Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1969 (lösenord krävs).

Praefatio

Kära läsare!

Det har alltid varit ett stort besvär att få tag på rätt sorts Liber-papper. Erik har haft det tidsödande uppdraget och han var glad, när han i fjol lyckades hitta en affär som hade gott om den här sorten och han kom nöjd hem med en kartong, som bör räcka i många, många år. Med bävan tänkte jag då på vad alla dessa oskrivna blad måste komma att innehålla.

Och nu i skrivande stund håller de katolska systrarna i Bryssel en minnesmässa över morfar. Hastigt lämnade han oss genom den fruktansvärda olyckan, så bedövande och svår att fatta. "Er ist nicht da, er ist nur ausgegangen", den känslan dröjde länge kvar, att han kommer tillbaka in igen. Och vi talade länge om honom i presens. Närr Birr väntade det första barnet hade mormor en gång varit ledsen och orolig för sin hälsa. Då hade morfar sagt: Vi måste väl leva, så vi får se det här lilla barnet. - Nu fick han en kort tid vara med och dela allas vår stora glädje över lilla Teresas födelse.

Red.

Quod evenit?

En kväll hösten 1968 ringer Rolf och säger: "Birr har slutat röka!" Det kan ju bara betyda en sak: och glädjen blir stor. Måtte hon samtidigt orka med arbetet i Upplands Väsby och framför allt med de besvärliga resorna dit.

En annan kväll ringer Birr och säger: Säg åt Rolf, att man inte behöver vara 50 år för att ha en persianpäls. Jag har sett en sån jättesöt en, med minkkrage hos Kapp Ahl för bara ca 900:-. - Snart ringer Rolf: Mamma, skulle Du vilja ha en persianpäls. - "Jaa!" - Där der Du Birr, det är en sån päls 50-åringar vill ha. - Inom kort var emellertid Birr ägare till pälsen.

December 1968

Erik tenterar då och då. Går det bra, dricker vi en flaska gott vin och firar, går det ej fullt så bra så dricker vi för att trösta oss. Märta for till Salta före jul för att hjälpa mormor lite. Mormor var mycket orolig inför morfars tal på Rotary. Han hade blivit dålig föregående år och fått avbryta. Nu gick det bra, fast han sade sig ha glömt en hel del som han ämnade säga. Gerd och Erik tog som vi brukar vägen över Lidingö för att önska dem God Jul. En av söndagarna i advent hade Stefan och mamma varit ute i Solberga skog och tagit en gran åt dem och lite ris åt Haags att täcka deras enbuske på balkongen med. Märta rådgjorde med befallningsman i hemlighet, om hur man skulle få ström till en ev. julgran vid magasinet. - Mormor vart nyfiken: "Vad gjorde Du hos bef.man?"

	Erik på besök i Olpe 1968.

Rolf förde en dag Birr bakom ljuset, när han sa, att han skulle arbeta över, men i stället åt middag hemma hos Gerhard Hultcrantz och ej som han uppgav för Birr ute på något matställe. Där bjöds det på torsklåda och sedan gick de båda smygande ut i allra största hemlighet till Biwa för att se på en bil åt Rolf. Där köpte dom en Vauxhall Viva, som Rolf körde hem och ställde på parkeringsplatsen. När Birr sen frågade, vad Rolf ätit för mat, var han snart, som lögnaren lätt blir, insnärjd i sina egna osanningar. För det kunde ju vem som helst förstå, att inte beställer Rolf in torsk på restaurant, inte. Jaa, så grydde då morgonen och Rolf överraskade Birr med att gå upp lika tidigt som hon: "Se, jag ska på en föreläsning!" - "Så här dags?" - "Jaa." - Så gick dom ner och då mellan 6 och 7 på morgonen läste Rolf upp följande vers och tryckte samtidigt ett par bilnycklar i Birrs hand: Nu får Du välja ut den allra finaste bilen på parkeringsplatsen. Och det gjorde hon.

Erik var på bio med en flicka på Handels, Eva Wern.

Sedvanligt julkaffe i Banka med post-Berggren. Besök i lagårn och julfirandet fortskred enligt övlig sed. Särskilt roligt, när alla är församlade, Stefan är ju ett osäkert kort, och Rolf och Birr har man ju bara varannan jul.

Erik delar ju numera ut julklapparna eftersom morfar tycker, att det är för tröttande. Nu blir det dramatiskt. Rolf försvinner ut, Erik äskar ljud och läser stående följande av honom själv diktade vers:

Så strålar magasinsplanen upp av ett milt vackert sken över den vita granen.

Sen fortskred julklappsutdelningen av den väldiga högen i snabb takt.

Nu har jag ju förstås hoppat över julmiddagen med Tibblin. [Lagårdskarlen.] Den var i så måtto något utöver det vanliga som Tibblin rimmade till gröten (med Rolfs hjälp):

Bok av Ivar Lo-Johansson

Hårborste, designad.

En stor, stor grann frottéhandduk.	Pepparkvarn.

Den här julen var det uppskjutning. Amerikanarna sände Apollo nr. 8 runt månen. "Och det tyckte vi var ganska märkvärdigt på den tiden" (Erik Z. 20. 12. 69). Där uppe lästes skapelseberättelsen ned över jorden. Också i våra rim spårar man inflytande från detta.

Frottéhandduk.

Fikon.

Aalborgs.

En sax att lägga bredvid Hemliga mejseln.

Liber.
Gerd fick snöskor till julklapp och när han vankade runt gård och stuva blev det så underliga spår i snön. Han vågade sig allt längre ut i skogen. Idén hade Rolf fått när pappa och han var med skogvaktaren på Stigsbo för stämplingar o. pappa blev efter i sina galoscher i den djupa snön.

Erik hade ställt sin skrivmaskin till Veterinärutredn. förfogande.

Pappa fick egen nyckel till Stigsbo.

Kökslampa.

Bland sina "svärmerier" (om uttrycket räcker) hade Ef nått ner till bokstaven X? [Fast A. var bara 6 år gammal vid den här tiden! /SZ]

Mamma köpte en rosa jumper åt Birr på Bredenbergs (Drottn.g.) och passade på att prova en kjol åt sig själv. Rätt nr. fanns tyvärr bara i en av deras andra butiker. "Men företaget ber att få bjuda på kaffe och bakelser, om damen vill vänta." Tackar fast det är mitt i julbrådskan. När kjolen kommer passar den inte, men för kaffets skullmåste man ju köpa något. Mor väljer efter envetet provande en, är inte särskilt nöjd, men far sen till Röda Korsets sjukhem och hälsar på Hillevi, som åter brutit lårbenshalsen. På hemvägen till Bredenbergs vid Norrmalmstorg. Där byts kjolen mot en betydligt dyrare persedel, en blå sidenklädning. "Den kan bli bra på uppvaktningen på morbrors födelsedag. Den får pappa ge mig till julklapp!"

På ett sammanträde sitter pappa och rullar i tankarna på slipsen tills nån blir irriterad och säger: Kan Du inte ta en cigarrett i stället!

En koncentrerad läslampa.

Alla är vi mer eller mindre edsvurna i våra yrken, men somliga tiger om sitt privatliv också.

"Polarisationen svår att bära Drabbar alla, även bröder kära. Förr vi många dimensioner hade Livet oss då ännu gladde. Alienationen har oss reducerat Här Du ser det vidimerat." Av Erik Z. "Ett litet tidsfördriv om läsningen går illa. Du kan ju också ta det med och kila till Gunilla. Erik av mormor.

Beatles.

Er Mozart.

Så blev det dags för familjen att dela på sig. Morfar, mormor och Stefan går i Midnatssmässan. Stefan måste ju vara hemma och höra om månresenärerna kl. 7 på juldagens f.m. Vi andra som går i ottan får nöjet av Strömstanas sällskap vid kaffedrickningen efteråt. Morfar kom också ned, men mormor vilar sig.

Vi var hos Britta Schuberth på kaffe morfar och jag. Man kunde åka skidor för det var snö och vackert. Birr fick vara mycket försiktig hade doktorn sagt. Inte gå promenader. Men nu har hon ju egen bil att åka i och tar dessutom körlektioner.

Så kom nedtagningen av Apollo 8, som gick lyckligt så när som på att Stefan i glädjen hoppade i Hettrummet och slog huvudet i dörröppningens plåt, så han föll till marken med ett blödande sår.

Januari 1969

Carl och Sara Klingberg, Mackmyra

När pappa och Erik lämnade Farsta, mötte de i trappan Karin och flickorna samt morbror Erik, som alla voro på väg till sport-jul i Österrike och skulle övernatta i Farsta på vägen ned. - De kom i fina pälsar alla tre damerna. De hade ett par fina skidveckor med lärare och allt. [Jag minns, att Morbror berättade att lektion 1 hette "Hinfallen und aufstehen"! /SZ] Morbror hade fått en fin utmärkelse som skicklig utförsåkare. Och de verkade mycket glada och nöjda, när de kom hem på Trettondagsafton, hämtade av Erik Z. på Arlanda. Och mormor bjöd på kalkon. Nu diskuterades mycket hur morbrors 50-årsdag skulle gestalta sig.

