Kära Märta!

Tack för alla intressanta brev och särskilt för brevet till mig. Av dina brev att döma tycks ju "din i en stadsvåning instängda varelse" ha det rätt så omväxlande. Men även tiden här ilar i väg och vi stå åter inför ett månadsskifte med dess alla påfrestningar för den som för ett så "växlingsrikt" liv som jag ("3 män" à dato o.s.v.). Farbror Axel ville, att jag skulle segla dit över söndagen d.v.s. till Sigtuna. Få se, hur det blir och vilka som bliva besättning.

Här är alltjämt samma torka men en skön behaglig värme, så att vi bada dagligen nu. Befalln.man har nu återkommit från sin semester och återtagit sin tjänstgöring, varefter jag åter ryckt tillbaka till min anspråkslösa plats. Gunhild har ju beskrivit allt som sker så noga att för mig återstår väl intet annat än att göra mera allmänna filosofiska betraktelser över tillvaron. Dock måste jag beskriva, hur i går till vår badstrand hade förirrat sig en stor fin segelkanot från Vesterås med en herre och en dam om bord. De hade trott sig kunna segla runt Engsön. De sågo ut hava förtjusande trevligt, sutto och stekte o. kokade o. badade. Sent på kvällen passerade jag platsen efter kvigjakt på Strömsta och då låg kanoten kvar med ett litet tält över sitthålet och inuti lågo de unga människorna och sovo vaggade av stilla vågskvalp och vassen stod bugande för deras unga lycka. Det var så löjligt, Gunhild kom ned efter mig till badstranden men vägrade bada bland "främmande människor" på min egen strand, som hon sade. Jag var ju förtjust över besöket och ville bjuda hem dem, men fick inte. - Jag undrar, om inte just detta att så där längst in i hjärteroten kunna njuta och glädjas åt andras lycka hör till livets skönaste upplevelser.

I dag onsdag den 27 juni ämnar faster åter bryta upp och har till den ändan beordrat "passflickan" att möta vid kontinentalfärjan i eftermiddag för att ledsaga henne över den villande trafiken till hennes privatbostad i det förnäma, mera lugna Domprostkvarteret. A propos Strängnäs skulle jag väl berätta något om mitt studentjubileum, som blev så synnerligen lyckat. Alla kamraterna sågo så unga ut, voro så glada och uppspelta och en sådan där intim stämning var rådande, som blott kan uppstå bland verkliga vänner, som i många år varit dagligen tillsammans och så åter råkas. Det är nog av större betydelse och av mera för hela livet ingripande art ett sådant där gott kamratskap från ungdomen än man själv riktigt förstår. Men jag fruktar att flickor aldrig kan på samma sätt få del av ett sådant kamratskap, antingen blir det bara mellan ett par flickor och kanske då en smula svärmiskt eller också smyger sig avundsjukan in och förgiftar det hela. Så är det emellertid inte bland pojkar.

Ja papperet är slut och jag måste - ut.

Med tusen hälsningar till dig och även till ditt värdfolk från din
fader.

Innehåll ¦ Nästa