Liber 1932

Dena årsbok är ett försök att skildra familjen af Silléns historia under det gångna året. Men som det står på första bladet, Qualis vir, talis oratio, det är inte så lätt för de något oerfarna utgivarna att kunna roa sina läsare. Vi våga dock hoppas att detta vårt lilla arbete ej måtte upptagas alltför illa.

Nu året snart slutat sin gång och åter samlas vi alla

Samlas att le med varann och låta julsånger skalla

Glada att vara i hemmets sköte det hulda

Trådande dansen kring granen med gamman och fröjd.

Visst är väl Strängnäs, den åldriga mälarestaden,

vacker att dväljas uti, dock för lång blir väl dagen,

då med läxor och plugg varje stund är uppfylld.

Längtande blicka vi hän mot hembygden kära.

Tacksamma se vi tillbaka mot året det gamla

nittonhundra och trettiotvå, åter mot okända öden vi famla.

Men när vi läsande sitta i domkyrkans hägn

Glada minnas vi skola härliga dagar i hemmet.

Quod evenit?

Ett år har nu förflutit, sedan vi sist träffades kring den rykande julgröten. Året har varit långt och innehållsrikt. Föga anade vi Salta-bor de förändringar som skulle inträffa under året.

Låtom oss kasta en blick tillbaka på det gångna året. Vi börja med julen 1931. Vädret var ej det bästa. Under juldagen åskade det. Stämningen inomhus var dock hög. Närvarande voro som vanligt stiftsjungfrueliga uppenbarelsen [faster Märta] från Strängnäs och den magbelagde doktorn [morbror Henning]. Julafton firades efter övlig sed. Pers sedvanliga grötrim höjde ytterligare stämningen.

Naturligtvis skulle den vanliga julklappsmängden nästan utebli på grund av depressionen. Detta hindrade dock inte att en hög, om möjligt större än tillförne staplades upp på golvet i hallen. En uppräkning av julklapparnas mängd tillåter tyvärr icke utrymmet. Dock kunna vi icke neka oss nöjet att omtala den av stiftsjungfrun inköpta socialdemokratiska tidningen Julfacklan, vilken hon överlämnade till sin unga av tidens demokratiska anda obesmittade nièce.

På juldagen voro alla uppe i god tid utom bemälde doktor. Att stiftsjungfrun var färdig först av alla förvånade ingen. då man såg hennes orörda säng. - Som vanligt inleddes på Salta de ordinarie julkalasen. Så snart det gått av stapeln av stapeln och om nästa avlägset skymtade i fjärran avreste stiftsjungfrun för att om möjligt få deltaga i Strängnäs julglädje. - Under jullovet idkades sport. Alltför ofta tillsammans med "grevlingarna". - Då dagarna omsider började bli långa även för Erik, beslöts på uppmaning av honom att inbjuda någon tös från staden. Valet föll på Barbro Thulin, som av Erik hämtades i släde vid kvarnen.

Kvällen tillbringades till stor del vid en flammande brasa i en av Valfrid, Erik och Per tillverkad snögrotta, som väckte Barbros stora förtjusning. Pojkarna iakttogo med stort intresse det täcka könets svårigheter att förpassa sig in och ut på knä genom den trånga öppningen.

En dag kom caput familias hem åtföljd av morbror med den sorgliga men dock ej oförutsedda underrättelsen, att han borde hålla sig i stillhet för sitt magsårs skull. Efter att genom en skridskofärd ha tagit avsked av vintersporten intog han sängläge för några veckor framåt. Han blev luttrad genom lidande och höga tankar framsprungo ur hans hjärna och togo sig uttryck i form av en ädel och sann berättelse om två unga hjärtan, som sökte och funno varandra i döden. Men skildringen var för hög för att vinna förståelse. - Ofta fylkades många av socknens pampar kring spelbordet vid den sjukes bädd.

Vid denna tid på året uppkom den ädla och osjälviska tanken att man borde göra något för barnen. Följden blev en väl besökt julfest i skolan. - Själva tjugondedagen slutade jullovet i det att Erik började skolan. Än en gång tändes granen och vi knäppte nötter för sista gången.

