Januari 1938	Februari 1938	Mars 1938	April 1938	Maj 1938	Juni 1938
Juli 1938	Augusti 1938	September 1938	Oktober 1938	November 1938	December 1938

 

År 1938 präglades förstås ännu av den stora sorgen efter morbror Pers död i barnförlamning vid knappt 16 års ålder i september 1937. Jag tror att det också var anledningen till mina föräldrars relativt långa förlovning. I mars reste mormor Gunhild på välbehövlig rekreationsresa till pappa Gerds halvsyster Nanna och hennes man Otto Schweitzer i deras villa i San Remo.

Januari 1938

Brev från Gunhild till Elvira Tiblin, på besök i Domnarvet, den 6 januari 1938

Trettondagen kl. 8
Viktorias husar

Kära mamma o. ni alla!

Ja, i dag ha vi haft full ruljans här. Nyss har Axel rest, de äro tre kvar just nu. I natt voro Erik o. Märta på Vappa till kl. 3. Och i förrgår var vi på Ingeborg på kaffe med hela umgänget, inbegripet Sandegrens. Vi drack som sagt kaffe och gjorde lekar.

Sen dagen efter kom alla Ibgs. ungdomarna hit på kaffe. Ola har förresten varit här varje dag. I går kväll ringde Sara och hade hälsning från Ulla, om Märta ville komma upp och sällskapa med henne, medan Sven är ute på affärsresa. Hon tycker det är kulet att vara alldeles ensam. Jag svarade, att Märta är så snål på dagarna här på Salta. Men i dag kom Gerda och pratade fullkomligt ikull oss. Men Märta ville ju inte alls. Rörande, att de ville ha henne i alla fall. Det är nog inte så roligt för Ulla att sitta ensam i främmande land heller. Hennes andra väninnor äro upptagna eller p.d.v.

På trettondagsafton var Elof o. jag och tände granen på graven. Det blåste lite för starkt. Men kvällen var underbart vacker med nymånen.

På f.m. i dag var Märta, Erik o. jag till Per [graven], medan Axel o. Elof var till Gubbudden. A. är nog rätt spekulant på det. Han tror, att det är alltför riskabelt att ha pengarna i aktier nu. Och det finns nog tomtmöjligheter där nu. Vid 3-tiden kom Alf Insulander i bil, och då var barna ute, så jag fick sitta ensam med honom. "Det ser ut som ett svinhus hemma, så det finns ingenstans o. vara (efter kalaset). Anna kan omöjligt behålla nån jungfru så länge hon håller i tyglarna, hon som inte har några ordnade vanor, och som bara ligger och sen ger order och kontraorder. Om bara Agnes vore hemma vore det bättre, men hon släpper inte tyglarna då heller, så det går inte." Tänk, vad ska man säga, när han sitter så. Sen kom lyckligtvis gubb hem. Och sen alla Vappaungdomen på skidor. Karin D. o. Ivar åkte släde för sig själva. Sen gav dom sig aldrig iväg inte förrän ½ 7 o. då hade vi inte ätit middag. Eva var på missionsskioptikon i skolan, som var kl. 4, så vi hade ordnat med sen middag för att de skulle få vara ute o. åka skida i lugn o. ro.

Ja, nu är det sängdags. I morgon far vi nog till stan. Det blir julgransfest om lördag, men Hanna styr med det så jag slipper gå dit alls. Eva får väl gå och hjälpa till. Vi beställer väl påsar som vanligt.

Brev från Märta till Elvira Tiblin den 7 januari 1938

Salta den 7. 1. 38

Ja, Merci! Det var en trevlig fest på Vappa. Karin stilig i svart sammet m silverlamé. Edel von Bergen, pojkarna Hylander o. Rektor Svedbergs son A-studenten voro de nya inslagen.

