Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1975 (lösenord krävs).

Praefatio

År 1975, den heta sommarens år, går mot sitt slut. Vi rustar oss att åter fira jul, som vi hoppas, i en stor krets av våra kära. Särskilt hälsar vi vår lilla Christian välkommen, när han nu f. f. g. ämnar beträda (?) svensk jord.

Redaktionen ber att få tillönska sina läsare en god jul och ett gott nytt år med hälsa och glädje.

Red.

Quod evenit?

Snabbt jagar stormen våra år och redaktören tycker att det blir allt oftare och tätare, som hon får rita det kända emblemet till årskrönikan.

Oktober-December 1974

Stefan hade varit ivrig att få hämta Erik och Maria, nu i välsignat tillstånd, ute på Arlanda på själva julafton. Inte att undra på, när han hade ett nytt, fint ekipage att visa upp. Rolf och Birr for med barnen till Marianne och Eskil och firade där med morföräldrarna men kom tillbaka samma kväll.
Anm. Min föregående bil, en röd VW 1500, hade rostat sönder, så att vatten trängde in genom golvet när vägen var våt.

Vi hade fått en hel del julhälsningar från in- och utlandet bl. a. från Burgl Hessen, som skickade ovanstående. Mutti fyller 95 år nästkommande januari. Hon stickar alltjämt sockor o. tröjor åt barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Så firades julafton enligt övlig sed. Och med en stor julklappshög, där verserna tolkades av Erik med sann inlevelse. Endast avbruten av, när fin choklad från Vyskocils skickades runt eller mormors egen chokladkola. Stefans första budskap på Arlanda: "I år har mormors kola sockrat sig."

Syftar på ett berömt uttalande av mormor Gunhild: - Ta på er ordentligt nu! - Men det är ju 17°. - Ja, men kylan är kvar i luften! /SZ

Alla verser till Rolf o. Birr tycks ha hamnat i flygeln.

Teresa hade beslutat sig för att gå med i julottan, men var sen alltför trött. Om jag minns rätt, sov även Erik över denna gång. Så var vi bjudna till Wappa på julkaffe med barnen. Och Teresa och Becka blev beundrade i sina nya "änglaklänningar".

På Salta hade vi också julgransfest m. sång och lekar, ja t. o. m. placering:	Ja, t. o. m. charad:

Eva och Gertrud ligger på sjukhuset. Gertrud är dock mycket bättre nu och flyttar snart över till Ljunggården.

Det var ganska kyligt under mellandagarna o. det var nätt och jämnt att vi vågade oss ut på promenad. Men vi gick i alla fall bortåt Sjogsta en solig vinterdag och även till fots från Ingeborg genom skogen, så vi nästan gick vilse.

Pappa skrev under helgen och tackade alla för insamlingspresenten till hans pensionering.

Kurt Genzel, Walter Norberg, Gunnar Lindahl, Salvatore Filia, Jörgen Päres, Gunnar Wijk, Bengt Granström, Anders Engqvist, Roger Sirén, Nils Palmquist, Harry Randeborn, Bengt Alvsten, Ingmar Berthelsen, Sven Kleist, Torbjörn Sundquist, Hans Qvarnström, Karl Steiner, Torsten Westin, Brij Nigam, Jussi Kouru, Stig Johansson, Rolf Säll, Erwin Dollfuss, Carl-Olof Nygård, Eric Fanqvist, Torbjörn Jacobsson, Sven-Olof Björklund, Haldo Hansson, Olof Meyer, Lennart Karlsson, Bengt Andersson, Rudolf Sandberg, David Hart, Ragnar Beck, Lars Lindblad, Yngve Helgesson, P. A. Sors, G. Svensson, Teodor Persson, Hans G. Björklund, Hasse Bergquist, Heiko Dubec, Bo Lindqvist, Philip Hirenden?, John Munck, Gun Liljeström, Hugo Blomgren, Göte Högberg, Hans Carlsson, Tore Fanqvist, Thomas Friedmann, Vlastimir Mitulasek, Holger Forsström, Jan Holdo, Guy Bevengut, Olof Webjörn, Kjell Häll, Leif Karlsson, Hans ?, Sven Andersson, Arne Andersson, R. Andersson, Bengt Öhrn, Levi Karlfors, Jakob Barth, Svante Johansson, Harald Wikberg, Per Petersson, Leo Timgren, Kenneth Johnson, Bertil Carlberg, Jens Martinsson, Ernst Nordstrand, Olavi Hildén, Lennart Gidlund, Nils Starfelt, Sune Kauppi, Jouko Lahti?, Maud Seger, Håkan Resare, Stig Erikson, Anders Österlund, Margareta Almqvist, Josef Toth, Rune Eng.

Januari 1975

På nyårsdagen, kvällen innan hade vi med Teresa, Becka och Janne Wikholms dotter i full snöyra varit på nyårsbön i Teda kyrka, på nyårsdagens kväll, säger jag, såg vi alla Håkan Hagegård i Ingmar Bergmans Trollflöjten i TV., och sen på månd. morgon eller vad det nu var för en dag for vi till Arlanda med Erik och Maria.

Vi hade ytterligare några dagar kvar av helgen tack vare, att mor tagit 2 semesterdagar, men snart började allvaret igen, åtminstone för hennes del, trodde man. Men knappt hade pappa dykt upp i Stockholm förrän icke mindre än 2 direktörer på Atlas ringde och bad om hans hjälp. Det var Munck och Björklund, och senare hörde dom också av sig från Airpower i Antwerpen.

	Mor fick uppmaning från SCB att sätta sig på skolbänken igen. Där satt hon i sin lektionssal med Birgitta Ström och Gunnel Ljungström och många främmande och kände sig ung och effektiv tills det ljöd ett "Farmor" och in kom Becka rusande och även Teresa.

Äntligen hade nämligen reklamens makt över sinnena gått upp för Rolf, så han hade formulerat en dyr och spännande annons, som gav massor med svar och våningen blev såld på kort tid.

60-års-uppvaktning av dir. Jan Rydström, Östekonomiska byrån.

Skolkamrat i Strängnäs. Carl Montell, Emil Montell, Elsa Philipson, Nina Ingman.

Informator på Salta 1932. Elis Palmquist, Karin Dahmén, Stellan Palmquist.

Oskar Pettersson, Hållingsbo; Anna Pettersson, Hållingsbo; Uno Karlsson, Fröberga; Sigrid Andersson, Sjogsta.

Anders Hakelius.

Vi uppvaktade Mutti på 94-årsdagen och fick läsa Christine Zahns kort: Liebe Großmutter. Herzl. Glückwünsche zu Deinem Geburtstag. Feiere Deinen Geburtstag schön, so daß Du ihn nie vergisst.

Gunnar Svensson på Stigsbo i sept. 1974. Ja, Per Axel hur ska det gå för Dig när både Gerhard och jag slutar?

Onkel på Orly på väg till Toulouse på sammanträde med 1 tim. marginal från terroristaktionen. Den 21 jan. kom Stefan hem till Farsta o. berättade om Orly och sin resa till Frankrike. Han hade köpt ett praktverk om Mont Blanc.