Sara Klingberg, Claes-Håkan Ahnsjö, Helen Jungwirth, Anne Fahlbeck, Svante Banér, Hedvig Thulin, Olov Thulin, Bror Thulin, Nils Thulin

Erik och Karin hade bjudit med stor generositet och det var ett stort tåg av vänner och grannar, som drog upp från Mälardalen. Vi samlades först på Salta och åt lunch där. Erik körde morfar och mormor i Taunusen. Stefan for med oss. Rolf hade rest med tåg till Falun redan ett par dar tidigare. Han passade på att åka skidor där och bli god vän med Nina, som också kommit. Birr hade måst tacka nej för att lilla barnet, som väntades skulle ha det lugnt och tryggt. På stadshotellet hade det dukats upp ett så magnifikt middagsbord vars make vi aldrig sett. Morfar är ju alltid i sitt esse på fester, men den här gången var han överlycklig och stolt över att grannarna fick komma på en sån charmant middag. Han trivdes också utomordentligt väl med sin bordsdam lektor Hermelin. Man fick också njuta av uppträdanden på hotellet av en tjeckisk balett.

Vi bodde på hotell Kåre, Gerd och jag och hade vår lille Stefan i en extrasäng. Och väl var det, för på kvällen började han känna sig febrig och på natten var han mycket sjuk. Han låg kvar i sängen på f.m. medan vi for upp till Britsarvsvägen och såg på presenter. Sen tittade vi in ett tag på hotellet, där det skulle bli mottagning för läroverket. Vi fick nu fara direkt till Farsta, där sen Stefan låg sjuk några dagar. Var det Hong-Kong-influensan? Märkvärdigt nog klarade sig hans krukväxter hemma i Linköping hela veckan. Detta har ej upphört att förvåna mig. Strax efter födelsedagen insjuknade morbror Erik, lektor Hermelin, Rolf och mormor i influensa.

Det här måste vara en prognos, men lägg märke till hur antalet hästar i Östergötland väntades minska på bara fem år! /SZ

Pappa räknade antalet mellanslag för att det skulle bli snyggt.

Så får jag telefon att mormor blivit sjuk och far till Salta. Morfar hämtar o. vi far till Mejeriet. Vid utfarten på Västerås-vägen kör han mot rött ljus "för att vi ju ska i samma riktning som dom som kör mot grönt". Mormors feber stiger och vi känner oss tvungna att ta ut en läkare. Det är mkt. svårt att få tag i någon, då många är sjuka f. n. Till slut kommer doktor Ivarsson, säger att det är början till lunginflammation och ger en massa mediciner. - Mormor har ej så hög feber men blir alarmerad av diagnosen. Morfar o. jag är mkt ute och går, men det är fruktansvärt kallt. Så insjuknar även jag och morfar får ett fasligt passande. Men på söndan går jag upp o. lagar mat o. dukar på hallen. Insjuknar ånyo.

Nu får morfar också sköta alla stadsärenden ensam. Vi får hemsystrar till hjälp ett par dar: fru Södergran bl. a. Men efter ett par dar är jag åter på benen. Morfar o. jag far till stan för att köpa 65-års present åt [Folke] Malm. När vi kommer hem och kontrollerar i dagboken, visar det sig att vi får spara lampan ett år. Nu fyller han bara 64. Ivarsson är så snäll så han ringer och hör hur det är med mormor. Mormor repar sig snabbt. Är förtjust i kaviar och Janssons frestelse. Så ringer fiskeriintendenten Ivarsson och vill tala med morfar: Jag ropar bara Ivarsson! Mormor flyger upp från T.V.-soffan: Herregud, tror han att jag ska dö? En tredje Ivarsson är spekulant på Sigtuna.

Februari 1969

Per-Arne Perming

Mormor känner sig för svag efter Hong-Kong, men morfar håller elegant tal för värdinnan. Gustaf [Adlercreutz] har just blivit civilekonom.

Rolf hade vunnit 1000:- på obligation. Det växlade han i femmor och lade ut som en gångstig från Birrs säng till födelsedagsbordet, sägs det. Av alla pengarna blev det en diskmaskin. Eftersom jag fick lov att fara till Örebro blir det pappa och Erik och Henning och Lene som far till Täby och uppvaktar. Pappa överlämnar vår:

Jan Owen Jansson, Lotta Naglum

I Örebro blev jag en kväll hembjuden på härlig fläskkotlett till Hjördis Englund. Annars arbetade jag till 23 och 24 om kvällarna. Hos Birgitta och Gulli var det mycket rart och trevligt i Lochmanns sällskap.

Knut Rodhe

Docent Dahlbom saknar nycklar, som borde finnas i farbror Axels kvarlåtenskap. Trots hans fina teckning hittar vi dem ej.

Mars 1969

[Flera avsnitt om Birrs grossess utelämnade här och i det följande. /SZ]

April 1969

Denna plats är fortfarande obesatt. Påsken firades denna gång med att vi satt ute vid Södra Gaveln bland snö, snödroppar och sol och slog upp julpaketet från Redgraves, vilket blivit så avsevärt försenat på grund av hamnstrejk. Pappa blev vid besök på Airpower i Antwerpen hembjuden till Storck, Stefans gamla Teknis-kamrat, och var så förtjust i mamma Storck och de tre små flickorna. Vid hemkomsten hade han små utsökt goda guldaskar med choklad med åt Mutti, mormor och oss.

En gång, när pappa skulle till Belgien strax efter påsk, hade han glömt att skaffa nytt pass, fast han talat om det hela vårvintern. Titta, så pappa skämdes, när han måste berätta det för friherrinnan Cederström på Resetjänsten. Ja, det var ingen annan råd, än att raskt komma hem igen sista dan.

Styrbjörn Lindedal, Etienne Glaser, Bengt Serenander, Hermann Sichter, Inga Svensson, Oscar Sjölander, Bertil Södergren, Ankie Lagerborg, Christer Irestad, Nils W. Lundh, Nils-Olof Karlsson, Paul Lindberg, Tage R. Olsson, Karl-Eric Cadier, Karin Fischer, Johann Koczera, Barbro Fahlén, Lasse Eriksson, Alex Eser, Harald Ek, Per Stokholm, Rut Jacobson, Enzo Florimo, Rune Zetterström, Gudrun Henricsson, Martin Lundquist, Pelle Walin, Torsten Waltman, Olle Bohlin, Pär-Olof Johansson, Hinke Barkman, Göran Sönnerstedt, Petr Procházka, Berndt Björnberg.

Medan pappa var i Belgien var Erland och mamma på en fantastisk föreställning på Södran. Supé efteråt på Göta Källare. Då hade Erland mitt latinska tal med, som härstammade från hans 70-årsdag föregående år och jag upptäckte ett grammatiskt fel. Det gick ganska runt i huvudet på mig, innan jag somnade. Bara inte pappa också är ute med nån i Antwerpen.

Hans von Delwig, Kerstin Tholander, Folke Furusjö, Per Furusjö

Den 8 april börjar Erik sin första plats. Det är på Jernkontoret. Inte just den här annonsen - för Erik är ju handplockad - men ngt. liknande. En som visats upp före Erik blev refuserad. Några månader senare meddelar direktören, att han ännu aldrig tagit fel, när han anställt någon.

Rolf och morfar har mycket bekymmer med Jaakko och att torken aldrig blir färdig.

På kurs i Örebro med Ulla Bergendahl, Jan Lundin, Kerttu Kiidla och Vicke Säfström blev jag häftigt magsjuk med kräkningar sista dagen, men klarade mig till slut hem.

Påsken 1969 övertog mor ett antal L. M. aktier av sin ekonomiske rådgivare, Rolf. När hennes semesterersättning kommit på sommaren, frågade hon om Sv. H. aktier nu nått bottenläge, frågade detta på Handelsbanken. Man svarade: "Ja, antagligen" och mor köpte.

Brev från morbror Erik den 22 april 1969 borttaget den 15 maj 2008.

Henning o. Lene skrev också och uppvaktade Erik från Olpe. Mormor var här dagen innan och på morgonen, men for sen hem och dagen firades m. familjen Haag o. lille Erik som gjort en monumentalmålning i gult. Erik fick också en radio. Pappa tänkte, att det kunde vara roligt för Erik att ha i Trelleborg. - Ja så har då alla ens barn nått mogen ålder.

