Lycklig den, som blir bjuden dit på Marias hembakade limpa, eller fondu eller pizza. Men först måste man ta en tvåtimmars skogspromenad fram till Albysjön.

En vinterlördag, när vi var barnvakter fick vi komma med Teresa och Becka och dricka saft och leka Ringelringelreihe.

Här är vi nu församlade under helgen. Pappa återvände förstås, likaså Erik och Maria, som var på Trettondagsfest hos Dir. Rydström.

Mamma blev svårt förkyld och uppbar sjukpenning för flera dagar. Så stundade julgransplundring i flygeln.

Det råder stor arbetslöshet i Sverige och det har också Wolfram Kiendl fått pröva på, som nu blivit uppsagd från sitt arbete som bokförsäljare och nu går på omskolningskurs för att bli turistbusschaufför på resor från Sverige till södern.

Teresa och Becka är lite rädda att gå in ensamma i Banka, där tomten sitter i soffan. - Mormor for nu upp till Falun ett tag.

Vi firade Muttis 91-årsdag med hela storfamiljen och tog därefter Teresa och Becka med till Farsta. Becka brukar sova på en madrass på golvet för att hon ej ska kunna ramla ned och Teresa får ligga i farfars säng. Han flyttar ut i Eriks rum. - Nästa dag, som var en söndag, var vi bjudna till Sundbyberg. När vi hade kommit upp med allt pick och pack, flickorna och jag, fick Becka se farfar komma längst ned, och när han kommit upp ropade hon: Hej, farfar! och glömde alldeles bort att hon hade nappen i mun, så den ramlade rakt ned till bottenvåningen och det blev för farfar att kuta ned igen.

Hos Onkel fick vi se ett avsnitt av serien om den engelska drottningen Elisabeth I. Och att se det i färg, det var ju någonting fantastiskt imponerande. - Nu hade Margrethe efter kung Frederiks död blivit drottning i Danmark.

Birr var inte riktigt bra. Hon hade så konstiga knölar på halsen och ingen visste riktigt vad det kunde vara. Dom kom och tittade in sent en liten stund i Farsta, när dom var hos Maud och Ulf.

Några få dagar senare väcks vi av telefon kl. 4 på morgonen. Birr är ensam hemma och Teresa är svårt sjuk och kan ej andas. Vi körde i rasande fart till Täby på 20 minuter. Wibbles hade då suttit hos Birr till kl. ½ 3, men nu vågade hon ej vara ensam längre. - Så småningom började medicinen verka och Teta blev lite bättre. Vi var bjudna till Klerckers på middag.

Erik skriver och söker plats hos olika schweiziska firmor. Så flyger han ned och besöker Sandoz, Swissair och Viscosuisse. Nu är mormor hos oss och även Maria under Eriks bortovaro. Så händer det sig så kusligt att alla våra kära är i luften nästan på en gång. Gerd till Antwerpen med Lasse Lindblad, Stefan till Kiruna, Erik till Schweiz. Nå, men Rolf då? Jo, han gör den farligaste turen av alla. Han är nämligen bjuden till Vilhelm Klingbergs civ.ing. middag. Han är den ende av alla fem barna som kan komma, och så blir han bjuden på en uppstigning i ett litet Cessna-plan och får själv hålla i spakarna. Just i dagarna hände det flera olyckor med såna små plan. Birr var glad, liksom vi, att hon ej visste om det, men tillade: "Vad roligt han ska ha haft."

Så kommer det telefon till SCB från Birr. Kan Du komma, Teresa har över 40°. - Fort i väg i en taxi, mitt röda skärp hänger utanför bilen, när den unge chauffören tröstar mig och säger, att små barn kan få så där hög feber, men dom klarar sej ändå. - Birr är själv förkyld.

Stackars lilla Teresa, gång på gång är hon så svårt sjuk den här våren och får så mycket mediciner. En dag får Rolf fara med henne till Danderyd, där hon tas in. Jag kommer och byter av Rolf, men Birr är själv förkyld och får ej vara där. Och Rolf får trots allt ej stanna på natten, utan lilla Teresa lämnas helt ensam i ett rum i en säng som en stor silverbur. Rolf får inte komma förrän fram på förmiddagen och då sitter hon där alldeles förgråten och säger att hon gråtit och gråtit och ingen kom. Nu får hon följa med hem.

