www.zenker.se

Liber 1977

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1977 (lösenord krävs).

Praefatio

Redaktionen ber att få hälsa läsekretsen välkommen till en ny årgång av Liber. Redaktionen vänder sig då särskilt till Christina och Karin Zenker, som i år f. f. g. figurerar i detta opus. Då de ämnar tillbringa julen i Schweiz, kommer de ej att kunna kasta en blick i Liber förrän något senare, men jag hoppas att de snart ska införlivas med den övriga läsekretsen. Red.

Kurö.

Brita 70 år, tredjedag jul.

Prästkragskransar f. ljusstake.

Quod evenit?

December 1976

När barnen uppträdde på syföreningens försäljning i Teda skola, så var farmor sjuk i magen och kunde ej vara med. Men på Lucia-morgonen på Salta blev vi i stället uppvaktade av en sjungande skara med Annika som en andlöst skön och högtidlig liten tärna.

Dagen före julafton hämtade vi Erik och Maria och Christian på Arlanda. Det var kallt och halt, så vi for över Uppsala för säkerhets skull. Christian var inte blyg alls.

Rolf och Birr for på julaftonen till Eskil och Marianne med de sina. På det sättet hade vi julklappsutdelning 2 dar å rad.

Ej i Liber.

Det var så kallt och så mycket snö, så vi fick ta fram gamla åkpälsar för att kunna komma ut och röra på oss i snöyran. Valla gärde blev alldeles igenproppat. Men vi tog oss i alla fall till Kurö, när Brita fyllde 70 år.

Nu blev Christian dålig och fick blåsor i munnen, så han fick leva på morotspuré som Birr hade, som tur var. Men vi vuxna fick äta av Rolfs goda kalv Alf.

En dag när jag skulle sätta på potatisen, var vikten till tryckkokaren försvunnen. Alla satt och såg på TV, men Christian sällskapade med mig i köket med sina små fina tofflor på, som hade små kaninhuvuden på, och som enligt Erik blev så otroligt smutsiga på Salta, så han lämnade dem kvar, och Becka var glad att få leka med dem. Alltnog, så gick jag och muttrade: Var är vikten till tryckkokaren? Då sa Christian: Öh, öh och blev så ivrig och pekade ut precis var vikten låg, nämligen ovanför elementet under fönsterbrädan. Det var hans första stordåd, 1½ år gammal.

Januari 1977

Den 1 januari på själva nyårsdagen måste Christian till doktorn för att han hade sår i munnen. Och den 2 januari när vi alla åt middag i köket, bjöd Erik på dop nån gång fram på höstkanten. Det skulle bli tillökning i mitten på augusti ...

Dagen därpå var det dags att skjutsa till Arlanda igen. Och så var julen slut. Vi tog en promenad i Sigtuna på hemvägen. Och sen hem till Stefans stereo, där man kunde njuta av sina julklappsskivor. Sven Bertil Taube t. ex.

En kväll hade Gerd gått ut på promenad alldeles ensam, och tiden gick och inte kom han tillbaka. Jag gick ut för att möta och leta reda på honom, men det hade plötsligt blivit så halt så man ej kunde ta ett steg. Jag bad Rolf att ta bilen, Stefan var sjuk. Vi var rädda att pappa ramlat och brutit sig, men så illa var det ej. (Man måste gå så försiktigt för att inte blåsa omkull.) Däremot var det nästan omöjligt för Rolf att få bilen uppför den lilla sluttningen i Solberga, när han en gång hade stannat.

Åter tillbaka i Stockholm har vi nu Arvingarna att glädas åt, den engelska serien med den tuffa Mr. Merroney, som är Stefans förebild i mycket. Nu kommer Teresa till Stockholm alldeles ensam för att hälsa på. Vi går på NK-dagen och tittar och köper en röd tröja åt farfar. Dagen därpå far vi till Siggebogården på Lidingö, där Mutti nu bor sen ett par månader. Där firar vi hennes 96-årsdag och Teresa har själv målat en sån vacker blomstertavla. Stefan är också med, men inte farfar, som är förkyld.

Med Stefan åker vi nu till Sveavägen där vi så passigt kan gå på bio: Det är Askungen som spelas, och Teresa sa när vi gick ut: Farmor, jag blev så glad så jag nästan ville gråta.

I Farsta spelade vi mas och och gjorde skrivlekar. Dagen därpå skulle Teresa köpa Mitbringsel åt alla de sina. Det blev ost och fruktcocktail och annat gott. Sen kom Birr till Stockholm och hämtade Teresa. Hans Lochmann är dålig av sin hjärntumör och bor på ett hem i Nacka, Anneberg, där vi hälsar på honom. Birrs arbete om autistiska barn börjar nu bli välkänt i hela Norden, och det väller in beställningar från psyk. institutioner vid våra universitet.

Robban flyttar in i Isakssons lägenhet.

Birr för ett stillsamt liv med sina studier. Hon reser ju till Stockholm flera gånger i veckan. Och det är dåliga järnvägs- och postförbindelser. En gång nådde henne inte ett meddelande om en inställd föreläsning, vilket var avsänt på fredagen och gällde måndagen. Så där stod hon förgäves och klappade på universitetsporten med många timmars spilltid. På söndagskvällen kommer Onkel emellanåt för att hämta sin kappsäck med rena kläder och berätta de senaste nyheterna fra Norge: Nu ska norrmännen landa på solen (på natten, annars blir det för hett). Så kommer Meas vinterrea, som ger farmor nya stövlar och en blå klänningsdräkt. Vi blev bjudna av Ville och Hetty att fira Erlands födelsedag på Hamlet, vilken försiggick under livlig diskussion om luftskepp. Birr hade under en av sina många Stockholms-resor blivit bekant med tandläkare Werner på Huseby. Det gjorde att de nu blev inbjudna till jättestor smokingfest med 6 mans dansorkester. Annika, som låg inne hos Onkel, måste tröstas flera gånger den natten av onkel. Men sen den natten var hon trygg i hans rum.

Så här såg Becka ut i sin julklappsklänning av år 1975.

Februari 1977

Den 1 februari på syjuntan här visade Karin H. bilder från Liberia, där Jan är överläkare.

