Den 18 december 1981 var Gerd på Ui och fotograferade den sista dagen. Sen hade vi ett par dar på oss att köpa handklovar, osynligt bläck och annat som kunde behövas till ett glatt julfirande.

På vägen från Arlanda körde Erik fast i snön på Valla gärde och fick ur och skotta klockan 12 på natten och med bilen full av sovande barn. Julaftonen firade vi alla fjorton tillsammans, men till julottan gick bara undertecknad, då det var sån djup snö, så man fruktade att prästen i alla fall inte skulle komma fram. Men se, det gjorde han, och farmor fick lifta med befallningsmans. Samma dag hade vi stor julbjudning för Hackstas, Spelbos, Wappas. Kurös var sjuka. Olle I. kom med en fin skål till 65-årspresent. Vi gjorde lekar och sjöng som vanligt, trots att farmors röst helt försvann under kvällen. Vi kunde sen inte heller vara med på Britas 75-årsdag.

Det snöade kraftigt och Onkel köpte nya skidor, som dock var rysligt hala. Om kvällarna satt vi i biblioteket, medan småflickorna grät sig till sömns. Redan den 30 december var det dags att fara till Arlanda och vinka av de kära.

När det den 8 januari var månförmörkelse var Laur med och drack kaffe hos oss. Det var så vackra vinterdagar med kyla och mycket snö.

På söndagskvällen den 10 januari, sen Stefan farit, skyndade Moma sig från badrummet till telefonen och ramlade och bröt lårbenshalsen.

Ambulansen kom kl. 12 på natten och jag for med och väntade på röntgenbilderna, som bara kunde konstatera faktum. Gerd kom sen och hämtade mig kl. ½ 3 på natten, och när vi sen kom tillbaka hade vi tappat nyckeln i snön och fick lov att försöka bryta oss in genom köksdörren, vilket dock inte gick. Vi letade i stället i snön och lyckades hitta nyckeln. Vi skrev en lapp om vad som inträffat och lade på flygeltrappan. Den hittade sen Teresa kl. 6.30 när hon gick till fåren.

Två dagar senare, just när Stefan flög över sjukhuset på väg till Oslo, opererades Moma och allt gick perfekt. Snart lånade Moma engelska och franska böcker på sjukhuset till omväxling med alla brev som strömmade in.

Vi hälsade nu på moma på sjukhuset dagligen, fast det ibland var förskräckligt väglag. Redan 2 dagar efter operationen skulle hon ha in sina skor för att börja träna att gå uppe. Den dagen låg det flera bilar i diket på vägen in till stan, och på hemvägen var vi tvungna att lämna bilen på Valla gärde och gå till Valla i snöstorm och nylonstrumpor i väntan på snöplogen. Vi bultade på hos Märta Rehn i hopp om att få en kopp kaffe, men där var ingen hemma och vi kunde ej stå ute längre och vänta. Nu hade det fastnat flera bilar, bl. a. Anneli vid Borgs.

Den här vintern fick Rolf ideligen ut med traktorn och hjälpa nödställda. Sen fick han höra om en jordbrukare nära Stockholm, som med förtjusning tog 50 kr. betalt av alla haverister.

Jag köpte ett par röda pjäxor och nya skidor och åkte en timme varje förmiddag, innan det var besökstid. På det viset blev jag bekant med fru Eivor Brorsson i nya villan vid Karång.

Becka har börjat gå på diskotek i Hummelsta.

En dag på väg till Farsta hälsade vi på Barbro och Hillevi i Sundbyberg. Vi såg också filmen Göta Kanal.

Birr hade köpt en uppseendeväckande djupt decollterad aftonklänning à la tigrinna till den stora middagen på Huseby med 60 gäster.

Gerd och jag skulle gå på Faust men fick inga biljetter. I stället höll vi på att bli ihjälslagna på Strandvägen, där stora isklumpar dunsade ned på trottoaren med ojämna mellanrum.

Stefan hade tagit vägen över Brütten en lörd-sönd på väg till Paris, och Christian var så ledsen när han for. Rolf gjorde en kortare resa - till Mosebacke, men där kom i stället negersångerskan Cyndee Peters och tryckte hans hand och frågade om dom ej setts förut.

Vi hälsade på moma på Skogsgården, där hon träffat fru Zethraeus från Enköping. Vi kunde gå några steg ute i solen f.f.g.