En dag när farmor sitter barnvakt i Täby och försöker sätta på T.V.n men ej kan byta program, utan får nöja sig med 2:an, ropar Becka som en papegoja: Fel kanal, fel kanal!

Bef.man vill ha ett par rum till inredda i flygeln. Det kan komma att kosta över 20000 kronor, även om han gör mesta arbetet själv. - På lunch på Hagaberg för Tolstoys berättar Erik Schuberth, att bef.man på Strömsta klagar över, att han har för liten bostad, Axelsson får ju 6 rum på Salta.

Onkel spelar med i 1000-mannaschacket när vi firade Birrs födelsedag. Teresa är frisk och nu kommer barna till Farsta, när Rolf och Birr är bortbjudna. Men när Rolf ska bära upp alla barn och blöjor från sin bil på Lysviksgatan, måste han ha tappat sin plånbok med flera bankböcker, körkort osv. i. Vi letar noga, stor förstämning. Vid såna tillfällen försöker man trösta sig med Onkels ord: Men mamma, det rör sig ju bara om pengar. - Men som Maria så riktigt påpekar: Man måste också ha lite pengar för att kunna säga "Pengar är inte allt".

Den 3 mars hade vi middag med soppa, kalvstek och päronhalvor med djupfrysta hallon på och grädde blandat med sherry och mandel. Festen lyckad inte minst genom Marias och Eriks sprittande närvaro. Hetty försökte få in Wilhelm på Atlas Copco. Och utbringade en skål för alla ingenjörer, som gått på el på KTH. - "Men det kan vi ju knappast göra, när värden är mekanist", sa Hans. - Under tiden var Stefan i Paris och mormor och morbror Erik på Malta.

Gerd och jag var bjudna till Olle på Spelbo, som hade ordnat en ståtlig fest alldeles själv och bjöd på köttfondu och presenterade fru Irma Madison för K.G.och Inger, Bingels och oss. Stackars fru M. vickade ut sitt rödvin över Karl Gustafs skjorta, duken och stolen. Inger har ont i den brutna armen. Hon ramlade ned från en pall, när hon plockade av julgranen. Må detta vara oss alla en varning.

Nu kommer mormor och morbror Erik hem från Malta med presenter. Vi är så imponerade att Teresa kan säga: Malteserkors. De ha haft en lyckad sejour, om det också inte var så helsoligt.

En lördag kom Eskil och Marianne med sina barn till Täby för att alla tillsammans skulle gå på Skansen. Medan Rolf gjorde barnen i ordning, Birr var på sin grupp, läste Eskil ur D.N. för Rolf, som själv ej observerat ledaren.

Det här var ju en jättesensation för mor. Stefan hade ju visserligen helt nyligen stått nämnd i Sv.D. Men det var ju som insändare på idrottssidan. - Nu får Stefan i stället på frågan om han är släkt med ekonomen Zenker, stolt svara: Det är min bror. Dr. Henning skickas ut att köpa D.N. och får själv leta igenom alla spalterna.

Stefan försöker ivrigt övertala Erik att han borde bjuda hem sin direktör, innan han slutar. Erik är inte entusiastisk på den punkten.

Rolf gör en resa till Åland med EFI och köper oxfilé och ost till den middag vi planerar inför Eriks och Marias avflyttning till Swissair-Zürich. Maria får en gratis flygresa ned för att se på en våning i en liten stad nära Kloten.

Ja, det blev många utkast till placering. Det vi stannade för satte Erik Z. mellan Gertrud och Inger. Gertrud sa åt Erik, att hon var glad, att Axel ej behövde uppleva den här dagen, när Erik flyttade. När Henning och Lene kom, inträffade ett litet intermezo i det att de glömt att packa ned någon vit skjorta. Efter en kort villervalla erbjöd Rolf sin, och knappen flyttades ett par steg för att passa doktorns kraftiga hals. Vi började med ett glas Henkel Trocken i förmaket, medan gästerna fick finna varandra genom halva versstumpar, t. ex. Vad bryr vi oss om Zaren [sic] - se staren, se staren. Teresa och Becka satt med hela tiden och var så tysta och snälla. Birr hade ordnat en jätteknippa tulpaner i en soppskål mitt på bordet. - Hemliga soppan, oxfilé, fruktmaräng med vispgrädde.