I början av februari kom Margareta och Barbro på besök en lördag-söndag. Följande dag besökte vi Sjöhistoriska museet och beskådade Herman af Silléns dels porträtt och dels hans målningar, och så Amphion, där Jan af Sillén varit med Gustaf III under finska kriget. Vi promenerade utmed Djurgårdsbrunnskanalen och drack kaffe och choklad.

Staffan, min och Dag Hallbergs chef, undrar om jag ej vill bli hans sekreterare, men jag väljer att stanna hos Dag. "Ja, jag skulle ju kunna ta ... som är så duktig, men hon har ju ej det utseende som fordras av en chefssekreterare", sa Staffan. Det var ju för all del en viss komplimang åt mej.

Teresa har fått en kanin av Janne, som hon en gång tänker gifta sig med. Fru Nordwall, svärmor på Brunsholm, kallar Janne fär "traktens skräck". Han kan allt, fånga ödlor med blotta händerna osv. En liten vildbasare, en he-man.

Telefon från Teresa, överlycklig: Min kanin har fått:

Onkel är ofta ute i världen och förhandlar. I Paris, Toulouse eller Rom. Då är han ganska tuff, fast han representerar ett sånt litet land: Nej, Esa, det här budgetförslaget kan vi ej acceptera. Det är inte nog detaljerat och ej målrelaterat och ej nog omspännande. Kom med ett nytt efter lunch. Både Tyskland, Frankrike och även Italien sluter upp på Stefans sida. Och man godkänner även Sveriges förslag för Kiruna-stationen. En söndag kommer Onkel till Farsta och visar stolt upp sitt senaste förvärv - en skiddräkt. Han har köpt en sista-minuten-resa till Verbier. Men hur ska han klara sig på berget på vintern? Don't fall off the mountain, som hans julklappsbok av Shirley MacLaine heter. Han går i skidskola och stortrivs. Här i Sverige börjar man allmänt undra om Erik och Maria slagit sig på narkotikahandel, när de nu, innan villan ens är färdig, har blivit en two-car family. Christian är förtjust i pappas nya bil och kan redan känna skillnad på de flesta av våra vanligaste bilmärken. Ja, han talar t.o.m. om en "deux chevaux" och "en oldtimer", vilket klingar som ett expertutlåtande i våra öron. För första gången på 3 år kunde farmor få tillfälle att åka skidor. Det var så mycket snö och så grannt, och vi gjorde även härliga promenader. Men bak bergen och vågorna de blå fick Mariann mottaga sin konungsliga utmärkelse. Hon korresponderar för det mesta med oss per trycksak, men inte alla gånger med så imponerande som den här.

Erland njuter av att få deklarera: "Då får man ju se vad man har."

Angela Egner.

Är hon inte lik Teresa?

Erik skickar den här fina bilden, som svärfar fått tillsammans med Kreutzkamms Dresdener Stollen av någon affärsförbindelse.

Peter Flodin, Roger Fröman, Madelene Gerebo, Camilla Grönfors, Maria Gustafsson, Andreas Hoffman, Theresia Johansson, Morgan Larsson, Marie Lindblad, Hans Pettersson, Thomas Piehl, Patrik Strömberg, Lars-Erik Linderholm, Tina Flodin.

Farmor far till Salta som barnvakt medan farfar deklarerar.

Vi besöker utställningen på Högberga och njuter av den gnistrande Stockholmsutsikten och ett glas sherry. Konstnärinnan arbetar på Ui/Ledningen precis som farmor. Bodil Hedlund-Lundquist.

Mars 1977

En lördagskväll på Salta var det ett fantastiskt månsken. Gerd och mamma och jag gick till Enberga och kunde kasta "smörgås" med små isbitar över skaren på gärdet, som såg ut som ett hav, så de försvann med ett rasslande, som man hörde långt i fjärran sen de ej syntes längre. Helt anonymt ställer kungen upp och åker Vasaloppet, vilket väcker uppseende både i Sverige och utlandet. Silvia tar emot honom. Hon väntar också barn, en månad före Maria. Hela familjen var i Farsta, d. v. s. Rolf hade i hemlighet skaffat biljetter åt dem båda på Scala. Barna lekte i vårt smutsnedkast under tiden och hade förbålt roligt, innan de lugnat ned sig för sänggåendet med sina färgkritor.

Tomas Bolme, Anders Forslund, Stefan Ringbom, Gunnar Idering, Elisabeth Nordkist (Nordkvist?).

Inga bjöd mamma och oss på en flott middag på Amaranten i mars. I mars äger också Vasaloppet rum. Och det var dags att skaffa ett plagg för resan till Schweiz och Söder om Söder. Att det blev en sån fin Burberry åt mor berodde dels på att Erland skänkt ett presentkort på NK för icke mindre än 80 kr, och dels på en upplevelse på PUB 1949, när pappa skulle köpa sig en trenchcoat och provade olika och även ville ta på sig en Burberry som hängde där. Då sa försäljaren: Ja, gärna, det kan ju vara roligt att ha haft en sån på sig en gång. - Han såg väl på oss, att vi inte skulle ha råd att köpa den. Ja, vart skulle vi resa utom till Bachenbülach nu för sista gången och före 1 april. Jo, vi planerade till Spanien, där det är soligt och fint. Och allt detta för 170 sv. kr per styck. Vi köpte en fin påsktupp av trä åt Christian till Mitbringsel, och så kom vi 50 min. försenade till Kloten. Där stod Erik och Christian bakom glasväggen. Maria var i skolan och hade Fiestan, så vi flck åka Renault, där Christians sits fanns.

Vi for direkt till Brütten för att se hur långt dom hunnit med huset. Det hade nu växt upp duktigt sen i november. Och där satt Maria i Fiestan och väntade. Hon hade inte växt mycket, men vad kan det vara som hon har i sin lilla mage? Är det en Erik till eller en Christina? Sen gör vi husesyn. Det regnade och drog kallt, men man fick ju en god föreställning om hur det skulle komma att se ut. På väggen i tamburen hade en italiensk arbetare skrivit upp på italienska vad han skulle köpa hem: Latte, sugero, pasta etc. pane m. m. Det elektriska fungerar redan.

Sen var det fin lunch hos Vyskocils, varpå vi for till Bachenbülach. Jag fick ligga på soffan, och det talade Christian om i förväg, men farfar drog med sin plastpåse i väg till Bülach. Christian kan säga fyra ord i sträck 1¼ år [1¾] år.