När Moma kom till Farsta, gick vi ej på porrfilm utan på Orientexpressen av Agatha Christie. Sen firade vi Gunhild-dagen m. bjudning för Kallenfeldtarna och Elsa Günther och Henning och Lene.

I slutet på januari ramlade Teresa på isen i Bastuhagen och slog sig hårt i huvudet. Annelie bar hem henne o. sedan måste hon in på sjukhuset, och där fick hon stanna över natten, något som hon klarade fint.

Februari 1975

Facit-skolans belägenhet på Drottninggatan gjorde, att det var lätt för mamma att besöka olika reor och falla för frestelser. Också skaffade hon broschyrer för olika hotell för en ev. Schweiz-Frankrike resa till förvåren, så länge vår [Swissair]rabatt varar. Pappa köper sig en fickräknare nu, när han ej längre har tillgång till sin fina på Atlas. Allt emellanåt är Teresa och Becka i Farsta. Nu är dom så stora så dom kan hjälpa till t. ex. med att skriva en inköpslista:

Annika växer och mår storfint, och eftersom hon fortfarande ammar, får hon följa med på doktorsmiddag på Ulriksdal. Samt förstås till Åsögatan, när Brita fyllde 60 år och vi alla var med, även Moma, där vi bl. a. sjöng så trevligt under Eskils ledning. Många gäster. Strax innan var Rolf och Birr och visade upp Annika för Mutti på Lidingö.

Dagen efter var det vår i luften och vi promenerade på Djurgården och mötte 5 rådjur där. Sen for vi till Täby för sista gången och hämtade matbordet där, som vi övertog. Nu ska flygeln repareras och vinden byggas ut. Då är det bra att ha Moma att flytta upp till.

Anita Andrén.

På SCB pågår stora omdaningar, och när dessutom Rapaports sekreterare ska ha barn, menar man, att det är för att kunna efterträda henne, som man skickat mig på skrivmaskinskurs. "I do not shrink from this responsibility, I welcome it."

Ingick ej i Liber.

Så är det deklarationsdags och lagom efter den 15 blir pappa krasslig och får allt högre feber. Några dagar senare köper mor ett större matförråd. Hon är också sjuk. Där ligger vi båda som los reyes católicos i Granada i Capilla real med 39° i vecka efter vecka. Vi sover mest hela dagarna, när vi inte lyssnar på Per Erik Lindorm och hans Svar i dag. Vi har fått den riktiga Influensan und zwar med utdraget förlopp. Under tiden var Stefan i Amerika och kom hem utan att ha sovit på planet och la sig en timme hemma och gick sen på firmafest.

Dagen därpå kom han som Rödluvan med en korg med allehanda läckerheter: juice, frukt, bröstkarameller, djupfryst mat, smör, bröd m. m., trotsande alla smittorisker, och dessutom hade han köpt en HP i Amerika. Det var något som snabbt fick far på benen, men vi blev båda sjukskrivna ett bra tag. Jag lyckades lämna tillbaka den lilla fickräknaren.

Till middag på Hagaberg den 26 februari kunde vi inte fara. Rolf och Birr och Stefan var också bjudna. Rolf hade utbett sig att få fettisdagsbullar, så när dom också blev sjuka, var det Stefan ensam som tillsammans med Schuberths fick äta bulle på bulle.

Vår granne Erik Hägglund dör plötsligt sittande framför sin T.V.

Mars 1975

Jörgen Edlén, Håkan Edlén, Dagmar Gram, Cecilia Montgomery, Robert Montgomery, Dagmar Gran, Harald Lundvik

[Markerat med rött:] Här låg Erik bakom chefens tal.

Erik Hallén.

Nöje som stod E. och M. till buds.

Vissna och bleka anlände vi till Zürich den 15 mars och blev bjudna till Winterthur, där Maris föräldrar bjöd på en härlig middag men tyckte, att vi såg dåliga ut. Där fick vi också bekanta oss med Janas man och svärfar o. svägerska. Peter gläder sig åt att bli onkel o. få lära Marias barn att åka skidor. Vi hann också med att se på tre olika tomter, som de våra funderar på och besöka stadsskrivaren i Bachenbülach. Nog tyckte vi att det var weitaus trevligast i Winkel, men det var ej avgjort än, om den tomten stod till buds.

Nästa dag flög vi på 1 tim. till Nizza. Så fick vi också bara lite juice o. nötter och choklad ombord. Fruktansvärt brant stupar bergen ned mot Medelhavet och vi fick göra en gir över vattnet för att kunna landa. Första dagen gick vi så mkt. tills vi hittade en härlig liten restaurant med underbar ostsufflé, men så blödde mamma om fötterna, så hon måste gå barfota hem och pa. fick gå ut och köpa pansement på morgonen. Vi gjorde en busstur till Grasse och bodde där i 2 nätter. Provence var så vackert och ginst och mimosa blommade liksom i Nizza [och] mängder av alpvioler och primulor. Vi besökte Monte Carlo o. köpte en oanständig bok där, men det finaste hotellet var förstås i Menton, le Magali.

I Menton satt vi och solade oss på stranden, där vi åt middag ute liksom i Monte Carlo. Vi gick också till italienska gränsen och såg på alla fina segelbåtar.

Menton.

Ovanstående 7 bilder ingick ej i Liber.

På hemvägen i Bachenbülach besökte vi med Vyskocils tomten i Winkel, som Erik nu stolt kunde peka på: This is the place.

Ovanstående 2 bilder ingick ej i Liber.

Det hade snöat men man kunde plocka gullvivor, vitsippor och forsytia ändå, och det var ganska sensationellt att kunna ha en sån bukett i det nya rummet på SCB bredvid Thorsten Leijonhielm, Eriks gamle kompis. Jag hade nu kommit bra nära Rapaport, men arbetet var fortfarande detsamma och likaså kaffegänget:

	Bilden t. v. ingick ej i Liber.

Påsken stod för dörren. Barnen hade börjat göra häxor, se ovan, men Rolf hade sina egna planer. Dagligen ringde han till Spies och frågade efter billiga påskresor, och se: han fick en resa för 295:- på själva påskafton till Mallorca.

Han säger sig ha festat om, så det räcker för några år.

Rolf till sjöss på Mälaren, ja Oxfjärden 1974.

Teresa i vårstädningen 1974.

1974. Påskägg?

April 1975

Vi hade djup snö och undrade så hur Vivan skulle starta på Arlanda, när Rolf kom hem fr. Mallorca, där han festat så att han sade sig ej ha behov av en nattklubb på 10 år. Men allt gick bra.

Becka fick kort till sin födelsedag från Erik och Maria i Grekland.

Sigge Jarl, Risberga i sällskap m. hans majestät.

Per Köndell, Gunnar Palm, Anders Olsson, Set Rimbe, Ulla-Britt Jansson, Christina Spets, Eva Granbeck, Björn Lundberg

Birr arbetar under tiden ivrigt tillsammans med Margareta Wall i Torstuna på att få behålla både BB och lasarettet över huvudtaget.