Moje Björklund var förtjusande fin och behaglig. Vi resonerade bl. a. om Rothenburg. Han är ju student på Ultuna nu och bjöd Erik komma och hälsa på. Ivar filmade hela tiden när vi kom in i salongen och tackade för maten. När vi dansade kring granen, tog förfriskningar och f. ö. dansen. Nisse och jag ömt tryckta mot varandra och Alf, Edel och jag i soffan.

Morb. skulle ha sett Ivars film, som han visade! Den hade varit lärorik för han tar så utmärkt bra. Vi fick uppleva hela julfirandet där. Ivar skaffade kameran nu till jul. Där kom Karl-Gustaf och Olle hem. Anna hälsade ömt och Olle var smått generad. Så for dom till Gåskär efter gran. Enköpings juldekorering o. Alb. Janssons gård. Granen kläddes av Anna o. Alf o. jungfrun. Dopp i grytan. Man såg bordet som ett stilleben med alla rätter: revbensspjäll o. dyl., så sträcktes en hand fram o. doppade skivan. Alf mumsade o. Anna skålade. Laban sträckte fram händerna för att hejda Anna som ville truga honom att ta mer skinka. Har aldrig kunnat tänkt mig att en film med bara vuxna kunde vara så naturlig. Sen tändes granen o. Alf slog sig ned vid julklappshögen. Där kastade han ett paket - där fångades det upp av Kalle i soffan. Så roligt för Agnes att se som ej varit hemma. Alf i nattskjortan på julmorgonen begåvas m. en hyacint. Ridturer fick vi se i ultra rapid. Och resan till Tynnelsö över Hjulsta färja. - Han hade kolossalt starka lampor förstås men det vore väl roligt att kunna ta inomhus också.

Mamma hälsar att Banérs unge väger 3,8, född efter 7 mån äktenskap. Åt Carl har B. sagt att det var ju bra för att vara första försöket.

Alf gick omkring och var solig mot var och en och lade sig först kl. 2.

Det är så enastående vackert väder om dagarna.

Om tisdag är det gammelbjudning med kalkon. Få se om jag som står så här på gränsen blir bjuden. Annars får jag sitta ensam, för Erik far om måndag.

När vi kom till Ibg. [Ingeborg = Huseby] var ej Anna med. Varför är Anna hemma?, sa Hildur. Vet jag inte, sa Alf. Är ni osams? - Nej, det är vi inte. - Erik satt vid samma bord som Svenssönerna o. Bror. Ja ni Ola o. Ingrid är allt familjens svarta får, sa Bror. - Ja, se vi är inte religiösa, vi, sa Ingrid och knyckte på sin lilla person.

Lilla mimmi, tack för Agnes kort!
Muss o. sov gott i [oläsl.]
Märta

Brev från Gunhild till Elvira Tiblin, sannolikt den 11 januari 1938

Salta tisdag kväll kl. 22.

Älskade!

Jag har just varit i kaminrummet och tagit mig en slurk vermouth, det håller faktiskt på att bli min lilla passion. Vi ha i dag sytt två örngott med spetsar och band och allt. Eva fick i går gå och lägga sig, när jag kom hem från stan. Hon är våldsamt flussig. Men jag tror hon ej har feber. Hon fick gå opp i dag och göra sina sysslor, annars tror jag hon blitt snurrig igen. Vi ha bara talat om influensa, spanskan och digerdöden i dag.

Ernst Tibblin ringde i går kväll och bjöd Märta också. Vet inte om Erik bör komma hem om söndag o. sitta ensam här på kvällen. Ernst sa så här i tel: "Per är väl i Strängnäs han", och då tyckte vi inte vi kunde säga att Erik kommer hem på söndag och inte är E. så angelägen heller, att resa bort nu, när han gått in för sträng tentamensläsning. Kanske vi åker opp om fredag med grejor åt honom om det blir skapligt på vägen.

Nu när inte Elisabeth kommer förrän den 19 kan väl du stanna hos Lene, medan Henning är i Köping. Förresten får mamma faktiskt inte komma hem, förrän vi se hur Evas förkylning artar sig och ökar av sig. Det är så kallt i banka [barnkammaren] att jag inte vet hur vi ska få varmt, fast vi börjat elda där igen nu.