"Farmor köra vagnen", säger Christian i Bachenbülach. Han pratar lite på tyska också. Säger t. ex.: Wasser, Stein, men när Erik säger va?, då ändrar han sig till vatten och sten.

Det var en mycket vacker och behaglig resa i Andalusien, ett idealiskt sätt att tillbringa sin semester att flyga till ort och ställe och sen hyra bil. Kullarna kring Gibraltar lyste gula av all ginsten i kvällssolen, och apelsinträdets blommor doftade underbart. Algeciras såg rätt smutsigt ut, men där fanns ett fint hotell med nästan enbart spanjorer som gäster. Ja, på en dörr stod det t. o. m. en mässingsskylt "Hans majestät konungens svit". Sen for vi till Tarifa med morisk fästning från 1000-talet. Och därutanför slog vi oss ned vid vägkanten och hade pic nic vid det smala sundet över till Afrika. Via en sumpig terräng med massor av saliner kom vi till Cadiz, som var en oväntat pampig stad med höghus och gamla borgar och kyrkor. Eftersom vi ej förstod oss på nyckeln till bagageutrymmet, kunde vi aldrig lämna bilen ur sikte. Förbi tjurfarmer och förbi Jerez kom vi till Sevilla och hittade rakt in till det hotell Becquer som vi hade utsett åt oss, ej långt från Guadalquivir och huvudgatan Sierpes, som slingrar sig som en orm. Erik hade prisat Sevilla, och det var verkligen en ståtlig stad. Vi besteg Giraldan och njöt av solen och värmen. Promenerade till världsutställningsparken, där vi åt middag med Gaspacho ute, den 23 mars. Vi såg tobaksfabriken, tjurfäktningsarenan, torre d'oro och katedralen med Columbi grav och kapitelsalen, där Gerds viskning hördes klart från den ena änden till den andra.

Andalusien.

Sevilla.

8 bilder ej i Liber.

Sen for vi över de underbara andalusiska slätterna och kullarna, varifrån man kunde se all världens härlighet, över bergskedjorna tillbaka till Malaga. Efter sko- och väskköp väntade oss en halv dags solbad, innan vi fick ta adjö av sommaren. Malagas aeropuerto har en solterrass, så man kan sitta ute in i det sista, när man gått igenom spärren. Det skulle andra städer ta efter.

Brev från Märta Torremolinos månd. den 21/3 77. Kära Ni! Vi sitter här på stranden o. solar oss. Ingen badar i dag men folk ligger i baddräkter. Vi startade en hel timme försenade tack vare strejken i Finland. Därför måste dom lasta om o. fylla på bensin i Sthlm. Chr. var lite blyg o. vågade ej säga Hej, som han tränat, men det gav sig snart. Han och hans hår och hans intellekt har växt. Verkar mkt. harmonisk o. ljuvlig o. var solig hela dan, fast han ej fick sova middag. Fiestan är rymlig o. bra. Och Brütten verkar rymligt inuti m. utsikt, väldigt vacker åt alla håll, men det återstår mycket att göra än. Fast värmen är på redan för att torka ut huset. Vyskocils kommer till Sverige i sommar igen, nu när Maria S blir ledig fr. Kinderhüten. Forsythian blommar överallt i Schweiz o. påskliljor o. Körsbärsträd. Väl hemkomna i Bb. glömde jag slå den där signalen, för vi gick ut på 1½ tim. solpromenad till bergen däruppe i Bachenbülach. Och Chr. plockade huven av vitsippor. Jag tror rakt det är näktergalen som sjunger just nu. "Var ska farmor ligga?" — På soffan, sa Christian. Han verkar så klok o. rar. Så kom han in vid ½ 8 tiden på morgnarna o. kröp ned till mej efter en stund. — Ja. så åt vi då frukost, Gerd på hotellet, o. det blev snart dags att fara till flyget. Vi fick göra ett uppehåll på 30 min. i Genève o. flög den över Marseille o. slottet If?, en liten ö såg vi i alla fall, o. sen utmed spanska kusten, såg Mallorca med dess berg på 20 mils avstånd alldeles tydligt o. landade i sol. Tog en taxi, som körde oss till ett hotell o. gick sen upp på Gibraltarfaro, byggt av fenicierna före romarna. Men där fanns inget bord kvar för e.m. kaffe, så vi fick traska ned igen. 1 tim. tog det att gå upp. Sen drack vi vid den vinstänkta redden på trottoarservering i stället. 21° kl. 18.30. Vi gick och åt middag kl. 8.30 men inte förrän ½ 10 vart det nån hålligång på rest. Nu har vi Rented a Car o. styr ut mot okända äventyr här i Vandalusien. Det är ju vandalerna som gett namn åt trakten. — Erik o. Maria verkar så glada o. nöjda. — I Malaga slog det emot oss såna underbara dofter av Orange blossoms. Men vilket liv på gatan av högljudda promenerande kl. 12 på natten, men vi somnade ändå, efter att ha sett dels väderkartan, det skulle bli kallt i Schweiz, och dels ett utförligt reportage om J. Carlos o. Sophias besök hos Sadat. —Undrar så hur det är med Rolf. Vädigt mycket fransmän här. Nu har Gerd gått för att försöka få tag på ett frimärke. — Vi har en Renault som gått 75 mil bara, så den ska väl hålla. — Vi har just ätit 4 rätter mat på ett stort hotell här. Somliga går utan strumpor. Andra i stövlar, m. höga klackar. — Ring t. Stefan. Han kan ju ringa till Rolf o. Birr. Vi skriver väl kort till dom, men kort lär gå mkt. saktare än brev. — Nu mot Marbella o. kanske så småningom Sevilla. — Kuß M. o. G. P.S. Vi fick ej tag på frimärken. På väg t. Ronda måste vi vända p. gr. av vägarb. o. kom i st. till Algeciras. Här bodde vi väldigt tjusigt i en stor park, där det doftade av tusende aromer o. blommor, otroligt. Kullarna är fulla av gula ärtliknande buskar. Kuß igen. M.

På mellanlandningen i Geneve höll mor på att bli kvar på toaletten, för där hördes inget utrop, och flygplatspersonalen fick ropa i sin sändare till planet att inte stänga dörrar och grindar, så vi hann med.

Återförenade i Bachenbülach för några korta timmar på lördagskvällen och söndagen fick vi se Eriks Spanien-bilder och sen plocka gullvivor att förbluffa dem med därhemma i kylan.