Den 17 februari hade jag tack-fest för några statistiska vänner. Det blev mycket lyckat: Lilly, Greta, Anne Marie Pettersson, Inga-Greta Holmegård, Margit Eriksson, (2 st) Tora Sjöberg, Iris Sjöstedt. Nästa dag var Elsa Günther här.

Sen hälsade vi åter på Moma och fortsatte till Salta. Nu var Rolf och Birr bjudna på supé med dans för 90 pers. på Brunnsholm, när Margareta Rinman fyllde 40 år. Följande dag startade Rolf med sovsäckar och hela sin familj för att resa på skidsemester i en stuga i Dalarna.

Onkel och farmor åkte skidor på skarens glänsande soliga fält till Brunnsholms lagård och hem igen genom trädgården. Vägen var nämligen avspärrad för rally.

Becka vinner discodanstävling i Hummelsta!

Genom Iris Sjöstedts förmedling kom jag med på en kurs i avancerad fransk konversation. Det var en trevlig grupp med Marguerite Gussing som lärarinna.

Christian går i skidskola en vecka och vann en medalj. Han fick välja mellan medalj och leksak, och till sin fars stora tillfredsställelse valde han medaljen — "ett tecken på hans sinne för bestående värden".

Så startar också vi vår resa till Brütten den 5 mars för sammanlagt 500 sv. kr. Det är lika underbart varje gång att mötas av den glada hopen. Hur länge till får farmor dela säng med Christian i soffan? Han väcker mig var morgon med en smekning på kinden: "Farmor, berättar Du något?", och när vi är mitt inne i nån historia, kommer flickorna instormande (och vill höra om Trollgubben i Storberget) till Christians förtvivlan. Christian vill höra om Teseus.

Farmor dammsuger Eriks bibliotek.

[Till höger:] Christian har fångat Stenmark i Kitzbühl i utförsbacken. Stenmark är brorson till den bekante ripjägaren, som kom i en lavin och lyckades ge sig till känna förmedelst en biobiljett, som han stack ut ur snön.

Vi startar till Marseille, där det är rätt kyligt på La Canotière, så vi hyr en liten bil och gör en underbar resa i Provence och Languedoc.

I Arles bodde vi (70 francs!) på ett litet familjehotell med toalett utanför dörren, som även disponerades av ägarens åldrige far, men han skulle så sällan gå dit, försäkrades det, när vi tvekade: Madame, vous êtes la patronne de la toilette! — Arles' jättelika amfiteatrar reste sig helt oväntat i mörkret på vår kvällspromenad genom den gamla stadens alla smala gator. Vi höll på att aldrig hitta hem utan måste orientera oss ned till Rhône först. På den romerska begravningsplatsen greps vi så av en gravsten: Dulcissimae et innocentissimae filiae Chrysogone Junior Siricio quae vix ANN III, MII, DIEBUS XXVII. Parentes filiae. Rarissimae et omni tempori. Vitae suae desiderantissimae.

Staden belägrades av vår förfader Karl den Store i 5 år. När invånarna hade slut på sina förråd, tog slottsfrun det sista vetet och gick upp på stadsmuren och matade duvorna. När Karl såg det, förstod han att hans företag var utsiktslöst och avtågade.

Vi besökte Ensérune, en mångtusenårig keltisk boplats med mängder av krukskärvor och samtidig utsikt över Alpernas och Pyrenéernas snötoppar. — Vi övernattade i Béziers, fint hotell med TV och barskåp på rummet för 140 med frukost. Härligt. — Montpellier var universitetsstad med ståtliga platser och utsikter. Här var det så varmt den 13 mars, så vi nästan led, när vi satt bland alla studenterna och åt glace och drack orangeade.

Carcassonne.

Samtidigt är Erik och Maria på utflykt till Pisa och Florens och får på tåget höra, att man bör akta sig för att åka taxi i Neapel och trakterna där nere. Kanske man rentav aldrig kommer till bestämmelseorten.

Vi ska inte glömma att Erik fyllde sina modiga 38 år och gav sig själv en sån fin present. Här avbildad av Christian.

Nu är det åter dags för ett besök på lasarettet i Enköping med provtagning för moma.