Charlotte ringde i dag och tacka för pengarna o. fråga hur du mådde. Jag sa något så när, men behövde aldrig tala om att du var borta, för hon blir ju så orolig då. Marie var uppe. Eva var lite förkyld. Henning tar väl ett hotellrum i Köping, så kan vi få klä om oss där. Hoppas väder och väglag bli fina. Ska du kunna resa hem ensam eller ska nån sticka opp efter mamma.

Var i dag hos Per. Det har kommit ett nytt rent snötäcke över igen. I dag var det första gången, som Per inte fick ropas opp i Strängnäs. Min lilla älskling. Jag var hos honom och talte med honom i stället.

Anna I. [Insulander] har ordnat om skjutsar åt båda familjerna Swenson i morgon, så nu kan inte Klingbergs och vi åka ihop, utan det blir en direkt utgift. Märta stackare blir ensam i morgon kväll, för hon var ju bjuden bland ungdomen o. vill ej följa med, då hon ej särskilt påstötts nu.

I söndags blev mässfall för Köndell här. Barnförlamningsfallet på Hjulsta, en 40-årig arbetare med 7 barn, är bättre nu. Var inne hos fru Wik, som sa att hon varit i U. o. hört om 2 bröder där, som vara lama den ena i armarna o. den andre i benen. Det är säkert de som lågo med Per, som jag aldrig vågade fråga om. Vilket är bäst?

Hälsa alla från oss alla.

Brev från Märta till Elvira Tiblin den 11 januari 1938

D. 11. 1. 38

Kära lilla Mimpo! Hur har Du det!

Voro i dag till Hanna med en cyklamen. Men hon och ingen människa f. ö. var inne, så vi ställde den och gick. I dag ringde Erik igen och frågade om Gerd var här, för i så fall var han naturligtvis självskriven.

Tänk Du mimpo, jag har fått 3 kr. av pappa för kjolen jag sytt åt mamma och kaffe på sängen med franska bröd av mamsen till tack. Är det inte, va? Du är uttryckligen bjuden till Bagges o. även jag. Mamma o. jag är litet hungriga i kväll så vi äter ur kexlådan Örebro Butter Wafers.

I söndags var Ingrid o. Birgitta Granberg här på skidor, så Erik o. jag åkte en tur med dem i Solberga skog. Birgitta är rarast, fast hon ej ser nåt ut, så vi tippar att hon blir fortast gift av den där sviten. Hon har så vacker kropp, säger Erik. Läste Du om svenskars äktenskap med utlänningar i Sv. D. i går måndag? Mam. o. papp voro med Erik till 10-tåget o. kom hem först kl. 16,15 så jag hade nöjet att underhålla Anna Bernström 1 ½ tim. Hon sa "frk. af Sillén" hela tiden. Hon sa, att Sandegrens ej var värda att flytta in i nya prästgården, för dom ha ej förstånd om att vädra. Astrid har ju varit i så fina familjer så hon vet att det ska luftas, men det satte sig Hanna emot.

I kväll läste pappa högt ur Berggrens bok. Den är riktigt fängslande. Som sagt, det vart ett par förtjusande örngott av rundvävsbiten vi köpt på prov. I kväll har jag skrivit till Ulla o. tackat. På Strömsta hade di kikhostejulgransplundringsmiddag för Schubert m. barn o. Kilbergs. Stackars fru Schubert ligger o. har äggvita. Vi hörde kungen i dag. Carl Johan lät så verkligt högtidlig och käck när han svor huldhet.