4 bilder ej i Liber.

Teresa medverkar i Elefantposten.

Susanne Rönnefeldt, Ingela Haraldsson.

Vid ett av sina besök i Schweiz under året får Stefan vara med dem och köpa den stora röda mattan i vardagsrummet. Matthandlaren får visa prov på sina kroppskrafter och ta fram den ena stora fina mattan efter den andra. Stefan blir trött bara av att se på och går hellre med Christian till ett fönster och identifierar de olika bilarna utanför. I Spanien köpte vi för 40 kr ett par fina bruna skor hem på Onkels begäran. De visade sig passa förträffligt.

April 1977

Rune Eng, Ulla Eng f. Persson, Eva-Lena Eng, Ingegerd Löfgren f. Eng, Erik Eng.   Rolf är ivrigt verksam i Hem och skola föreningen men unnar sig en debattpjäs i Västerås.

Snart nog kom påsken och då kom Erik och Maria till Salta med Christian, för dom tänkte, att nu kanske det dröjer ett tag till nästa gång. Christian drogs i vagn i Strömsta skog, så han fick sova middag när. Kaffe serverades på vedtravarna därstädes med bakverk köpt i Spanien. Farmor hade köpt 4 likadana T-shirts åt sina 4 barnbarn.

Ej i Liber.

Efter påsk skickade vi ett brev med teckningar av farfar till Christian med en saga om hans Salta-besök.

Erik och Karin kom till Salta för att fira finska Märta 50-årsdag ett par dar tidigare i Salemsstaden. Hos Olle Insulander förspörjs ett nyvaknat intresse för adelskalendern. Fram på sommaren berättar han om sin hjärtans kär, som heter Ulla. Moma får det ena riddarhusstipendiet efter det andra. Det kan vara bra att ha, eftersom vi är bjudna på barndop i Brütten lite preliminärt till hösten.

Rolf far på vinst och förlust ut till Arlanda en dag för att höra vad dom kan ha för billiga resor att erbjuda. Vi hade suttit i flygeln och pratat om resor i allmänhet, och han blev så inspirerad, så dan därpå ringde han till Arlanda och frågade om det fanns nån resa exempelvis till Rhodos. "Kom bara", svarade dom, och några timmar senare ringde Rolf till Birr och sa: Jag kom aldrig till Rhodos, jag sitter i Bålsta nu. (Nej vars, jag är i Rom.) Där slog han sig i språk med både den ena och den andra, både på latin och på franska. Ja, han höll t. o. m. på att bli hembjuden på partaj av ett par unga damer.

På Stigsbo var vi första gången den 16 april och mottogs av tranorna redan då. En kväll var vi bjudna av LRFs stockholmssektion på kaffe på föreningsbanken. Där tappade far sin manschettknapp. Henning och Lene följde med till Salta för att plocka nässlor, medan jag skötte om barnen sista april. Vi var vid kyrkan och såg på valborgsmässoelden. Rolf och Birr firade på Hacksta, där de fick höra om olyckan på Huseby, där den ena lilla tvillingen kommit under harven, när hans pappa skulle prova den nya traktorn.

Moma deltog i insamlingen. — Lietje hyllar vi på 50-årsdagen den 15 april med brev.

Maj 1977

När vi kom till Stigsbo den 6 maj var det + 28° och jag måste gräva i bara underkjolen. Men temperaturen sjönk till + 2° på kvällen. Och Gerd målade fönstren, medan vitsipporna blommade för fullt. På Märta-dagen fick jag en fin mässingsgardinstång och en Viereckregner till jordgubbslandet av Gerd. Vem kunde ana då, att det skulle bli en sån våt sommar. Vårsådden på stora grönsakslandet på Salta hade börjat men måste avbrytas för inköp och förberedelser till den kinesiska delegationens ankomst till Salta. Flugorna hade börjat komma i värmen och Onkel, Teta och Becka hade stort kappdödande. Var Becka bäst?

4 bilder ej i Liber.

Det blev en upplevelse för oss alla när de 7 kineserna i likadana regnrockar och kostymer steg in i hallen. Dom åt inte så mycket av smörgåsbordet, drack just inte heller. Men frågade mycket och intresserade sig för jordbruket och särskilt för alla stenarna i Oxbacken. När pappa tog fram Maos lilla röda blev dom begeistrade och tackade för att han intresserade sig för och läste Maos skrifter. Sen blev det té-dags. Jag bad en av dem att hjälpa mig med doseringen. Kan man tänka sig: åt 12 personer tog han 2 tsk allt som allt. Jag funderade om det ej var något missförstånd och ville kalla ut honom i köket igen, men nu visste jag inte vem av dem jag talat med. De var ju så lika. Kineserna överlämnade en tavla gjord av fågeldun på det mest exquisita sätt. Det fotograferades mycket den dagen.

Teresa besökte SCB den 16 maj. Hon gick med bricka på lunchen som alla andra. Hon hjälpte till att kopiera och hålslå och sortera papper i farmors rum Grön C 616.

Efter föredöme från våra grannar Gunérs märkte vi våra tillhörigheter med polisens penna, innan vi tog lite vårledigt och var på Stigsbo. Besökte även domkyrkan och åt lunch på Glunten.

Staffan, min nye chef efter Rapaport, ritar alltid en blomma på sina meddelanden. Rolf är aktiv som ordf. i Hem och Skola och i Amnesty. Birr arbetar och studerar och reser till Stockholm flera gånger i veckan. Stefan på en kortsemester i Norge och sen direkt till Rom och Brütten, den förste i villan! Håkan Wall, Herman Englund, Karl Eric Ericsson, Anna-Lisa Plahn-Skirgård, Manfred Eklund, Nils Södergran, Tilli von Ehrenheim, Agneta Kirchheim f. af Sillén, Rolf Kirchheim, Eva Lindevall f. Folin, Rolf Lindevall, Gunilla Lundström f. Victor, Kjell Lundström, Hanna Elisabeth Merk, Eva Merk f. Klingberg, Karl Merk.

Englund i Hov, "Hovsångaren", som sjöng på vårt bröllop tillsammans med Bagge och Liljestrand. Och Gustaf von Ehrenheim hyllar sin mor i E.P.

När vi kommer ut till Salta tar vi en härlig vårpromenad. Teresa: Farmor, vart gick ni nånstans? — Till Oxbacken. — Såg ni bönorna, då? - Tänk, att få ha sina barn med i sitt arbete med sånt intresse. Nog är han lycklig.

