Dresden, den 3 november 32.

Käre Per!

Tänk att Per har blivit så sjuk igen, det var rysligt tråkigt, men jag hoppas att det blir snart bra igen, ty Per är ju en så duktig karl, kan jag tro. Jag tänker så mycket till dig, lille Per och sänder nu också de hjärtligaste hälsningar till din födelsedag. Det var synd att jag kan icke komma och hälsa på hos dig. Men Per kan väl tänka sig att mina lyckönskningar äro särskild varma i detta år! Att du blir snart kry igen, så du får vara med i Strängnäs igen. Det är väl ganska roligt åt Er. Jag undrar, hur Per trivs där i skolan? När börjar Per med tyska språket? Då får jag väl höra av Er, så Ni skriva ett tyskt brev alla tre!

Men det är ju tråkigt, att du kan icke vara med om Gustav Adolfs festligheterna nu i Strängnäs. Det är detsamma med mig, jag tänkte ju fara till Lützen nästa söndag, men nu är det alldeles omöjligt för mig, ty jag har så hemskt mycket å läsa till examen som skall vara nu i mitten av november, så jag kan icke fara ifrån för några dagar. Jag är så ledsen för det, jag skulle så gärna vilja vara med, det tycks ju bli alldeles enastående. Jag undrar om kyrkoherde Forell är ännu i Berlin, för han kommer till Lützen? Den 11. november skall jag höra "De svenske Chor" från Stockholm här i Dresden, tänk så fint att få höra svenska sånger igen!

När det stora bröllopet i Coburg var, köpte jag Svenska Dagbladet en gång, för att läsa om allt detta, ty i de tyska tidningar stod inte så mycket som man ville veta. Kanske jag köper också tidningen nästa måndag för att läsa om festligheterna i Lützen.

Ja, nu önskar jag att Per får fira en glad födelsedag och får vara hemma på Salta igen. Hälsa alla de dina och vill du också framföra mitt tack för alla brev jag fick av mamma, mimmi och Märta. Det är så roligt att höra ibland något av Er.

Allt gott önskas av
din Helene.