Axel Hakelius och pappa höll vackra tal. Stefan kom brunbränd från Mallorca och hade härliga tomater med, och både han och Maria, som just återvänt från Schweiz, hade sherry med.

På bjudningskortet hade vi skrivit middag u. p. Vilket av många felaktigt tolkades utan pretentioner, men det skulle betyda utan personal, för det är både dyrt och omständigt [sic] att få nån hjälp.

Gerd tog sen lite gammal semester och var på Stigsbo 26-31 mars. Ja, så kom påsken på Salta. Erik arbetade flitigt i trädgården och fjussade. Vi gick på promenad ut i Bastuhagen och zaubrade.

Rolf och Birr var bjudna på glad fest till Morgongåva. Jag vet inte om Rolf hade frågat, om han skulle säga några ord eller hur det hängde ihop. Alltnog, när de anlände, möttes de av en stor skylt: Kom, hör och se Rolf Zenker. Villes var också där.

Vi uppvaktade Becka på 2-årsdagen i flygeln just när hon låg och sov middag. Hon snurrade runt flera varv i sängen i förtjust förvirring. Teresa var sen mycket ivrig att hjälpa henne med att slå upp paket. Hon fick bl. a. en traktor.

Det är något fel på bilen och den stannar på hemvägen vid kvarnen. Alla bilar susar förbi i den intensiva påsktrafiken, tills en stannar och drar i gång oss, en barmhärtig samarit på vars bakruta det stod: Jesus lever. Vi for tillbaka och fick låna Taunusen. Vi for över Lidingö och drack avskedskaffe där.

Så höll Maria sin sista lektion i Tumba och blev också här hyllad av tacksamma elever.

Erik och Maria tog avsked av Jonassons, som lovade att visa våningen för ev. spekulanter, så vi inte skulle behöva fara dit var gång. Erik förväntade sig att det skulle bli Hr. Uggla från Uppsala, som skulle överta den.

Sista kvällen var vi hos onkel. Erik blev så förtjust i hans fina Färg T.V. Men stackars Stefan låg sjuk på sin soffa. Och på hemvägen blev Erik också illamående.

Nästa morgon, som var en söndag, steg vi upp kl. 6 och for ut till Arlanda och vinkade av våra båda kära. Hela familjen Haag kom också, men då hade de redan gått ut genom spärren. Maria med de flesta av sina krukväxter nedstoppade i sin shoppingväska.

Två dagar därefter på måndagsmorgonen, kom det telefon från Eriks efterträdare på Jernkontoret Lennart Skarp till mor på SCB. Då hade Freys express ringt och undrat var Zenkers var, när de ej fanns på tullen i Zürich.

Gerd ringde till Vyskocils och vem svarar där, om inte Erik, som ligger hemma i 39° feber. Maria satt i våningen och väntade. Nu måste Erik i bil bege sig till Zürich schleunigst. Och trots allt var han så rar och skrev ett kort till oss.

Apolloprogrammets sista uppskjutningar äger rum. Under tiden är mor med och förbereder den stora köpkraftsundersökningen, som ska tala om bl. a. hur mycket aktier folk har, tillsammans med dessa tre trallande och trygga utredningsmän. Undersökningen blev ej av. Sträng tyckte den var för dyr och osäker. Men redan provundersökningen var nog så intressant.

"Igen" säger Becka, när hon vill att man ska leka samma sak en gång till. Så är det ockå med pressen: dom suger och suger på den karamell, som Rolfs tänkvärda ord är.

Sista april blev Rolf och Birr åter bjudna till Hacksta. Åter kolliderade det med deras egen fest. Vi hade barnen, men Teresa har nog blivit skrämd av sin sjukhusvistelse, för hon vill bara "komma mam". Det går nu inte så bra för Birr har druckit brännvin för första gången, och så lite som hon äter, så måste hon lägga sig. Ett skägg bland gästerna tar hand om barnen.

Det är så svårt att få tid hos nån läkare men Henning skrev sjukintyg efter min långa maj-förkylning. Sen följer Lene och Henning med till Salta via Stigsbo, där värmen påkopplas och vi hittar så mycket murklor. Och Stefan kommer direkt från Madrid. Han är nu högste chef för Sveriges rymdrelationer till Ryssland [projektledare för ett svenskt-sovjetiskt satellitprojekt /SZ] och har mycket att stå i för att parera de olika svenska vetenskapsmännens intressen [få kraven att rymmas inom budgeten. /SZ].