Tänk, att vi fick sån god supé igen på Hacksta. En sån bräcka för H-dur. Och bara en liten assiett m. skinka. Hon kunde ju ej ha supé för julskinkan var slut. Det var så lustigt, när Axel N. skulle gå omkring och ställa frågor i ordspråksleken, sa han åt mamma: Nå, Gunhild har ni nån skinka kvar på Salta? - Så hitta vi på en ny lek. Axel N. o. jag gick ut o. kommo igen o. konverserade, han Arthur Engberg o. jag Karin Nauckhoff. Vi lade orden så, att de slutligen fingo reda på vilka vi voro. Vi hade en sån söt bukett åt Eva: mimosa, liljekonv., anemon, tulpaner o. ett par av våra San Remo nejlikor, som äro fina än.

Vi få alltså fira bröllopsdagen i Köping.

Muss älskade lilla dyra mimpo. Hälsa så mycket.

Din Din Din Märta.

Brev från Gunhild af Sillén den 26 januari 1938, sannolikt till brodern Henning Tiblin

Salta d. 26. 1. 37 [feldaterat, ska vara 38]

Käraste!

Ja, så här dags för 19 år sen gjorde vi oss beredda att äta lake, med de första knipen i magen. Huruvida Lene fått några ännu. [Erik af Sillén f. 26/1 1919, Karin Zahn f. Tiblin f. 29/1 1938.]

Jag sitter nu ensam, är lite hängig så jag orkar just ingenting göra. Har lagat middag åt mig o. assistenten. Elof på ålderdomshemmet på sammanträde. Jag blev dålig i måndags kväll o. nere o. ledsen som jag var låg jag på kvällen o. Pers begravning stod så tydligt för mig o. satt så där envist fast som vid en lindrig feberfantasi. Till slut såg jag Törnvall så tydligt vid graven, att jag sa högt: "Ett sista tack från din klassföreståndare", så som han sade det vid graven. Elof hörde det också. Döm om min häpnad, när jag i dag slår upp tidningen och får se att lektor Einar Törnvall står död d. 24, alltså i måndags kväll. Så har då både Per och han definitivt lämnat 2dra ringen. På en dag när fyra månader sen, efter sen han stod o. sa de där orden vid lilla Pers öppna grav. Månne de ha träffats efter jag hade den där underliga förnimmelsen. Per var visst lite gullgris, som både Erik o. Märta. - Ja vi blev så gripna båda av detta dödsfall. Så slapp då Per få en ny lärare i språken. Nu har flaggan vajat ånyo på halv stång på läroverket. [Faster?] Märta kommer väl hem med detaljer i morgon, antar jag.

Ringde i dag till Erik för att gratulera, o. då hade de av misstag tagit budskickning, så en telegrampojke kom med en lapp o. höll på att skrämma slag på det stackars födelsedagsbarnet.

Jag står nu inför ett problem. Tänkte i samband med Gunhilddagen bjuda prästerna o. klockarns på lite supé innan kalven blir alltför åmig, men jag borde ha någon att blanda upp sällskapet med, men det är så svårt, då den ena drar den andra med sig. Skulle haft det på söndag, men då har prästen satt tjänsten till kl. 7 på kvällen. Så det får väl bli lördag kväll, o. sen får väl den som vill komma på söndag och dricka kaffe. Besvärligast är det med Insulanders, som inte hör nånstans egentligen. Jag tycker det är lugnt att mamma stannar nu när vi är så här lite smittsamma både till kropp o. själ. Hoppas det ska gå över igen. Hörde Eva ligga o. stöna i natt, då jag låg i Märtas säng, för att om möjligt få lite mera sömn.

Lagårdsanna äter lysol på sockerbiten för att få något stärkande! Hon vill nu bli av med barnen. Kanske doktorn vill ta något fosterbarn?!!

Jag minns inte ett dugg vad jag skrev sist. Om den trevliga julgransplundringen på Kil med 3 supar till middag. Dom är rörande rara o. trevliga o. enkla. Klingbergs åkte med oss o. däruppe i krokarna var det i ösregnet kullrig isgata.

Jag är lite bekymrad för min klädfråga. Min svarta klädning har nämligen börjat gå sönder under ärmarna o. på ärmarna. Måste nog skaffa mig en ny så där till söndags. Tänkte köpa något färdigt ev. i Berlin eller Italien. Fråga Lene var hon tror det är förmånligast. För nog blir det väl billigare än att köpa tyg o. låta sy en här.