En med intresse emotsedd händelse under vintern var auktionen på Gumlösa. Själv var pappa genom sitt magsår förhindrad deltaga men genom befallningsman inköptes en del saker och grannarna infunno sig välvilligt med detaljer på kvällen.

En lördagskväll i slutet av januari utkastades granen under tonerna av Borgmästare Munte. Som representant för Svinnegarn märktes Ola Swenson.

En förfärlig storm inledde februari. Bland offren märktes åtskilliga kor på Ekolsund och slottsfröken på Ingeborg. - Annars skred tiden raskt framåt. Om kvällarna fördrevs den med patience. En dag skjutsade mamma tant Karin och oss till Ängsö, där vi besågo slottet och kyrkan. Då vi mötte ing. Brynge råkade hans bil komma rakt på vår och naturligtvis var han ensam skulden. - Snart kom den tid, då vi dagligen och stundligen tvingades att höra på Eriks och Mimmis naturligtvis briljanta föredrag om vår resa till Vadstena föregående sommar. - En strålande söndag, då biltävlingar ägde rum på Fageruddsviken skulle även Pappa och Märta förskaffa sig dit över isen. Men till följd av sörja på isen insågs snart det omöjliga i saken och man måste återvända. Detta var dock lättare sagt än gjort. Med en god portion svordomar och den av en händelse tillskyndande Tuttelis hjälp lyckades man dock få upp bilen på landbacken.

Den fråga, som dryftades under många vinterkvällar var nu inför sitt avgörande. Mamma, Mimmi och Pappa hade rest till Strängnäs för att tala med honom, som makten haver, rektor Falk. Expeditionen återvände segerviss och glad. Det enda, som anförts mot rektor Falk var hans pinsamma läspning. Mamma trodde sig med lätthet kunna linda honom om sitt finger. - Människan spår och Gud rår.

Påsken firades som vanligt. Ransta-barna gladde oss med sin närvaro. - Tiden gick hastigt tills vi tände vår flammande valborgsmässoeld. Närvarande voro medlemmarna av den nybildade sektionen av prof. Almqvists ideella förening. - Med "der wunderschönen Monat Mai" kom våren med värme och solsken och blommor, och arbetet i trädgården började. Pingsten var underbar. Tant Karin kom ut från Enköping. För att hitta på något roligt beslöto vi att fara i bil över den nya färjan vid Hjulsta. Föga anade vi, att vi innan året gått till ända skulle få fara den vägen mer än nog. Vid hemkomsten infann sig Oxen* [= Oxenstierna] på visit och naturligtvis hölls en djupsinnig diskussion. - På trefaldighetsafton samlades vi traditionsenligt på kafferep på Ingeborg med lärarinnor o.dyl. På kvarnbacken hölls högtidstalet av förre straffången ryttmästare V, och i kyrkan förrättades aftonbön av greve Oxen*. - Dagen därpå kom i hällande regn morbror med herr och fru von Oelreich. Sedan de farit avslutade vi dagen på frälsningsarméns gudstjänst i kyrkan.

Under dessa dagar studerades Strängnäs högre allmänna läroverks redogörelse flitigt, och man "divlade" hit och dit. Pappas födelsedag firades traditionsenligt den 24 maj i närvaro av grannarna. - En stor dag i Enköpings liv var onekligen realskoleexamen. Där fingo vi tillfälle att kring Karl-Gustav Insulanders hals hänga en vacker blombukett. - En vacker sommarsöndag i slutet av maj voro Märtas kamrater ute på avskedsfest. Där dryftades med stort intresse Märtas fortsatta läsning för en "Han". Den sista maj kom den med spänning motsedde informatorn. Redan den fösta juni började läsningen, som träget fortsattes under hela sommaren.

I början av juni företogs en resa till Strängnäs för att inköpa diverse skolböcker. Pappa besökte Toréus [?], som vi sedermera lärt känna under namnet Kran-Aron.

