Ljungby d. 20. 7. 45

Kära lilla Märta!

Entligen [sic] tänker jag försöka få ihop några rader till Dig. Det är en olidlig hetta ute och ett åskväder är i antågande. Först o. främst ett varmt tack att Du ringde till mig. Jag skrev genast och fick svar att de skulle göra vad de kunde, men utsikterna voro ej stora, eftersom det låg i av Ryssarna ockuperat område. Är det inte så man kunde bli tokig.

Vet Du Märta jag tror inte jag står ut länge till. Få se nu vad som fattas för beslut i Berlin. Jag tycker allt är så meningslöst. På söndag blir nu Birgitta 7 år och 1 år var hon när Curt Heinz gav sig iväg. Vi ha inte haft mycket av vårt äktenskap. Om jag bara visste att han levde!

Birgitta är frisk o. duktig och det är skönt att barn glömmer så lätt. Tänk Dig till min förtvivlan märker jag att hon snart glömt tyskan. Hon talar nu snart perfekt svenska.

Hade idag brev från Aina Wagner. Hon har heller ej hört något. Vad skrev Din make? Han kunde väl inte skriva så mycket?

Huru mår Dina pojkar? Tänk vad Din man skall längta efter Er alla i synnerhet lilla Erik. Ja Märta vi få lära oss att vänta.

Må nu så gott. Skriv snart till mig.

De käraste hälsningar
Din tillgivna
Gulli & Birgitta