Dresden, den 21. Maj 33.

Käre Onkel Elof!

Jag har den äran att gratulera så hjärtligt till födelsedagen. Så synd att jag inte kan göra det personligen. Om det vore litet lättare med flygning skulle jag komma upp och landa på Salta gärde och hälsa på Onkel med en stor blombukett syrener eller penséer, liljkonvalj eller förgätmigej. Vi ha ju så mycket med alla sorts blommor nu och det är underbart att gå genom våra trädgårdsgator eller "grosser garten". Men jag kan tänka mig att våren har nu också kommit till Er och Ni ha det fullt med gullvivor etc. på födelsedagsbordet.

Jag kan nu bara skriva i "pauvres mots" vad som jag önskar för Onkel. Först och främst det som Onkel säkert vill höra sist, men som är så viktigt: att det blir riktigt bra med Onkels mage igen! Om Onkel bara ville tänka litet mera på att sköta sig. Mary Baker ist doch nicht das richtige Vorbild für Onkel, tycker jag. Men nu är väl Onkel redan ond på mig, därför vill jag hellre gå över till de andra lyckönskningar som jag har på hjärtat. Och det är, att nästa året skal bli litet lättare och mera bekymmerfri än det sista. Hoppas att det blir en fin skörd som hjälper Eder vidare och Onkel får bättre betald för den också.

Jag önskar verkligen för hela Sverige att Ni får en ändring innan det är för sent, att denna fatalism och förtvivlan som råder över Er försvinner så som den försvann hos oss i Tyskland. Ty det är väl sant, att här råder mera hopp och tillförsikt nu än i alla de sista åren. Ehuru det lovar bli mycket svårt för hela folket nu, vet ju var och en att det måste bäras för att det kan bli bättre så småningom. Det är just så storartad hos nationalsocialisterna att de aldrig ha lovat mera än dom kan genomföra och det är också stora skilnaden mot socialisterna som alltid talade om hur de ville skaffa paradiset på jorden för de sina, men bara tänkte på sig själva. O, man kan aldrig låta bli att prata politik nu för tiden. Men just nu har det ju blivit så särskilt spännande igen genom att luften var laddad så gränslöst med lögn och åtal mot Tyskland. Jag undrar så mycket om Ni läste Hitlers tal i onsdags? Kanske Tant Gunhild satt vid radion när det åter upptogs på kvällen? Men Ni har ju åtminstone läst om talet i tidningen. Hoppas att Ni var lika begeistert av det som vi alla här. Jag hörde själva talet på eftermiddagen i radio hos familjen som bor på nedre botten i vårt hus. Det var så spännande att vi tordes knappast anda. Och så han talade, lugnt och bestämt, med kraft och ändå måttfullt! Men så klart, att det är väl nästan omöjligt att misstyda ett enda ord. D. v. s. för fransmännen är inte heller det omöjligt. Måste inte Ni själv tro nu också att dom äro mycket mera oförsonliga än vi tyskar? Det är ju bara "unser gutes Recht" som vi fordrar och "Gerechtigkeit" bland folk. Jag skulle gärna vilja höra vad Ni tänka om alla dessa sista händelser.

Att det finns ännu land där t. ex. kommunisterna spela en roll och deras parti ökar, låter nästan som en saga för oss. Här ha dom verkligen ingenting att säga mer. Dom ha bara "zu schweigen und sich zu schämen" som en nationalsocialist sade till socialisterna i sista stora sammanträdet av Preussischer Landtag. Men hur stor faran från bolschewistisk sida har varit få man höra mera och mera nu. För detta år var visserligen förutsett en revolution av de röda och kan Ni tänka Er att t. e. här i Dresden hittades långa listor med namn av kända män däribland präster som skulle dödas. Och inte bara skjutas utan torteras och korsfästas. Är det inte vansinnigt bara att tänka på det? Man måste verkligen säga att dom som inte än gå med vår nya regering och försöka ännu ansvara för de röda veta inte vad dom säga, dom har visst aldrig hört, hur det skulle ha blivit om inte Hitler hade kommit med en "eisernen Besen". Och är det väl så fruktansvärd om dessa skurkar av bolschewister äro nu samlad i Koncentrationsläger för att arbeta för staten och bli "brauchbare Mitglieder der menschlichen Gemeinschaft"? Dom har det säkert bättre där än i deras paradis Russland.

Jag håller på att åhöra i en Berufsschule nu för att inte glömma allting, sålänge jag inte får plats. Ni må tro att det känns redan omslaget i riktningen även där. Alla lärare tala om aktuella frågor nästan i var timme så att ungdomen får det riktigt i Fleisch und Blut, om vi säger. Och så sjunger dom psalmer igen och nationala sånger. Känslan att dom äro tyskar skall flickor och pojkar få på nytt, Ni ana inte så dåligt det var beställt med det i den letzten 14 Jahren. Ja, nästan måste jag inräkna mig här också, men ännu värre är det med ungdomarna som föddes först efter kriget, dom börjar just nu i Berufsschule. Det finns otaliga som inte ha en aning om vår historia. Det är tid att här blir en ändring. Men lätt är det visst inte för läraren.

Jag blev så glad över Tants och Märtas brev och tackar så hjärtligt. Det finns så mycket att svara på däri, men för i dag måste jag sluta. Hoppas att Erik må nu bra igen, det var en stor Aufregung kan jag tro. - Och att Krantz får stanna i Näs nu glädjer mig att höra. Ja visst!! Tänk om det skulle bli något av Eder förhoppningar nu ändå!! Till Kr. himmelfärdsdag komma barnen väl hem? Och ha lov till söndag antar jag? Jag önskar Eder alla riktiga vackra dagar då! Hälsa alla.

Einen besonders herzlichen Gruss an Onkel von Eurer Helene.