Rubriken i Enköpings-Posten gav givetvis anledning till kommentarer var gång hon träffade bekanta. Och Rolf ringde och berättade: Mamma, det står en artikel i E.P. med överskriften: "Den som inga byxor har", och den handlar om en i vår familj, gissa vem!

Ofta måste lasarettet utnyttjas, som när Teresa fick hjärnskakning, när hon ramlade på isen i Bastuhagen.

Pappren från Korea hade kommit före jul och Rolf hade lagt in en ansökan om adoption, vilken beviljades fram på våren.

Nu talade Birr med deras vigselpräst Lindén om när det kunde passa att döpa Becka och Annika. Samt utfärdade en inbjudan även till Bachenbülach, som Erik hörsammade.

Lördagen den 19 ringde Erik fr. Arlanda. Det hade varit ovisst om han skulle komma med planet, så vi mötte först vid Centralen. Snart kom mormor och även Stefan. En stor del av eftermiddagen gick åt till att dikta ett telegram till Per Köndell på 70-årsdagen: Till vår vän i alla år, nu vår varma hyllning går.

Men Erik hann också inköpa en uppblåsbar skötbädd åt sitt väntade barn. På söndag förmiddag kom Stefan till frukosten och snart även Rolf och Birr och barnen. Pojkarna gav sig i väg till Gubbängen i det härliga solskenet à la recherche du temps perdu. Snart församlades Henning och Lene, Sven och Britta och Eskil och Marianne med barn.

Vi hade röjt ut Stefans rum till doprum, och där ställdes den vackra dopskålen som Britta hade med sig. Våra egna ljus fick vi ta bort, för Lindén hade var sitt långt dopljus med åt Becka och Annika. Sven bar fram Annika Mathilda, som grät ganska mycket, men Rebecka Yong Za, som önskat sig en ny fin klänning i vitt och guld, men i alla fall fått en i vitt och grönt, gick själv fram och böjde sitt lilla huvud över dopskålen.

Efteråt drack vi kaffe vid ett enda långt bord i salen. Lindén lämnade oss efter en stund, men sen åt vi middag tillsammans och hade en trevlig samvaro med bl. a. sång av Carina och Pernilla, kusinerna.

De 4 bilderna ovan ingick ej i Liber.

Nu pågår ombyggnaden av flygeln för fullt, och hela familjen har flyttat upp till Moma med diskmaskin och allt. Barna ligger i våra rum, och är det då natten till lördagen, sover Becka oroligt för hon vet, att då står en skål med lördagsgodis och väntar på hallbordet. Ja, en gång gick hon t. o. m. upp redan vid 4-tiden och började äta.

De här 2 bilderna ingick ej i Liber.

Rolf klarade av vårbruket trots sin militärtjänst, och med hjälp av en hyrd jordfräs bearbetade han trädgårdslanden, under det att de övriga tre generationerna gick och strödde ut konstgödning ur kaffeburkar, alla med stor energi.

De här 7 bilderna ingick inte heller i Liber.

Maj 1975

Arbetet med att klistra in små prickar på staplar om deltidsarbetande i undersökningen åt Delegationen för jämlikhet mellan män och kvinnor var så besvärlig, så det fick far göra en kväll hemma. Sen fick jag mycket beröm. Alla undrade, när jag skulle bli Rapaports sekreterare. Dagen för Anita Tyrvings nedkomst ryckte allt närmare. Då kom, efter påstötning från Iris Törnblom, Erland Orrgård in o. sa det förlösande ordet. Vi hade sopstrejk på våren och fick lagra soporna i källaren el. på balkongen.           Evert Blom, Gudrun Rabbinowitz, Åke Rohdin, Ulla Bergendahl, Edmund Rapaport, Björn Axelsson, Ingrid Olsen.

Maria, därhemma i Schweiz, arbetar för fullt, mår bra och när hon har kappa på sig kan ingen tro att hon har så kort tid kvar till förlossningen. Hennes rektor undrar om hon ändå inte borde ta ledigt den sista tiden av estetiska skäl. Men då svarar Maria: Da sollten Sie meine schönen Umstandskleider sehen! Erik avslöjar redan nu, att blir det en pojke så ska han heta Christian efter sin mor. - ???. - Hon är en sån tyrann, tillägger han kärleksfullt. Brev från Erik till Stefan den 12 maj 1975 om bl. a. det kommande dopet.

Onkel får 50 "söta, spetsiga" jordgubbsplantor på sin födelsedag, vilka mor planterar i skymningen kvällen innan, så dom dels kom snett i raden och delvis upp och ned.

Barna är med på "Mulle" ute i skogen i Hummelsta.

Hans Wallgren, Margita Kangestad, Karin Kundholm, Hanna Johansson, Ingrid Gralvik, Åsa Andersson, Sven Gustafsson, Sven Norling, Linda Vikström, Fredrik Mellgren, Stig Hammarstedt.

Juni 1975

Olle Jos, en av de tre chefer mor satts att betjäna. Anita Tyrving, Christina Falklind, Barbro Glaad, Britt Laurell, Anna-Lisa Carnestedt, Inger Eriksson, Palma Niklasson, Bernt Sjögren, Maia Solberger, Birgit Sundqvist, Maud Theorin Eva Wern, Ulla Svärdson, Sven Bergenstråhle, Gunborg Johansson, Hans Habenicht, Per-Olof Fredriksson, Birgitta Hellström, Agnetha Törnkvist, Gudrun Lindberg, Robert Svensson, Olle Wessberg, Gunnel Sundgren, Berit Engström, Rosa Lind, Ebba Lundqvist, Eva Gustafsson, Leif Lundgren, Eva Svensson, Eva Meidner-Andersson, Jan Lundin, Christina Ilkünsal, Kjell Johansson, Britt-Maria Johansson, Lars Berglöf.

Knappt hade jag börjat den nya tjänstgöringen, så drabbades jag av en massa otäcka knottbett i ansiktet. Det svullnade upp och såg förskräckligt ut. Klockan 2.30 på natten fick jag Sandosten-tabletter på sjukhuset i Enköping. När det inte blev bra, for vi 2 dagar senare till Uppsala och fick samma medicin, som ej hjälpte, och som enligt Hennings studier i medicinbibeln visade sig ha en hel del risker. Men jag tillfrisknade.

Teresa och Becka växer snabbt till i storlek och visdom. Ofta är de hos oss i stora huset och hälsar på. Särskilt kommer Becka på frukosten och vispar välling åt farfar och äter den själv också. Rätt som det är, är dom kanske försvunna, men då hittar man kanske en förklaring:

Rolf förökar sin tjurbesättning och har nått siffran 79 stycken. För att finna namn åt dem alla har han genomarbetat släkt- och bekantskapskretsen och nu nått ända till den nykrönte kungen Juan Carlos i Spanien. Själv gör han en 14 dagars repövning.

