www.zenker.se

Liber 1933

[Anm. När denna utgåva skrevs var Märta 17 år, Erik 14 år och Per 12 år. Handstilen skiftar: alla tre deltog i skrivandet. Lämpliga foton från denna period kan komma att läggas till efterhand. /SZ]

Ett handarbete av oss tre
Vi nu eder velat skänka
Vad det är vi snart ska se
Men må vi det betänka
Att depression nu råder här
Och därför gåvan billig är
Men som vi hoppas icke desto mindre kär.
 
Till Pater familias från Märta, Erik, Per

 

Företal

Förra årgången av denna årsbok mottogs med stor välvilja. Vi ha därför i år vågat att återkomma.

Stora händelser ha under året timat inom familjen. Dessa ha vi nu här sökt på bästa förmåga bevara åt eftervärlden.

Om det som hänt här skildras sämre än det i verkligheten var, beror det uteslutande på författarnas oförmåga.

Till sist be vi att få påpeka att arbetet ej torde lämpa sig annat än i familjekretsen.

Strängnäs i december 1933

Red.

De tre små barnen i Strängnäs Vi tacka för glädje och gamman Men nu det glada vi minnas blott
Nu tacka för året som gått. Under det gångna år Med dess skimmer av ljus och frid
Från stiftstadens trånga "Gefängnis" Som vi fått njuta tillsamman Och hoppas det nya året blir gott
De fara till hemmet nu fått, Sen torkad är varje tår. Och en lugn och lycklig tid.
Att under korta dagar Vi firat högtid i dômens hägn God jul! vi önska alla och en var
Få njuta vilans ro I Tedas tempel ock. Från lilla Kathie och upp till Far!
Och stärka sina magar Vi njutit av solsken, suckat efter regn  
Med grisens skinka go'. Och nu falla flingor i flock.  

Celebert bröllop

Ingick ej i Liber.

Emotsett sedan man vet inte riktigt hur långt tillbaka, men förfärligt långt var det i alla fall, kom slutligen bröllopet. Var minsta detalj var ordnad sedan veckor tillbaka. Barnen hade fått lov från skolan, och med spänning väntade alla, inte bara hela familjen, nej alla sockenbor, alla grannar, hela Uppland och Strängnäs, ja det vete fåglarna om inte hela Sverige och Tyskland med iver deltog i den glada händelsen.

Fredagen den 24 nov. kom den lilla söta fästmön med sin mor och bror direkt från Tyskland. Morbror kom redan på middagen hem, och man får ej undra på att eftermiddagen säkerligen blev en smula lång för honom. Sedan Mimmi varit med sin son på visit till Oxenstierna foro pappa och morbror till Enköping för att hämta redan kl. 6 ehuru tåget skulle komma först ½ 8. Vi voro i spänd förväntan huruvida Lene skulle åka med pappa eller morbror hem. Hon åkte med morbror!!

Sedan vi hälsat riktigt på vår blivande moster, tante Elisabeth och onkel Gerd åto vi middag uppe i hallen, salen var nämligen belamrad med glas och blommor. Sedan lämnades de unga helt diskret några ögonblick medan vi foro till kyrkan. Den var underbart vacker med ljus i alla bänkar och granar och begonior.

På lördagen uppvaktades Lene med kaffe på sängen. Efter promenader på förmiddan gick tiden fort och det blev dags att klä om sig. Snart kom den strålande bruden upp och fotograferades med sin brudgum i förmaket. Vi skyndade till den underbart vackra kyrkan, dit brudparets mödrar och de båda själva snart anlände. Det vore synd att med mänskliga ord beskriva den vackra akten. Den högtidliga stämningen har så etsat sig in i medvetandet att den gör varje annan skildring överflödig. Först sjöngs Sv. ps. 383 : 4, 5 och sist 272. Vigselförrättaren läste I Kor : 13 kap. om kärlekens lov. Förutom de inbjudna hade socknen talrikt mött upp för att bevista den i Teda ganska ovanliga händelsen av ett kyrkbröllop.

Då vi återvände ut i mörkret lystes vägen till Salta upp med en allé av marschaller från Borgs.