På pingsten blev det så kyligt så vi måste breda över bönorna, som redan kommit upp i trädgårn.

Juni 1977

Monica Lochmann kom till Sverige. Nu blev Hans 77-årig opererad för sin hjärntumör, vilket han yrkat på i flera år, men som läkarna hittills inte velat. Allt gick bra och han var som en ny människa, när vi hälsade på honom i Saltsjöbaden. På Salta är hela gården uppgrävd. Nya avloppsrör måste läggas ned. Och våra fina tulpaner! Rolf är på kurs i Dalarna. Han har stora planer på att bygga lagård, och vi resonerar tillsammans med bankdirektören i Farsta. Vår bröllopsdag firade vi på Lidingö, där Lene bjöd på fin middag. Lene ringde upp Nanna som firade semester tillsammans med Nessi i Västtyskland. Sen skulle syjuntan ha fest på Lidingö, SCB-vänner skulle ha middag på Godthem, och slutligen skulle Ulla Carlowitz fylla 60 år. Men då hände det sig så sorgligt att Birr fick en otäck sjukdom, någon slags hjärnhinneinflammation som svit efter scharlakansfebern som, hon haft samtidigt som Teresa. Hon har yrsel och får inte läsa eller ens lyssna på radio. Och Rolf får ta alla barna med till Farsta, där farfar vaktar dom i sandlådan, där de jordfäster en avliden mygga, medan farmor och pappa är på banken. Sen far vi alla till Salta och jag tar semester några dagar för att ta hand om barna.

5 bilder ej i Liber.

Moma och morbror Erik far till Zell och kommer mycket rekreerade åter. Vi gör en utflykt till Stigsbo, där barna leker och pumpar och springer runt och tappar den gamla fina nyckeln till härbret.

Birr måste fortfarande ligga ensam och ha det tyst och lugnt i sin sängkammare. Vi har kaffe med oss i Solberga. Onkel hjälper Rolf att flytta rör, och barna springer som små älvor bland vattenkonsterna.

Farfar hittar sin gamla cykel i garaget och rustar upp den med mycket besvär. Sen tar han den med till Farsta och cyklar på upptäcktsresa i Tallkrogen osv.

Men på midsommaren vågar sig Birr ändå till Gustavsvik på den sedvanliga festen, när alla är så finklädda och far i väg med flaggor i händerna.

Och Gerd och jag bryter upp i själva midsommarnatten vid midnatt f.v.b. Arlanda och nattflyg till Schweiz. På Huseby dansar 2 par cheek to cheek vid majstången på trädgårdssidan. Annars är det just inga ute den här tiden trots alla midsommarfester. Men vi far över Uppsala för att älgrisken ska vara mindre. Ganska dävna utan någon sömn alls kommer vi fram vid 6-tiden på morgonen och möts av dom kära och får fara direkt till det nya hemmet i Brütten. De hade flyttat in på själva Erik-dagen. Det hade gått mycket snabbt, och Marias föräldrar hade åtagit sig att städa den gamla våningen i Bachenbülach. Christian hade snabbt funnit sig tillrätta.

Vi fick sova ett par timmar, och sen for vi till en trädskola vid Eglisau. Nu gällde det att planera vilka rosor och träd man skulle ha.

Det var så skojigt att se huset färdigt nu med den fina inredningen. Särskilt imponerades vi av köket och toalettrummet med deras fina kakelplattor. Och av svärföräldrarna hade Erik fått fina smidesgaller att ha vid entréfönstren. De var beställda i Wien. Altanen var färdig, men f. ö. var ej planeringen klar. Några patetiska ringblommor växte i leran.

Man undrar om det är en pojke eller flicka som växer i Marias mage. Hon har lite besvär med ett ben som svullnar men mår annars bra. Vi blir bekanta med grannen, piloten, och fru Vogt med lilla Valerie, som Christian leker med. Åter blir vi bjudna på fin middag till Vyskocils, som skjutsar hem oss sent på kvällen. Och till Jana blir vi bjudna på härlig jordgubbstårta. Dit kör oss både Maria och Christian. Dom bor så trevligt i Altstadt.

Juli 1977

Efter hemkomsten till Sverige arbetade farmor en vecka, innan vi for till Salta och delade ut peppar och salt och chokladkakor och tandpetare åt barnen. Sen blev det farfars födelsedag. Det blev uppvaktning av alla flickorna, som sytt var sin duk till 68-årsdagen. Annika också. Och Becka hade dessutom ett litet, litet paket att överlämna med en krona i. Onkel hade farit på semester, ev. via Östtyskland, till Schweiz. Och inte fick vi något livstecken på länge. På pappas födelsedag gjorde vi en hemlig utflykt, alla utom Rolf. Först for vi till Anunds hög. Se vidare brev till Stefan. Där fick vi chokladkakor. Sen glace i Västerås, och så for vi då till hällristningarna vid Häljesta, nomen est omen, som upptäckts av en liten pojke helt nyligen, med 40 vikingaskepp avbildade. Där tog vi fram frysväskan och drack kallt lättöl och åt klämmor med rött kött.

Ej i Liber.

Ibland bjuder farmor på Beckas älsklingssmörgås. Då ska det vara ett salladsblad på den, och det ska vara nysköljt (med stockholmsvatten?), och så ska det vara skinka på och tomat. Helst ska det vara lite vattendroppar kvar på bladet för att det ska se riktigt läcker ut. När vi åt middag sen på altan, sa Rolf. Gissa vad jag har gjort medan ni varit borta? 20 frågor. Vi grubblade och hittade på allt möjligt, men det var omöjligt att veta. Då sa Annika: Pappa har inge ägg. Farfar, som vet att Annika sällan uttalar initialkonsonanter, satte nu handen för ögonen och började gå igenom alfabetet: Bägg, dägg, fägg. Det dröjde tills han kom till skägg. Då hade Rolf fått tillbaka sitt fina ansikte, som vi alla hade längtat efter så, utan att vi märkte det!

Teta med Moma vid graven: Här skulle jag också vilja ligga, men det går förstås inte. — Hur så? — Ja, det står ju Tiblin - af Sillén. Och jag tänker aldrig byta bort namnet Zenker. Om jag också gifter mej, så ska jag heta Zenker i alla fall.

