Ermelgatan den 19 juni 1934 kl 2 e. m.

Kära!! (à la De fyra marskalkstavarna)

Nu har ni väl väntat nog. Jag undrar just vem som hittar det här i postväskan. Åh, åh, åh! Hur ordfattigt är inte vårt språk vid ett tillfälle som detta. Tänk att vi inte skickade kortet i fredags kväll! Hein! Nej nu vom Anfang an. Med oblandad glädje (!),Miss-/ Förstå mig rätt! skildes jag från min fru moder under det de främmande tungomålen ljudligt surrade överallt. Kröp in i vagnen tillsammans med den tydligen mycket resvana behagliga sköterskan, som ej kände till den Kyhlbergska sällskapsresan. Om en halvtimme kom konduktören och sen gick syster ut medan jag klädde av mig , det var ju litet trångt. Och jag kröp till kojs och försökte läsa litet engelska. Sov tills 2 och trodde det var morgon. Då var ni kanske inte hemma än! Vaknade sen litet i var timme men sov också. Gick upp vid Eslöv, där en vagn gått sönder och måste kopplas ifrån. Kaffe kom jag inte åt, men det var lika bra ändå. Flyttade kappsäckarna en i sänder, som mamma sa.

Växlade länge i Trelleborg men rullade sedan ut på det stolta Deutschland. Växlade pengar och satt sedan där uppe på däck tills dom kom och kikade på biljetterna. Sakta höjde sig Rügens kritklippor ur havet och avtecknade sig måleriskt emot de gröna lövskogarna. I Sassnitz växlade dom förfärligt länge och så (und so) kom en ståtlig tulltjänsteman i grönt och sah recht streng aus och rörde duktigt i blå kappsäcken och sade: Ah, Sie lieben Schockolad, Fräulein! Sen kände han litet uppe i den andra, som var så väl packad och frågade hur mycket svenska och tyska pengar jag hade, Pas de Calais! Gerd frågade dom (blev tillfrågad 1933) om han hade alkohol, t. ex. Schwedenpunsch. Aber nein!

Över Rügen -.., Stralsunds välbekanta tinnar blevo synliga. Trevlig färja! Borde vi ha i Strängnäs. Sen gick det via Greifswald ut över Preussen. Orkade just inte läsa något. Satt och sov på träbänken. Tänk! Det gick hemskt fort! Mellan halv och kvart i sju började Berlin. Wer hat Angst vor dem bösen Wolf? Fick fint hjälp med kappsäckarna. Alors! Gissa vem som stod på St. Bhf.! Jag är i alla fall en baddare som kom ihåg filipinet trots alla irritationsmoment. [Tänk att jag lilla obetydliga varelse sitter på Ermelgatubalkongen i en liten tysk småstad, med grönska så långt ögat når och små barn på gatan som springer och snattrar en obegriplig tyska.] Alltså, vi kände genast igen varandra och jag också den Bahnsteig. Det är verkligen fabelhaft. - Nu kom mammas brev från i söndags. - Så for vi till fru von Bergen med kappsäckarna. Hon har en gift dotter i Stockholm. Tynnelsö?! - Men det var för tidigt att gå i säng och ich war gar nicht müde mehr.

Så tog vi då en underbar promenad till slottet, Den okände soldatens grav, Domkyrkan, universitetet, Altes Museum and so on. Det var så tjusigt i mörkret med alla gatlyktorna, som speglade sig i Spree. x x x När jag sen gick i säng hade jag knappast än hunnit fatta att jag var i das große Vaterland. - Ibland säger jag såna dumheter (Grobheiten) att jag skäms för mig själv t. ex. guter anstatt besser. Quatsch!