Moma blir sämre och jag ringer till sjukhuset för att hon snarast ska få visa upp sig igen. Struman har kommit tillbaka, och hon får ligga några dagar på sjukhuset för att medicineringen ska anpassas. Sen går det åt rätt håll igen. På hemvägen bjuder moma oss på mat i Dalkarlsbacken. Mycket gott.

Karl Gustaf ringer och bjuder redan nu på båtfärd veckan efter midsommar.

Vi far också till Stigsbo. Farmor börjar köra bil igen. Och går till tandläkaren för att det ej ska gå så illa som för Moma, där tänderna tydligen tagit stor skada av hennes sjukdom. Moma börjar en omfattande tandbehandling i Enköping.

Rolf kör som vanligt kanoten till Furuberg, där det är lättare att komma fram.

Det regnar härliga 14 mm. Och bevattningen har inte behövt användas än.

Vi gratulerar Lotta Gellerstedt med en bukett narcissor till lille Elias' födelse.

Teresa är en vecka på lägerskola i Rättvik.

MARIA fyller 37 år.

När jag frågar Christian, om han tänker på mig ibland, svarar han: Nej, det har jag aldrig tid med.

Ann Margret ligger i skilsmässa, och villan på Albavägen säljs till en dir. Rammer.

Vi har avslutningsfest på franskkursen på en liten restaurant på Sveavägen. Det är i slutet på maj, så underbara varma dagar. På pingsten är vi på Salta och vadar ut i leran vid Karinskär, trotsande tjurarna i hagen, för att komma i fatt Stefan, som bara fått den lilla termosen med sig i båten. Förgäves, men så vackert i hagarna där med blommande vildaplar.

Farfar apterar plastkantremsan, som jag fått av Birr till Märta-dagen, vid Södra gaveln.

Margareta kommer med taxi från Uppsala 1 juni och möter oss vid Oxbacken, när vi kommer från sjön. Hon kommer nu till Salta några gånger i juni, innan hon far med Karin till kusten.

Peter Axelsson tar studenten och får en M:s bilkartbok till present av oss.

Christian börjar skolan.

Det var också en glad fest i Jakobssons härbre på Lidingön. Det blir trevligare för varje år ju mer bekant man blir med varandra. Så här trevligt var det redan 1978 med Valter [Carlowitz] och Hasse Sandberg.

Vidare är att notera, att Stefan blivit styrelseledamot i SPOT IMAGE och emellanåt far till Toulouse, la ville rosée.

Den 22 juni körde farmor på egen hand till Enköping för att hämta farfar vid tåget. Först hoppade dock bilen så, då jag fick in 3:an, och Birr måste gå ifrån stekpannan och sitta bredvid. Jag parkerade dock redan vid sjukhuset for safety reasons.

Rolf och Birr far tillsammans till ELMIA och sen fortsätter Birr till Göteborg på kongress. Då gör vi en utfärd med flickorna till åsen vid Vånsjöbro och sen vidare till Stigsbo. — Nu är det kallare igen och vi måste täcka över Birrs dahlior om nätterna.

Rolf får studiebesök i lagårn av Fahlmans gäster från Montana. Jag träffar Mrs vid fåren och bjuder upp henne på altanen. "People your age don't speak English in Sweden."

Birr och barnen är på Gustavsvik på midsommarafton, och Margareta dricker kaffe med Rolf och oss på högärdet och säger: Äntligen en dag då man inte längtar efter att få vara nån annanstans. — Stefan har haft stor jubileumsfest med Rymdbolaget och själv uppträtt i kören. Man har haft utflykt i skärgården. — Nu vill Rolf ha regn och bevattningspumpen är sönder. Reparationen tar flera veckor.

Lietje kommer på besök med sin nye man, Aad Boeie, som är ytterst sympatisk. Vi sitter på altan, där plommonträden blommar som aldrig förr, otroligt vackert, men samtidigt är dom fulla av löss, som ramlar i våra kaffekoppar.

Den 28 juni hämtar Valter Gerd i Farsta med hela hans utrustning: sovsäck, bröd och kaka som jag bakat, vin och konserver. Det blev som väntat en trevlig resa, som inleddes med kaffe hos Kall-Olle på Fituna. Men, men, det verkade att vara den allra kallaste och våtaste veckan på sommaren. En gång landade man vid en ö, som hade så brant strand just där, så farfar fick med dödsförakt kasta sig i det 13° vattnet och simma till en punkt, där han kunde ta sig i land.