Kapelle Maria zum Schnee på Matterhorn, byggt av en bergsklättrare som räddats ur stor fara.

Av en ren slump hade Stefan ringt hem just den dagen, så vi visste att han levde, men morbror Erik hade hört om olyckan i radio på Öddö och tillbragt natten i stor oro. Björn Schelin.

Per Nobinder.

[Nej, Ellen var dotter till Josef af Sillén och syster till Julius af Sillén. /SZ.]

Becka firade nämligen Sara-dagen.

Årsbarn. När semestern fortskred och vi var på Stigsbo, blev det allt regnigare och kallare. Vid dagsregn och +9° i juli månad och inga utsikter om förbättring ringde jag till Dag Hallberg och bad att få avbryta semestern.

På Axel Hakelius' 80-årsdag fick pappa sitta bredvid Rolfs Hem-och-Skola kamrat Rolfi Dolfi. Mormor höll ett strålande tal för jubilaren. Det var 65 personer på lunch, men Rolf fick ej igång bilen, så dom kunde inte komma.

[I slutet av juli träffades Erik och Stefan i Grindelwald för en vandring i Alperna:]

9 bilder ej i Liber.

Augusti 1977

Rolf och Birr skulle fara med barnen på semester, men vädret var inte alltför lockande. Då måste resan i stället bli desto hemligare. Efteråt sipprade det ut att dom varit dels på safari i Kolmården och dels på allehanda nöjen i Stockholm.

I augusti hade vi åter en semestervecka. Nu var vädret något bättre, och vi planerade åter en hemlig utfärd. Men vart? Så startade vi en torsdag morgon den 4 augusti: moma, onkel, Teresa, farfar och farmor med bil till Nynäshamn, och sen kom vi fram till Gotland på kvällen i tät dimma. Vi fick två rum, som vi hyrde privat, och gick sen ut och tittade på stan och åt middag. Där fanns många små välskötta gamla hus och mycket rosor. Överresan blev nog lite lång för Teresa, trots att man kunde springa upp och ned på så många däck, men farfar förnöjde henne med ritlekar.

"Prisa havet men stanna på land." T. h. Stefan och Teresa på en rauk. 2 bilder ej i Liber.

Vi fick koka kaffe och äta frukost där vi bodde, och sen gick vi ut till Galgberget. Moma ville inte ligga kvar och vila sig, utan var med på alla strapatser hela dagen. Vi for norr ut till Lickershamn, där Teresa och Onkel klättrade upp på en livsfarligt hög rauk och satt och skådade ut över havet. Sen for vi till Tingstäde träsk och till Slite på ostkusten, innan vi återvände till Visby och for ut på södra sidan till Högklint och rövar Liljas grotta, och därute fanns också Villa Villekulla i närheten. På kvällen fick Teresa bråttom att köpa Mitbringsel. Hon hade fått en tia nedstoppad i fickan, när hon reste hemifrån, men den var försvunnen i dimman första kvällen. Jag lovade henne att hon skulle få en ny om solen tittade fram under dagen. Det gjorde den faktiskt när vi var ute vid Högklint, så då fick farfar köra bilen och onkel och moma ombord, medan vi gick och handlade och kom springande med andan i halsen till båten kort före dess avgångstid. Vi åt alla middagen ombord med god aptit. Teresa fick en barnportion och sa: det vore väl skam om jag inte skulle få i mig en sådan! Hon sprang själv och hämtade bricka och tog bestick och glas och servett.

Visby hamn. Ej i Liber.

Vi fick lov att åka hem över Västervik, så det blev en lång resa på natten. Teresa sov, men Moma var vaken hela tiden.

Följande dag hade Rolf och Birr sin bastuhagsfest, och de hade kört ut med en massa människor och traktor och mat och sprit. Och det senare kunde behövas för det var ingen värme precis om kvällarna längre. Då ringer telefonen från Brütten: Maria har fått tvillingar. — Vilken glädje! Erik låter lite överrumplad, så mycket arbete det ska bli! Men visst är det roligt. Det har gått lätt, och de har kommit cirka en vecka för tidigt. Nu ska han gå över till Vogts och berätta, och sen ringa igen. Jag springer ut i Bastuhagen till festen och talar om att Maria fått en flicka kl. 17.15. — Stort jubel. — Och sen en flicka till kl. 17.25.

Olle Hakelius frågade om det var slut nu, eller om man kunde hoppas på flera. — Dom gav mig ett glas brännvin och vi utbringade en skål för de små. — Sen dröjde det länge, innan Erik ringde. Han hade suttit och pokulerat hos Vogts och var nu väldigt uppsluppen och lycklig över sin plötsligt så stora familj. Titt och tätt hade han dock måst springa hem och se till Christian, som låg och sov i sitt stora fina rum.

Erik lämnade Christian hos mormor medan Karin och Christina föddes.

Stefan Petrén, Anna Petrén, Ulf Petrén, Ann Petrén, Jaan Suurküla, Ingela Suurküla, Peter Suurküla, Linda Suurküla, Axel Swartling, Kerstin Swartling, Henrik Swartling, Rolf Arvidsson, Ulla Widenor-Arvidsson, Rickard Arvidsson, Olle Winfridsson, Gunilla Rosenbaum-Winfridsson, Karl Martin Sukhbir, Lennep.

Samma dag som allt detta hände, upptäckte mormor plötsligt att hon hade stora sår runt halva kroppen. Det måste vara bältros, vilket doktorn också konstaterade. Hon fick nu väldigt ont och brännande sveda. Det gick över när hon låg, så hon kunde som tur var sova gott om natten. Men resan till Visby hade hon klarat bra.

På båten till Visby fick farmor läsa om det nya TCO-avtalet, som gav henne en lön nära nog som en kapten i försvaret. — En dag har flygkapten Vogt varit i Stockholm och kommer ham med dagsfärska tidningar till Erik, som förtjust skickar moma ett urklipp. Förstår han nämligen fuller väl hennes dilemma nu, när TV bjuder på hennes älskade Hyland och radion på hennes Telemar [Tellemar; hon uttalade det alltid Telemar /SZ] vid samma tid på lördagsmorgonen.

Stigsbo.	2 bilder ej i Liber.

En söndag i slutet av juli var Erik med Stefan i Grindelwald och klättrade i bergen där. — Tänk, om det skulle ha hänt medan Maria var ensam hemma!