När vi inträdde möttes vår blick först av ett batteri med glögglas. Brudparet tog i förmaket mot alla hjärtliga hyllningar. Snart var gästernas antal fullt och dörrarna till salen slogs upp. Ett stort hästskobord med massor av ljus bland skära blommor! Man tyckte sig märka en susning av rörelse, då blickarna föllo på placeringskorten med deras bild, ett kort taget i den tid, då deras kärlek ännu slumrade i knopp. Sedan pappa hälsat gästerna välkomna talade greve Oxenstierna, brudens bror och ett stort antal av gästerna. Telegram förekommo i riklig mängd av vilka en del voro mycket kvicka och versifierade. Efter åtskilliga timmar vid bordet bröto vi slutligen upp och dansen vidtog nästan omedelbart, då Tante Elisabeth spelade An der schönen, blauen Donau.

Brudparet deltog ett par timmar men sedan man dansat krona och krans av dem, deras efterträdare blevo farbror Birger och frk. Olbers, foro de i nattens mörker hastigt och lustigt under en sky av risgryn mot okända öden.

Brev fån Lene och från Henning den 30 november 1933.

Dansen fortsatte dem förutan avbruten av sång då och då tills en liten nattsexa serverades. Fram emot 1-tiden blev uppbrottets timme, tyvärr. Skulle allt sedan vara förbi, det som vi längtat efter i två månader? Hade inte våra förtjusande nya släktingar stannat här hade läget varit förtvivlat.

Ett ljust, vackert minne rikare återvände vi till Strängnäs.

Dityramb

Dityramb: Starkt inspirerad dikt i fria skenbart oregelb. rytmer. /MZ

Med anledning av bröllopet på Salta 19 25 33  
11
Den lilla kyrkan på landet är smyckad till bröllopsfest
Bland tindrande ljusen sitter så mången väntande gäst
Man gripes av högtidens stämning och stillheten runt omkring
Då går en susning genom mängden - nu tågar brudparet in.
Han rak som en nordisk fura - hon en sagoprinsessa är
O sköna bild, dröj kvar! Du är så ljus och skär.
 
Psalmer sjungas, Ordet läses, ringen gives bruden nu
Tiden borde sakta loppet - men nu vänder redan paret
Och den lilla väna liljan är numera - fru!

 

     

 

Nattens mörker Den unge son av Norden En kärlekslåga varm
  Höljer landet Har funnit i Södern en mö Vi önska eder båda
 

Ljus dock glimma

Som nu hans maka är vorden Med lugn och rofylld barm
 

Vägen se vi

Och kommen till is och snö. Må lyckan alltid råda.
 

Bröllopsgården

   
 

Är nu målet

Men kylan därute försvinne  
 

För de gäster

Av värmen i hennes sinne  
 

Som från kyrkan skynda

Och medan året förrinner  
 

Att de båda hylla.

Komme blott solsken ditin.  
 
Blommornas doft och druvornas ånga
Vi skynda att fånga
Vid dignande bröllopstaffel sen
Glacen smälter Hjälp! vid talen
Fröjd och gamman fyller salen
"Brudparet! brudparet! brudparet! ---"
Telegrammens tusental:
Kronisk kärlek ej akut
Varar hela livet ut
Skålen här! och skålen där!
 
Salen tömmes, fylles åter
Dansen börjar. Par vid par
Sig av valsen föras låter
Glad och nöjd är varje min
Och vart sinnes inre mening:
Dans och kärlek. Sång och vin.
Himmelska förening.

Julafton! Julafton! Alla flyga upp ur sina sängar och sprungo in i varandras sovrum för att få vara den första som önskade God Jul. Efter många smekningar och omfamningar, som mera anstått nygifta, fingo vi på oss kläderna och kunde beskåda granen, som befanns vara den vackraste i mannaminne. Efter stora inbördesstrider i familjen inbjöds bef.m. Herbert Andersson med moder till dopp i grytan. Han är ju i alla fall befallningsman och det måste visas för de övriga undersåtarna. På eftermiddagen kom någon från Borlänge, som fick intaga en lätt uppvärmd kost i köket.

Alla folk ha haft en förhistorisk tid. Så även familjen af Sillén. Men anno domini 1932 kastades historiens ljus även även över dess leverne i det Liber Annalis Sillenis utgick i sin första årgång.

