Mora den 20 mars 1945

Kära Vänner!

Får tacka för den intressanta tidskriften, som verkligen innehöll mycket smått och gott. Lene har varit här under veckohelgen och förljuvat min tillvaro, men hon råkade ut för någon matförgiftning eller dyl. så för henne var det måttligt roligt. Här snöregnar det och är dystert värre. Reser väl hemm [sic] på fredag och firar marie Beb. Sedan slinker det som snarast av till påsk, då Ni varit vänliga att invitera oss. Barnen glädjer sig enormt åt färden. Själv har jag ju egentligen inte tid att fira utan skulle nog helst stannat och arbetat på min gård, men de får väl stå över till senare. Från 15 maj få vi en trädgårdskulla och det behövs mer än väl, för det är enormt mycket arbete innan den stora tomten kommer i presentabelt skick. Håller som bäst på att bygga en bad- och båt brygga. Den är nog färdig vid det här laget. Så skall jag köra ditt ett par lass grus ur ett närbeläget grustag så att ni slippa vricka edra rosentår när ni som vi hoppas någon gång gästa Näsgården. Hälsa Erik, att jag håller på att bli hanrej i kvadrat. Inte nog med Rolle. Härom kvällem hade hon intimt umgänge med Håkan Westergren, Leif Amble-Naess, Nisse Jakobsson, Maritta Marke m. fl. Meningen hade varit att även Rosita Serrano skulle varit med. Det var Abrahamssons som hade en liten vickning efter Kar de Mummarevyn. Lene tyckte dom var så kultiverade och fina allihop. Men rasande synd var det ju att inte jag fick vara med. Men vi gör väl om det flera gånger hoppas jag.

Här går allt i slöhetens tecken. På min expedition "arbetar" förutom jag en sergeant och en exp. lotta. Sedan den dimunitiva [sic] mottagningen avverkats består arbetet mest av prat, tidningsläsning, cigarett rökning, kaffedrickning etc. etc. Man skulle möjligen tycka att jag skulle göra fosterlandet mera gagn hemma i Borlänge, men man förstår ju inte den högre politiken.

Det var ju underbart, att alla våra Dresdenbor tycks ha sluppit undan. Måtte de nu vara någorlunda i trygghet i Laubegast. Bäst vore det ju om dom kunde få slå sig ner i den anglosachsiska delen tills ockupationen kommer, men det går väl inte att välja kan jag tro. Gerd bör vara i relativ säkerhet. Han tycks sålunda inte behöva ut i någon folksstorm tills vidare åtminstone. Har sett att alla svenskfödda fått visum, så nu kan ju Märta bli här med gott samvete.

Nej nu skall jag inte uppehålla skrivmaskinen längre. Kanhända lottan (sergeantens älskarinna sedan ett par år) behöver maskinen att skriva något nonsens på.

Många hälsningar och på återseende i påsk.

Henning