Rolf blir invald i Lions. Och på en stor fest får även damerna vara med, så Birr var förtjust över en lyckad kväll.

Teresa och Becka har nu egna små land med rödbetor och ringblommor. Men mest är dom i lagårn, där Kajsa har gömt sina ungar.

Hillevi [Kallenfeldt] fyllde 60 och bjöd på lunch på Tynningö.

Mamma med systrarna Hillevi, Inga och Barbro Kallenfeldt, uppvuxna på Ingeborg (nuvarande Huseby i Teda).

Ingick ej i Liber.

Mellan festligheterna skriver vi olika besvär och inlagor till våra myndigheter. Man vill ha reda på varför vi borrat så dyr ny brunn och ej nöjde oss med den gamla. Vi hade märkt att vi och våra gäster allt emellanåt fick magbesvär, så vi svarade att det var för att "vi behövde ett för människor och djur ej hälsovådligt vatten". Sen vart dom tysta. Men vi har en skattetvist på gång angående Sigtuna, som vi nu tack vare Rolfs initiativ fört upp i kammarrätten. Vi var på fest på Spelbo, då Erik Schuberth bad mig förmå Gunhild att överlämna presenten till Karl Gustaf, vilket hon också gjorde med den äran på altanen på Wappa i sin blå thaisilk klänning och utan att staka sig. Ett tal som hon först framförde för Stefan i trädgården på Salta och fick hans och senare allas beröm för. Ja, Erik Schuberth sa, att ingen hade kunnat göra det bättre.

Erik Ryd, Maja Sthen, Torvald Sthen, Elsa Pehrson, Mats Pehrson, Erik-Gustav Ryd, Gun Ryd, Per Prydz.

Detta var vid uppvaktningen. Vi var bjudna alla tre generationerna till den stora festen på hotellet med så mycket underhållning (Villes bordsvisa efter påtryckning från undertecknad). Birgitta Norrman vaktade barnen, och Rolf och Birr fortsatte firandet hos Lennart Thorstensson i Hummelsta till ljusan dag.

Pappa hade en ledig stund på det gamla segelfartyget.

När syjuntan var bjuden med män till Karin Jacobssons härbre på Lidingö, hämtade far vid SCB först, sen lade vi oss i gräset ute på Gärdet och somnade båda, varpå vi tittade in på Albavägen. Lene hade lovat hjälpa mig med min finklänning som hängde ned i sidan, och sist njöt vi av den vackra kvällen på Härbret.

Sen hade Lotte bjudit oss till Sigtuna. Då hade jag innan strupplat på trottoaren i Farsta i sällskap med pappa, så foten var så svullen så jag ej kunde gå ut och lyssna på näktergalen med de andra.

Uno Carlsson hade sjunkit ihop död framför T.V.:n, alldeles som vår granne i Farsta, Erik Hägglund. Efter begravningen var det kaffe på Åsen-stugan i Enköping.         Lilly Sandberg, Jan Lundin, Eva Gustafsson, Thure Sollander.

v. Heijneska släktföreningen skickar ett meddelande till Moma, att dom ämnar besöka Teda. Jag ringer upp dem, ber dem vara välkomna att bese Salta, bakar en stor sats bullar och köper pepparkakor. Där står vi en maj-lördag med skurar. Vi har gården nykrattad, tulpanerna blommar. En enda bil kommer und zwar med en af Sillén vars mor var född von Heijne. Alla hade bråttom till nästa släktgård. Mor skulle ha studentjubileum i Strängnäs, 40-årigt, men kunde ej komma för knottens skull. Onkel kommer hem från en semestertripp till Norge med nya anekdoter om nordmännen.

Mor hade bankdir. numera, Alvar Ehlin till bordet på Lietjes fest på Grillby värdshus. Han sjöng den här visan med stor entusiasm. Hela festen var en stor hyllning till Lietje, och det var en mycket glad stämning, särskilt när Kall-Olle från Skälby sjöng till Lietjes ära.

Annika. Ingick ej i Liber.

Vi handlar till Lietjes besök.

Sen kom Lietje och Eugen till Stigsbo på vägen till Norge och båtresan till Holland.

På våren i maj och juni brukade vi ibland om vardagarna ge oss ut i naturen med kaffeväska. Det gjorde vi t. ex. den 24 juni, då vi la oss ner vid Ågesta bland hundlokor och njöt. Vi hade kommit på vid Siggefora-sjön, att man kunde ringa till Schweiz för 1 kr. Men det var väl ej så trevligt för dom att bli uppringda var dag med förfrågan om, hur landet låg.

Men den 24 ringde jag till Moma, när vi kom in: Har Du hört något? - Ja, visst, han har ringt till Stefan, en pojke. Stefan har ju i det här sammanhanget varit evangelisten från det allra första meddelandet. Jo, då, Erik hade tyckt att vi kunnat hålla oss inne dom här dagarna, men vi väntade ju inte riktigt än. Det hade gått fort och relativt lätt och Erik hade varit med. Men Christians födelse hade föregåtts av dunder och brak. Och hade förlossningen kommit i gång en dag tidigare, hade Maria ej kunnat komma fram till kliniken i Winterthur:

När Erik ringde, antecknade mor på första bästa kuvert bland andra penningaffärer: 3-kantig mun, Blå, ingen haka, Axel. Det var synd att man ej kunde få rusa till och se honom så fort som Teresa och Becka och Annika. Gross, Eriks chef, ringer till Maria på kliniken och gratulerar. Sv. D. annonserade så här tokigt först, men fick göra om det, varpå Thorsten Leijonhielm sa: Visst var det roligt, men Du får väl stoppa dom, så dom inte annonserar hela veckan. Christians ID-kort på sjukhuset: När Erik kom in med Maria till Krankenhaus am Lindberg, blev dom båda så väl mottagna och båda bjudna på förtäring både före och efter födelsen. Och Erik fick komma och hälsa på både på lunchen och kvällen.   Annika Bjuvman, Stig Blomström, Marja Persson, Nils Fahl, Viveca Danielsson, Ernst Hofmann, Inger Klefbom, Arne Klefbom, Johan Klefbom, Phoebe Lewander, Terese Lewander, Karin Lewander, Sten Lewander, Marie Krappe, Kjell-Åke Malmberg, Kerstin Melin, Armas Melin, Karin Mattson-Nordin, Tommy Nordin, Suzanne Branting, Greger Oxhammar, Charlotte Cederström, Andrew Ross-Clunis, Britt Berglund, Åke Wennerberg, Christina Sandström, Anders Westman.

Erik växer snabbt in i fadersrollen och talar om "hustru och barn", "min familj" etc. Nog är han till sej. En dag låter han alldeles andfådd i telefon. Stefan tror, att han kanske just ska till att äta, då brukar han låta så, men i nästa brev kommer förklaringen. Han hade just burit upp barnvagnen för trapporna. Han vet också redan nu, hur han ska tackla alla Christians frågor en gång.

Juli 1975

3 bilder som ej ingick i Liber.

