Dresden den 19 juni 11,50 e.m. 1934.

Broder och välgörare!

Tycker synd om Er! I:o för att ni inte är här och II:o för att jag inte längtar hem till er det allra, allra minsta. Otroligt eller hur?

Honny soit qui mal y pense - att jag inte har skrivit till storebror i Julita. Men jag har varit upptagen av mångahanda och funnit det vara den mindre goda delen att skriva till Dig, o fratre, då.

Detta är alltså och gör av lätt begripliga skäl anspråk på att vara ett spirit(uellt????) brev. Vad man därmed menar framgär av följande geistvolles epistel. - Om Du i detta ögonblick såge din yngsta syster skulle Du förvånas. Den obetydliga grå sparven jag var i Strängnäs är försvunnen och i stället står där en världsdam van vid det kosmopolitiska vimlet och med det uppåtgående hakkorset fästat på sitt hjärta. Obs! Det sistnämnda sanning. - Jag har valt denna sena timme för att verkligen kunna sända Dig ett brev fullt av flödande inspiration. Det är ju under nattens dunkla timmar, som ens genius-knöl fylles till bristningsgränsen. Ord, ord, ord. Kommer just ifrån en av balkongerna, där vi suttit och beundrat blixtarna, som kommit hela himlen att flamma. Under hela mitt skiftesrika liv har jag inte sett på maken.

Där har Du mussfläcken. Den hör unbedingt till ett spirituellt brev. Märk väl! När adressaten anträffas torde den benäget sändas i retur.

Snart ligger Du väl, lille vän, i rovlandet och filosoferar över världens gång eller - jag kan så väl föreställa mig det - väntar Du på liten Karin. Fallerallalla, fallerallalla o.s.v. Hm. Hm. Hoppas jedenfalls att hon mera skall sysselsätta sig med dig än med mig vid min hemkomst. Ber dock få önska Dig en ljuvlig!! sommar.

I hast
Din syster
Märta

Innehåll ¦ Nästa