Sedan den sedvanliga mängden julklappar utdelats, sutto vi ännu länge uppe ty julottan började ej förrän kl. ½ 8. På julmorgonen tågade barnen med Per i spetsen till kyrkan. Per bar en fackla, som Erik "räddat" åt honom från Gustav Adolfsfesten. Juldagskvällen tillbringade vi i Ransta. Hoppas det blir tradition! På Annandagen hade vi vårt sevanliga julkalas, som vi hoppades skulle bli inledning till en rad av festligheter.

På vår rekreationsresa till Stockholm besökte vi även en teater. Härigenom fingo vi sådan smak för fru Thalia att vi själva på nyårsdagen uppförde en pjäs: "En greves liv i 12 scener" som av publiken mottogs med stort bifall. Huvudpersonen i pjäsen var en viss greve Oxen[tecknad stjärna], som från att ha varit kunglig finanssekreterare avancerat till familjen af Silléns huskaplan.

Ja, så gick jullovet med sena kvällar och långa mornar och med regn och rusk och den 12 började skolan. Vid uppropet betraktade vi nyfiket en ny lektor Törnvall. Pappa hade sagt att denne herre var ganska snobbig och Erik tyckte sig genast se detta på honom. Senare befanns emellertid nämnde Törnvall vara en helt annan person. Någon gång i januari hembjöd Märta en kamrat, fröken Maj-Britt Persson. Pappas stora förtjusning i unga flickor är välkänd långt utom familjens krets, varför man ej behöver undra över hur han upptog inbjudningen. När sedan Erik bjöd hem en manlig kamrat, blev pappa icke fullt så förtjust. Vännen Frykstam visade sig i motsats till Maj-Britt vara en i det blå svävande konstnär.

En idrottslovlördag i februari med härlig is tog pappa barnen med på en skridskofärd. I början njöto vi av det vackra vädret och den blanka isen, men så småningom började en smula trötthet göra sig kännbar. Skridskorna ville ej sitta på och en och annan rova blev följden. Och aldrig vände pappa. Slutligen kommo vi till en brant ö, nämligen Gisselholmen, där gjorde pappa halt. Vi togo av skridskorna och gingo uppför backen och in till fiskaren där pappa köpte kaffe åt oss. Efter att ha stärkt oss och ha fått höra en smula om herren på Ängsö m.m. återvände vi hem lagom innan skymningen sänkt sig kring Mälarens stränder.

Söndagen därpå då vi kommo hem gav sig vår sportige far ut på isen med Arosenius och Westlander. Vi återvände till Strängnäs, dit de skridskoåkande herrarna redan ankommit. Med anledning av herrskapet Östbergs nyligen firade 50-årskalas bjödos vi alla på kaffe med herrar och allt.

I mitten av februari var Märta kvar på gymnasiebal i Strängnäs och på söndagen kom dom hemifrån med Lene, som några dagar förut kommit direkt från Deutschland. Synd bara att första titten blev så kort då de strax återvände hem igen. Men lördagen därpå träffades vi igen och det var ju väl. Under dessa dagar lärde pappa Lene åka skidor efter en alldeles ny och, som det sedermera visade sig, ypperlig metod. En metod som skakar teorin om "Små, små ord av kärlek" i sina grundvalar. Alltnog, trots dåligt före och tö allt som oftast lärde sig Lene med beundransvärd skicklighet den sköna sporten iklädd en präktig blå jumper och toppluva i samma material.

Då Märta följande lördag var bjuden på dans i Strängnäs kom lilla Lene och hushållade. Under denna tid togo planerna om ett gemensamt hem i Strängnäs i framtiden allt fastare gestalt. Planer, som tack vare Lenes otrohet, grymt svekos. - F.ö. turades mimmi och mamma om hos oss. Ibland små visiter hos faster i en relativt grå tillvaro.

Nedan tre bilder från en resa till Dalarna, som Elof företog i mars tillsammans med brodern Axel, Fredrik och Elsa Dahlbom samt fröken Olrog. /SZ

3 bilder ej i Liber.
Vid Rättviks kyrka.