En lördagskväll kom Morbror hem och med sig hade han naturligtvis Ulla. På söndagen företogo vi en färd med bilarna och kaffekorgar till Nybyholm, där ett ösregn tvingade oss att intaga vårt kaffe i Rethigs [?] lusthus i parken.Detta hindrade icke att utflykten blev alltigenom lyckad.

Tiden gick och barna slutade skolan. Så kommo de hemska dagar, då Per prövade. Men oron förbyttes snart i glädje, då han blev intagen vid Strängnäs h. allm. läroverk och fick en mycket fin skolmössa. - En märkesdag i juni, som är värd att beaktas, var kyrkovärdsmötet i Kila, där man bl. a. märkte en representant från Teda. Dagen fortsattes hos släktingarna i Ransta, där Pappa alltför ivrigt ägnade sig åt den vita sporten.

Vi hade med ljus och lykta letat efter en lämplig läspräst åt pappas och mammas son Erik. Pappa avhandlade saken med vår själasörjare och bestämdes att Erik skulle tillsammans med några andra ynglingar av omväxlande härstamning gå och läsa under sommaren. detta skedde också, men någon konfirmation kom ej till stånd på grund av att grevens välkända tjocktarm började krångla.

I slutet av juni startades en färd i morbrors bil med honom själv vid ratten och mamma, Märta och kandidaten som passagerare. Hemkomsten skedde på den med gula rosor firade Elofsdagen.

En söndag foro Mimmi och Pappa med pojkarna per båt till Stockholm. Skansens friluftsteater besöktes, och det var trötta men nöjda resenärer, som mitt i natten kommo hem. - Var det månne av den sjöresan, som pappas gamla sjömannablod väcktes till liv på nytt och tanken på att få segla ej släppte honom. Försök att få låna en segelbåt kröntes med framgång i det att han fick låna Ekstedts ståtliga båt. En härlig segelfärd utan större malörer företogs till Västerås med pappa som kapten, Nilsson som passagerare, Erik som gast och Per som kock. Som tack för lånet av kanoten skickades en flaskpost till Ekstedt.

Före denna segelfärd företogs en bilfärd till Västerås, där Pappa besökte Oxen* på lasarettet. Då vi återvände till bilen styrkta av ett besök på stadspaviljongen saknades bilnyckeln. Ett tråkigt uppträde följde. Hade mamma slarvat bort nyckeln eller var det pappa? Factum var i alla fall att nyckeln förblev borta. Följden blev att vi per hyrbil återvände hem varefter pappa for tillbaka till Västerås med en reservnyckel, som mamma omtänksam som alla hade i gott förvar - hemma.

Med ett hopp fram i tiden förflytta vi oss nu till den dag, då Märta och kandidaten stannade i Strängnäs under det att pappa och mamma fortsatte till Gripenswärds på middag. En del av lärarna besöktes bl.a. rektor Falk, som ej precis gjorde något fördelaktigt intryck. Till sist företogs en i allas men i synnerhet Fasters tycke underbar båtfärd till Granliden. - En kväll fingo vi besök av Ingeborgstanterna, som försäkrade hur obehaglig rektor Falk var och hur omöjligt det säkerligen vore för Märta att komma in. - Mimmi och Märta avslutade sommaren med en tids vistelse i Grisslehamn.

Sedan stod det ej på förrän den dag kom, då pappa skjutsade Märta till Strängnäs för den fasansfulla tentamen, som räckte i dagarna fyra. Sedan kom den övriga familjen till Strängnäs och mottogo där den lyckliga underrättelsen om att Märta var intagen i 2:dra ringen. - Efter några i vårt tycke ohyggligt långa dagar återvände de två gymnasisterna och realskoliten hem. - Under terminen skredo veckorna framåt i jämn takt. En oförtjänt uppmuntran fingo vi dock vid mitten av terminen i det pappa bjöd oss på bio i Västerås då vi (på grund av relationer) sluppit varningar.

En sorglig händelse var att Per måste skjutsas till sjukhuset och bli opererad för blindtarmsinflammation. Komplikationer tillstötte, varför Per måste stanna en månad på sjukhuset. Under hans sjukdom högtidlighölls i Strängnäs på ett ståtligt sätt 300-årsminnet av Gustav II Adolfs död. Mot slutet kändes veckorna långa och det kändes därför dubbelt härligt, när ferierna äntligen kommo.

