afsevärdt antal nya prenumeranter. Så blef icke fallet, och om prenumerantfiske varit den enda eller hufvudsakliga driffjädern till vårt inköp af förlagsrätten till boken och till vårt utgifvande af densamma, så hade ganska snart ett meddelande blifvit synligt, att planen måst i brist på uppmuntran uppgifvas.
Men vi hade en annan och djupare liggande orsak att sprida »Arboga Krönika» inom vår verkningskrets. Bokens innehåll borde ej kunna undgå att höja intresset för fädrens verk, för gammaldags åskådning och för gångna generationers öden ej blott inom den fordom om ej förnämligaste så dock lifligast af andliga och världsliga riksmöten frekventerade staden inom vår ort, utan äfven inom en vidare krets, inom fäderneslandet i dess helhet. Det fint och känsligt skrifna arbetet borde kunna få många läsare att ej blott med intresse taga kännedom om, huru fädren handlat och vandlat, utan äfven att lära sig känna med fädren, det borde kunna sammanlöda den nuvarande generationen innerligare med de gångna och dymedelst fördjupa samhörighetskänslan, fosterlandskänslan.
Så beslöto vi att fasthålla vid det en gång gifna löftet, trots de stora ekonomiska uppoffringar, hvarmed saken var förknippad. Den ringa uppmuntran, vårt frikostiga löfte rönt, har sålunda endast haft den oundvikliga följden, att vi ej kunnat lämna vår läsekrets den utlofvade värdefulla gåfvan komplett tidigare, än vår ekonomiska bärkraft tillåtit, och att sålunda utgifningen måst ske i sakta tempo och fortgå med fördelning på flera år.
Med den Bergströmska texten hafva få förändringar vidtagits. Det af D:r B. använda gammaldags stafsättet har något moderniserats, i början blott på de vår generations ögon mest stötande ställena, men snart i full öfverensstämmelse med Svenska Akademiens ordlista öfver svenska språket, 7:de omarbetade upplagan. Ett konsekvent genomförande häraf har erbjudit oerhörda svårigheter, då D:r Bergström ofta, utan att använda anföringstecken, i texten talar med urkundens egna ord och det rätta då vore att äfven använda urkundens stafsätt, oförändradt.
Vidare hafva en del i den äldre upplagan upptagna rättelser och tillägg iakttagits resp. inryckts på vederbörliga ställen i den fortlöpande texten, hvilket senare äfven ägt rum med en mängd randanmärkningar, hvarmed D:r B. försett sitt exemplar af »Krönikan».
Öfverblifna exemplar af Arboga Krönika komma att hållas allmänheten tillgängliga dels å Köpings-Postens Expedition och dels, så långt upplagan räcker, i rikets boklådor.
Under önskan, att »Krönikan» måtte fylla den uppgift, vi med dess utgifvande afsett, samt lära sina blifvande läsare, hvad dess författare vid samlandet af materielet för densamma själf inhämtat och funnit klarlagdt, nämligen att alla »själfviska sträfvanden tvingas, mot sin vilja, att blifva bärare för högre, eviga idéer», utsända vi härmed bokens sista dubbelark, hvarefter ytterligare endast följer en till författarens porträtt fogad lefnadsteckning.
Köping i Juni 1911.
Köpings-Postens Redaktion
Anders Willhard.