Klockan halv tio kom Gerd. Han bodde så långt borta, stackare, att han måste gå upp ½ 8. Då for vi ut till Tempelhof och frukosterade på en takterass med utsikt över hela fältet. Großartig. I ett kör kom och gick det flygmaskiner. T. o. m. den stora maskinen till London. Groß som tusan! På e.m. åt vi middag på Haus Vaterland Kempinzki. Det var naturligtvis mycket högtidligt. Sen bar det av till min Verwandtin Brigitte med en bukett av vallmo, blåklint, prästkrage, råg. - Vattna duktigt här är så uttorkat i Tyskland. Stora träd torka, gräsmattorna bruna. Snart kan inte trafiken på Elbe fortsätta längre. Detta senare skrivet för att trösta pappa. - Hon bodde i en förtjusande förstad i ett gammalt vackert hus med stor trädgård, där vi drucko té. G. knäppte flera kort med oss och lilla jättesöta grabben på. Han hade snuva och sa bara doch, doch. Småbarna mycket sötare än hemma men det beror kanske på deras tungomål.

Sen for vi till en annan förstad, där G:s Vetter och fru bodde i en söt våning. Modernt som 17. Först Abendbrot och sen jordgubbar i ett cosy corner. Han var så hemskt lik Kiepura, som jag skrev, i synnerhet när han log. Komiskt, jag tyckte precis att jag sett honom förr. Kom hem rätt sent, sov gott.

Söndag ½ 10 wieder Kemp. Sen med tåget till Potzdam. Konsert, manskör vid Stadtschloß. Promenerade i den sköna parken. Åto. Gingo i lustiga tofflor genom själva Sanssouci. Garnisonskirche. Neues Palais. Tempel. Fontaines. Storartat. Varmt som synes av medf. Foro sedan båt (à la Frithiof i Söd.) anderthalb Stunden till Wannsee, där herrskap Kiepura väntade. Drucko Limonade tillsammans i solnedgången under det den berlinska skymningen alltmer sänkte sig över landet. Untergrund. Kom tillbaka redan vid 10-tiden men kunde rakt inte gå i säng utan promenerade i Tiergarten till bortåt ½ 1. Afton, o hur skön i melodisk bön! Jag tänker som Alf Insulander när han är på Strömsta.

Måndag morgon - sista dagen i Berlin! Voro i Zeughaus - Artilleriemuseum eller so was. Sehr schön. Museum für Völkerkunde - Minst sagt jättebalbo och Pas de C. - Käses Rundfahrt 2 timmar. Foto kommer när jag fått titta litet mer på det. Charlottenburg. Så hett så vi kunde inte äta något utan drack Orangeade i ett kör och Eis. Forts. folgt.

Går ej mer i kuvertet.

Efter den intressanta rundfarten - Det var bl. a. tre svenskar med och Gerd lyckades draga uppmärksamheten till sig genom att säga Är det någon från Teda här - och jag har sån lust att säga Nej men se på tusan. Tänk så hemskt för mej. Efteråt alltså voro vi på die Frontausstellung - ett museum för vkr. Die dicke Berta, som sköt 12 mil, Flygmaskiner riktiga och modeller av pansarskepp, sjöslag och ett landskap fr. kriget, där man med ljuseffekter såg hur dom sköt. Men det mest gripande var en skyttegrav, med britsar, litet husgeråd och trä-bröd [sic] och anslag om varning för spioner vid telefonsamtal. Hemskt!

Nästan hela dagen drack vi gång på gång Orangead. Härligt! Och så for vi Untergrund ut till das Funkturm i Charlottenburg, drack litet innan vi besteg det med hiss! Det var en så underbar utsikt över Berlin, att man inte alls kan föreställa sig det uppe i Salta-trakten. Och när vi stod där, kära moder, och skådade ut över land och vatten, då sade Gerd något om mamma, som jag inte skulle få skriva för att mamma skulle bli übermütig!!!!

Hur många timmar vi stod där vet jag inte, men när vi tittade på klockan var det hemskt sent och tåget till Dresden går 11,07. Vi störtade ned, untergrundade tillbaka till B., hämtade kappsäckarna och tog en bil till Anh. Bhf. Hann bra på det viset. Fingo en egen kupé. Kom till Dresden vid 2-tiden. Ein Licht im Finsternis und dabei schwarz-weiß-rot und hakenkreuz. Mig till ära!!!!!!!! Herzlichst. Åto jordgubbar och gingo sedan i säng vid tre-tiden. Tänk att Tante E. var uppe. Tur att vi hann med tåget! Vilka upplevelser dessa dagar!

Innehåll ¦ Nästa