Brev från Märta till Stefan i Zermatt

Farsta söndagen den 10 febr. 1980 kl. 11.00

Kära Du! Hoppas, att Du är lyckligt installerad och att Du har förstånd att akta Dig för laviner.

Nu har Du väl redan hört av Erik det fruktansvärda som har inträffat: att Lene är död.

Vi var ju på Ingers 60-årsdag i går och jag var så ivrig att mamma skulle följa med. Hon blir ju alltid så uppiggad av att komma ut och träffa folk. Men hon sa att det var uteslutet. Hon kunde inte lämna Lene så dålig som Henning var. - Efter lunchen for vi in till Gertrud och hälsade på. Och hon blev så hemskt glad och tackade om och om igen för att vi kommit. När vi kom hem ringde Birr: Moma har ringt till Wappa och försökt få tag på Er, tant Lene har fått slag och är död. - Dom hade suttit framför öppna spisen och hört på Riksronden kl. 15.00 och strax efter gav Lene ett kort litet ljud, en liten suck bara, ifrån sig och sjönk ihop över sin sömnad och var död.

Mamma ringde omedelbart efter ambulans och Henning gick efter sitt stetoskop. Dom försökte med konstgjord andning, ambulanspersonalen, och förde henne sen till Sabbatsberg. - Mamma ringde till Ingela som var förkyld och låg i sängen. Jan kom genast med Astrid, men sen var han hem och hämtade Ingela. - Ingela hade ringt till biblioteket i Minneapolis för att få reda på Marianns adress. Hon bor ju hos bekanta än så länge.

Mamma sa, att det var så gripande att se Marianns avsked från Henning, hur hon låg på knä framför honom och smekte honom. Och tänk, att sen få det här budskapet i stället.

Morbror är alldeles oberörd. Han talar om att det varit 2 dödsfall: Jan också, och att det blir besvärligt att ha begravning men är lugn och fullkomligt inpuppad i sig själv. - Karin kommer i kväll med flyg. Dom hoppas få in Henning på sjukhus på tisdag. En sån reaktion det ska bli för mamma. Pappa är alldeles bedövad, säger han.

Ja, det här var inget roligt brev. Jag gissar att det dröjer rätt länge innan det blir begravning. Man var kvar Du, Din semester ut i alla händelser.