I slutet av april var Eriks nattvardsläsning avslutad och konfirmationen skulle äga rum i Strängnäs domkyrka lördagen den 23 april. Tyvärr var mimmi dålig och Lene hade lovat att stanna hemma hos henne på Salta. - Högtidsdagen var en klar aprildag med strålande sol och blåsippor i Aspö-backarna. På e.m. kom pappa i bil hemifrån och det var tid att bege sig till kyrkan. Erik hade redan ifört sig sin högtidliga kostym och med möda fått fast den hårda kragen. Med faster i teten tågade vi uppe i högkoret i dômen. De fyrtio konfirmanderna hade tagit plats och lektor Peter-Johan Gustafsson höll tal och förrättade gudstjänsten. Därefter gingo vi hem och drucko högtidligt kaffe tillsammans med faster. - På söndagsförmiddagen kommo Mimmi och Lene med Fritz och deltogo i högmässan med nattvardsgång. Efter den högtidliga akten åto vi middag tillsammans med faster och promenerade sedan högtidligt i det sköna vårvädret. Lene tog också ett par bilder av Erik på Akropolis. Men alltför fort gick tiden och snart foro mamma och pappa hem med Lene, som dagen därpå skulle återvända till Tyskland. Det var så tråkigt att skiljas från henne, men hoppet om att få fara till Deutschland under sommaren hägrade som en ljuspunkt i ett icke alltför avlägset fjärran för Märta.

Nu har skrivfelsputte varit framme ett tag. Enligt den kronologiska ordningen borde påsken kommit före konfirmationen, men blir nu inskjuten här i stället.

Den sista skoldagen var en strålande onsdag med verklig vår i luften den 12 april. Pappa kom och hämtade med [oläsligt] i bilen, som var på genomresa för att hedra fru Nauckhoff på Näsbyholm med ett besök. Vanitas vanitatum gjorde sig dock påmint, läggande en smula sordin på den glada stämningen. Två stycken studentabiturienter hade nämligen kört i skrivningarna. Men när vi kommo hem och och mamma och Lene stodo på trappan och togo emot oss, var det allt bortglömt. Så firade vi nu en i alla avseenden härlig påsk. På långfredagen som var stormig och kall kom tant Karin ut, men först på påskaftonen kom morbror. På tyskt maner hade lilla Lene gömt ägg och kycklingar i biblioteket, som vi fingo leta på. Sehr niedlich war das. Sedan vi på påskdagen varit i kyrkan yrkade alla på en promenad i skogen. Men då det kom till kritan ryggade den ena efter den andra tillbaka för stormens dån. Endast morbror ville sin vana trogen gå till "chön" och så ------------Lene. Tyvärr blevo de ganska snart återkallade på grund av ett telefonsamtal till morbror. Han fick efter en kort stund ge sig iväg. Lene följde med ett stycke i bilen, till Nybo sägs det. Men påskdagen var ännu ej slut. Efter morbrors hastiga sorti foro vi till Sigtuna och hälsade på farbror Axel. Annandagen förflöt lugnt och på tredjedagen blevo vi bjudna till Oxenstierna, där mamma höll ett animerat samtal med sin kära skolkamrat fru Kistner. Dagen därpå var det korta lovet slut och vi återvände till Strängnäs.

Så gingo de härliga vårdagarna. Då och då promenader till Tosterön eller Dompis för att plocka de vårliga vitsipporna uti vår hage.

Sista april firades detta år visserligen utan eld men ej utan gäster. Grannarna representerades av greven, förvaltarns och ingeborgarna. Så kom Maj, kulen grå men det var vår ändå. Den 11 inleddes högtidsdagarna med Märtornas namnsdag, den 12 en serie blindtarmsfarhågor i det Erik fick lägga sig på sjukhuset. I och med Eriks namnsdag inträdde en ljusning i vädret. Solen sken och allt var vår. Den 24 firades Pappas födelsedag i närvaro av traktens herrar.

Brev från Lene till Gunhild och Elof den 9 maj efter hemkomsten till Dresden.
Brev från Lene till Elof den 21 maj. Entusiasm över Hitler och hans fredstal.

I studentexamen den 29 klarade sig alla abiturienterna och blev burna runt staden föregångna av regementsmusik. På natten var Märta på studentbalen och svävade omkring i dansens virvlar med både grevar och lärare.

Brev från Henning Tiblin till Salta den 4 juni 1933.