Renate, pojkarnas kusin, berättar om sin mors död. När jag skriver till Renate, frågar Teresa, vem jag skriver till. "För att trösta en, som har förlorat sin mor." - "Är hennes pappa död också?" - "Ja." - "Är hon ledsen, då?" - "Ja." - "Är hon lika ledsen nu, som när hennes pappa dog?" - "Ja, det skulle väl Du också vara." - "Ja, kanske jag skulle vara lite, lite mera ledsen om mamma dog. Fast sånt kan man ju inte veta, när man bara har haft glädje", sa Teresa. Då hade hon kanske redan glömt, hur hon en gång sa, att ibland önskar man, att man var död. - "När brukar Du önska det då?" - "Ja, ibland." - "När önskade Du det senast då?" - "När det var Beckas födelsedag!" (Svaret kom tveklöst.) - Så dagen före Beckas födelsedag fick Teresa vara med och se vad Becka skulle få: påslakan med rosor på, kniv och gaffel m. m.

Gerds födelsedag firades på Stigsbo på tu man hand. Kortkalsingar med myror på bl. a. Sen for vi till Salta för att rusta till en middag för grannarna. Då var Rolf och Birr med barnen och ÅKTE SPÖKTÅG I ESKILSTUNA. Det blev en rätt så trevlig middag med alla våra grönsaker, fast de gröna bönorna hade frusit bort precis som i bondespelet. Marga [Hakelius] var med och Louise och Gösta [von Stedingk], men ej Schuberths, som var på konfirmation. Sen återvände vi till Stigsbo igen. Och nu kom Rolf dit med de sina och vi hade så rart tillsammans. Vi gick och inspekterade skogsmannen Ingmar Falks döende plantering i torkan.

Rolf hade förgäves försökt få honom att låta bli att plantera i torkan. Det var mycket åska också och en gång när vi kom till Stigsbo hade det som så ofta förr slagit ned i telefonledningen o. tapeten var sotig. Än värre var det i Falun hos morbror Erik, där det tydligen brunnit och sedan slocknat, för taket var alldeles sotigt. Annika är världens soligaste lilla barn och glad och vänlig mot oss alla. Nu firar vi också Teresas födelsedag lite i förväg på Stigsbo, för dom ska den dagen vara i Småland hos Eskil och Marianne och planerar en avstickare till Köpenhamn, Teresa får en ny badkappa och ett Löjliga familjerna, som vi spelar tillsammans vid köksbordet. Hon kan redan läsa rätt bra. Men Annikas mage är inte riktigt bra. På resan till Köpenhamn är det ju ganska besvärligt även för föräldrarna i värmen. Snart visar det sig, att hon inte tål mjölk och mjölkprodukter utan måste hålla diet och får sojavälling i stället. Nu tappar hon en stor del av sitt goda hull men inte just sitt goda humör. Teresa märker, hur dålig kam farfar har och ber honom följa med ner i flygeln, där hon ger honom en av sina två.

hade fått många förmaningar med på resan. När han då skriver om sina hemska skavsår, blir man enbart lättad. Då ska han väl inte våga sig ut på de hemskaste ställena.

Rolf och Birr (och även Stefan men han var utomlands på semester) blev bjudna till Hagaberg på garden party, dagen före vår avresa till Schweiz. De kom till Farsta för övernattning och barnvakt. Rolf gjorde sig i ordning först och fick hålla Annika medan Birr tog på sig sin fina vita brodyr med långkjol också i vitt. Annika hade fått blåbär, en lämplig kost för hennes mage, men ack, ett fruktansvärt skri från Rolf. Plötsligt hade det kommit massor av blåbärsbajs på hans fina byxor ½ tim. före avfärden. Det blaskades och tvättades, men byxorna hann ju inte torka. Rolf rusade ned i Farsta Centrum och köpte ett par snygga ljusblå byxor och dessutom en fin jacka, som kunde anstå en engelsk kolonialtjänsteman. Den kostade bara 34 kr.

När vi kom hem från vår tur till Nizza och Bachenbülach, hade vi en hjärtlig hälsning med från Maria, att mormor skulle väl använda sitt Riddarhusstipendium till att fara ned till dop nån gång på sommaren. Nu hade dagen blivit fastställd till den 2 aug. Och vi hade träffat våra förberedelser. Gudfadern, Stefan hade redan gett sig i väg för att i god tid inspektera barnet.

Men i Farsta övernattade vi 8 personer före avresan. Rolf och Birr låg ju inte många timmar efter Hagabergs-festen, som till stor del gick i ballongklubbens tecken.

26. 7. Mormor, pappa och mamma startade vid 7-tiden i bil till Arlanda och fick platser bredvid varandra i planet och njöt som vanligt av den goda frukosten. Erik mötte oss.

Mormor fick som synes ej samma billiga pris som föräldrarna.

För 400 kr. fick vi 249 fr., men dessutom hade Erik rabatt på det utmärkta Alfa.

Christian! Nu får vi äntligen se det lilla lilla livet och blir oroliga över att han är så tunn om armarna. Men rysligt söt är han med sitt pregnanta ansikte o. i de från Annika välkända kläderna. Det är inte bara Maria som sköter honom. Erik är också duktig på det och pratar så rart med "pappas pojke". Ibland kallas han också "pappas papist". Är han månne lite lik sin Gudfader? Erik sjunger koraler för honom, och lättast somnar han till Skåder, skåder nu här alle. Kanske verkar han bara så liten för att vi kommer direkt från hans rundnätta kusin.

Bara den "helgula" bilden ingick i Liber.

Nu fick mormor också se den vackra tomten i Winkel med den fina utsikten. Och sedan var vi bjudna på läcker middag hos Vyskocils, och på vägen dit såg vi en del av den förödelse som ovädret åstadkom den 23 juni, när stora träd bröts av.

Maria ser fräsch och fin ut trots amning och nattvak. Christian vaknar ideligen på natten.

Följande dag, som var söndag, åt vi fin frukost på hotell Alfa på vår balkong och fick var sitt glas juice, vilket gjorde momas mage lite trummig, så hon måste lägga sig ett tag hos Erik, innan vi tog adjö av Maria med barnet och for till hotell Kanzlei i Kloten, där vi åt lunch ute i solen, sittande i deras hammock ätandes gott. Erik skjutsade oss sen till Laax och vände strax om igen, ensam hem den långa vägen.

Vyskocils hade ordnat fantastiskt för oss, köpt hem en massa mat och även dryck, både öl och vin, som vi fick njuta av. Vi gjorde promenader nedåt vägen för att se om inte onkel skulle komma, och se där dök han upp brun och lite rundare i ansiktet än vanligt, som han brukar bli på semestern, när han får riktig mat.

På onsdagen, nej det var nog tisdagen, skjutsade han oss i sin bil till Davos, som vi läst så mycket om i Der Zauberberg av Thomas Mann. Vi startade i sol och med många vackra panoramor, inte minst Klosters, men när vi kom till Davos mulnade det, och efter lunchen fick vi åka hem i ösregn. Men det var roligt ändå. Och i Flims köpte vi kaffebröd. En dag gick vi den trevliga vägen till Fellers och en annan dag på andra sidan vägen med vacker utsikt över Rhen.