Eriks företrädare, Rolf Eidem, slutar för lic.studier. Därmed börjar för Eriks del en lång rad av fester på byrån. - Erik sade åt Påven Josefsson, att han trivdes bra och att det verkade vara trevligt på byrån. "Ja, fast så här är det inte jämt", sa Josefsson, "fast nästan". Gunilla Hederén, Birgitta Stenkula, Håkan Isakson, Håkan Josefsson, Jan Leijonhielm, Jan Kuylenstierna, Olle Lindberg, Dan Stoupel, Anders Sundberg, Bengt Uggla, Andreas Ådahl Morfar hade strax före Eriks födelsedag varit på Katarinastiftelsen på ett symposium kring ämnet Mystiker i Vällingby, ett samtal kring en nyutkommen bok. Han kom hit på söndagen, men ville inte stanna till Eriks födelsedag "för tiden härefter är kort, och jag måste hem till trädgården". När mormor ett par dar senare kom hem blev han otäckt illamående och låg med yrsel på soffan i hallen. Men det gick snart över.

Efter en del påtryckningar inträdde mor i Statstjänstemannaförbundet men daterade sin inträdesansökan 1 april, för att i värsta fall kunna säga, nej vars Din dumma sill. Mamma köpte en gul och en grön sommarklänning och en blå sommarkappa i Thaisilk. En vårlördag på Salta kom det bud från Nisse Schuberth: "Ut och titta på ballongen!" - Det var en riktig luftballong som drog fram över våra huvuden. Det samlades folk o. tittade. Bl. a. en ung läkare från Enköping med familj. Han ropade upp till navigatören m. den engelska flaggan: "How do you do?" - Ned singlade ett papper med en hälsning från farkostens "maiden trip".

Henning, Lene och Inga bjöds med Gulli och Birgitta med barn på vårmiddag och sen äggtoddy efter brasan.

Maj 1969

Lars Ovegård

Den 8 maj var mor ledig för att göra i ordning till Storcks skulle komma på middag. Det blev dillkött, ty dill saknas i Belgien och gouterades. Barnen Elsa, Rita och [tomrum] hoppade upp och ned på stolarna och åt av sin medhavda choklad. Så småningom kom det fram att Fru Storck, som broderar det Storckska vapnet på deras stolsitsar, är syster till Bertil Lindström [Rolfs kollega].

Den 9 maj var vi bjudna på stor tysk-svensk middag hos Karin och Thure Flobecker på Karlavägen, där vi fick se deras små Ria, Pia, Mia och Magnus. Det var en glad o. fin fest o. mors kavaljer Dr. Gerhard Fabian i Västerås rekommenderade varmt Pepys dagbok, som vi sen läste med stor förnöjelse. Fabian hade liksom mormor och även Stefan spekulerat i tyska mark inför den väntade kursförändringen.

Pappa arbetar hårt med Belgien och har dessutom fått ansvaret för att skriva en sammanfattning om AR efter den kurs i AR för chefer som han, Starfelt och de andra grabbarna gått igenom. Pappa suckar och skriver och när det är färdigt är det naturligtvis en mycket välskriven rapport, som han får beröm för.

Mamma köper nytt överkast, blommigt, till sängkammaren och skriver önskelista till namnsdagen: Vår Mercedes är som ett ädelt rasdjur, ömtålig och känslig. Den tycker ej om trafikköer, då bara stannar den. Ska man genom stan till Salta eller Stigsbo, får man passa nån dag, när stan är tom. Ja, inte ens till Lidingö går den alltid utan trubbel. På Kristi Himmelfärdsdag far vi till Stigsbo alla tre för att fira Stefans födelsedag. Han kommer från Salta med morfar och mormor. Vi dukar middag på den nya fina rutiga vaxduken i köket. Erik plockar vitsippor att lägga runt tallriken. Och Stefan planterar 2 violer dagen till ära. Han får en stor rymdkalender, som pappa köpt i Antwerpen. Vi promenerar i skogen. Det är regn och dis. Erik återvändertill Stockholm och Stefan skjutsar hem mormor och morfar men kommer tillbaka på lördagen med Sellberg och har en schackdag med honom. Pappa och mamma har en underbart ljuvlig semestervecka. Härliga vårdagar med trädgårdsarbete. Det är annat det än att vara på Mallorca?!		Ej i Liber.

Semestervecka på Stigsbo. Ur Pappas dagbok den 16/5 1969: "Heitere Gefühle beim Erwachen auf dem Lande". Särskilt Pappa älskade Stigsbo passionerat.

Bilderna ej i Liber.

Om inte pappa tagit sig för att flytta på en stege, som var så tung att den vred till armen och förorsakade en muskelbristning. Pappa höll på att svimma och måste lägga sig med illamående. Mamma fick köra bilen till Salta. Vi skulle fira morfars 79-årsdag med supé för grannarna. - Axel Klingberg hade också gjort illa armen, så han lyssnade med intresse på Gerds berättelse.

På pingstdagen for vi på Hennings inrådan in till sjukhuset för röntgning. "Armen ska röras mycket." Ja, vad hjälper det, den är inte bra än.

Stefan fernissade kanoten på annandagen och sen gick vi och mötte Rolf, som kom ut några timmar mitt på dagen i sin bil, längre ville och vågade han ej lämna Birr ensam. Vi låg i Bastuhagen och drack kaffe. Och vitsipporna blommade rikare än någonsin och det var så varmt och vackert.

Olle Insulander, morfar Elof, mormor Gunhild, Lietje Insulander på Salta-verandan.

Promenad vid Granlund på Tedavägen: Stefan, mamma Märta och Erik. Bilderna ej i Liber.

Sjösättning vid Salta Vaska. Ej i Liber.

Bilderna ej i Liber.

"Höjdpunkten på dagen - kaffe i Bastuhagen."

Ej i Liber.

Låt oss nu kasta oss tillbaka i tiden till en vårdag, när Barbro och morbror var på Salta. Barbro för att träffa sin goda vän Frykholm, som var på P1 just då. Han gjorde ett mycket gott intryck på morfar och mormor, men stackars Barbro blev smittad av hans onda hals och fick en otäck halsfluss. När sen studentexamen kom, var hon alls inte bra.

Det var så snöpligt att från Farsta kunde bara mamma komma i väg. De andra hade tentor och dylikt. Så det blev att åka tåg. Jag for över Enköping för att få sällskap med mormor och morfar. Konduktören hade ej hört någon göra en sån omständlig resa till Falun. Mormor var mycket orolig inför tågbytet i Västerås. Men vi klarade det, såg en skymt av Finska Märta längst fram, men kom aldrig åt henne. Vi beställde in en kopp kaffe, men tåget skakade så, att vi ej kunde dricka ur det förrän i Sala. Det var en glad och trevlig resa och vi tog oss fram till skolgården, där massor av folk samlats. Snart såg vi alla vitmössorna i fönstren och ut kommer en lång lång rad av studenter, som tågar runt stan.

Nu är det sista gången studentexamen firas i Sveriges land. Barbro bär en söt benvit klänning som hon sytt själv. Det kritvita är nästan bortlagt nu. Så är det mottagning hemma med mycket folk, dom flesta tycks ha varit Barbros före detta kavaljerer, men ack nej, det visar sig att även unga lärare hälsar med kram och puss nu för tiden.

Med är också kusin Ann från Norge, söt och rar. Men när morfar frågar henne, om hon vet vem Otto Ruge var, är hon alldeles oförstående. Nå, men har Du hört talas om ockupationen då?

Vi åt fin middag på det vackra danska porslinet i landskamrerns sällskap efter det att mormor vilat på hotellet och morfar och jag spatserat i stan.

Jag bröt av en tand på denna tripp.

Louis de Geer, Sigrid Banér, Carl de Geer, Ewa Grönhagen, Johan Banér, Staffan Johansson, Katarina Tolstoy, Paul Tolstoy, Olle Lundgren.

Juni 1969

Erik låter måttbeställa en kostym, mörk, till Byråns årsmiddag.

Håkan Abenius, Karl-Erik Andersson, Per Anger, Josef Audin, Stellan Bohm, Sven Brusewitz, Erik Dahmén, Hans von Delwig, Lars Edlund, Rolf Eidem, Harry Engström, Göthe Fernheden, Curt-Steffan Giesecke, Karl-Gustaf Gustafsson, Sven Holmberg, Bengt Ingeland, Håkan Isacson, Håkan Josephson, Ole Jödahl, Nils Kallerman, Bruno Kreisky, Jan Kuylenstierna, Jan Leijonhielm, Carl Einar Lenngren, O G Lindqvist, Lars Ljunggren, Ernst Luegemayer, Arne S Lundberg, Sten Långström, Malcolm Murray, Helmer Nathorst, Christian Norgren, Ture Omberg, Gustaf Petrén, H Qvistgaard, Gudmund Rapp, Björn Rosén, Jan Rydström, Sigfrid Sandell, Gunnar Segerud, Ingvar Selander, Hans Stahle, Ragnar Sundén, Bengt Söör, Bengt Uggla, Wilhelm Wachtmeister, Ingmar Wendschlag, Arne Westerberg, Uno Wiking-Johnsson, Erik Zenker, Håkan Öfverholm.