Så fortsatte terminen med täta lappskrivningar tills pingsten, hänryckningens tid kom som ett ljuvligt avbrott. Det var ovanligt varmt och skönt, redan på annandagen kunde vi ta det första doppet vid Salta vaskan. På kvällen då vi skulle återvända till Strängnäs vägrade bilen att göra tjänst och föra oss bort från den ljuvliga samvaron i hemmet och först sedan Einar Wall lagt sina undergörande händer på den, var den åter villig att föra sina herrar till Strängnäs. Dagen därpå kommo föräldrarna för att åhöra den sånguppvisning som föregick examen. Denna hölls den 9 juni. Barnen af Sillén fingo hämta var sitt stipendium och riktigt fina betyg. Quod bonum faustum felixque sit! Efteråt avslutades det hela med kaffe på Akropolis tillsammans med ett par av Märtas Enköpingsflickor som kommit på besök.

Så var du då kommen ljuvliga, långa sommar! Dagen efter examen gick en grandiosare bal av stapeln på Salta. Det var dels nuvarande eller f.d. medlemmar av av Regium Gymnasium Strängnensis och dels traktens ungdomar som fått den äran. Det var en av dessa underbara nätter som juni är så rik på. Festen var lyckad hoppas värdfolket och det anse säkert också åtminstone de gäster, som fingo njuta natten till kl. 8 f.m. nästföljande dag. Ett par av flickorna stannade över natten och dem skjutsade pappa och Märta tillbaks till Strängnäs dagen därpå. På hemvägen befriade vi oss från landsvägsdammet i Valklövssundets svalkande böljor. Senare på e.m. firades trefaldighetsafton traditionsenligt på Ingeborg. Dock förekom en ny attraktion, nämligen supé i stora salongen.

Sommaren var fylld av idel glädje och gamman. I början festade pappa om med pojkarna en dag i kungl. huvudstaden och en dag kom farbror Axel med Dahlboms varefter färden i vilken även pappa deltog fortsattes till Strängnäs. Samma dag for Erik med cykel till Julita på gymnasistmöte och stannade borta en vecka.

Småskoleexamen förrättades av den lille sockentalaren med den kända bravur och virtuositet som aldrig fattas honom. - Den 22 juni väntade pappa och Märta vid bussen i 55 minuter, men den som väntar på något gott......... till slut kom vår kära faster för att med sin fläkt sätta stil på vårt midsommarfirande. Det vanliga värdfolket generade sig dock icke för att på grevens inbjudan tillbringa aftonen i prästgården. Men en kopp kaffe därhemma försonade faster med det tunga slaget. Tant Karin kom också ut på midsommardagen. I det kalla, blåsiga vädret var det rätt besvärligt att få majstången rest, men med hjälp av "Glühwein" gick det dock. - Kort efteråt kom den sorgliga nyheten om den lilla Gabriel Oxenstiernas död i Riga.

I början av juli skjutsade mimmi, mamma, Per och Märta till Sparreholm på gymnasistmöte för en vecka. Det var torr väderlek under denna tid och förgäves suckade man efter regn. Karin Dahlbom kom nu för att tillbringa resten av sommaren hos oss. En sorglig händelse, en mörk punkt på den eljest ljusa sommaren var Kathies operation, då hon gäckade vårt hopp om en massa rara valpar. Men tiden läkte Kathies sår. En dag kom ruskvädersdoktorn hem, medförande både ett härligt regn och lilla Kathie. Dagen därpå företogo Sillénarna med gäst och inackordering en utflykt till Västerås, därest de intogo bl.a. ett gott kaffe på Oscars Café. På hemvägen besågs den förnämliga urgamla bondesläkten Tiblins fädernekyrka i Badelunda.

Ej i Liber.
Bad på Hacksta. Fr. v. Erik, Märta, Axel Hakelius, Per (?), Elof, Gunhild, Eva Hakelius, tre okända (Anders och Marga?).

Även denna sommar kom pappas vikingablod i svallning. Mamma måste med svidande hjärta skjutsa honom, Erik och Karin till Hjulsta färja f.v.b. med "Snäckan". Sjöfärden blev härlig med omväxlande storm och stiltje. Sent på nätterna sutto Erik och Karin i den romantiska belysningen av måne och cigarettsken vid rodret medan kapten tog igen sig. Vid hemkomsten utbrast Karin entusiastiskt: "O, Per du skulle ha varit med. Men det var sant, du skulle ju inte ha fått rum." De hemmavarande landkrabborna skulle naturligtvis också roa sig. De foro och besågo fru Götbergs i Haga hönsfarm.

Vykort från Lene till Per på namnsdagen den 1 augusti.