Pappa litade så på att vi skulle få skapliga betyg att han ej drog sig för att som tack låta oss få följa med på en mycket rolig stockholmsresa.

Som tur var infriades förhoppningarna och i synnerhet av sonen Erik, som till ett vackert betyg kunde foga ett stipendium på 25 kr.

Just som Liber går i press vänta vi med feberaktig spänning på Faster. Julstöket pågår och allt är sig likt...

När man t.ex. kommer hemifrån och man inte vet att man får läggas upp på operationsbordet samma dag och blir opererad för bråck är det konstigt. När jag så fördes i bil till sjukhuset och jag kom in ringde min hustru Amalia på en ringklocka, som ringde på en sjuksköterska. Så fick jag komma in på kliniken och bli undersökt. Sedan åkte jag upp till operationsrummet med bår. När jag blivit uppburen från båren till operationsbordet blev jag fastbunden med remmar. Sedan blev jag sövd som var mycket otäckt. Jag somnade och visste intet av förrän jag låg i sängen igen. På natten sov jag ingenting. Det hemskaste var att man blev väckt kl. 5 på morgonen. En vecka därefter fick jag tas in på kliniken igen för då hade det blivit var. Då fick jag komma in på kliniken två gånger. Första gången tog han hål på såret, andra gången på bukhinnan. Jag blev sövd bägge gångerna. Sedan fick jag ligga 14 dagar till innan jag fick komma hem.

[Anm. Nedanstående låtsasintervju skriven av en 13-åring bygger väl på någon verklighetsbakgrund, varför jag avidentifierat verkliga eller uppfunna namn. Någon kanske känner sig kränkt ännu efter 72 år? /SZ]

Måhända de ärade läsarna minnas att en stor skandal utspelades i höstas i Teda. Det var ju problemet fru V. Bland de mera kända namnen märktes X och sedermera inblandades även fröken S. Herr V hade anklagat X för att ha visat erotiska närmanden mot nämnda dam. Nu har fröken S lovat att i en intervju uppenbara för oss sanningen.

- Ja, när jag gick och läste fick jag alltid sitta bredvid honom och ibland såg det ut som om han ville taga mig i famn precis som grabbarna i Risberga. -

- Ja, sista gången vi gick och läste och alla hade gått och jag ensam var kvar gick han fram till mig och sade: "S lilla förstår du att jag älskar dig?" Då blev jag arg och sprang hem medsamma och talade om det för pappa. Han blev också arg och svor på att ta ut stämning på "X-svinet".

Fråga: Hur kunna reda sig i skolan utan relationer?	Fråga: Har man rättighet att läsa andras brev?
("MafS")	(Stiftsjungfru)
Svar: Totalt omöjligt!	Svar: Jo, för all del.
(Red.)	(Mina Blomkv)
Fråga: Huru kunna tillägna sig körkultur?	Fråga: Bör man ympa hela besättningen, då ett fall av kastsjuka inträffat?
("Blivande yrkeschaufför")	(Kapten Daniel)
Svar: Tag lektioner av den kända motorkvinnan fru Elvira Tiblin!	Svar: Nej, då.
(G af S)	(Almlöv)
Fråga: Bör man köpa ny lyxbil i dessa depressionstider?	Fråga: Hur lära konsten att klä av sig på badstranden utan att något synes?
("Bildrulle")	(Gymnasist. Manlig)
Svar: Naturligtvis.	Svar: Vänd eder till fru Sara Klingberg, Strömsta
(Henning T.)	(Joh. Almqvist)

Då vi nu avslutat detta arbete, som måhända under den senare delen av den gångna terminen åsidosatt läxarbetet en smula och som förorsakat de unga redaktionsmedlemmarna stora kraftansträngningar, be vi om överseende för de många bristfälligheterna och hoppas vi att de, som nämnas i denna bok ej må känna sig på minsta sätt förolämpade.