I början av juni var pappa åter i Belgien för att sätta in Bo Nilsson i arbetet där, som han får överta efter en belgisk ingenjör, som omkommit i en bilolycka. Han hade med hög fart kört in i en bergvägg. Sen fick pappa order att från Antwerpen fara till Paris och bese flygutställningen. Då blev dir. Sundhagen förb. och ringde till Stockholm o. sa, att ing. Zenker har farit till Paris utan att avlägga något besök hos mig. - Svarade man i Stockholm: Ing. Zenker har vårt fulla förtroende. Reser han till Paris, så har han slutfört sitt uppdrag i Antwerpen. - Allt detta visste inte pappa i Belgien.

[Pappa fick besvär med magen i Paris, detaljer utelämnade. /SZ]

Alltnog, när jag fick höra om Parisresan, försökte jag ringa till Belgien för att säga åt pappa att strunta i vår 30-åriga bröllopsdag och i stället göra sig en extra och glad dag i Paris. Jag ringde till Atlas efter adressen och då var fru Cederström så snäll så hon erbjöd sig att telexa ned: Kom ej hem på söndag. Märta. Men hon fick strax besked att ing. Zenker lämnat Airpower. "Och naturligtvis har han inte lämnat uppgift på sitt hotell i Paris. Dom brukar vara omöjliga med sånt", suckade hon.

Så fick jag träffa Rolf på Odenplan och fick en flaska madeira till bröllopspresent och så åkte vi med Vivan till Salta. Birr var hemma hon. Pappa kom dit från Arlanda direkt med fina guldörhängen med pärlor till present från Birma. På tok, på tok. När han frågat, om pärlorna var äkta sa expediten: Mais monsieur, cela coûterait une fortune. Och dessutom:

Henning och Lene kom också och vi drack först kaffe på gräsmattan med Axel och Gertrud. Djupt gripna över Saras bortgång, som kommit så helt oväntat. Axel hade själv varit dålig under våren och Gertrud hade ramlat i en trappa och spräckt bäckenet. Nu var hennes syster Minnie här och hjälpte dem. - Sen var vi till sjön ett tag före middagen med tal och Carneval. Så fort skolan var slut for morbror Erik med mormor och morfar till Gastein. Isaksson skjutsade till Västerås. Fredagen den 13 for vi till Salta. Jag mycket förkyld. Följande morgon for vi till Valbo kyrka på begravningen. Den var mycket vacker och grep alla i kyrkan djupt. Kistan överhöljdes av allas små liljekonvaljbuketter. Sara Klingberg, Carl Klingberg, Rolf Klingberg, Ulla Janson, Bo Janson, Olof Klingberg, Tage Klingberg, Torsten Serrander, Gerda Lyman, Eva Södergren, Ulla Kyhlstedt, Carl Bergendal, Jarl Bodegård, Peter Bratt, Björn Coder, Bo Eriksson, Håkan Isaksson, Carl Tjeder.

Vi stannade ej på samlingen och middagen utan for hem på grund av min förkylning. Drack kaffe vid Gysinge stranden. Tittade in på Stigsbo och återvände sen till Salta.

Lördag [14/6] kl. 17. Lyckligen här med underbar resa i egen liggvagn fr. Köp. till München. Sen blev vi utan morgonkaffe, när vi knogat oss igenom 10 Wagen, för i Speisewagen var sån kö, så far vägrade att vänta. Fick vårt första mål ½ 2!! Mottogs med öppna armar av v. Snick o. Frau Lorenz (Underberg) o. syster Oberin. Varmt o. ljuvligt. [Morbrors handstil:] Mor fick ett saligt uttryck i ansiktet vid ankomsten hit, men resan är litet tröttande, men jag var ju trött förut. Jag har ett Kur-Bischofszimmer. Jättefint, med utsikt mot berget. - Kuß fr. oss tre.

Månd d. 16. Är oviss vart jag skall adressera, men det går kanske ngt. snabbare till Sthlm. Vi ha det underbart med lagom värme o. någon liten regnskur, men det tycks bara vara H över Sverige d. v. s. högtryck. Var i dag hos doktorn o. fick förhållningsorder med bad o. medicin. Vi hade bra blodtryck båda. Far fick några extra hjärtdroppar. Erik har gjort en egen liten rundtur med en liten grupp till Böckstein o. Stollen. Inga speciellt underbara människor ännu åtminstone. Far har haft ett par otäcka diarrhéer båda nätterna, men han är pigg ändå. Hoppas ni ordnar om med bilnycklarna så Isak får dem på söndagen d. 29, när ni far, om ej ngn är där o. tar emot oss. Kuß mor. [Morbrors handstil:] Min grupp var 6 tyska damer, dom trodde jag var Engländer. Nu sitter vi utanför huset efter maten på väg till Abendkonzert i kurparken. På torsdag till Venedig för mig. Farväl E. - Far.

Vi har så underbart vackert väder. Men längtar efter regn. I Gastein är det kyligt däremot och skurar. Mamma är en dag på fin middag med lax hos Sonja Södergren. På midsommarafton bjöd vi Klingbergs och Minnie på middag. For sen ned till Hjulsta för att gratulera Karl-Gustaf o. Inger på silverbröllopsdagen, men dom var ej hemma, så vi avslutade på Strömsta. En vacker midsommar med mycket nyponrosor. På hemvägen från Salta lånar vi Taunusen med oss för pappa måste se över Mersan före besiktningen. Erik åker före i den. Pappa o. jag blir stående med Mersan på Sigtunavägen. Vi måste ringa efter Rolf, som släpar oss över Märsta till den stora Mercedesverkstan i Sollentuna. Vi kommer hem ganska sent, men tack snälla Rolf. När bilen är lagad hos Philipsons skjutsar Erik oss dit med Taunusen o. far hem. Vi blir åter stående - nu inne i stan och kommer hem först efter flera timmar.

Bo Helander, Kerstin Lundqvist, Dick Lundqvist, Hans Tollin, Tord Kyhlstedt, Birgitta Wikstrand, Algoth Wikstrand, Ragnhild Runnvik, Torsten Åström, Finn Sperling, Anders Wikstrand, Margareta Wikstrand.

Venezia fredag 20/6 -69. Sitter på restaurant o. lunchar i min ensamhet, vilket är litet trist. Vädret här är strålande o. stan ju bra konstig. Språket svårt. Höll på följa med tåget till Rom i går kväll på gr. av oförutsett tågbyte. Kan ni laga att det inte är kallt inne när dom kommer hem? Jag direkt London från Hofgastein. Eder Erik.

Bara goda nyheter från Gastein. Men Philipsons tar 2000:- för rep. och bilen går ändå inte. Pappa rasar och funderar. Tar så upp en liten pryl, en liten fjäder, och byter ut den och se: Nu går den fint.

Stefan for till Zermatt vid midsommarhelgen. Semestern planlagd, så han ska vara tillbaka till månlandningen.

Anm. Fler bilder från Stefans alpsemester 1969 finns här (engelsk text). /SZ

... även om barnet kommer den 10 juli, så kan ju inte Rolf o. Birr vara med på Gerds födelsedag. Ska vi fira eller inte?

På själva Elof-dagen for Erik och jag med Taunusen till Västerås efter att först ha tittat in i Täby en liten stund och druckit kaffe. Medan vi väntar på tåget tar vi av oss koftor och tröjor för att dom, som kommer från det kyliga Gastein ska se hur varmt vi har mitt i natten. Nu kommer tåget! Dom var gräsligt glada att det var vi och inte bara Isak som hämtade. Följande dag är morfar häåen över att det är så pass fint trots torkan på gärdena. Erik återvänder omgående till sitt arbete.

Juli 1969

I Saltsjöbaden började dom redan i april att oroa sig för pappas födelsedag. Men själva kunde vi ej riktigt samla oss och tänka ut något. Vårt lilla barnbarn skulle ju komma den 10 juli. Vad hjälpte det då, att Dir. Tressler ställde hela sitt etablissemang till förfogande.

Sista bulletinen från Täby. Läkarkontrollen visar: All systems are go! På Stigsbo är gräset förtorkat och brunt. Hur blir det med skogsplantorna, som kostade 2000:-. Pappa skriver räkning för Antwerpen-Paris resan nu innan han reser till Belgien igen. Det är svårt: Kursförluster etc. ska delas mellan olika projekt. Vår kära Aina fick hastigt hjärnblödning samma dag som de skulle börja sommaren i Dalarna.

Gerds semester börjar den 4 juli fredag. Men vi stannar i stan för Gerd har så mycket att göra. Lördagen tillbringar han på Atlas. Men på söndagen börjar det dra ihop sig till fest, för då kommer Rolf och Birr och överlämnar sin present: En träkolsgrill till Stigsbo med gafflar och allt. De kan ju inte komma på själva födelsedagen.