Det ena nöjet avlöste det andra. Dagen efter hemkomsten från seglingen skjutsade pappa familjen till Sigtuna där vi hos farbror Axel fyllde vommen med körsbär. Ett annat nöjsamt inslag i enformigheten på landet utgjorde fröken Lina Dahlboms ankomst. Hon hyste ett vänligt intresse för gubbar. Mot pappa visade hon en sådan nedlåtenhet att hon ville lägga bort titeln. - En härlig sommarsöndag foro traktens familjer till Unge Brytz på Marby för att insupa solsken och sjöluft. Oknön utövade en verklig tjuskraft på traktens familjer särskilt besöktes den av herrskapet Klingberg. Genom en diplomatisk fint av pappa kunde vi fortskaffa oss sjöledes till Oknön i herr Bagges motorbåt. - En för Mamma, Mimma, Märta och Per synnerligen rolig upplevelse var att få komma till Domnarvet. De hemmavarande hade däremot ganska tråkigt. Särskilt Karin visade en sur uppsyn. Direkt efter hemkomsten från Dalom for man till en hembygdsfest i Tibble. - Så kom sommarens prick över i-et i det vi foro till Djursholm och seglade hem den nyköpta segelbåten "Sissan". Själva segelfärden beskrives på annan plats. Vi kunna dock inte underlåta att uttrycka vår beundran för Pers stora beslutsamhet och rådighet, som är utmärkande för hans karaktär att hem från Nybyholm. - Härefter blevo dagarna alltmer melankoliska tills slutligen melankolin kulminerade den 28, då skolan började.

I början av september hugnades vi i Strängnäs med ett besök i segelbåten av pappa som med avsikt att värva kompanjoner hade tagit Nilson och Klingberg med på en tur. På natten låg pappa hos oss, under det att dom andra i nattmörkret fick bege sig ut till Sissan i den rankiga jollen. - En kompanjon hade pappa i alla fall fått i morbror, som även kom och provseglade sin lustyacht. Samma dag kom förgyllar Lundgren fr. Strängnäs, som fått i uppdrag att förgylla morbrors fina spegel.

Brev från Henning Tiblin till mamma Elvira Tiblin den 11 september.
Brev från Helene Zenker till blivande svärmor Elvira Tiblin den 12 september.
Brev från Gunhild af Sillén till mamma Elvira Tiblin den 14 september.

Den 15 sept, en fredag, fyllde Mimmi 60 år och uppvaktades i Strängnäs i all stillhet av oss barn. Men på lördagen, då även faster följde med hem till Salta, kommo grannarna på supé, varvid jubilaren blev föremål för hjärtliga hyllningar bl.a. av sin son och farbror Oscar, som i ett högstämt anförande bl.a. berättade om fru Tibbelin i Valla vid gödselhögen.

 

T. h. faster Märta i Strängnäs med Elof och hunden Tasso.

 

På mimmis 40-åriga bröllopsdag söndagen den 24 sept. sedan vi varit i kyrkan möttes vi av en enastående nyhet. Vi sutto just i salen, då mamma och mimmi kommo in med underligt högtidlig uppsyn. Mimmi började spela Nu tacker Gud allt folk, men vi avbröt henne för att få veta orsaken, antingen måste något mycket sorgligt eller mycket glädjande ha inträffat. Alltnog Mimmi läste upp ett brev från morbror med nyheten om hans förlovning med Lene. Nu sjöng vi den avbrutna psalmen till slut och drucko sedan högtidligt kaffe vid flagg- och blomsterprytt bord med de bådas porträtt. Hela dagen och alla därpå följande hade vi sen samtalsämne minsann. Skickade telegram till Lene och fingo svar efter några timmar: "Stehe voll Dank und Freude mitten in Eurem Kreise."

Brev från Elisabeth Zenker till Elvira Tiblin den 27 september.
Brev från Lene till blivande svärmor Elvira den 28 september.

Terminen gick f.ö. tämligen lugnt. Då vi inte fingo några varningar, firades det på bio i Enköping. På oktoberlovet voro Mimmi, mamma och Per till Domnarvet på ett kort besök.

Snart tog bröllopsbestyren allt fastare karaktär efter tusen och en "om och men". Och nog kändes det att det låg något i luften, då vi på lördagskvällarna foro till Enköping för att prova bröllopskläder.

