Grimma, den 12 september 1933.

Kära, rara Mimmi!

Idag kommer jag med många hjärtliga lyckönskningar till Mimmi. Hoppas att det blir ett riktigt gott och glädjerikt år för Er och att Ni är alltid kry och frisk. Det är ju redan 60-årsdagen som firas i fredag då skall det väl bli särskilt högtidligt, så jag tänker mycket till Eder alla på Salta. Eller kanske själva festen är inte förrän på söndag, då alla få vara hemma? Jag önskar verkligen att allt blir riktigt skönt och att även vädret är vackert och högtidligt. Vi ha så underbara sommardagar här ännu, som jag gärna skulle överlämna åt Eder för att denna födelsedagen firas i all glans som finns!

Jag skulle så gärna vilja vara med när barnen vakta upp och säga allt jag önskar, men Mimmi vet ju, att det går dåligt för mig att uttala allt jag har på hjärtat! Hoppas Mimmi förstår ändå och känner att jag önskar allt gott som finns för Eder, ja?

Mimmi kan inte tänka sig så glad jag är i denna utsikt att få kunna visa min tillgivenhet litet mera i de nästa åren! Jag undrar så mycket hur Mimmi och Tant Gunhild uppfatta det att jag tänker komma till Sverige och hushålla hos morbror? Jag var verkligen förskräckt och glad på en gång när jag fick det första brevet från morbror. Kanske Ni tycka att det inte skulle gå? Men han har väl redan talat med Eder innan han skrev till mig? Det finns ju mycket som jag inte kan ännu, men nog kan man väl lära sig allt. Och jag har förfärligt lust att komma, må Ni tro, det vore härligt att vara så i närheten av Eder. Jag har ju redan skrivit till Morbror att jag skulle vilja komma så gärna, så fort jag kan komma ifrån mina grimmaflickor här. Men om antingen Mimmi eller Tant ha några betänkligheter mot morbrors eller mina planer så ber jag så mycket, mycket att Ni skriva om allt till mig, bitte ja?

Idag fick jag brev från M. då han skriver att jag skulle komma så fort som möjligt. Det finns ju ganska mycket att ordna här, så jag tror det skulle ej bli förr än den 15. november jag fick vara i Domnarvet. Jag måste verkligen säga att allting är som en dröm ännu, jag kan ännu ej tänka mig vara till julen redan i Sverige. Men ändå är jag förskräckligt glad, ty jag är så gärna hos Er i Sverige och det vore mer än trevligt att få kunna sluta med skolan, där man bara har "Ärger und Aufregung"! Ty det är visst inte som i högre skolor där flickorna äro mera förståndiga.

Jag talade mycket med min mor om allt, och hon vet ju hur jag trivs i Sverige och att jag tycker mycket mera om praktiskt arbete, så hon säger alltid att hon skulle vara glad med mig. Och Sverige ligger ju inte så långt borta att man inte fick se varandra ibland.

Tänk om det vore bara 2 månader tills jag få se Eder igen. Härligt!

Hoppas Ni må bra allihopa till dess och sänder många hjärtliga hälsningar,

Eder Helene.