Med professor Hoppe är han då och då ute och reser och går på nattklubb i Paris tillsammans med honom. Andra stora män rör också på sig. Nixon besöker Kina och Moskva.

Gerd rustar upp sin exteriör inför sommarens badliv och låter ta bort ett par leverfläckar. Så läser Gerd Zauberberg, som Erik också fick till julklapp.

Karin Rosén bjuder på trevlig fest i sitt härbre på Lidingö. Teresa var åter illa sjuk den 14 juni, man befarade t.o.m. hjärnhinneinflammation. Men hon blir åter snart bra.

Det är enastående varma vårdagar nu. Det brukar ej vara så här härligt kring midsommar heller. När mormor kommer tillbaka från Gastein, far vi in till Djurgården och ser på allt folket. Äter t.o.m. en måltid med mat och vin på Alhambra. Ute kl. 22, det gör man ju annars inte i Sverige. Vi sitter bara, men borde kanske ha kapporna över axeln ändå. Gerd hämtar dem, men vaktmästaren påpekar för damerna att det är i alla fall fortfarande +25°.

Rolf vandrar lycklig omkring bland sina grönskande fält, när han inte är inkallad på en repetitionsövning. På regementet råkar han tappa Gnistan, som han en gång läst på tåget och kanske någon observerar det.

Det regnar tillräckligt och grödan artar sig utmärkt. På Hacksta har dom kostat på en bevattningsanläggning för dyra pengar!!

Den 1 juli 1972 omvandlades Rymdtekniska Gruppen (RTG) till Svenska rymdaktiebolaget (Rymdbolaget). RTG hade utgjort en avdelning inom TUAB, senare Teleplan.

Samtidigt övertogs Esrange, som dittills tillhört den europeiska rymdorganisationen ESA, av Rymdbolaget.

Den 4 juli om aftonen höll mor på att rensa i grönsakslandet på Salta, när Rolf kom och frågade så här: Om Du skulle använda två adjektiv för att beskriva mej, vilka skulle Du då välja? - Vacker och duktig! - Jaså, inte energisk och kompetent?

Gångarna i trädgåren, som morfar skyfflade om söndagarna i vit kostym, har vi fått lägga igen och så gräs på.

Eriks våning har blivit såld, äntligen. Tusentals insatslägenheter står tomma i vårt land. På vår (och Eriks och Marias) bröllopsdag undertecknas kontraktet i Huddinge av mig och fru Greta Björkén. Hennes över 80 år gamle man säger till Gerd: Ja, tänk att det är våra fruar, som sköter det här, kan undra vad dom egentligen skriver? - Dom förskriver oss kanske till främlingslegionen, sa pappa. Nu hade vi fått 15000 att sätta in på Eriks och Marias konto i München, där dom lär ha så utmärkta räntor.

Nästa dag som var vardag samlades vi till lunch på flygrestauranten i Kloten. Det var mycket intressant och verkligen skulle man kunna säga Europas hjärta, som det kom folk från alla hörn. Plötsligt stod där en hel klass israeliska studenter i gula uniformer. Hu, då kan det vara bombfarligt, tänkte mor och makade sig lite åt sidan. - Erik åter till sein Bürogebäude och Maria visade oss Bahnhofstrasse och så drack vi kaffe på Parade, där vi var med Mächler för 25 år sen. - På kvällen med Eriks bil, han körde bra fort i regnet på småvägarna, till Winterthur, där vi hade ett glatt återseende med Vyskocils och blev bjudna på en härlig middag.

En av herrarna på Swissair har blivit direktör i Fribourg och bjuder sina medarbetare på en vandring över Lägern, där man får gå i gåsmarsch för att det är så smalt. Man grillar korv på vägen. Fotograferar varandra vid utsiktspunkten och äter slutligen middag någonstans. Säger dom till varandra: Vad gör man egentligen på Dr. Zahnds nya arbetsplats? - Präzisionsinstrumente. ----- [sic] bis jetzt.

