Från Lene:
Domnarvet, den 12 dec. 33.
Kära Mimmi!
Dagarna gå så forta och vi hinna aldrig med
det vi vill göra. Mimmi väntar säkert mycket på
ett livstecken från oss och jag är riktigt ledsen att vi
inte skrev förr. Men just då vi tiga så länge,
kan Mimmi tänka sig hur vi ha det. "Tämligen" bra
som Henning brukar säga.
Det var rysligt skönt att de mina fick vara här
och se hur underbart och idealiskt jag har det här i Domnarvet.
Även vädret var så vackert alla dessa dagar att min
mor och bror säkert ta hem ett mycket skönt minne från
mitt nya hem.
I morse for min mor till Stockholm, egentligen ville hon
redan resa i går, men då kom just alla mina kistor från
Tyskland, så att hon stannade en dag till för att packa upp
allting medsamma. Nu står hela matsalen fylld av porslin som vi
måste diska. Det går mycket bra med Ann-Marie, må
Mimmi tro. Hon är verkligen riktigt skicklig i köket. I dag
kokte hon en sådan förtjusande soppa, att vi åt alldeles
för mycket. Vi ha visserligen inte än en mönstergill
organisation i hushållet, men det kommer väl så småningom
när vi ha kommit i ordning med alla våra saker, hoppas jag.
Ty vårt rara lilla hus skall ju verkligen bli en "Hennings
ro".
I denna veckan skall vi äntligen få gardiner
uppsatta. Sen blir det säkert mycket, mycket hemtrevligt hos oss.
Det skall bli underbart, när Mimmi kommer hit första gången
till Tiblins.
Min flygel som poleras i Gefle nu få vi inte förr
än på januari, därför lånade vi en pianino
till dess för att kunna spela julsånger nu. Vi ha Ert björkträd
med adventsljus stå på ett litet bord härinne i vardagsrummet
och hade tänt två ljus i söndags och tänkte på
Eder. Mycket skönt är det också när vi ha brasan
i övre hallen, det finns inget där man känner sig tryggare.
Vi hade faktiskt ingen önskan dessutom. Herrlich ist alles,
alles ist herrlich auf der Welt måste jag säga med Märta.
Nu dröjer det inte länge tills vi ses igen.
Jag glädjer mig redan så förfärligt mycket att
kunna vara med om en svensk jul.
Många hjärtliga hälsningar från
Eder Helene
Från Henning:
Mathållningen är till min fulla belåtenhet. Ännu
har jag dock ej lyckats få fram en liten snaps till middagen trots
upprepade böner.
Det är verkligen riktigt trevligt på Henningsro. Så
jag kommer nog att bli många kilo "vackrare" om det
fortsätter så här. (Lene protesterar nu högljudt.
Hon är nämligen mycket mån om mitt yttre.) F. ö.
trivs vi "tämligen" bra ihop. Kl är nu 10 e.m. så
vi går och lägger oss i magisk belysning av en röd papperslykta,
för vi ha inte fått armatur ännu.
I morgon bitti kl. 6 kommer systrarna på Lucia uppvaktning, så
vi måste sätta klockan på ringning för att hinna
ordna oss lite.
Hälsningar "morbror"