Det här kortet tog dom på Atlas till sin tidning inför pappas föls. Men ett vackrare borde vi väl ha till Sv.D. och det tar Bo Präglare.		Födelsestaden.

Vi fejade och stog i till den stora dagen. Flyttade med Lasse Haags hjälp ut köksbordet på bilen tillika med porslin och glas. Den mesta spriten hade pappa köpt i Belgien, men vi fick skarva i lite grand. Dagen innan måste vi också till Akademiska, för mamma hade fått en sticka i fingret. På morgonen den 11 var det bara mamma, som sjöng för pappsen. Men han fick många paket: Trasmatta, toalettpappershållare, fuchsior, stekpanna, och ett par japanska tavlor av, inte Hokusai, men det var originalträsnitt, som pappa köpt på en utställning på Atlas. Mamma jagade ut pappa tidigt för att fälla björkar i skogen att ställa vid grinden. Han kom hem utan - men upptänd av en upplevelse. Han hade träffat fröken Flemner vår granne, lärarinnan med den eleganta hunden, i skogen och sagt: Jag heter Zenker och bor här borta. - Inte antytt ens, att han var gift. Så fick jag då själv lov att hugga björken, placera ut mina röda pelargonior på gränsstolparna och knyta de fladdrande sidenbanden om pumpen, så den såg ut som en spansk gitarr. Järngrytan fylldes med prästkragar och placerades ute i "Gula salongen". På brunnstaket ett mässingsfat med röda begonior. Ut med den röda bänken, som gör sig så bra under äppelträdet. Ut och plockade blomster och klädde tallrikshyllan bakom högsätet. Satte vita rosor på alla borden. Pappa satte upp ett rött hjärta på Hemlighuset och en jättestor placeringsplan på staketet vid grinden.

Sen for han och hämtade maten på Flustret och var mycket uppspelt, när han kom hem, för köksmästaren hade varit så trevlig, när han visade all den goda maten och hur den skulle serveras. Vi hade fått hjälp av fru Svea Johansson, som anlände per moped. När gästerna hade vällt fram till pumpen, höll Axel H. ett trevligt tal om hur Gerd hade kommit som en främmande fågel.... Erik Z. hade kommit som chaufför åt onkel H. o. Lene. Han var sålunda den ende av bröderna som var med. Vi hade sagt, att det inte skulle vara något tal, eftersom vi satt i olika rum, men hur det var så talade både pappa, Erik, morfar och Henning och Axel K. förstås, som hade värdinnan. Stefan, Rolf, Birr, Mutti, Morb. Erik och Margareta saknades. Men det vart ganska trevligt ändå. Maten gravad lax m. färsk potatis, oxfilé och jordgubbar var mycket god. Mormor hade med sig extra jordgubbar, så alla fat kunde bjudas två gånger, även efterrätten. Königsmosel, La coussade och Sauterne. Stackars Erland bad att få tvätta sig och blev visad ut på Hemlighuset, med det lilla, lilla handfatet.

Charles Jonsson, Klas Bursie, Folke Grönlund, Sven Lindqvist, Hans Boalt, Arvid Brander, Martin Henmark, Herman Källman, Holger Rydselius, William Thormarker, Hilmer Ilbäcks Hermansson, Aron Neuman, Torsten Simmons.

Mormor hade tagit emot Stefans telegram. Men så latinare hon är hade hon ändå inte förstått att stava rätt. Centi anni, d. v. s. "Ja, må han leva. [Eller "cento" om det ska vara noga. Vem är latinare här i familjen, egentligen? /SZ] Hans G. blev så förtjust i morfar. Så höll han också ett extra bra tal.

Av mormor och morfar fick Gerd tyska mark, som nu blir ändå mer värda och av Stefan och Erik en fin kappsäck. Mutti hade stickat en fin grågrön kofta.

Den 12 juli hade vi tre pappa, mamma, Erik en mysig söndag. Vi njöt av god mat och gott vin, som var kvar. Erik hade sovit gott på den nya röda sängen för 56:- som vi köpt i Uppsala. Vi gick runt i markerna och skjutsade sen Erik till Stockholm. Pappa måste arbeta ett par dar. På måndagen ringer Stefan från Hälsingborg: "Det är Stefan, säg fort hur det är!" Han menar med Birr förstås. Men där har ännu den 14 inget hänt.

Bilderna ej i Liber.

Stefan kommer till Stockholm med sin tvätt följande dag och vi två köper jordgubbar o. far ut till Salta. Den 16 var vi, utom Stefan som ser på uppskjutningen, på Louises födelsedagslunch. Gerd kom till Salta. Jag ringer till Rolf och frågar om barnet ska få samma födelsedag som Louise? Nej, men vi var på sjukhuset i dag.

På natten till den 17 kl. 5.00: Jag flyger upp, vet ej om jag drömt, hör mormor tala högt: En flicka, nej vad säger Du, har allt gått bra? O, så underbart. - Morfar och mormor hade båda legat vakna just. Så fick jag tala och var så omtumlad. Rolf hade själv kört Birr i Vivan till Mörby kl. 1,30 på natten, sen vattnet gått. Förlossningen gick på två timmar och Rolf var med hela tiden. Och Birr var ej medtagen, bara lycklig. - Sen låg jag och tänkte på allt vad jag skulle ha frågat och somnade så småningom. Så ringde det igen ½ 8. Rolf hemma nu: När Birr hörde barnet skrika, ropade hon: Det lever, det lever o. var så lycklig. En välskapad flicka, men inte är hon vacker säger Rolf. "Ett platt och ett utstående öra och sned näsa, men hon väger 3660."

Efter förlossningen fick Rolf o. Birr kaffe och smörgåsar och juice tillsammans. Får vi komma snart och titta, tro? Nu for Rolf till Gustavsvik och hämtade mormor och morfar. I morgon får vi komma. Vad ska hon heta? Arbetsnamnet är Teresa.

Gerd, den stolte farfadern, så glad åt den lilla, far in till Enköping för att få Mersan besiktigad för andra gången. Den blir nätt och jämnt godkänd. Jag på Sv. H. Tar ut en bankbok för fröken Teresa Zenker, född idag, med 100:- på kapitalräkning. Sen till Stigsbo.

18 juli. Startar kl. 13 till Danderyds sjukhus, där vi på P-platsen möter Rolf samt Stefan som skjutsat mormor. Birr därinne är redan klädd och uppe och strålar av lycka likasom Rolf. Hon går in i barnkammaren på BB och håller upp sin, vår söta fina ljuvliga runda lilla, som bara gäspar. Hon har så fin hy och ser så god och rar och vacker ut.

Erik är under tiden ute på Vågaskär hos dir. Rydström. Han vet inget, får inget svar. Reser till Enköping och måste lifta ut, stackare. - Gerd återvände till Stigsbo. Jag for med i Stefans bil till Salta.

Nästa dag kom Gerd på kvällen för att se månlandningen. Han har ont i huvudet och är inte alls bra. - På söndagen sen satt vi uppe hela natten. Morfar gick i säng, men han kom upp kl. 5 i stället. Erik Z. for hem till Farsta men satt uppe där till kl. 6 och steg upp kl. 7. Stefan jublar och spelar in allt.

Erik på Dir. Rydströms sommarställe, Vågaskär.

Den gamla bilden, som Stefan hade på väggen under sin gymnasietid och nu har verkligheten redan nått längre än så. Det var en sömnig natt den här mån-natten, men roligt att få uppleva den i Efs sällskap. Han sprang fram och tillbaka mellan radion i morbrors rum [Voice of America, på kortvåg] och T.V.n, spänd och lycklig.

Barbro och Kickies Jill är genom min medverkan på kurs tillsammans i Aix.

Nu när vi far till Stockholm på söndagskvällarna far vi alltid genom stan för att få se Sergel-fontänen spela så vackert och se det ljuva livet i Kungsträdgården, om det nu beror på värmen, att alla människor verkar så sydländskt glada. Jag beskrev det för morfar för att animera honom till en Stockholmsresa. Nu ska vi emellertid hämta Mutti på Lidingö och fara med henne via Täby till Stigsbo. Först ska vi ha Rolfs matsalsbord med, nu ska matsalen bli barnkammare. - Sen far vi åter till lasarettet och får en skymt av den lilla, fast det ej är mottagningstid. Hon blir vackrare för var dag. Vi handlade i Rotebro och Uppsala, för sen vi installerat Mutti i gästrummet, hade vi följande dag de gamla från Kallås på kaffe. Även Sören var med. Dom andra var på semester. Inte hade vi kameran med, men kaffebordet hade varit värt en knäppning med jordgubbstårta o. gulmåra i vaserna. Det var så vackert. Torsdagen den 31 juli kom under direktörens semester, har jag låtit mig berätta. Håkan I. upp på byrån och bjöd på en flaska Carneval. Sen gick man ut och åt lunch och besökte det ena stället efter det andra, drack ett glas här och ett där och kom framemot aftonen till Kungsträdgården. Där var det uppträdanden på Stora Scenen och Erik nu lite lätt om hjärtat och otvungen vänder sig till en ung flicka och säger: Vilka kan det här vara som uppträder här då? Flickan förstod ej svenska, men man fann snart ett lämpligt språk och beslöt att dricka ett par flaskor vin tillsammans. Snart avlägsnade sig Håkan I. och det blev Erik som fick följa Maria till tåget. Hon hade varit i Sverige på en resa för konststudenter, men slagit sig lös sista kvällen för att få vara på egen hand. Innan de kysstes till avsked hade hon skrivit sitt namn bakpå notan. Hade man inte med egna ögon sett att så måste det gå till i Kungsträdgården denna varma sommar, när två hjärtan möts? Det var Heute Nacht oder nie...