Augusti 1975

Så kom Erik och Maria ut med Christian. Och med alla de grejor som han behövde. En säng stod förstås redan bäddad. Men de hade barnvagn med, så vi kunde gå ut och dra honom. Vi var ned och kände efter hur pass varmt det kunde vara i kyrkan till dopet, så han inte skulle bli kall.

4 bilder som ej ingick i Liber.

Dessförinnan inföll nationaldagen, som firades med Männerchor, högtidstal av en kvinna, med anledning av kvinnoåret, och fackeltåg runt sjön med stor eld. Allt detta plus raketer, som speglade sig i den lilla sjön och ekade så bland bergen, bevistade vi i lätt regn.

Vi hade också varit i Ilanz och handlat. Mormor var lycklig, ty kort före lunchstängningen kom hon över en vacker korsett för 5 Fränkli. Jag köpte nagellack, men för Stefan, som skulle köpa dopgåva gick det sämre: Ein Goldschmied, nein so was feines haben wir hier nicht.

Följaktligen gjorde vi på dopdagens morgon en tur till Chur, där fanns det. När vi kom tillbaka hade Vyskocils just kommit med den söta Valerie, som är Patin och dessutom barnläkare, så passigt. Hon är så nöjd med Christian.

Bilden t. v. fanns ej i Liber.

Ej i Liber.

Han iförs nu den vackra dopklänningen, som, inköpt av Tante Röschen, Muttis moster på 1900-talets början, har burits av både far och farfar. Men dessutom får han en liten grön tröja under, som sen visade sig passa så bra till både prästens skrud och korgossarnas kåpor.

Före dopmiddagen smorde Pfarrer Caminada Christian med två olika sorters olja på pannan och gjorde oss alla bekanta med dopritualet. Faddrarna skulle tillfrågas om de ämnade leva så att de skulle kunna vara en förebild för Christian. De skulle då svara Ja, eller Ja, wir sind dazu bereit.

Vi åt den goda middagen, inledd med skinka och melon, under glatt samspråk. Prästens husföreståndarinna sade åt Stefan, som hon tydligen tog för Rolf, som var Brautführer på bröllopet, och som hon titulerade "der Stefan", att han skött sig så bra sist.

Ja, så tog Caminada avsked, han måste besöka 2 svårt sjuka före dopgudstjänsten. Och vi gjorde oss beredda. Vi undrade, hur Christian skulle kunna vara med om en hel gudstjänst.

Vi tog plats i den vackra kyrkan längst fram utom den lilla familjen och faddrarna, som stannade vid ingången, där de möttes av prästen och korgossarna. Caminada läste en bön och med ett ljus tågade de in till koret, där de tog plats på sidan. Christian hade som Becka och Annika fått ett dopljus. På det stod det Credo och det ska användas vid hans Firmung.

Vi sjöng psalmer, som vi kände, Nun danket alle Gott och Herren vår Gud är en konung i makt och i ära.

Detta var egentligen den vanliga lördagsgudstjänsten, som brukar hållas på tyska och som nu formades till en dopgudstjänst för Christian Axel. "Liebe Eltern, liebe Paten, liebe Grosseltern und die Urgrossmutter, die aus Schweden geflogen gekommen ist um diese Feier mitzumachen." Erik tyckte sig höra ett sus gå igenom kyrkan och märkte att alla tittade alldeles extra på Urgrossmutter, när hon lämnade kyrkan.

Det var en mycket vacker och högtidlig gudstjänst. Christian var tyst hela tiden fast det tog en hel timme.

På torsdagen före dopet packade Onkel sin lilla ryggsäck med ett äpple och en smörgås, kanske en chokladkaka för att gå upp lite på berget ovanför. Det kunde ju inte vara så farligt; dit hade ju Rolf sprungit upp i sommarskor ända upp i snön.

Men sen, när vi skulle ut, hur skulle det bli, om han kom tillbaka utan nyckel. Erik beslöt skriva en lapp på svenska (så många svensktalande inbrottstjuvar torde ej finnas i närheten), men å andra sidan, en lapp säger ju åt vilken idiot som helst att ingen är hemma. Tyvärr kom vi hem före Onkel och vart rätt oroliga, inte minst mormor, att han aldrig kom.

Vid 18-tiden på kvällen dök han upp och hade varit långt långt upp på ett högt berg, vilket jag ej förstått. Och just under veckan hade någon halkat ned i en klyfta där och frusit ihjäl.

Söndagen, solig och varm, men vi måste bryta upp tidigt. Vyskocils hade bjudit på champagne efter kyrkan, och vi hade suttit tillsammans en stund, innan de återvände med Valerie samma kväll. Nu var Erik rädd för bilköer, men allt gick fint och allt var så vackert, särskilt Zürich-sjön med alla segelbåtar.

Nu var alla, även Christian, med på Kanzlei i hettan +33°, när vi åt lunch och äntligen blev du med Vyskocils. Vi tackade för den underbara veckan och Stefan bröt upp direkt och vi andra for hem till Bachenbülach före avresan.

Gerd skjutsade mormor till Salta och for sen mitt i natten vidare till Stigsbo. Undertecknad tog bussen in till stan och började arbetet igen, medan nu Iris hade semester. Det var en fruktansvärd vecka med 33° inne i rummet. De som kunde arbetade hemma.

Tidigt på fredagen for jag med Onkel ut från Brommaplan. Kökstermometern visade oförändrat 36° och mormor höll sig alldeles stilla. Vi andra gick till sjön och satt där med fötterna i vattnet, tills onkel och flickorna beställde fram kaffe och saft, så mor traskade hem efter det. - Det kanske var att gå för långt i värmen. Folkets kärlek min belöning. Jag glömmer aldrig den promenaden. Det var i alla fall något helt annat än att sitta på SCB.

Erland Orrgård kommer fasligt besvärad in och säger, att det är ju Iris, som är Edmunds sekreterare för hon är ju gammal i gården, och jag har kanske missuppfattat det hela. - Hela informationen är uppkonstruerad för att få fram denna rehabilitering för Iris, som självklart är den, som vet hur det hela sköts. Pappa hade det allt hetare om öronen. Än på moderbolaget med Munck, än på ABEM, ja det är mera att tänka på nu än under den ordinarie tiden. Elfriede hade bara fallit död ned. Nu kom hennes syster Liesel på besök och det visade sig, att Rolf Aspengren var den snickare som gjort sånt fint arbete i flygeln åt Rolf och Birr Medan vi var i Schweiz hade Sven och Britta varit ute och besett nyinredningen med den vackra trappan upp och de solgula tapeterna och det fina badrummet och de nya sovrummen.