Nu skulle jag köpa något plagg åt Christina och Karin och kom vid detta tillfälle till Bredenbergs, som hade rea. Ja, man kunde ju alltid prova en mockapäls som hade kostat 3200:- nedsatt till 2000:- och nu med sista-dagen-rabatt 20 % blev det 1500:-. Jag ringde och bad Gerd komma in och titta. Då kom Kallenfeldtarna och sa: Du har ju egna pengar, inte behöver Du fråga! Sagt och gjort. På SCB bedömdes den sen i superlativer. Och det var ju huvudsaken.

Momas födelsedag firades ej under så solenna former som vanligt på grund av den ihärdiga bältrosen. Men Erik och Brita kom och överlämnade insamlingspresenten.

Becka gratulerade Moma med en kyrka.

Man måste ha några stolpar, när telefonsamtalen är så dyra.

September 1977

September månad gick under flitig svamp- och bärplockning samt skördande i trädgården, särskilt av sockerärter. En dag for vi till Gålö, där vi plockade ett par liter lingon som vi gav Lene. Jag hade syjunta just den dag, som prinsessan Victorias dop ägde rum, så jag bjöd på ett glas sherry efter dopet. Köpte nya gardiner till Ääs rum, som vart så stiliga, när pappa satt upp en stång över hela väggen.

Ja, jag gör väl det då: ABC för statstjänstemän.

En höstsöndag visste vi rakt inte vilket utflyktsmål vi skulle välja. Pappa gjorde en lista och jag fick blunda och peka. Det blev Haga, där vi ämnade besöka kungens grav. Men sen visade det sig att allmänheten ej ägde tillträde till begravningsplatsen.

Till Onkel från Teresa.

Nu har Birrs bok om Autistiska barn kommit ut och farfar kan stolt se en hel trave med författarnamnet Zenker lysa emot sig i Akademi-bokhandeln.

T. h. Stigsbo i höstskrud.

4 bilder ej i Liber.

Oktober 1977

På födelsedagen kom gratulationer från Teresa med önskelista till jul. Och Becka skickade en fin teckning, som jag kan ha på byrån [=SCB].

[Ytterligare 3 sidor utelämnade. /SZ]

Vi skötte insamlingen, fast vi ej kunde vara med på festen, och var uppe hos Sixtens och lämnade Erik Hj. Linders bok om Elin Wägner + Setterlinds sista och fick i utbyte gåvor till tvillingarna.

Hela hösten stod i dopets tecken. Det var en del resonemang om hur mormor skulle komma dit på bästa sätt. Då hon ej vågade flyga ensam ned, flög Onkel i hennes sällskap. Vi har i år ej samma möjligheter till att resa billigt från Stockholm utan endast från Köpenhamn. Så vi inrättar oss därefter.

Så var avfärdens timme slagen. Rolf kom körande med mormor i Taunusen på torsdagskvällen. Sen startade vi tre tidigt (kl. 9.00) på fredagen, och sen skulle Onkel komma och ligga över i min säng och med moma fara till Arlanda på lördagen.

"Ja, är det fråga om att låsa, så kan man minsann lita på moma." Vi hade en trevlig resa genom Sverige. Rolf noterade intresserat att det ännu i slutet av oktober var en hel del oskördat i södra Sverige. Han tänkte på sina åkerbönor, som varit så sena med mognaden.

Det hade varit dansk vecka i Farsta med förmånliga resepaket till Köpenhamn. Vi hade valt ut ett hotell i den näst billigaste klassen för att få badrum, och det låg lätt att hitta vid Norre Sögade och hette Arthur Frommer och var alldeles väldigt fínt med kristallkaraff på badkarskanten med badolja i. Sen hade ma. tänkt att vi skulle äta på Galathea, billigt och bohemiskt, men där var det fullt, så Rolf övertog ledningen och förde oss via Nyhavn till en trevlig bar vid Vesterbrograde, där vi kom i samspråk med urbefolkningen.

Köpenhamn var fruktansvärt dyrt. 3 glas öl 27.50. Men ölet var mycket gott.

I Zürich mötte Erik (Christian sov middag) och körde via Bachenbülach för att visa Rolf sina gamla hemtrakter. Och sen kom vi fram till villan, där gräset nu lyste grönt och flera buskar var planterade.

Nu fick vi äntligen se Christina och Karin, som inte alls var så små som vi föreställt oss, utan nu snart 3 månader gamla och redan små personligheter med helt olika utseende. Christina, som först vägde minst, har nu gått om Karin. Maria bjöd på lunch, och vi turades om att sitta och hålla i barnen hela eftermiddagen och njuta av dem. Vi hängde upp dopklänningarna, som vi haft med oss från Sverige. Den ena från Falun och den andra från Lidingö. Den senare skulle Christina bära och därmed bli den 15:de i ordningen. På kvällen var det stor fest hos Vyskocils. Vi var då 12 personer samlade, och Christian satt med vid det fina bordet och njöt som vi av allt gott. Rolf och vi låg över i Winterthur. Stefan och Moma i Brütten. På söndagsmorgonen for vi med alla påbredda smörgåsar till Brütten och ordnade oss för avfärd till kyrkan. Där mötte oss prästen och de övriga gästerna: familjen Jung, Jana och Peter, som tillsammans med Rolf var faddrar, och Marias goda vän Valerie.

Ej i Liber.

Ej i Liber.

Under dopakten åkallade prästen alla de helgon, som barnen, faddrarna och die Grosseltern var uppkallade efter: Heiliger Geckardus [?], bitt für uns. Heiliger Rudolfus, bitt für uns. Heilge Katarina, bitt für uns. Prästen hade ringt till Erik och frågat om Karin var uppkallad efter den heliga Katarina av Siena eller av Alexandria. Sen Erik och Maria studerat i sitt bibliotek, valde de Alexandria eftersom hon var inte bara så vitter och klok att hon besegrade 70 lärda i en disputation, utan dessutom så skön. Prästen förklarade hela tiden innebörden av ritualen för oss evangeliska. Hur man tagit upp bruk ifrån olika kulturer som t. ex. den antika, där brottarna smorde in sig med olja för att motståndaren ej skulle få något grepp om dem. Så smordes de små med en liten klick salva på bröstet, för att det onda ej skulle få någon makt över dem.

3 bilder ej i Liber.