En tel.räkning på 500:- för Stigsbo lyckades vi pressa ned avsevärt.   Helmuth Wrangel

Augusti 1969

Den 1 aug. kom Nanna till Sverige. Vi hämtade henne genast på Lidingö och tog henne med ut till Stigsbo. Hon var sig i stort sett lik och njöt av naturen. Nu var det bara ett kort besök. Vi for till Salta på söndagen. Där var flaggan hissad för att välkomna Teresa, som strax innan gjort sin entré. Med morfar och morbror Erik gick hon runt Solberga skog. Morbror Erik fick lyfta henne över ett staket, en upplevelse, som hon kom tillbaka till gång på gång. Morfar sa: Jag trodde ju, att hon var 60. Hade jag vetat, att hon var 70 hade jag inte tagit ut henne på en sån promenad.

Ej i Liber.

Teresa-Tussan var ljuvlig och snäll. Vi tog ett par gruppfoton på altan. Sen for Gerd och Erik tillbaka med Nanna till Lidingö.   Bilderna ej i Liber.

Jag var nu på Salta och mormor bjöd ut morbror Henning för att han ej skulle bli trött av att prata tyska. Vi for med morbror Erik, som nu är hemma från England igen, till Strängnäs. Först köpte vi Expressen, så att herrarna kunde förnöja sig åt Inge och Stens sexuella rådgivning, och sen bjöd Henning på kaffe på Skogshyddan. Jag återvände till Stockholm per tåg i hans sällskap, mött av Ää, som bjöd på lunch på Löwenbräu. En sån värme. - Jag promenerade sen till Slussen.

Sen hade vi åter en vecka på Stigsbo. Nu for Gerd ensam ut med Nanna för hon skulle i väg till Sala. Jag kom efter på tåg till Uppsala på söndagskvällen. Men sen ville Nanna tillbaka redan på tisdagen för att träffa Henning och Lene före sin avresa. Jag for nu med till Stockholm för att ta adjö av Erik, som skulle bli inkallad.

Medan pappa for med Nanna till Stigsbo, fick mamma ha hand om Teresa alldeles själv, fast hon bara var en månad, för Rolf och Birr var på Eva Sandbergs bröllop. - Hon, Tussan, låg så tyst och snäll i sängkammaren. Stefan, gå in och se efter om hon lever! Efter en stund kom Ef tillbaka: Jag höll min spegel framför henne, men det blev inget på den, men man hör att hon snusar och sover, så nu vet jag inte vad jag ska tro.

Olaf Meyer

Ja, så for Erik i väg till militärtjänst. Men först hann han vara med på mormors 75-årsdag, som blev en strålande vacker fest och glad mottagning, tack vare att jubilaren tog emot uppvaktningen på gårdsplan och såg så förtjust och söt ut. Vi hade länge sett bakom gardinerna, hur gästerna samlades vid magasinet. Och Stefan hördes mumla: "Har dom börjat gå till attack än?" Det tog lång tid innan styrkorna var ordnade. Nu! Mormor stiger ut följd av morfar två steg efter och vi alla andra. På det här sättet, förresten en idé av undertecknad, skulle man låta fotograferna få en chans till bättre bilder. Och dom vart alldeles utmärkta. - Utmärkt var också mormors tacktal till Axel H: Här har Du outtröttligt stått decennium efter decennium och talat till mig.

Bilderna ej i Liber.

Utdrag ur Saltas gästbok.

Ej i Liber.

Anna Tamm, Adi Pallin, Tilli von Ehrenheim, Märta Wikholm, Carl-Gustaf Bergmark, Axel Hakelius, Bettan Ljungblom, Vera Almgren, Margit o. Olle Barkfeldt, Signe Andersson, Bror Thulin, K-G Insulander, Inger Insulander, ?, Brita Schuberth, Enok Almgren, Erik Schuberth, Louise Adlercreutz, Eva Hakelius, Lietje Insulander, Per-Olov Insulander.

En röd Volvo Sport hade väckt en viss uppmärksamhet bland alla bilarna. Den visade sig tillhöra Jill Sandberg, som kom från Nyckelby för att hälsa på Barbro.

Månd. d. 25, som var riktiga födelsedan, uppvaktade vi, även H-g och Lene med kaffe på sängen. Sen kom syfören., Gerta Malm, Bef mans, som också filmade, Wässmans i Tallmyra.

Uppvaktning på "sängen" för 75-åringen.

Ej i Liber.

Rolf och Birr kom ut för att vi skulle få vara med och fira Rolf-dagen.

När vi sjöng för Rolf i Elfriedes kammare, tänkte vi kanske inte på Ferlins ord: Mitt tak är en annans golv, och inte gjorde väl Kekki det heller. - Men när han skulle sluta förhandlade Rolf med honom och blev bjuden på Körsbärsvin och vi var glada att Kekki genast fick plats på Bahco.

Rolf frågade nu fru Axelsson, om hon inte kunde tänka sig att köra traktorn, när det var bråttom. "Det gjorde mamma förr i världen, när det skulle harvas." - Jo, det skulle hon visst kunna, nu när Peter är större.

Hans Björklund, Sture Ekefalk, Nils Starfelt, Birger Klevefors.

Sid. 2 fastklistrad i Liber. /SZ

AR-arbetet närmar sig sitt slut och Björklund kan vara nöjd med allt arbete pappa lagt ned på det.

September 1969

[Vadan denna oro? Riktat till oss söner?? /SZ]

Erik hade klarat augustitentan och kl. 7 den 3.9 ringde Rolf och meddelade detta. Och Erik tog sig ledigt över sönd.

Ove Andersson, Anders Bjurner, Björn Danielson, Pierre Guillet de Monthoux, Claes Larsson, Rolf Lydahl, Christer Olsson, Lars Sjögren, Kerstin Sundström, Peter Vilén, Anders Berg, Christer Brynolf, Eva Gellerstad, Sven-Åke Johansson, Göran Lind, Håkan Nordquist, Bengt Silverhielm, Lars Starell, Leif Thorsén.

Den 13-14 september var vi på Salta med Stefan, Rolf o. Birr och alla Falunsarna. Morbror Erik skjutsade morfar till Strängnäs på söndagsförmiddagen och sen gick morfar med till sjön och bjöd på karameller, när vi satt därnere ett tag. Vi hittade champignoner på vägen mellan Oxbacken och Margretelund. Så mötte vi Fallenius, som plockat en stor hög svamp. Men han ville vara ute och ej komma in och dricka kaffe. Morbror var kvar till måndagsmorgonen, men vi for redan på söndagskvällen till Stockholm resp. Linköping.

Erik Z. kom hem en dag i ett tjänstärende, så vi fick gratulera honom med en Sv. H. aktie och Brudköpet på L.P. till examen. Henning och Lene var sen här på Gerhard-middag, när Erik ringde och sa adjö före sin tjänsteresa till Wiesbaden. Är det en höst-tur eller en Winterthur, Du ger Dig ut på? - Erik hade måst tacka nej till Nisses smokingmiddag på Kurö därför.

Fredagen den 26 september ringde mormor till Statistiska för att jag skulle köpa en bröllopspresent åt Bertil Isaksson, som skulle gifta sig på söndagen i Teda kyrka. Gerd kom och hämtade mig på Ui redan kl. 14,15 för han skulle i ett tjänsteärende till Uppsala, och skönt var det för jag hade haft ett sånt knepigt urval att göra och hade fått ont i huvudet. - Köpte sen en duk hos Strandbergs i Uppsala, medan Gerd skötte sitt. Vi kom fram först i skymningen [till Stigsbo] och då sprang jag ut i skogen först för att se, om många träd fallit. Det hade ju stormat så, särskilt söderut. Erik hade haft svårt att klara cyklingen i Trelleborg. Han blåste i kull och har ärr av det än.

