|
Brev
från Henning till Märta och Gunhild den 12 maj 1945 från Mora
|
||||||||||||||
|
Mora den 12 maj 1945 Kära Märta och Gullan! Nyss hemkommen från en flera dagars inspektionsresa i gränstrakterna ber jag först få gratulera på edra resp. namnsdagar. Märtas namnsdag firade jag med ett besök i det nu så kära broderlandet. Där rådde idylliska förhållanden så vitt jag kunde bedöma vid en fransysk visit tillsammans med en hygglig tullman. Vi tro inte att en kotte ska ge sig över gränsen nu, men vi äro givetvis rustade om det skulle behövas. Tack för ditt brev. Jag kunde inte låta bli att relatera ditt brev för min sjukvårds underofficer. Han är finskfödd och mycket tyskvänlig. Dråpligast tycker jag är, att du mobiliserat Aulén. Det kan man kalla för att driva ut djävulen med Belsebub. Tänk om han säger som den gamla revyrefrängen: sånt duger man till - tro ja de. Det är med säkerhet det oåterkalleligt sista beredskapsbrevet. Det kan ju vara lite vemosigt, men för mig var det en utomordentlig känsla av lättnad, att veta att det är slut om tisdag för mitt vidkommande. Jag vågar nog ändå inte sy barnkappor av mina uniformer ännu. Misstänker, att ryssarna vill ha baser i Norge och då vet man aldrig vad som kan bli av. Hoppas emellertid, att jag blir för gammal för bästa [nästa?] beredskapstid. Jag undrar så om Giesecke är på Fagerudd eller om han är internerad i Bollnäs. Som referens i närvarande situation passar han kanske inte så bra tillsammans med Aulen etc. Jag beundrar dig outsägligt för din s.a.s. anpasslighet, men nöden har ingen lag och våra hjärtan äro i alla fall oföränderliga. Även jag led ofantligt över dasspapperskastningen. Men det var naturligtvis mest små kontorsflickor från landsorten, som inte har något omdöme. Mera tragiskt var det att inte någon tidning fördömde denna amerikaniserade orgie. Jag undrar återigen, om ni kunnat besluta er något för pingstfirandet. Förstår nog, att ni i dessa tider ha svårt att bestämma er. Du har väl lika mycket att stå i som under brevtelegrammens tid. Det vore verkligen på tiden att vi fick träffas muntligt och dryfta den nya situationen. Hoppas Märta är bra i sin mage, annars så tycker jag hon skulle visa sig för Forsblad. En telefonkonsultation har inte så stort värde när det gäller magar. Då måste man faktiskt lägga sin hand på magen om det skall vara något värde med det.
Bror och morbror Henning |
||||||||||||||
|
||||||||||||||