Kalmar d. 10/3 - 45

Kära Fru Zenker!

Hjärtligt tack för fru Zenkers brev som jag ju omgående borde besvarat, men jag har faktiskt väntat med flit för jag hoppades kunna komma med goda nyheter.

Vi ha ju sedan årets början hållit oss i kontakt med U.D. för att om möjligt få hem Gulli. Den 24 febr. talade min make med en tjänsteman däruppe, som talade om att Gulli och Birgitta sedan dagen före storanfallet mot Dresden hade sänts till Svenska evakueringslägret i Lübeck. Hon stod nu under Svenska beskickningens beskydd och allt gjordes från deras sida för att få hem dem.

Ännu hade Tyskland inte beviljat dem utresetillstånd men han trodde ej det skulle dröja så länge till. Vi telegraferade då omgående till henne att allt gjordes härifrån för dem och bad att hon skulle svara. Jag försökte få telegrafera med betalt svar, men det går inte att göra när det gäller Tyskland.

Så nu gå vi bara och vänta på att få meddelande från henne att Birgitta o. hon befinner sej i Malmö så att vi kan få fara dit och ta hand om dem. Det är ju så fruktansvärt detta att vi ej kan få något absolut besked, mina föräldrar och vi alla gå ju i ständig ångest för dem. Men vi tro ju att eftersom Lübeck tycks vara upptagningscentralen för alla ej tyskar så kommer dom väl att skona den staden så mycket som möjligt. Mat får dom väl genom Sjömanskyrkan där.

Jag förstår att Fru Zenker måste gå i ständig ångest och oro för maken. Jag hoppas innerligt att både Fru Zenker och Gulli en gång inom en nära framtid skall få tillbaka Edra män och att detta hemska krig ej satt alltför djupa märken hos dem, utan att fred och ro skall så småningom kunna ge dem tillbaka något av vad de förlorat.

Så snart jag får veta något mer om Gulli skall jag sätta mej i förbindelse med Fru Zenker.

Mina föräldrar sända sina hjärtligaste hälsningar. Hoppas att jag får goda nyheter i dag då jag ånyo tänker ringa U.D.

Med hjärtligaste hälsn.
Pauline Settergren