Vi fortsatte in i Rhône-dalen och upp emot Rhône-glaciären. Det började bli mörkt och snöflingor dansade i luften. En fruktansvärd linbaneolycka inträffade just, där vi åkte fram utan att vi dock visste det. Vi hade nu fått låna Stefans bil, men vi skulle ej få köra om det blev snö. Åberopande det försökte mamma att få stanna på Gletscher-Hotel. Pappa tyckte förstås att det var pjolt. "Framom henne dimma och bakom henne natt." Snön började nu ligga kvar, men smälte i spåren. Åter dök plötsligt ett hotell upp alldeles framför oss, men nej. När som helst kunde det vara is på vägen och så bråddjupet. Nu bar det äntligen åter nedåt i stora serpentiner och vi kom till Andermatt. Som vi dock for igenom och uppåt i mörkret igen. Nu möter man inte längre några bilar. Jo. en holländare. Han förstår förstås inte bättre. Man är böjd att citera mormors klassiker: Vad är det för ena idioter, som är ute i det här vädret?

Gerd vänder. Vi for tillbaka till Andermatt och stannade vid rådhuset, där det stod 1909 på flöjeln. Det var ju Gerds födelsedag. Vi fick ett förtjusande logi för 9 Fränkli per bädd och värdinnan kom och knackade på i långt vitt nattlinne och sa: Ich hatte doch die Handtücher vergessen. Vi gick på en Weinstube o. hade så rart, så rart.

Nästa dag en vacker resa genom Graubünden och fram till Laax. Vi gick in i kyrkan och handlade sen och njöt. Sen kom Vyskocils ut nästa kväll. Då hade vi först gjort en vandring till Fellers över de blommande bergsängarna. Nu var det sol och varmt och ljuvligt. Marias pappa skjutsade oss runt och ända bort till en stor Staudamm, där vi höll på att få ett stenregn över oss vid ett vägarbete. Det dånade och mullrade intensivt bland bergen.

Vi längtade tillbaka till våra små och for på fredagskvällen mot Bachenbülach, när det vid Walensee blev fel på ljuset. Så vi fick köra sakta på parkerings- eller halvljus hela vägen.

Så tar vi farväl av Erik på torsdagen den 21 juli, för nu ska vi fara till Zermatt med Stefans bil. Han behöver den till Genève f. v. b. Paris i tjänsteärende. Samtidigt ska vi se oss om lite i Zermatt. Erik lovar att komma efter på lördag. Det ska bli trevligt att vara tillsammans där över veckändan.

Men vi kommer sent i väg. Pappa törs ej stanna så länge som beräknat i Schweiz. Han har business med Hammel Hampstead i England. "Kanske mitt sista stora uppdrag" säger han och vill slutföra det ordentligt. Vi köper alltså en enkel till Stockholm på Hauptbahnhof i Zürich och måste stå i kö på 3 olika ställen. Där fanns i en lucka världens stiligaste och artigaste karl.

När vi kommer fram till Zermatt vid 16-tiden, är Stefan vid tåget. Han har varit nere för att möta vid alla tåg. Ja, vi kommer med tåg, ty bilen måste man lämna i Täsch. Zermatt är endast trafikerat av hästdroskor. Det är mycket märkvärdigt att vara i en sån här liten ort högt uppe i alpvärlden, så full av hotell och turister från hela världen och så denna mäktiga ödsliga natur.

Stefan hade gjort upp ett intensivt program. Tänk, när vi satt och läste högt om Whymper för 2 år sen. Inte trodde man, att man skulle komma till the very place. Först förde Stefan oss till kyrkogården, där vi kände igen gravstenarna, som vi sett avbildade, med de berömda alpinisternas isyxor på. Det rinner en porlande bäck alldeles nedanför kyrkan med klart isvatten.

Vi går vidare, vilar ofta och fotograferar. Det är så mycket att se på åt alla håll. Nån medlem av ett mycket främmande folkslag bjuder oss att dricka ur hans flaska. Jag tackar nej, för jag tyckte det var synd att tära på hans förråd. Men det var ju naturligtvis fel. Vi hade några aprikoser och ett par chokladkakor med. - Det blev lite regndisigt och snö på berget till slut, och då föredrog far, som inte ens hade Wanderschuhe, att stanna och vänta. Vi skulle nog vara tillbaka om en liten kvart eller så. - Men det tog 2 ½ timme för Stefan och mor att nå upp till Hörnlihütte och tillbaka till pappa, som dock ej fanns på plats, utan gett sig ut för att leta efter oss. Nu fick jag vänta medan Stefan gick tillbaka och letade.