På min fråga hur han haft det, om han druckit mycket sprit osv, inföll Annika omedelbart med en av sina roliga historier: "Men varför dricker Du? Jag har ju sagt att Du inte får dricka!" — "Jag dricker för att glömma." — "Vad är det Du vill glömma?" — "Det har jag glömt."

Men själva huvudärendet med vår Stockholmsresa var ju att hämta Christian på Arlanda. Han kom nu en vecka före de andra och reste alldeles ensam med en adressväska på magen. Farmor fick komma in innanför gränsen, sa markvärdinnan, och invänta väskan, som Maria märkt med ett rött äpple, på transportbandet.

Christian verkade glad och till synes oberörd, men i min hand arbetade hans små fingrar ivrigt. Han berättade om "den gamle mannen från Jönköping" som han läst Svenska Dagbladet tillsammans med och tydligen haft livlig konversation med under resan.

Dagen efter firade vi hans födelsedag, när han bl. a. fick en kompass av farfar.

Birr skjutsade oss till Aspön, där vi plockade jordgubbar. Härligt, när det är sån rikedom, vad fort det går att plocka. Ändå måste jag ha gjort det oskickligt, för jag fick så ont i benet för resten av sommaren.

Brita Edklint är på besök men blir plötsligt dålig och måste föras i ambulans först till Enköping och sen till Stockholm. Det blev en lång vårdtid, men nu är hon åter tillbaka i sitt hem, med hjälp av en hemsamarit.

Annika har träffat anstalter för att det skulle spelas teater. Hon ringde runt till sina manliga klasskamrater för att höra om någon ville åta sig prinsens roll. Men inte förrän hon kom till Magnus Harling från Märsön fick hon ja. Han kom först en dag till generalrepetitionen och åt middag med oss alla i köket. Det var en ytterst väluppfostrad pojke, som artigt frågade om han fick lämna bordet, när redan alla de andra barnen för länge sedan hade rest sig.

På hemväg från Britas sjukbädd i Enköping, får Birr se löpsedeln och köper Expressen!

9/7 Farfar och farmor är till stan och köper trädgårdsmöbel dagen innan Brüttnarna kommer.

Christian är med på Arlanda och hämtar, när Erik och Maria kommer med Stina och Karin den 9:de på kvällen.

Den 12 var Moma bättre, men farfar var ej så bra. Han stannade också hemma, när Onkel, Erik och Christian paddlade till Kofsan i Vallby, där vi mötte med kaffeväska, Birr med barnen i Dafen och Maria med oss andra i Audin. Där var fullt med folk och en härlig syn när den lilla pricken i fjärran kom närmare och närmare och verkligen var kanoten.

Den 13 far vi för säkerhets skull in med Moma till sjukhuset, och hon får stanna. för lungornas och temperaturens skull några dagar. Så synd, att det skulle inträffa just under Schweiz-besöket! Den underbara värmen fortsätter emellertid, och aldrig har man kunnat bada i så varmt vatten.

När Stefan skulle hem sen [följande dag], blåste det upp och det blev en både farlig och ansträngande hemfärd. Utmattad ringde han från Ängsösund och bad om hämtning. Ingen var hemma. "Be Birr då!"

När vi kom tillbaka var morbror Erik på Salta och låg kvar över natten, för att sen hämta finska Märta. Vi satt i trädgårn med ost och vin sent på kvällen.

En dag hade Onkel, som hade kanoten placerad vid Valklövssundet, också paddlat till Vårfruberga klosterruin, där vi också träffades med kaffe och bad.

Den 15 juli for farfar med Erik och Maria till Stockholm och hämtade sitt sjöbagage hos Carlowitzens. Jag passade på att baka under tiden.

Maria hade i Stockholm inköpt var sin jacka och var sitt halsband åt flickorna till födelsedagspresent från oss. Nu firade vi deras dag [i förskott] med middag i trädgården för hela storfamiljen.

När vi sen firade Teresas födelsedag, undrade Christina varför jag hade pärlhalsband på mig då. "Det hade Du inte på vår födelsedag!"

Söndagen den 18 juli for Erik med de sina in till sjukhuset för att säga adjö till moma mellan huvud- och efterrätten. Sen for de nästa morgon, men Christian stannade kvar.