Gerda Bagge klaga på att de se så dåligt vid ljuset o. Pettersons hör ej något på sin radio tack vare Anna Lisas elektriska kamin. Så nog har dom det roligt också. Tycker mamma lät så pigg på rösten i dag. Det var så roligt. Så tråkigt att ej paketet kom fram i tid. Men Blomberg kör is om dagarna, så det är lite si o. så. Han kanske inte lämnar in postväskan förrän på kvälln, när han far hem. Det är enda förklaringen. Tack för fina presenterna till Erik min stora nittonåring o. ende son.

Må gott alla. Hälsa särskilt Elisabeth.

Brev till Elvira Tiblin från Anna Dahlbeck den 26 januari 1938 [Anna f. Strandell 1878-1948, g. 1904 m. kyrkoherden Johan Leonard Dahlbeck 1869 - 1962]

Strängnäs den 26 januari 1938.

Kära Elvira!

Mottag själv och framför till Gunhild och patron ett innerligt tack för hågkomsten på min födelsedag! Jag kan inte säga hur rörd jag blev av denna Er minnesgodhet. Tack så innerligt!

Ja, kära gamla vän, nu önskar jag, liksom så mången gång förr, att vo bodde varann så nära, att vi liksom fordom kunde få träffas och utbyta tankar. Men i tankarna kan man ändå komma över till varann, och alltsen i höstas, då sorgen slog in i det lyckliga hemmet på Salta, har inte en dag förgått, utan att jag varit hos Er och bett Gud trösta Er i bedrövelsen. Ack, vad det gjort mig - oss - ont om Er! Från slik sorg ha ju vi blivit skonade, men nog kan jag ana, hur Ni känna det, ty jag hade en gång en liten syster - en ljuvlig varelse också hon, - som dog när hon var 10 år, och jag vet, vilket oändligt tomrum hon lämnade efter sig.

Hoppas att Elvira och Ni andra fått vara krya - någorlunda åtminstone - trots den stränga vintern.

Vi ha fått vara friska om jag undantar, att Leonard känt mycket av sitt hjärta här på nyåret. Nu har det dock, Gud ske lov, varit lugnare de sista dagarna. Jag njuter av att han är emeritus ett par år i förtid.

"Min" dag hade jag inte alls tänkt fira men hoppades, att eftersom det var på en lördag barnen samtliga kunde komma hem. Pojkarna tänkte emellertid annorlunda. De ville fira sin gamla mamma med en fest på Skansen, dit de även inviterat sina respektive svärföräldrar samt ett par goda vänner till oss från fordomtida. - Ja, det hela var festligt och rart gjort av sönerna. - Vi reste på lördagen och bodde alla tre hos Nisses, som flyttade hem till Klerckers. Ingalisas föräldrar bodde ute hos Svens. På söndagen var vi samtliga på middag hos Klerckers.

Nisse har nu kommit s. a. s. på egen grön kvist. Han fick i höstas erbjudande från Bonniers att bli redaktör för en populär-vetenskaplig tidskrift, som de ämna starta här framdeles. - Om denna kommer att gå är ju inte så säkert, men Nisse riskerar ju ingenting - han har ju annat att falla tillbaka på. Naturskyddet ämnar han inte lämna utan ämnar ha bägge järnen i elden.

Leonard och Hans förena sig nu med mig i varma hälsningar till Er alla på det oförglömmeliga Salta.

Alltid Elviras tacksamt tillgivna Anna.

Brev från Märta till Elvira Tiblin den 28 januari 1938

Salta den 28. I. 38 kl. 22

Älskade lilla söta rara Mimpo!

Har den äran att gratulera Dig och Din dotter och Din dotterdotter och Din sondotter till söndagen [Gunhild/Gunilla-dagen]. Tack för sken (skeden), som jag ev. får. Vad vet jag?