Häruppe var det onekligen ett helt annat perspektiv på berget än det vanliga. I fjärran hörde man muller av laviner och här och var Steinschlag.

Olycksbådande fåglar, stora och svarta, kretsade skriande över våra huvuden. Var det bergens gamar? Man fick gå ytterst försiktigt - en struppling och man kunde rulla ned.

Men vi skyndar ned för att möta Erik. Det är nästan mera ansträngande att gå utför. På bergbaneresan ned görs en häftig inbromsning, en liten fransk flicka slår sig ordentligt när hon ramlar. Familjen stiger av.

Oj då, Erik har kommit fram fortare än vi beräknat och står vid stationen och möter oss i sin glada röda jacka och sina fina Wanderschuhe, som han nyligen köpt för 36 Franken bara.

Lunch ute vid stora gatan och sen går vi med pojkarna till en Sessellift, hu, som dom dinglar i och ser förskräckligt glada ut. Pappa och mamma ligger kvar på ängen och njuter och ser en helikopter fara som en skottspole upp till en arbetsplats i bergen och hämta ned folk. Stefan var outtröttlig och gick en väldig marsch med Erik. Antagligen höll dom en annan takt också, när inte jag var med. Men sen vid den goda middagen verkade vi nog rätt slut alla fyra.

Erik delade rum och badrum med Stefan. På morgonen kom jag in till dom med körsbär, som vi köpt direkt från trädet i Bachenbülach. Då tappade Stefan en stor bit av sin tand. - Nu for Erik och jag åter upp mot Gorner Grat. Pappa tog Sesselliften och inväntade en korg med en lämplig reskamrat. En ung israelisk flicka i lång klänning och barfota. Hon inbjöds till Stockholm.

Erik försökte övertala oss att stanna tills Maria skulle komma, så han slapp vara ensam, men Stefan måste ju ha lite marginal för hemresan, och vi startar den 2 augusti.

Senare skickade Erik detta urklipp om ett oväder, som vi blott hade obetydlig känning av. Men Stefan var förkyld efter sin Rothorn-natt och körde med öppen mun genom Europa.

Medan mamma var kvar i Bachenbülach kom det ett brev från direktören så fyllt av uppskattning: "Detta är inte tomt smicker, när jag säger att det är mycket svårt att finna en ersättare."

Erik och Maria köper nu T.V., en gåva av (svär)föräldrarna, som t.o.m. skänkt färg. Men det anser dom sig ej behöva på Bächliwis. Det första Erik får se är ett program från Upsala, där Birger Hedkvist skymtar. Stefan föreslår, att vi ska ge mormor Färg till födelsedagen. När så Hesselgrens kör upp på gårdsplan, tror hon att det är några av de fruktade 15 Kumla-rymlingarna.

Visst är det något helt annat med färg. Vi ser Olympiadens invigning med stort nöje och tror att dom gör det i Bb. också. Men den lördagen är dom i Laax och gör en långvandring på Flimser Stein, då Erik börjar känna av sitt knä igen "så vi visste inte, hur vi skulle få hem mej".

Gerd blir bjuden att följa med Karl Gustaf i båten över veckohelgen den 7-9 september. - Under tiden har vi ett ståhej på Salta. Stefan har ryska rymdforskare, som ska underhållas lite. Varför inte ta ut dem till Salta? Stefan kommer ut på fredagen för att övervaka anordningarna och ordna placeringen. Barna får också vara med. Det ska bli sill och brännvin, köttbullar och äppelkaka. Precis som hemma, sa dom sen, gästerna. Stefan far tillbaka igen och kommer på söndagen ut med gästerna: de 4 ryssarna och tolken, den söta Nina Holmström. När hon ska tolka Rolf, protesterar han vilt: Nej, så mycket sa inte jag. Det är en hjärtlig och glad stämning och chefen Novikov håller tal och önskar värdinnorna ett långt liv, och professor Prokofieff anknyter till Teresa och Rebecka och önskar våra barn fred. Så talar mormor: Jag har rest i många länder, men alltid bara fått bo på hotell (Bachenbülach då?). Det är något annat att få vistas i ett hem. Eftersom vi nu befinner oss i ett sådant hem ber jag att få hälsa Er hjärtligt välkomna.