Efter maten ringde jag till Salta för att höra att Stefan kommit lyckligt fram, dan före Kurö-festen. [När jag protesterade mot att Morfar bar min väska uppför trappan, sade han: "Das kommt auf die Rechnung!" /SZ] Vi gick i säng tidigt. Vi har nu flyttat in sängarna i förmaket för att få det lite varmare. Då ringer telefonen. Det är Henning: "Hör Du, Bergmark har ringt att Elof blivit påkörd vid Tillinge [Svinnegarn!] kyrka." - "Är han död?" - "Det är allvarligt."

Jag ringde till mormor och bad att få tala med Stefan, för jag tänkte att han måste vara hos henne, när jag talar om olyckan. Men hon hade gått och Stefan fick leta efter numret till sjukhuset. Dit var det omöjligt att komma fram. Det var upptaget o. jag kom till fel avdelningar. Till slut svarade Dr. Andrén på Kirurgen, när jag frågade, Hur är det med godsäg. af Sillén. - Det måste ha skett ögonblickligen, sa han. - Är han död, sa jag. - Ja.

Ringde genast och träffade Stefan, stackare. Vi var darrande och kunde knappast slå tel.numret. Stefan säger, att han kan aldrig få ett svårare uppdrag i livet än detta att meddela mormor det fruktansvärda.

Ringde till morbror Erik o. for sen så fort vi klätt oss till Salta, där Bergmarks satt och talade med mormor, som var enastående samlad och tapper. Aldrig ska jag glömma, hur hon ställde tillbaka vällingkoppen, som redan var framdukad åt morfar, in i skåpet.

Det gick ej att få tag på Rolf och Birr samma kväll och ej heller på lördagsförmiddagen, då de dragit ur telefonen. Stefan for emot dem. De kom ju nu med finkläder till Kuröfesten. "Det är inte sant, mormor, det är inte sant" sa Rolf. Erik och Karin hade kommit tidigare och hämtade sen flickorna från Uppsala. Alla grannarna kom också. Men Erik var i Tyskland. - Mormor ordnade med dödsannons och begravning och var mitt uppe i all förtvivlan så lugn, så Bergmark sa: Mor har inte fattat, vad som hänt. Hur många gånger hade inte mormor och vi alla oroat oss för när morfar var ute och körde bil i mörkret till sammanträden. Att han skulle omkomma som gångtrafikant var fullständigt otroligt. Så frisk, så fullständigt klar i intellektet och så snabb och lättrörlig. Hur kan det ha gått till? Den söderifrån kommande bilisten såg ben, som sprang framför billyktorna och sen en sko flyga i luften. Han slungades möjligen över bilen och föll sen i diket. Jarl i Valla skyndade till, ropade hans namn och lyfte på hans ögonlock, men han visade inga livstecken. Genom att nacken bröts måste han ha dött utan att behöva ligga och plågas.

Det var tacksägelse vid söndagens gudstjänst, men jag var sjuk och sängliggande. Det kom in mängder av brev och blommor var dag.

Vi for med mormor till Stockholm för att skaffa kläder och försöka nå Erik. Jag lyckades komma fram till Ostakademie i Lüneburg och efter en stund blev jag uppringd av Erik.

Vi handlade kappor och köpte en svart kaninpäls åt mormor på NK-dagen, som var extra fin och välsittande. Den hade bara ett fel, att den var så billig. Men den har visat sig bra. - Henning och Lene kom ut på kvällen. Sen avreste Gerd följande dag åter till Belgien och mormor och jag till Salta. Bef.man hämtade oss. Axel Klingberg är nu ensam, då Gertrud ligger i Uppsala för starroperation. "Och vi som tyckte, att vi hade det svårt. Det är ju ingenting mot hur Ni har det. Nu har Axel mist sin ende vän", sa Gertrud. Vi bjöd honom på middag ett par gånger. Han var också med på begravningsmiddagen.

				Brev från mormor Gunhild till Erik Z. Farsta tisdag 30. 10 [9!] Älskade lilla Ää. - Så underbart att vi fick tag i dig och fick meddela dig utan telegram el. dyl. Så här gick det till: Morfar var hela dagen i farten fr. tidiga morgonen då han glad o. harmonisk gick upp till Borgs o. plockade slånbär. Kom hem o. åt frukost o. gick sen tillbaka o. kom hem med bär o. en massa fina champignoner, som han var så lycklig över. Sen när vi skulle äta tolva kom Tibblin in o. sa att en kviga låg uppe i Solberga o. ej kunde resa sig. Då skjutsade jag dem upp dit för att de skulle försöka leda hem henne. Så gick hela middagstimmen utan vila. Kon kunde de ej få med, utan de ringde efter veterinär, som ej kom förrän 3. Under tiden hade morfar sprungit upp ett par gånger o. tittat ill henne. Sen kom vet. o. gav en spruta o. så ledde morfar ensam hem henne, vilket naturligtvis var arbetsamt, men han hade skickat hem befman. för det behövdes ej. Så var vi ner till graven med blommor o. "då får du köra" sa han. När vi kom hem sa han: Jag är så trött, så trött, så trött, och jag blev så rädd att han fått nån yrsel igeno. jag bad att han ej skulle fara till Bergmarks kyrkoråd. "Jo jag måste för det är sista gången." (Bergmark avgår 1/10.) Kvällen förut hade han varit på ett protestmöte med RLF mot traktorskatten o. då hade Jarlen erbjudit honom skjuts till Svinnegarn dan därpå, men då sa han "den biten på hemsoporna kan jag väl köra själv". Han gick alltså o. lade sig i sängen för att vila o. jag bar upp middagen för att han skulle få vila så länge som möjligt. Sen gick han upp till 7 o. satt t. o. m. o. läste högt ur "pastoralen" för mig o. så kom Stefan ½ 8 o. han skojade med Stefan om "Vaktmästarn" Wachtmeister o. Stefan tyckte han var pigg som vanligt o. medan jag hjälpte Stefan i Banka med maten gick morfar i väg utan att vi hörde det o. sa inte adjö. Han skulle ju komma igen efter en liten stund.
Sen ringde mamma o. prata med Stefan, o. efter en stund ringde hon igen o. bad mig få tala vid Stefan o. hon hade då fått budet av Henning, som på Olle Insulanders råd blivit uppringd av Bergmark. Sen kom Stefan skakande i hela kroppen till mig o. sa "Det har hänt en olycka!" o. sen "Det är allvarligt." - Är han död? - Ja. - Du kan kanske föreställa dig det hela: Jag tackar Gud att jag hade Stefan. Ingen förstår hur det gått till. Det var troligen ett bilmöte just, där han gick över vägen o. då blir det ju en mörk zon, men morfar måste ju sett ljusen, men den överkörande bilen kom fr. stan, o. morfar kan troligen varit fixerad på en fr. Strängnäs kommande o. kanske ej så snabbt sett ljuset från backkrönet. Ja det är ofattligt. Polisen talar om en möjlig blackout o. det kan tänkas som han var så gräsligt trött. Men han tycks faktiskt varit över på höger sida, där han låg på dikeskanten. Henning talte med lasarettet o. de sa att det säkert varit en ögonblicklig död. Sen fick vi hem hans kläder som var så fulla av blod nertill men ej det minsta upptill. Men H-g sa att han varit skrubbad vid tinningen o. då är ett sånt slag dödande. Sen var benet krossat o. bukskador o. hjärnskador. Kan du förstå hur det ska vara. Jag hade dukat fram hans vällingkopp till morgonen därpå. Hans stövlar i stövelknekt står än i köksfarstun o. hans vardagspaltor ligger på stolen i sängkammarn. Det är så klart ofattligt. Sen fick vi ej tag i Rolf på kvällen, för han hade dragit ur jacken, o. Stefan for dem till mötes för att de ej skulle ramla in oförberedda. Alla var samlade över söndagen o. grannarna kom o. kondolerade o. sockenborna var i kyrkan för att höra tacksägelsen. Morfar skulle ju ha avtackat Bergmark också den dan. Nu jordfästes han kl. 3 lördag av Köndell o. vi ska försöka få Ola Wässman att sjunga Den store vide flock. Vi tänkte bjuda bara folket på kaffe för att de ska följa honom till graven. Sen äter vi middag själva med prästens. Jag kan inte sova utan piller, allt rullar som en film oavbrutet; det som varit o. det som ska komma. Ja nu ska mor o. jag resa hem till Salta. En varm kram från din stackars ensamma mormor. Jag tackar Gud att jag har er alla. Jag hade skrivit o. postat ett brev till Trelleborg på torsdag, men måste be postkarln ta ut det då mor sa du hade rest. Det var i glädje o. gamman det! Från Mamma Märta Älskade Du, jag har så mkt. att göra, skriver snart. Kuß, stackars Du i Din ensamhet. I dag ringde Håkan Josefsson o. undrade, om vi fått tag på Dej o. sa, att han förstått att Du stått morfar så nära. Kuß M.

