Anledningen till den stora släktfesten, vilken ägde rum i höstas, var att den store Otto Ruges son den förhoppningsfulle Carl var i Sverige. Då tyckte pappa, att det var ett lämpligt tillfälle att inbjuda våra sysslingar. Alltså inbjöds Holminarna och Swensönerna från Westärås [sic]. Det var även meningen att Arne Swensson från Stockholm skulle komma, men denne gav återbud. Eftersom de inbjudnas antal var så litet, hade vi plats för ett par ungdomar från Holland. Dessa gästade vid tillfället Hjulsta slott. Den manlige av de holländska gästerna slog mycket an på Birgit Holmin och inte minst på vår egen lill-tutta. Den senare hade förresten träffat "den flygande Holländaren" flera gånger förut.

Förberedelserna för festen voro stora. Man hade frågat sig, skulle Tyra, Greta Malm och Eva Lennqvist kunna klara skivan ensamma? Till medhjälpare fingo de den store och kände vinservitören: "ego". En bättre hade de förresten inte kunnat få.

Festen inleddes med en middag, som var den finaste och mest strålande som ägt rum på Salta: näst bröllopet förstås. Vinet i vinglasen tog aldrig slut, ty ego serverade i ett.

Bland de gnistrande vinsorter jag serverade, kan nämnas: "champagne, bourgogne, madeira, rüdesheimer o.s.v.

De fina vinsorterna hava nu beskrivits och därför tager jag mig friheten att berätta litet om de förnämsta gästerna. Georg Holmin, vilken även hade sin fru med sig, var en mycket benaktig och korttalande herre. Sedan komma vi till de båda systrarna Holmin. Birgit vilken herr Red. hade till bordet, hade målade läppar och tuschade ögonbryn, vilket förresten ej missprydde henne. Hon hade dock kanske Stockholmsdamens stelhet över sig. Därefter komma vi till den stora simlärarinnan Ellen. Hon var mycket trevlig och gemytlig och står utan tvivel framför sin syster.

Bror Thulin, som i sista stund blev inbjuden som ifyllnadsgäst var, skulle man kunna säga, en Bror Thulin. Sist men inte minst komma de ståtliga hakonssönerna Karl-Hakon och "Lalle". Båda två visade sig vara ett par utomordentligt trevliga sysslingar.

Omkring kl. 12 à 1 slutade den alltigenom trevliga festen, vilket även kunde märkas på "Lalles" tacksamma knyck på huvudet när han sade adjö.

Efter allt bestyr och iordningsställande kunde ego gå och lägga sig omkring kl. ½ 4 på morgonen.

/ Ansv. Utg.