Om förberedelserna, se:
Kort från Lene den 17 oktober.
Brev från Henning till systern Gunhild den 18 oktober.
Brev från Lene till svärmor Elvira den 19 oktober.
Brev från Henning till Elvira den 23 oktober.
Brev från Lene till Gunhild den 24 oktober.
Brev från Gunhild till Elvira den 25 oktober.
Brev från Lene till Elvira den 9 november.
Brev från Henning till Gunhild den 16 november.

Gustaf Adolfsdagen tillbringade pappa och mamma i Strängnäs, där de deltogo i gymnasiefesten. Efteråt träffade vi Brundin på torget.

Så kom söndagen före bröllopet med visit av doktor Friberg. Mimmi och Erik stannade i Strängnäs på grund av den senares förkylning. Själva bröllopet kan den intresserade taga del av på annat ställe. På söndagen efteråt hade vi lunch för Olbers(es), Bagges m.fl. Då vi på måndagsmorgonen kommo ned till Hjulsta färja hade en olycka inträffat, som hindrade trafiken. Lyckligtvis! Ty vi fingo nu "gratis" en dag till hemma. - På tisdagen kom dom hemifrån för att visa Tante Elisabeth och Gerd Strängnäs. - Första advent firades traditionsenligt med ljus och adventsbricka (även en smula kortspel). Vi togo farväl av våra släktingar som skulle fara till Domnarvet. "Å tysan Karlson", vad vi blevo överraskade då vi fingo se Gerd i Strängnäs tisdagen därpå. Han hade nämligen återvänt till Salta. "Dom stora" var på Vappa på kvällen, så vi firade hemma med ljus, nötter och punsch! Men sen for också Gerd och spåren efter bröllopet började alltmera att plånas ut.

Brev från Henning och Lene till Elvira den 12 december 1933.

Sista söndagen under terminen fingo vi ej fara hem. Vi fördrevo tiden tillsammans med föräldrarna genom att göra julgranskarameller o.dyl. De tre sista dagarna kröpo fram, men slutligen slog uppbrottets timme och vi foro hem. Sedan vi hämtat vår gran ute i skogen arbetades träget på Liber. - Med hopp om att få uppleva ännu ett bröllop under 1933 slutar vi krönikan.

En seglats

Jag är inte så särdeles road av segling. Allrahelst när man är ute och hämtar en ny segelbåt. När vi, min far, broder Erik och syster Märta, seglade över norra Björkfjärden då var jag t.o.m. skraj. Men denna gång trodde jag inte att det skulle bli sådana äventyr som jag senare skall berätta om. - Det var inte första gången jag var ute och seglade. Jag var med när pappa, Erik och en god vän till pappa seglade till Västerås. Då var det härligt segelväder och allt gick bra. Men denna gång blev det tvärtom.

Pappa seglade också mycket som "strängnäspojke". Sålunda gick pappas seglarminne åter uppe. - Pappa hade läst i tidningen att en stor fin segelbåt skulle säljas vid Djursholm. Han reste därför dit för att se på den. Ägaren till båten var majoren m.m. Wernstedt. Pappa känner honom f.ö. Ungefär en vecka senare skulle vi segla hem den.

Bilen kördes fram på gården. Alla följde med. Mamma och mimmi följde med för att handla. Pappa, Erik och jag skildes från de andra vid Stallmästargården för att lämna all packning. När vi så höllo på med att instuva matsäcken kom major Wernstedt. Han följde med ut till båten med den lilla jollen och hämtade sina tillhörigheter. Därefter blevo vi inbjudna på middag. Maten bestod av sega och okokta biffar med örter till. När jag skulle börja skära biffen sprätte det till så att fyra stycken ärtor rullade ut på bordet. I detsamma ringde det i telefon så att majorn fick gå och taga emot samtalet. En av ärtorna kom så nära majorens tallrik, att han trodde det var hans ärta och tog upp den. Således var det bara tre kvar, vilka jag snart tog hand om. Efter den roliga middagen foro vi och hämtade Märta vid Stallmästargården, där vi stämt möte. Därifrån foro vi med Mamma och mimmi till Haga. När vi så skilts reste vi direkt till vår lilla farkost.