Vi drack kaffe vid Jakobs kyrka och såg sen vaktparaden, som spelade Bom, bom, Bohus bataljon. Och dagen därpå sen fick Moma åter komma hem. Farfar fick ligga i och fotografera Christian, så att hans fröken, Frau Kuntz, ska få se honom in omnis rebus vitae, d. v. s. på traktorn.

Det hände nämligen ibland att Rolf kom klockan 22, Rolf har en fruktansvärt lång arbetsdag, och undrade om Christian ville hjälpa honom att köra vatten till kvigorna i Solberga. Men det törs vi inte tala om för Erik och Maria. Men det var ju så härliga ljusa varma nätter. Fast nu börjar ju torkan bli besvärlig.

"Farfar, bygg en lekstuga åt oss", säger Annika och Christian. Då sätter farfar hellre upp det stora fina tältet, och där övernattar alla barn, även Nina.

Redan 9 augusti försöker vi göra juice av äppelkarten, men det ger dåligt resultat.

Fåren har blivit klippta på Brunnsholm och Moma skänker Teresa den gamla spinnrocken.

Vi plockar vinbär på Stigsbo, och så får vi besök av Rüdi, Karin, Mariann och Christine.

Ernst Wiberg hade sen i våras planerat ett släktmöte i Ransta, och det kom nu till stånd den 21 augusti. Vi for hemifrån med Moma kl. 12 och kom inte tillbaka förrän mellan 20 och 21. Där var utom Ernst och Karin och deras son, Erik och Karin, Mariann och Ingrid Tibblin.

Dagen efter kom Ingela till Salta och hämtade Mariann, som först tog ett dopp i Vaskan.

Den 23 augusti, när vi sitter och äter lunch i trädgårn, kommer Annika cyklande och ropar: Det brinner! — En gammal hög hade börjat brinna i blåsten på skräpplatsen vid Älvkvarnsbacken, och Ingvar och Mona försökte hålla branden i schack med lövruskor, så den inte skulle sprida sig ut i det granna vetefältet. Sen kom två brandbilar och släckte. Annika och Nina fick stiga upp i dem. Det var nånting, det!

Moma uppvaktas bl. a. av Annemark, Inger I. och Christina. Men festen är tre dar senare. Då har vi först varit i Sthlm och köpt en grann duk till present att ha på salsbordet och strumpor till Rolf-dagen. Vi går på Thielska galleriet också och unnar oss en lätt lunch vid Norrmalmstorg.

Sen är det stor fest för alla grannarna + Gertrud, morbror Erik och Barbro med Fredrik, som stannar ett par dar. Det bjuds på de berömda kaviartårtorna + ostpaj + kakor och tårta.

Sen far vi den 31 till Ljunggården och firar Gertrud efter att först ha sett den nya prinsessan Madeleine Amelie Terèse Josephine döpas.

Anne-Marie Looström ringer från förlaget och vill ha hjälp med registret till Bettelheim. Jag säger först nej och sen ja. Gerd gör större delen av arbetet, och gör det gärna, delvis sittande i trädgården.

Rolf fick ett dussin cocktailglas och vi en festlig middag.

Annika firades nån vecka före födelsedagen, eftersom vi skulle vara borta då, genom att alla i hemlighet kallades till Onkels rum medelst små lappar. Där fick hon lägga sig, och vi sjöng: "Kvartett!" Stor succé gjorde den skära pyjamasen.

Erik säger blygsamt: Så kanske hon skriver till alla.

Erik och Maria hade varit en veckända i Rom strax före oss. Vi hade sån tur med vädret, så vi emellanåt måste söka skuggan på Pincio t. ex. En dag for vi ut till Etrurien för 1 kr. Så billiga är bussbiljetterna. Och såg där på utgrävningarna i Ravine di Veio. Annars gick vi på de vanliga ställena mest. Kyrkan San Clemente var ny för oss, liksom också EUR, den stora nya utställningsstaden, som byggdes för en Exposizione på 40-talet som aldrig blev av.

När vi lämnade Sverige och stod i kö vid inbokningen på Arlanda, får jag plötsligt se ett par vid luckan bredvid som har exakt samma kappsäck som vi. Jag läser på vår adresslapp, och där står ett främmande namn. Hastigt byte. Deras väska var nästan uppe på bandet. Vad skulle dom ha tyckt om en väska full med Hönö-kakor, kaffe etc. Undrar om vi skulle fått något användbart?