Signe Andersson och Brita Schuberth i salongen på Salta. Gertrud Klingberg och Gunhild af Sillén på den senares 81-årsdag den 25 augusti. Hans Lochmann var under juli intagen på Serafen och fick fira sin 75-årsdag där. Vi hade kaffe och bakelser med dit, som vi festade på en varm kväll på sjukhusets terrass med utsikt över Stadshuset. - Han kom snart hem igen, och då hälsade vi på i hans sommarstuga i Dalarna. Med morbror Erik var vi på lunch och uppvaktade Bror Thulin på hans 60-årsdag. Morbror for sen till England, medan Karin och Margareta var på Västkusten resp. i Uppsala och Barbro hos Lars i Jönköping, där hon numera är kurator på sjukhuset. Den 25 augusti firade vi med ett mindre kafferep för de närmaste grannarna. Gertrud var också med. Nu hade pappa och Erik Schuberth varit ute med Karl Gustaf på Mälaren till Björkö, och det var under den hetaste veckan och det hade varit enastående härligt, för det fläktade ju alltid lite hela tiden.

Till höger Inger Insulander. Erik Schuberth och Axel Hakelius.

De 4 bilderna ovan ingick ej i Liber.

Nästa evenemang var middag på Hagaberg med Schuberths, Insulanders och Carl Klingberg och Marianne.

En överexponerad bild från Hagabergsfesten. Fr. v. Inger och Karl-Gustaf Insulander, Wilhelm och Hetty Klingberg, Erik och Brita Schuberth, Märta, Carl och Marianne Klingberg, Erland Klingberg. Målvakter: Wilhelm Klingberg jr och Mikael Klingberg. Ej i Liber.

September 1975

Erik kom på ett kärkommet besök i september och hade ett förslag till ritningar med sig.

Eriks besök på Lidingö i september. Mutti, 94 år.

Nu börjar torkan bli kännbar. Och träden torkar och gräset och brunnarna.

En gång, när vi hade barnvakten på Salta, fick farmor se att något eller några rörde sig vid magasinet. Inbrottstjuvar? Nej, det var några av kvigorna som i torkan gått ut, lockade av vetet som lyste så grönt på Stallgärdet. Vad skulle vi, åldringar, kvinnor och barn göra. Becka väckte farfar i morbror Eriks rum - klockan närmade sig 7 f.m. Moma var förstås vaken och tog hand om Annika. Barna är inte alls så rädda för kvigorna som frmor "fast dom har bufflat oss både framifrån och bakifrån". Farfar motar lugnt och smidigt fram djuren, och vi andra ser till att de övriga ej går ut.

Några timmar senare, när farmor sätter lökar och farfar krattar löv, har dom hunnit ända upp mot Solberga skog, men också det går bra, för nu är Rolf hemma.

På kvällen, när vi är samlade kring Moma, Hyland och Karusellen, kommer Rolf ropande: Det är kvigor på verandan. Tatsächlich, åt dom inte ur blomsterlådan! Nu hade också Onkel kommit, och med hjälp av bilarnas strålkastare - Onkel körde in Passaten på Astrakangången och dessutom kom en bilist från Strömsta - så gick det bra också den här gången att få in de uthungrade kvigorna.

↑ och en Mammons träl ← En ljusets ängel (Min septemberlön går delvis till Beijerinvest.) Ebba af Sillén, dotter till marinmålaren Herman af Sillén.

Pappa och jag tog en ledig dag och tänkte först fara till Åland, men det blåste så, att vi föredrog en tur till Tullgarn, där vi besåg slottet och åt lunch på Värdshuset, varpå vi gjorde en utflykt i skogarna i närheten och hittade så mycket svamp. Det passade bra, för nu har vi fått ett litet frysskåp, nytt kylskåp och en fin spis med glaslucka. Jag rensar frenetiskt före avfärd till syjunta.

Även Utlandssvenskarnas tidning uppmärksammar Christians födelse. Av andra utlandssvenskar har Mariann och Karin med Christine varit på besök. De åt middag här med Henning och Lene och så Linds. [Apropå Mariann och hennes arkeologiska intresse, så låg en uppsats av "Run-Janne" om Skinna-stenen vid Vela instucken i Liber 1975. Den finns här.]       Ulf Baeckström, Annette Schwyn, Jan Fredrik Hagen, Eva Setterwall, Jan Coen Johan-Knegt, Monica Swartling, David Laugharne, Ing-Mari Eriksson, Christer Lindberg, BRita Holm, Mats Peter Roman, Christine von Sydow, Pieter Tham, Lottie Persson, Josef Treves, Eva Gorevitz, Gunilla Ekdahl, Hans Blomström, Elisabeth Kolderup-Finstad, Björn Granderöd, Annika Tingström, Luis W. Jackson, Margareta Mählberg, Kristoffer Lindh, Louise Killander, Stephen M. Schwebel, Annika Kjellin, Jan Thunell, Ulla Vikbladh, Christiaan Zürcher.

Mormor, som nyss varit så här pigg, när Erik var hemma, blev allt trummigare i gallan och fick plötsligt så ont, att Birr for in till sjukhuset med henne. Snart fick hon efter 6 timmars väntan och undersökning fara hem igen. Men på lördagen kom ett anfall igen, och då fick hon ligga inne på diet ett slag. Då gick det onda över, och när Anna Tamm, 87, kom i byxdress och hälsade på var hon rätt pigg igen men fruktansvärt rädd, att det onda skulle komma tillbaka. Hon följde nu med till Farsta och var med när Iris Sjöstedt, Greta Björnson, Lilly Sandberg och Margit Eriksson var hemma på middag.

Ingick ej i Liber.

Vi hade äntligen satt upp de ostindiska tallrikarna. Dessförinnan hade vi gjort en liten utflykt med Henning och Lene till Tullgarnstrakten, där vi åter plockade svamp och drack kaffe i skogen och sen tittade på den för Gerd så välkända hamnen i Trosa och åt middag på Strömsborg.

Oktober 1975

Flora måste man akta sig för, därför att plastasken är farlig. Och Bords-Eve innehåller bra mycket mättade fetter. Det är svårt att välja.

Hospitanten Erik Zenker på Performance-kurs. Annars tycks han hålla på mycket med sitt dataprogram.

Eva Klingberg och Karl skickar ut bjudningskort till bayersk fest på söndagsmorgon kl. 10.30 till våra ungdomar: Karl i Lederhosen leder tåget till Högdalstippen, där Rolf är Life of the Party genom att rusande med Birr rulla ned för berget.   Kan ej komma, farfar vägrar sitta barnvakt. Kan ej komma, besöker av princip ej Södra förorterna.

Vi promenerar under tiden med barnen i Strömsta skog. Teresa: Kan vi inte bre på några smörgåsar och hälsa på Tant Gertrud (på Ljunggården).

Rolf har fått överta Axel och Gertruds tandemcykel.

En fin bild från de gamla hemtrakterna vid Emser Allee och Dürerplatz kom till mammas födelsedag från Nanna. Från flygeln fick jag en sån fin scarf. Becka var sårad, att jag ej tog den med ut i Bastuhagen. "Men den är ju alldeles för fin!" - "Ja, men", sa Becka, "tar Du den på när Du far till Stockholm, lämnar Du den inte här på Salta då?" Man blir ju så rörd av all denna kärlek och omtänksamhet. Farmor fick också en filmis och fyra knappnålar med glashuvud. - Vi hittar champignoner i Bastuhagen ända tills frosten kommer.