Så när vi kommo dit bäddade Märta genast. Men sova kunde vi inte. Det var kallt och ruggigt. Klockan halv fyra gick pappa upp och hissade segel. Jag följde med. Det var total vindstilla. Det gick så sakta, men omkring klockan ett (1) nalkades vi Stockholm. Just som vi kom in i strömmen, kom den stora tyska atlantbåten Oceana. Det var en ståtlig syn! När vi sedan paddlat oss igenom Hammarbyleden voro vi alltså inne i Mälaren. Då började det fräsa om stäven. Och vid omkr. kl. 5 voro vi vid Drottningholm. Där drucko vi kaffe. Därifrån foro vi till Hesselby och stannade där för natten.

Den natten sovo vi gott. Men på kvällen var det hemskt. Åskan gick och det blixtrade. Klockan sex följande dag startade vi åter mot okända öden och äventyr. På morgonen blåste det riktigt friskt. Då blev jag t.o.m. rädd. Men värre blev det. Så seglade vi och seglade tills vi åkte i land för att bada. Vi fortsatte vidare. Men pappa sade att han inte började känna igen sig, och kunde inte få det att stämma med sjökortet. Vi seglade till en brygga och Märta gick och frågade i en stuga var vi befann oss. Svaret blev att vi voro i en vik, som kallades Långtarmen. På det sättet hade vi seglat fel en hel mil. Vi voro nära Björkfjärden och beslöto därför att reva. Där blev jag verkligt rädd. Jag tordes knappast sticka näsan upp ur kajutan. Det var det hemskaste på hela färden. På Oknöfjärden nära Nybyholm tapade vi jollen. Repet hade sprungit av. När vi landade vid Nybyholm för att låna en motorbåt, det rådde nämligen stor storm, for pappa med en karl där för att söka upp den drivande jollen. Under tiden gick jag hem, den över 1 mil långa vägen, ty nu hade jag fått nog av sjölivet. Så var den hemska seglatsen avslutad.

J'accuse

Finlandsfarare och präst

Teda präst är känd långt utom Tedas gränser. Herr greven är en stridens man. Liksom under medeltiden biskoparna stredo med svärd i hand strider nu denne riddarättling med penna och tunga. Hans sista strid tror han blir slaget om J'accuse. J'accuse är titeln på en bok som greven skrivit om missförhållanden i svenska kyrkan. Man tycker emellertid att han först borde gå till botten med sig själv. Vi få sålunda rikta mot honom själv ett j'accuse.

Pro primo: Den nära sjuttioårige greven har tänkt resa till Finland och härigenom ställer han till så att vi få sen julotta, vilket måste anses som en oerhörd förbrytelse. Pro secundo: Några smärre försummelser i tjänsten som t.ex. då en gumma föranleddes att säga: "Det är inte så roligt att höra sin egen tacksägelse."

Skvaller

Strömningarna i tiden äro djupa. De nya nationella rörelserna, Hitlers, Tingdals sammanslutningar vilja ha något nytt. Bort med det gamla vissnade, ruttnade. I vår stad Strängnäs finnes nog ett och annat visset. Jag tänker särskilt på det där som smyger i varje vrå, det där som tisslar och tasslar. Vi svenska gymnasister rikta ett allvarligt j'accuse mot skvaller.

Skolungdomen riktar ett j'accuse mot odugliga lärare.

Det hände i våras att en läkare mitt under brinnande kärlek for ifrån sin älskade för att ....... äta middag. Man måste rikta ett bestämt j'accuse mot ett sådant dåraktigt handlingssätt.

Det har kommit till vår kännedom att just nu, då detta skrives, en ung dam i Eva-dräkt ämnar sitta modell för en ung man. Flickan heter Eva, gossens namn är Emil. Mot nakenkulturen kan och måste man rikta ett j'accuse.

Frågor och Svar

Fråga: Bästa nyhetsförmedlare?

Fråga: Finnes något botemedel mot potatisnäsa?
(Nils Lundin)
(Lektorska)
Svar: Glesa gardiner! Svar: Kärlek.
(Hildur Svensson)
(Märta af Sillén)
Fråga: Vilka formaliteter böra iakttagas vid adelskaps avsägning? Fråga: Finnes någon hårpomada nog kraftig att kunna motstå ömma mödrars strykningar?
("Domprostgränd 8")
("Gymnasist")
Svar: "Af"-et brännes å båle på Stora torget med tal av överstelöjtnant Plomgren och regementsmusik. Svar: Oss veterligt icke.
("Arte et marte")
(Edvard Lindquist)

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 11 februari 2018.