Brev från Märta i Torremolinos till Stefan 15 mars 1980

Torremolinos 80-03-15

Käraste Onkel!

Plötsligt säger pappa, att det är Kristofferdagen i dag. Har den äran och då kan vi hälsa fr. Matterhorn och Mont Blanc som låg där glänsande vita i solen. Här var + 23, när vi installerat oss på samma hotell, där vi bott förut och där dom har så fin trädgård med Liegestühle, men man får passa sig för det är sån rusning efter madrasserna. I dag dock mulet som väl är för i går måste vi söka skuggan, uppbrända och strålskadade som vi är i ansiktena. F f g hade vi glömt baddräkterna hemma, men jag har i alla fall en solklänning men dessutom schweizisk snuva jag, och pappa dito hosta.Nu ämnar vi oss till Malaga för att se på skor. Hoppas Du och alla andra mår bra. Erik säger att han ofta säger Stefan av misstag till Christian. Med mej gick det ännu längre i det jag kallade Christian för Onkel.

Det roligaste Erik sagt hittills var i söndags när han stod för matlagningen och var kock. Då var det en liten slurk vin kvar i en god flaska. "Det är lika bra att jag tar och dricker ur det medan ni andra ser på så blir det 'Kock au vin'"!

Mormor kommer till Salta den 22, få se om hon röstar.Du kan väl ringa och hälsa när Du fått det här brevet. Brev lär gå fortare än kort. Vi bor direkt vid havet och ser de stora båtarna gå in till Malagas vinstänkta redd.

Så kan Du hälsa moma, att det är gående bord här så man kan äta obegränsat av deras härliga tomater.

Kl. 21.00 ser vi spanska nyheter. Där kan Du hälsa moma också en sak, nämligen att det är en ny uppläsare för varje liten nyhet. Så då är vi sparsamma med Cathrin Jacobs och hennes partner.

Jag har lärt mig av amerikanarna på vår utflykt till Delfi så jag säger så ofta jag kommer åt: Wo kommen Sie denn her ("zum grossen Erstaunen aller Betroffenen"). På det viset fiskade vi upp en som bott i Dresden.

En annan citerade Schiller: Denn mit des Geschickes Mächten ist kein ewiger Bund zu flechten, när det visade sig att strandpromenaden är spärrad.

Första kvällen hör jag pappa utbrista vid min sida: Nej men hej, är Du här. Då var det en Atlas-ing.

So ist das Leben. Må så gott och se till att Du ej blir snuvig och hostig för det är så tråkigt.

M.

"My mother dead years since - but just the sight of me eating with men whose names she had read in the papers, would have made her rejoice that her life was not in vain."

Senast ändrat eller kontrollerat den 5 maj 2004