Den understa av de tre kyrkor som är byggda på varandra i S. Clemente. Mitrasdyrkan.

Swissair har egen säkerhetskontroll i Rom.

Åter i det kära Brütten får vi läsa brev från moma om u-båtsjakten i Hårsfjärden.

I Brütten hade det varit sånt oväder så att ett äppelträd ryckts upp med sin tunga skörd. Erik lyckades dock plantera det igen.

Nu är det dags att återvända, fast Stina säger: "Ni är ju pensionerade." Och nu lönar det sig inte så att köpa en massa, när man får betala 350 kr. för 100 fr.

Onkel ringer och ställer i utsikt att möta.

Farmor retar sig på att få 10 fr. för lite tillbaka i Taxfree-shopen trots argumentering, tack vare tidsnöd. Men hemresan med sitt goda Fendant-vin kommer en att glömma.

Under glatt samspråk kör oss onkel ända hem till Farsta. Det var skönt. Sen bjuder Stefan också på skjuts till Salta. Vi hämtar bilen, som varit på reparation på Trimco för 5800:-. Säkert ett par tusen kronor billigare än det skulle ha varit i Stockholm.

Det är allhelgonahelg, och Ingela och Ann Margret kommer ut till graven. Jag bakade färskt bröd och kakor. Sen var vi bjudna på laxmiddag i flygeln. Rolf följde med upp efteråt och berättade, att han skulle säga upp Ingvar som gårdsmästare och erbjuda honom att bli arbetande rättare i stället. På det viset skulle han spara en massa pengar, vilket är nödvändigt med tanke på den dåliga vårsädesskörden och de höga ränte- och gödningskostnaderna.

Han hade nu att meddela Ingvar detta och sen föra MBL-förhandlingar om saken. Det är inte roligt att läsa Stig Malms uttalande, när man har en sån arbetsvecka som Rolf.

Den 11 november hade jag middag för gamla Ui-are som uppvaktat vid min pensionering. Sonja Södergren, 81, kom att bli placerad vid min vänstra sida, och jag tror att alla hajade till, när Magnhild Höijer, 67, men dock maka till ett krigsråd, höll tacktalet. Hon var här f. f. g.

Vidare märktes Iris Törnblom t. v. om Sonja på detta foto från Sonjas hem. (T. h. Gun Thunell.) Och Anita Tyrving, Anita Bromæus, Lilly, Greta, Anna. — Några dagar efteråt var det Margit Eriksson som bjöd.

Nästa middag den 30 november var för Inga + Sixten och Anna-Stina.

Så kom Lottes årliga julfest med priser, och i år också en glad fest hos Ulla Ibring, franska kursen.

Den 1 december följde morbror Erik Moma på tåg till Stockholm. Hon orkade bra med tågresan och satt uppe och pratade till kl. 23 samma kväll.

Fredagen den 3 december for vi ut till Salta över veckändan för att där ta emot Stefan och hans arabiske gäst Dr. Munshi. De kom i en Saab Turbo, som dock bara var hyrd av Stefan för dagen. Det blev oxstek, föregången av min berömda aptittallrik + äppelsufflé, Hirams. Moma säger, att det var den godaste middag som serverats i det här huset. Nå, det var väl att ta till. Godare hade det varit med ett glas vin, men nu fick det bli äppelmust durchgehend.

Rolf frågade förstås hur många hustrur han hade. På alla frågor fick man långa och detaljerade svar. Så och här. Mer än en hustru har man inte gärna, om inte den första går med på det för att hon ej kan få barn, är sjuk e. dyl. "Men nog hotar jag min fru ibland med att jag ska ta en till", skrattade han.

Det blev schackspelande med onkels elektroniska under kvällen. Nästa morgon frukost i köket. "Have you ever been in a Swedish kitchen before?" — No, sa Dr. M. och tog sitt äggskal och gick med det till skräppåsen. När jag visade honom hans toalett och sa att den tyvärr var rather primitive, framhöll han att "I showed Steven some very harsh places in Arabia, too."

Birr var framstående på att prata engelska.

En dag sa Annika något så rart i en bisats bara, om hur mycket hon tyckte om Onkel. Han blev så rörd och utbrast: Kära lilla Du, önska Dig vad Du vill! — Annika fattade det inte som Onkel menat, riktigt, utan hon sa: Då skulle jag önska mej, att jag alltid kunde önska mej vad jag ville.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se