Anm. Märta af Sillén d.ä. var min mors faster. Hon levde hela sitt liv som ungmö i Strängnäs. Hon avled 1952. - Hon drabbades i unga år av en sjukdom som ledde till fullständigt håravfall, och hon bar sedan peruk hela livet. - Att hon var mycket omtyckt av brorsbarnen visar väl följande kärleksfulla porträtt. /SZ

Endast några få utvalda känna till det varom nedanstående artikel kommer att handla. Men i den förtroliga krets i vilken Liber Annalis Sillenis är känd och välkänd torde redan åtskilliga haft den äran att stifta bekantskap med föreståndarinna och själen i Stiftsjungfruns giftermålsbyrå Välborna Fröken Märta af Sillén. Hennes äktenskapsförmedling är inom initierade kretsar mycket känd ock uppskattad. För undvikande av alla missförstånd skall här noga poängteras att med sagda Märta af Sillén naturligtvis åsyftas den äldre. I största korthet skall undertecknad be att här få skildra hennes verksamhet. Skulle måhända dessa obetydliga rader i någon mån kunna tjäna som reklam för sagda dam, skulle intet ligga Eder korrespondent varmare om hjärtat.

I hennes salon, eller som hon i förtrogna kretsar älskar att omnämna detta charmanta mottagningsrum: Mitt stora Rum, mötas personer av båda könen med den mest enastående personliga charm. Hur så undrar säkert läsaren, är det då stiftsjungfrun möjligt att erhålla blott sådant material som är av verkligt värde att arbeta med? Jag måste svara ja, ty med sin skarpa blick och - jag vågar säga instinkt - slår hon ned på dem vilka hon själv av någon anledning finner värda att bli målet för sina omsorger. Jag säger med flit omsorger, ty likt en moder vårdar hon sig om sina klienter. Och med en under åren tränad erfarenhet vet hon precis vad var och en behöver. Ja, det märkliga och det som skiljer fröken af Silléns byrå från konkurrerande företag är att man ej ens behöver anmäla sig som till äktenskap ledig för att bli föremål för hennes intensiva verksamhet. Har man en gång vunnit nåd för hennes ögon, som ha en underbar förmåga att genomtränga allt, vet hon genast var hon skall placera en.

Men - och nu kommer onekligen ett ganska allvarligt aber - ställer du dig tvekande eller kanske rent av avvisande till hennes förslag är det - jag måste tyvärr i sanningens namn bekänna det - helt enkelt ingen återvändo. Eder korrespondent anser sig ej kapabel att bedöma huruvida hon gör rätt i att gå så långt, men av egen erfarenhet måste han - eller hon - erkänna att det är nog så förargligt för "offret". Men man glömmer så lätt dessa små detaljer för nöjet att få en pratstund med fröken af Sillén själv i någon av de frågor som ligga henne så varmt om hjärtat. Blir stämningen då kanske understundom intim händer det att fröken af Sillén drar undan den ridå, som hon annars gärna hänger för sin person, och berättar sina egna upplevelser på livets ocean. Och de äro nog så pikanta för den, som rätt förstår uppskatta den mängd av intressanta detaljer varmed berättelsen är överlastad. Där skymtar man månens sken över försilvrade vatten och ljuva promenader i skuggig omgivning eller ett muntert kafferep, där vår värds interlokutris snappat upp för sig själv eller kanske för någon av oss värdefulla tips. Det, som i första rummet gör denna i sin hemstads gatubild nästan som ett karakteristicum införlivade uppenbarelse så skickad att handhava sin viktiga mission, är först och främst hennes för ändamålet extra uppövade spejarblick, hennes oförlikneliga förmåga att rycka på axlarna, hennes varma hjärta, hennes förmåga att överblicka ett slagfält med alla dess taktiska och strategiska svårigheter och - last but not least - hennes faktotum, hennes Birgit, som verkligen på ett sätt, som trotsar all beskrivning håller henne à jour med dagsskandalerna. Den, som anmäler sig som hennes kund, och dessa äro sannerligen inte få, kunna sålunda vara tillfredsställda med de mått och steg hon vidtar till deras bästa.

Till att börja med lämnar hon sin klient en lista på de kandidater, som hon finner lämpliga. Därpå låter hon vanligen någon tid förflyta men meddelar sedan att hon utsett en så kallad Huvudkandidat. Är man tilläventyrs ej fullt nöjd med denne, så lönar det sig likväl inte att opponera sig, ty - och häri ligger hennes styrka - Fröken af Sillén byter ej om åsikt, Ni må utsätta henne för än så starka påtryckningar. Det är bara att följa den väldiga vattuflod, hon låter brusa fram över ens inre. Nu är det viktigaste undanstökat, hädanefter låter hon Eder blott få närmare föreskrifter för hur Ni skall gå till väga. Rör det sig om en person ur andliga eller närstående kretsar för hon Er under sitt personliga beskydd ut i församlingslivet och gör Eder förtrogen med vad därtill kräves. Skulle Ni tilläventyrs tredskas mutar hon Er med ett besök på någon av stadens biograflokaler. Är Eder tillkommande åter verksam inom något annat fack, låt oss säga det militära, får Ni genast anvisning på hur det är lämpligt att börja som landstormslotta eller gå in i någon av högerns organisationer, där de unga officerarna gärna hava sitt tillhåll. Att fröken S. så rekommenderar ett politiskt parti är ingalunda av personlig övertygelse; hon hyllar nämligen ingen bestämd politisk åskådning, skulle det vara någon vore det i så fall socialdemokraternas åsikter, men detta framför allt om så verkligen vore fallet för att reta en viss fru Wranke, som med liv och själ ägnar sig åt högern. När fröken S gynnar högern, sker det bara för att använda detta väldiga parti som ett litet medel i sina strävanden.

Som avslutning på denna lilla - jag måste tyvärr påpeka det - mycket ofullständiga resumé skall jag få be att omnämna hurusom Fröken Märta af Sillén senior, medlem av Vadstena adeliga jungfrustift, inte begär någon som helst pekuniär ersättning för sitt arbete. Allra högst skulle hon skatta sig lycklig, om hon någon gång i framtiden, innan de unga tu hunnit skiljas, bleve inbjuden på en kopp gott kaffe i deras gemensamma hem.

Hennes största lycka ligger ej i materiella värden utan i att få sin vilja i genom. Länge leve den ståtliga valkyrian!