Inte förrän i oktober blir det av för Gerd att skicka det här kortet till Lietje som tack för hans födelsedagsbrev. Gerd skriver, att det hänt en del på trakten, men det får Märta berätta.

November 1975

Rolf är olycklig över att ha blivit felciterad.

Nu beställer vi biljetter igen, men vi måste resa dit först på söndagen och hem senast på lördagen. Före avresan skriver jag en liten saga om en älg till Teresa och Becka. Vi möts redan på Kloten av hela den lilla familjen. Christian - vilken förändring, så stor och klok han blivit. Han har ett sånt markant ansikte, inte alls baby-aktigt. Han är så söt, men inte blir han glad när farmor tar honom, då börjar han gråta. Så förståndig är han redan och så fin i sin tygmössa! Söndagspromenaden gick över Brueder-backarna bort mot den lilla zoologiska trädgården, där djuren dog vid ovädret när Christian föddes. Sen installerade vi oss i det finaste rummet på Storchen. Vilka goda smörgifflar dom hade till frukost. På kvällen var vi återigen bjudna på en sån fin måltid i Winterthur och fick se bilder från Spanien. Marias mamma sköter nu Christian tisdag, onsdag och torsdag och får gå upp klockan 5 på morgonen för att komma i tid.

4 bilder, ej i Liber.

På måndagen for vi med Maria till Glatts stora Einkaufszentrum, där alla stora fina Zürich-affärer har filialer. På tisdagen-onsdagen- och torsdagen hade Erik tagit sig ledigt och skötte själv sin son med den äran. På onsdagen slutade Maria tidigt, och då hämtade Erik oss vid Storchen och skjutsade oss till Freiburg, så vi fick hälsa på Cläre, som är dålig och har värk. Vi åt middag på Rappen, tittade på kyrkan och for sen åter tillbaka. På kvällarna fick vi se bilder från Grekland, Frankrike, Sverige m. m. På fredagen promenerade vi med Maria och Chrigele till Winkel och kunde t. o. m. sitta i solen en stund. Och på lördags morgon gjorde mor ett impulsköp i Bülach av en angoradräkt. Efter Marias goda lunch och Schwarzwaldstårta var det dags att packa in alla limpor [vi tyckte alla bättre om schweiziskt bröd än svenskt] och all olja och tacka för oss. När Erik lämnat av oss på den nya fina terminalen på Kloten och skulle fara, visade det sig att det var förfärligt halt och motorvägen Kloten-Bülach spärrad. Svar på sagan om älgen väntade oss vid hemkomsten. Före avresan hade vi skjutsat mormor till Lidingö. Och efter en god älgmiddag varit med Lene på konsert och hört Herbert Blomstedt dirigera. Sigurd Petri hade aldrig hört Blomstedt sådan som den kvällen. När dom spelade Tod und Verklärung av R. Strauss, var min största behållning att vi fick sitta på 46 kr. plats fast vi bara betalt 26:- för att det var så dåligt besatt. Och då var ändå alla Klingbergare där. Men Eroican var ståtlig. Sen blev det extranummer. Gerd och Lene med sin höga musikalitet ville ej låta Brahms Festuvertyr förstöra Beethoven för dom. Jag hade gärna stannat och hört Gaudeamus, som ju ingår där, men i recensionen fick man se att det i stället var uvertyren till Mästersångarna. Det är nog svårt att sätta ihop ett konsertprogram så att t. ex. inte Richard Strauss förstör En fauns eftermiddag, som dom inledde med. Mutti var orolig, varför inte Gunhild gick med. "För att hon inte kan tåla Strauss", sa jag. [I själva verket var hon inte musikalisk. /SZ]

Medan vi var i Schweiz var Rolf och Birr bjudna på stor middag på Brunnsholm. Och inte kunde jag vara barnvakt. Dessvärre blev Annika sjuk, fick ont i halsen och 40°. Och inte gick febern ned mycket trots penicillin. 16.30 måste Birr ringa återbud. Då bad Rinmans dem att komma och ta Annika med. Så där fick hon ligga i ett rum ett par trappor upp medan middagen pågick för 90 personer i smoking. När Rolf dansade, lockade han då och då någon dam att dra sig undan med honom. Detta gjorde de villigt och blev sannolikt högst besvikna, när det visade sig gälla Annika och inte någon tête à tête i smårummen. Till Rolfs sociala förpliktelser som ungt Lion hör också att delta i vissa arrangemang som t. ex. skogsplantering. Birr blir anlitad som föredragshållare vid ett par tillfällen, och då klarar Rolf hemmet med något stöd av Mona Axelsson. Stefan är ideligen ute och reser, än i Moskva, än i Paris, än i New York eller Ann Arbor. Är han borta kan det ibland hända att Becka får låna hans kudde, om det är hennes tur och förmån att få ligga på golvet hos farmor. Då njuter hon av, att det "luktar Onkel" om kudden. Annika börjar resa sig i hagen men kan inte sätta sig igen utan börjar då att gråta, så Birr har ett fasligt jobb, ity att hon reser sig igen så fort man lagt henne. - Christian (5 mån.) har också fått en hage "för att redan från början lära sig att det inte finns nån frihet här i världen" men, säger Erik, han är inte så dum som Annika: han reser sig inte upp, för han vet att han inte kan sätta sig.

Birger Wiberg.

a = Annika.

December 1975

I dag söndagen den 7 december har Birr öppet hus mellan 13.00 och 17.00 och har köpt in lussekatter för 125 kr. Hon vill lära trakten att umgås på ett billigt sätt.

Med barnen var de också bjudna till Målhammar och hade så förfärligt roligt, att det blev så sent att Teresa slapp skolan dan efter. Hon går ju nu i obligatorisk förskola i Hummelsta och får var morgon stiga på bussen vid Mjölkkammaren och kommer hem ett par timmar senare i taxi.

Mormor är nu helt återställd och beredd att sätta igång med kakbaket och kolakokningen. Då kommer det bud från Lidingö, att Lene fått yrsel och ramlat på trappan till Metro-affären och slagit sig i pannan och fått hjärnskakning. Hon förs i ambulans till Danderyd och får stanna en vecka och lider av yrsel.

Moma, 81, ställer upp som hjälp och sällskap för Henning och Mutti. Och jag möter henne vid tåget för att eskortera henne ut och hjälpa till och bära kappsäcken. "Nej låt mig ta den, jag är fysiskt starkare än Du och själsligt med förresten." När vi handlat och kommit fram har Mutti, 94, middagen redan färdig.

Medan snöflingorna sakta faller, ber redaktören att få tacka för ordet och få återgå till alla övriga julförberedelser, önskande sina läsare hälsa och tillförsikt inför det nya året. Låt oss unga och gamla med friskt mod se framåt!

Red

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1975 (lösenord krävs).