Oktober 1969

Morbror Erik hade bett att kistan skulle få komma ut dagen före begravningen, så vi skulle kunna ta farväl av morfar för oss själva. Morbror Erik och Malm och bef.man och Svantesson bar in honom och sen hämtade morb. mormor och Karin. Det var precis som när Per dött, då vi också hade ett sånt stilla avsked. Karlarna och Knut Södergran var med på kaffe före jordfästningen. Så spelade mormor och vi sjöng Så tag nu mina händer. - Sen var begravningen kl. 15 lördagen den 4 oktober. Vi hade morfars egna, detta år så särskilt vackra, astrar i kyrkan. Gerd hade kommit från Arlanda kl. ½ 2 natten till lördagen. Rolf ligger just inkallad i Enköping och har bara en kort permission. Han måste sen på egen hand åka bil och söka sig ut till sitt förband mitt i natten i de stora Tierpsskogarna, som mormor fruktar så och dit hon alltid brukade lova morfar att han skulle få komma, om han skulle vara otrogen. Innan Rolf far i väg, får han lite födelsedagspresenter av oss. Bl. a. Ortmarks sista bok av Stefan. Sen måste vi läsa korrektur till den skrift som EFI ska ge ut i höst och där Rolf har ett kapitel med. Uno Bagge, Per Köndell, Ola Wässman

Sen far alla och det är bara mormor o. jag kvar på Salta. Vi går varje dag till graven och plockar på hemvägen champignoner bakom Borgs på det ställe, som morfar hittade sista dagen han levde. Sista dagen han levde planterade han också det vårdträd till Teresas ära - en kastanj, som sått sig själv i rabatten. Det skedde på den så kallade Kultplatsen, där stallet stått. Det hade varit tal om länge, och nu blev det alltså gjort sista dagen. Tidigare har morfar planterat en rosenhäck runt kanten där.

Mormor kokar saft och likör av de slånbär morfar plockade sista dagen. Han har också anlagt ett ovanligt fint jordgubbsland i år, efter det att vattenledningsgrävningarna förstört det gamla.

Erik hade nu farit från Lüneburg till Wiesbaden. Länk till hans reseberättelse.

Mamma hade trott, att Erik när Tagungen i W. var slut, ämnade sig till Schweiz. I stället hade han frågat om Maria ville komma till Tyskland. Visst ville hon, och Erik vart ganska nervös. Först och främst visste han ej, om han skulle känna igen henne. För det andra visste han ännu mindre om han fortfarande tyckte om henne. Pappa vart så till sej, så han ville knappt läsa upp kortet i telefon för mamma. Tyckte, att det var konfidentiellt och till honom bara.

Rolf har nu helt övertagit ansvaret för alla räkenskaper för Salta och har otroligt mycket att stå i. På lördagskvällen efter morfars död, satt jag och matade Teresa i banka. Så reste sig Rolf för att släcka, när vi var färdiga. Då höll jag på att säga: Vi måste ju först ta bort Teresas skötbord till i morron bitti. Det var ju ändå ofattbart, att inte morfar skulle komma och sätta sig vid sitt skrivbord igen. Rolf blev bjuden till befmans på kvällen, när mormor och jag for till Stockholm för att bevista Stefans avresa för Saabs räkn. på en vecka till U.S.A.

Ett par persikor törs Rolf ej ha med under sin tjänstgöring.

Ligger Stefan i sängen före avresan kl. 11, medan jag ilar ned och tvättar hans blazer, rock och byxor. "Se, jag har lite bråttom, min son ska ha det här på sig på resa till Amerika om tre kvart." Vi följer med till Stallmästaregården och pratar där, innan bussen kommer. Sen blir det svårare. Stefan ser generad ut. Jag köper en Express åt honom och skriver på den: Akta dig för flickor och ficktjuvar. - Stefan tycker att det verkar vant att ha en mkt. liten kappsäck. Detta märker en mkt. vacker ung dam, d.v.s. att han har lite Gepäck, och ber att få väga in på hans konto. Stefan jakar men visar samtidigt min devis på Expressen. [Gör inte så, mina barn! Man kan få dödsstraff som ofrivillig knarkkurir! /SZ] Stefan får sällskap m. Nancy Eriksson också och frågar efter hennes son. När Erik kommer hem fr. Maria, hittar han denna lapp tidigt på söndagsmorgonen i köket. Vi sover ännu, när han kommer in i sängk. för att höra om far är i Detroit.

Ann Arbor.

Erik kunde vi meddela att dom ringt från Semper och ville ha honom till en plats där. Ja, den utannonseras inte. Vi handplockar faktiskt till den här platsen. - Roligt var det ju. Men Erik har det bra, som han har det.

Birr blev sjuk och fick lunginflammation. Det var inte roligt, såna påfrestningar som hon haft under året. Men hon övervann sin sjukdom rätt fort, som väl var. Hon arbetar ju så mycket nu med sina kurser på lördagarna. Det har inte varit lätt medan Rolf varit borta. Att få gå upp tidigt och fara till Åsögatan med Teresa. Brita säger, att Teresa är världens snällaste. - Sen får Rolf sköta Teresa alldeles själv i flera dar, när Birr är på kurs på Sundbyholm o. sen hämtas vid Johnnys Bar.

Ej i Liber.

Brudparet förstod ej vems mamma och pappa det var.

Mormor hade nu farit upp till Falun ett par veckor. Rolf och Birr ville ha tillbaka sitt matsalsbord som stått därute sen Teresas födelse. Vi hämtade det, gjorde i ordning komposthögen och for så tillbaka och hämtade Stefan vid Stallmästaregården o. sen till Lidingö, där vi alla var bjudna på middag. Stefan var trött efter tidsförskjutningen. Han skulle nästa morgon ha sammanträde på L.M.

Teresa är också rätt trött. Hon sover snällt och äter med god aptit.

Det kommer mycket brev från Maria i Zürich. Hon har bjudit Erik hem till Winterthur i jul.

Den 25 oktober passerar vi åter Lidingö för att få en säng med till Stigsbo, som de ej längre behöver. Min födelsedag är rar därute, fast vi bara är två. Ef har köpt Slaughterhouse Five av Vonnegut i Amerika. Erik uppvaktar med operabiljetter till en strålande rolig gästspelsföreställning.

Ej i Liber.

Den 29 okt. uppvaktning för Hans G. Björklund. Jag arbetar nu på Ui-byrån o. går över till Gyllenstiernsgatan m. Burenstam-Linders bok. "Jag som aldrig läser en bok", säger jubilaren. Det är tacksamt. Mycket fin middag den 31 okt. Och så fin placering för mej, mellan värden och värdinnan. Underhållning och dans. Vi hade särskilt trevligt med Gidlunds.

Hans G. Björklund, Ronald Baron, Rolf Boivie, Sture Ekefalk, Nils Starfelt

November 1969

När kvällen kom var det första vinterdagen. Mor hade pälsen på, när vi traskade från Gamla Stan. Efter det vi intagit våra platser märkte vi att salongen var fylld och prinsessan Sibylla kom in i Kungl. logen. Vilken humoristisk och glad föreställning med så okänd musik. I mellanakten njöt vi av att se flera kändisar, men blev minsann också iakttagna själva. Så snart spred det sig på halvön om våra kulturella bravader.

Folk ser för mycket på T.V. och lyssnar för lite på radio. Detta axiom besannades åter, när radion nyligen bjöd på ett gediget program. Fredag kl. 20,30 på bästa sändningstid talade Rolf, och även en del av hans kollegor, klokt och värmande om den offentliga sektorn. Även Mutti tyckte, att han var ypperlig. Däremot somnade hon, när Bertil L., Anne Wibble och Torkel Backelin uppträdde. Ett inspelat band bifogas. [Var finns det? /SZ] Pappa hade skaffat en bandspelare på Atlas, för Eriks var sönder. Allt blev klart i sista, allra sista sekunden. Mormor åter till Salta för att förbereda till bouppteckningen. Hon häpnar över alla de dagliga breven från Schweiz. Äter lunch med Erik i Gamla Stan.

Brev från morbror Erik den 26 november 1969 borttaget den 15 maj 2008.   Edmund uppträder i T.V. - Maj-Britt Selin o. jag får ensamma hand om hela Immigrationsundersökningen. - Också efterskattens tid är inne. O, ve.

[Avsnitt om adoptionsplaner utelämnat.]

For med Rolf till Salta på bouppteckningen. Första advent var Stefan, mormor och jag på Salta. Sen följdes mormor och jag åt till Stockholm. Då hade Henning och Lene kommit från Jamaica till adventskonsert i Farsta kyrka.

Hans Flygt, Ragnar Flygt, Brita Bovin, Eva Hederén, Olle Hederén, Gunilla Breitholtz, Hans Åkerhielm, Lars Flygt, Björn Flygt, Örjan Eriksson, Lars Höjer.

December 1969

Teresa och Farmor. Ej i Liber.

Det har redan kommit en Stolle. Vem ska äta upp den, nu när Erik firar julen å annan ort. Nämligen i Winterthur.

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1969 (lösenord krävs).