Efteråt samlades vi i Brütten och skålade i champagne och hade en trevlig dag. Det var sol och varmt så att man kunde sitta på terrassen i bara klänningen. På kvällen avreste Onkel hem igen och Rolf med nattåg till Paris mot okända äventyr.

2 bilder ej i Liber.

Nu gick dagarna fort. Vi vaknade i Winterthur och undfägnades med en Luxusfrühstück, gick några steg före lunch, som serverades med vin alle Tage. Och sen blev vi skjutsade till Brütten och samvaron med våra kära. Vi fick också hälsa på Vyskocils tjeckiska vänner Smid och Böckmann, där vi undfägnades. En dag i Winterthur vaknade mor med sån huvudvärk och sånt illamående så pappa fick gå ensam på konstmuseet, varifrån han kom hem alldeles begeistrad och med näven full av vykort.

November 1977

En dag tog sig Jan ledigt och bjöd oss på en resa till först Laax, där vi övernattade, och sen över olika pass till Silvaplana och Livigno i Italien, där vi köpte sprit. Det snöade i bergen och var halt, men vi klarade oss bra och hade fått se många nya intressanta delar av alpvärlden, t. ex. St. Moritz. Det är inte att tänka på att Erik och Maria ska kunna ta alla de sina under armen och komma till Sverige i jul, och inte får vi flyga billigt annat än från Köpenhamn i vinter, så några weekendresor är inte att tänka på. — Ja, när får vi ses igen? Ja, det var ett frågetecken som vi nu skildes i. Rolf hade kommit hem nyter från sina upplevelser i Paris. Och det blev nu bråttom för Erik att få ned lökarna. Brütten ligger på 600 m. ö. h., så där kan det bli frost tidigare.

5 bilder ej i Liber.

När vi kom till Köpenhamn och Rolf ringde hem, fick han höra, att Annika varit sjuk och haft 40° i tre dagar, medan Birr varit ensam med barnen. vi överlade om vi skulle åka direkt hem på kvällen, men stannade sen i alla fall. Rolf gick på bio och vi på pizzeria Vesuvio, där en glad spansk eller italiensk sångare dansade på bordet. På vägen hälsade vi på Barbro och Lars i deras fina bostad i Taberg och blev bjudna på lunch. Sen gick det fort hem. Pappa och Rolf turades om att köra. Rolf for sen vidare till Lidingö och hämtade moma. Vi andra båda kröp i säng, där vi möttes av Onkels hälsning tillsammans med en bok om Rymden.

Under vårt besök i Brütten bjöd Maria på choklad ur en Aladdinask, som vi haft med. Då bar det sig så bra, att pappa fick något nötskal eller dylikt i sin pralin. Och jag beslöt mig för att ta vara på dem och visa upp dem för Marabou. Rolf tyckte det vore larvigt ända tills den dag jag kunde bjussa:

Annikas födelsedag hade inträffat under vår resa, så vi fick uppvakta henne vid hemkomsten. Hon lade sig snällt och blundade, och det var nästan omöjligt att väcka henne, hur vi än sjöng. Hon fick en brun sammetsklänning.

Onkel förhandlar med Televerket.

Onkel segar sig upp allt närmare departementschefen. Farmor grävde upp 10 hinkar potatis på något över en timme för att sen hinna uppvakta tant Mona på 40-årsdagen. Just då kom alla jägarna och stod utanför flygeln och ropade: Vi vill se våran Mona, vi vill se våran Mona. — Vi blev bjudna på ett härligt kaffebord.

På SCB ändras mors situation i det att hennes chef sedan 1 år, Dag Hallberg, nu blir sekreterare i utredningen om SCB och uppgiftslämnandet. Elisabeth Landgren-Möller blir den nya chefen, antagligen ett drag i den nu så intensiva debatten om jämlikhet mellan män och kvinnor. Men vi har alltjämt alldeles för litet att göra. Och på det viset blir dagarna onödigt långa. Men så kan det komma nån liten ljusstråle: Inga bjöd på fest med mamma på Amaranten i mars och bjöd oss återigen på sån fin middag därstädes med Sonja Silvén.

December 1977

Lotte och Rolf Ekstedt bjöd på syjuntefest med pris och presenter, som vanligt en stor framgång.

Sen kom den stora syföreningsauktionen i Teda. Där var det Lucia-tåg med 6 tärnor, av vilka 3 var fröknarna Zenker. Farfar och farmor var förstås med och njöt av sina små och ropade in sockor och vantar.

Lene hade firat sin 70-årsdag medan vi var i Schweiz. Vi gav henne Lennart Bernadottes memoarer, och så fick hon en whiskyflaska av de 11 små-Zenkrarna. Kanppt hade vi emellertid kommit hem från dopet, förrän vi fick meddelande om att Mutti förts till Danderyds sjukhus. Hon hade så ont i magen. Där opererades hon för gallsten, nästan 97 år gammal. Och operationen gick bra. Hon fick återvända till Siggebo-gården, men hon är nu mycket dålig och har hemska smärtor och kramper. Hon, som aldrig varit sjuk i hela sitt liv, får det nu väldigt besvärligt. Hon hade haft ont tidigare under hösten men hållit tyst om det för att Lene skulle kunna fira sin 70-årsdag och vi tvillingarnas dop. Gerd skaffar en bandspelare från de Blindas förening för att försöka förströ henne med. Radion klarar hon inte av längre.

Mamma är nu 3 veckor på Lidingö för att sällskapa med Henning, så att Lene ska kunna hälsa på Mutti. Därför är hon ej med när vi den andra advent firar på Salta. Onkel går ut och tar mossa till adventsbrickan. Alla tre flickorna hjälper farmor baka saffransbröd. Och sen:

Christians morföräldrar.

Efterskrift

Kära läsare!

I skrivande stund den 24 december ösregnar det i strömmar, så det är stora sjöar på åkrarna. Teresa ligger sjuk och har feber men beräknas kunna vara med och fira i alla fall. Becka har lindrig scharlakansfeber. Annars mår vi skapligt. Mutti har repat sig otroligt efter sin operation i gallan, och Momas bältjulros, som Ää kallar den, har avsevärt förbättrats.

För det nya året finns det intet som vi hellre önskar varandra, unga och gamla, än ett hälsans år med stärkta krafter.

Med dessa ord överlämnas dessa Fliegende Blätter. Gott nytt år!

Red.

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1977 (lösenord krävs).