Domnarvet, den 7 jan. 34

Kära Mimmi!

Det är så länge sen Ni hörde något av oss, men tiden går så ohyggligt fort. I går och i dag tänkte vi egentligen ringa till Eder, men före kl. 10 hann vi aldrig och mellan 1 och 3 gick det inte heller ty då ville vi undgå eventuella kontravisiter och for i går till Falun vid underbart vinterväder med sol och glittrande snö. Vi gjorde själv visit hos major Winbladh, men träffade bara majorskan, hon var mycket vänlig. Deras hus ligger riktigt vackert uppå höjden i Falun.

I dag var vi på sjukhuset hela den där farliga tiden, men när vi vågade gå hem vid ½ 3 tiden och ville ringa till Eder kom vi just in i samma minut då en mycket känd och elegant bil stannade framför vår grind och direktör Wahlunds kom in. Det var väl otur tänkte vi först, men sen var det inte alls så farligt och konversationen gick ganska bra. Fru Wahlund kallade mig "Fru Tiblin" med flit [Hennings handstil:] Hon är nämligen jämt jaloux på läkarfruarna här och att hon själv endast får höra Fru Wahlund (hon har varit guvernant förut). Jag mår bra. Henning. [Lenes handstil:], men annars var hon så freundlich. Och han är säkert den stiligaste karl i Domn. näst min man förstås! - [Anm. Korrekt tilltal hade varit "Doktorinnan", kantänka? /SZ]

I onsdags hade vi både Linds och Åströms här till en enkel smörgås, faktiskt mycket enkel ty inte ens sillsalladen hade blivit färdig då Anne Marie hade haft sin lediga eftermiddag. Men dom var nöjda ändå med litet. Särskilt skinkan tyckte de var mycket god och det tyckte vi också, den är så underbart zart och fin. Var dag tänka vi på "die gütige Spenderin" och geniessen ihn sehr! Samma dag hade det överhuvudtaget hänt att jag gick ut utan min man, för första gången. Det var inte alls så roligt, må Ni tro. Jag var på Marlene Dietrich filmen med fruarna Lind och Åström. Och efteråt kom de alla till oss.

Redan dagen därpå var vi bjudna på middag hos Åströms med Linds, men inga fler. Jag ville egentligen ta med mig en anteckningsbok och skriva upp hur det går till på sådana tillställningar, men jag har tror nog jag kan också utan alltför mycket preparation.

Henning ber Eder se efter i Adelskalendern när Oelreich har födelsedag (nån gång i februari) och jag ber barnen att rita av hans vapen så att jag kan sy det på stolsitsen. Bitte, ja? Hoppas att det nya årets början har gått bra för Eder.

Hjärtliga hälsningar från Helene med man.