©Teda hembygdsförening 2008 19.
Skolan i Teda
|
|||||||||||||
Under många år fanns endast en lärare som undervisade alla klasser samtidigt, en B3-skola. När särskild småskola inrättades vet vi inte exakt, men av protokoll framgår att den inte fanns 1889. Då avslogs nämligen ett förslag om småskola på grund av de hårda tiderna och att det fanns för få barn. Ett protokoll från 1914 ger dock noggranna anvisningar för lärarinnebostad och lektionssal för småskola. Någon gång mellan dessa årtal har alltså småskolan inrättats och skolformen blev därigenom B2. Därefter var skolan 6-årig fram till 1946 då 7-årig folkskola infördes. Sedan 1890-talet fanns en repetitionsskola i januari månad, en föregångare till den senare formen fortsättningsskola. Det fanns också ett sockenbibliotek, som på 1980-talet hade 220 band. Teda skola upphörde vid årsskiftet 1951/52, och därmed avslutades en hundraårig skolverksamhet i socknen. Ansvaret för skolan överfördes år 1950 från kyrkan till kommunen. I Teda hade därför kyrkstämman och av stämman valt skolråd fram till dess varit skolans styrelse. Prästen hade alltså ett tillsynsansvar för skolan nästan fram till nedläggningen. Lärarna Tedas lärarförteckning ser ut så här - uppgifterna t.o.m. 1895 är hämtade från husförhörslängderna: Carl Magnus Sahlgren, 1851-1871. Vilhelm Ferdinand Hellström, 1871-1880. Frans Oskar Ålin, 1881-1914. Agnes Edvall, småskollärare, med på skolfoto från 1915. Paul Svensson, folkskollärare fr.o.m. 1/1 1915. Hugo Neikter, folkskollärare från 1/9 1918. Fru Neikter, småskollärare från 1/8 1918. Anna-Lisa Bagge, småskollärare, 1922-1951, tidvis med vikarier. Uno Bagge, folkskollärare från 1922-1951. Uno och Anna-Lisa Bagges långa lärargärning gör att äldre Tedabor har många minnen av dem. Deras äktenskap upplöstes men de förblev kollegor under många år, på var sin sida om skolgården. Uno Bagge var också kantor och behöll denna uppgift fram till sin död 1971 - en musikalisk talang med god sångröst och absolut gehör. Han hjälpte många med skrivgöromål som deklarationer och bouppteckningar och var också praktiskt kunnig och tillverkade båtar. På sin fritid (när han nu hade någon) ägnade han sig åt jakt, skytte, hemvärnet och hembygdsarbete i Bartholomei gille. En av Uno Bagges elever, Enar Pettersson från Hjortsberga, har berättat en episod som visar att Bagge skapade minnesvärda upplevelser för skolbarnen. Klass 6, då avgångsklass i Teda folkskola, gjorde varje år en båtresa till Mariefred med Uno Bagge som båtägare och kapten på skutan. På den resa som Enar var med på 1939 gick kaptenen för nära land och körde genom ett område med nate. Denna bottenväxt fastnade i propellern och motorn stannade. Bagge fick igång motorn och kunde backa sig loss, men framåt gick det inte att köra. Båten var då cirka en km från fiskartorpet på Strömsta och färden dit gick baklänges. Framme vid fiskartorpet fick eleverna sätta sig långt fram på fören för att få upp aktern så högt att man kom åt propellern och fick bort naten. Färden fortsatte sedan till Furuberg, där Bagge hade sin båtplats. Några rader ur en dikt till skolträffen 1985 ger personligt färgade, och stundom smärtsamma, minnen av några av lärarna:
Undervisning och skolmiljö Fyra, senare fem, klasser undervisades samtidigt i samma klassrum. Det var varken lätt för lärare eller för elever, men man fick göra det bästa av situationen. Och det hade det goda med sig att eleverna fick höra allt flera gånger - repetition är som bekant all kunskaps moder. Den vanliga modellen var att läraren höll lektion med två klasser medan de andra ägnade sig åt tyst läsning, välskrivning eller räkning. Skolradion var betydelsefull, och programmen tillsammans med texthäften utnyttjades flitigt. 1940-talets elever minns särskilt forskningsresanden Sten Bergmans distinkta röst och livfulla skildringar från Kamtjatkas vintervidder och Borneos djungler.
Ett betygsformulär från sent 1800-tal tar upp ämnena Historia, Kristendom, Modersmål, Geografi, Naturkunskap, Räkning, Sång och Gymnastik. En ämnesfördelning som i huvuddrag kvarstod under hela folkskoletiden. Barnens skoldag började klockan 8.30 med morgonpsalm. Då hade en del barn färdats lång väg. De som kom från Kurö hade rotts över Oxfjärden för att därefter gå från Furuberg. Än längre skolväg hade barnen från Strömsta fiskatorp. I skolsalen var temperaturen ojämnt fördelad kalla vinterdagar. Hett närmast kaminen vid innerväggen där de yngsta barnen satt, och kallt vid fönstren på motsatta sidan av rummet. Huset var dåligt isolerat och värmdes med ved som bönderna levererade. Under de mycket kalla vintrarna på 1940-talet var det särskilt påfrestande. Skolbespisning fanns inte utan barnen hade matsäck med sig som de åt i kapprummet. Skolbyggnaderna Dagens församlingshem var från början folkskola, byggd 1882. Den utbyggnad som nu är en del av samlingssalen uppfördes 1930. Men den äldsta skolbyggnaden var den 1974 rivna småskolan. Den byggnaden uppfördes i början på 1800-talet. Gamla foton visar de två reveterade skolbyggnaderna. Omkring 1914 renoverades den byggnad som blev småskola och en andra våning tillkom. I denna rymdes såväl slöjdsal som personalbostäder för småskollärare och vaktmästare. Småskolans rivning vållade många protester i bygden. Särskilt beklagligt är att skolans arkiv med betygsjournaler, läroböcker, planscher med mera förstördes samtidigt. Sådant som nu skulle ha gett oss en mer fullständig bild av skolans verksamhet. Storskolebyggnaden har däremot utvecklats till ett välskött församlingshem med kyrkan som ägare och är en uppskattad mötesplats i bygden.
I Enköpings-Posten infördes en tack- och protestdikt när småskolan rivits. De första stroferna lyder:
...
|