Ryssens högsta nöje ät att få plocka svamp, och alla ger sig ut till Oxbacken, men regn avbröt exkursionen. - I stället tittade man in i flygeln. Mor kastar sig före, avlägsnar Maos porträtt från Gerhard Hultcrantz' Kina-besök i barnkammaren och lägger det under mattan.

Erik var på Arlanda tidigare än beräknat, så vi fick hux flux avbryta vårt köttbullsstekande och kom ändå en timma för sent av den dyrbara tiden. - Mormor vart orolig, när hon fick höra att vi ej ätit middag, "Jag skulle ju bara ha en smörgås", sa Du. Ja, visst skojade jag, men en smörgås på landet, det är ju lite småvarmt och lite sill och så vidare. Sen visade jag, att vi hade allt med oss.

Ja, nu hade vi så rart och barna var inte ett dugg blyga. Det var synd att Birr ej kunde vara med. Hon var på möte i Stockholm och for hem extra tidigt, men då hade Erik ändå just farit. - Efteråt var det samling hos Onkel, som spelade Leb wohl Du herrliches, kühnes Kind ur Ringen. Vi ringde det första samtalet hem till Maria och sa, att han var på väg. Det hördes så utmärkt och Erik berättade sen, att han hade blivit så väl emottagen med julpynt och så där.

Mormor hade upplevt kungens 90-årsdag här delvis gråtande av rörelse framför T.V:n, något som Rolf inte riktigt kan fatta: Hon gråter ju aldrig på min födelsedag. Det var mycket högtidligt, särskilt landets hyllning i Stadshuset med varmt tal av Palme. - Ska vi fara in till stan eller ser vi bäst hemma? Gerd låg förkyld, så det var ej tanke på skjuts. Vi kom sen att stå på Yttre borggården, när kungen steg ur bilen och gick sista biten.

2 bilder ej i Liber.

Teresa november 1972.

Teresa har valt samma motiv för en lampskärm, som Birr gjort i batik. Men det största batikkonstverket Birr nånsin gjort är bilden av Teresa på kökstrappan i sommar. Det är en underbar tavla och farfar kysser Teresa på stjärten där och säger: Det är så levande, så man behöver inte träffa dom nästan.

Stefan förbereder sin rysslands-resa bl. a. med att köpa Orrefors-glas till Mitbringsel, och grammofonskivor.

Han flyger över Köpenhamn - Moskva till Krim och är där nästan en vecka. Där var det snö vid observatoriet, medan vi här har +8° dag efter dag i december. Dom frågar efter babuschka = mormor. Stefan blir hembjuden till en av de unga vetenskapsmännen.

I Moskva tycker han sig igenkänna sin rumsgranne var gång han rör sig på gatan. Bagaget på hotellrummet undersökt. Stefan hämtas med ambassadens bil. På kvällen ser han Svansjön i Kongresspalatset.

Gerd tar under tiden en paus i arbetet, sen det engelska projektet väl är färdigt, och i valet mellan Mallorca och Stigsbo segrar Stigsbo, fast karlarna är där och hugger och kommer in i köket på tolvan [= lunchrasten]. Han återvänder härligt rekreerad och vi sammanstrålar i Sundbyberg, så pappa får höra färska intryck från Sovjetunionen. Tänk, att Stefan sett Dnjepr eller var det någon annan av dessa avläsna floder.

Vi var på middag på Kurö första adventslördagen. Vägen var så smetig, så vi slirade och fruktade nästan punktering. På hemvägen var Mormor med och vi tog vägen över Lidingö med en sällsynt vacker gran, som Rolf huggit i Solbergaskogsdiket medan vi andra zaubrade gelébåtar och sega tomtar i Bastuhagen.

Eriks gamle lärare Stig Hollsten har fått första pris i Lands stora Miljöpristävling: en ko. Han lät dock inte leda den till Melker [Rolf hade som barn vunnit en kalv på lotteri], utan den får stå kvar på sin gård och i varje nummer av tidningen är det en ny bild av, hur han hälsar på sin ko.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se