I dag i strålande väder hemkommen från Strängnäs. Men ingen Mimmi här. Kom med så mycket hälsningar fr. Tant Ingrid o. Hildur o. fru Östberg och Nordströms. Tänk dom hade kafferep för min skull!

Har Du läst om lektor Törnvalls död? Det är så många som hört fel och trott att det varit rektor T. i stället.

Det är väl märkvärdigt att han dog av bråck o. ej av lungorna som han haft så svårt med. Ja, det är riktigt underligt att han skulle dö så snart. Stackars lilla fröken Wärn, hon hade varit alldeles rödgråten i skolan. Det blir allt riktigt tomt för henne. Lodin ska jordfästa i Sthlm. om måndag. Alla lärarna och hans klass (Pers) ska fara upp i bussar. Spar det här urklippet så vi får visa Erik sen. Föreståndarinnan för Flickskolan Blume dog dagen förut.

I tisdags voro vi på visit till "gummorna", men Ingrid skulle gå på syförening och hon bad så förfärligt mkt. om ursäkt både då och dagen efter. Hon skulle i stället bjuda på kaffe en kväll. - I onsdags bjöd faster fru Brattström, gummorna, frk. Jaederholm o. Sjögren på min medhavda Toscatårta. Mycket angenämt. Stackars Ingrid hon tyckte det var så roligt att komma ut. Hade ej varit någonstans på hela julen. Samma kväll voro vi bjudna till Nordströms: Rydberg, Maja Stade o. fru Sjöquist. Maja Stade hoppades att jag skulle trivas lika bra i Tyskl. som hennes syster, o. frk. Jaederholm skulle för sitt liv vilja bo i Dresden o. var avundsjuk på mig. Efteråt voro vi på urfestpremiär alla på "Kamrater i vapenrocken", inspelad i Strängnäs o. på regementet o. på Lagnö. Inte illa alls. Tollie Zellman stod uppe i Ekboms hus o. vinkade när regementet drog förbi. Satt o. tänkte på Dig hela tiden. Du skulle skratta, lilla gullungen min!

I torsdags kom frk. Prat-Lovis för att ta mått o. fick äta lunch med oss. Vi pratade prästerskap o. om frk. Pohlmers fästman [Nils-Erik Baehrendtz] som var en sån förtjusande människa. Själv önskade hon så innerligt att jag skulle bli riktigt, riktigt lycklig och hon var glad, att inte min fästman bodde i Berlin, där det händer så mycket hemska saker. Och särskilt i kyrkostriden finns det så många dunkla punkter. - På e.m. tittade jag in till Östbergs, som jag träffat ute förut. Dom hade så fint o. nytapetserat och hon var så vänlig och språksam men jag hade så liten tid på mig, för vi skulle till Rydbergs. D. v. s. faster hann ej bli i ordning t. 5 utan jag fick gå ensam och hon kom ½ 7.

Ingrid hade köpt en Mors kaka, sån "som Elvira brukade ha". Och bakelser och småbröd. Hon talade om hur många trevliga kafferep och glada stunder vi hade haft där i Nabben och särskilt när Du bjöd på kaffe o. vi sen var först på Tvätta Lätt filmen o. sen en annan bio. Ja, dom saknar skolhushållet! Hildur var sig lik, fast hon måste dra sig undan lite tidigt. Sen voro vi på Eken [?] Tivells välgörenhetsfilm m. Karl Fredrik regerar. Ingrid skickade blommor med mig hem till Mamma. Det var väl rart! Hon är så välmenande och var egentligen mkt. gladare och öppnare nu än förut.

Snödropparna stack upp sina piggar vid Rencks. Och hans andra pojke var så stor nu att han också var ute och lekte. Annars hade som samma jungfru med hundarna. Och f. ö. var det idel kända ansikten i Strängnäs. Lilla Kjell hälsade jag på o. Lars Erik som är t.f. brevbärare.

Domprostfrågan är brännande aktuell i Strängnäs. På det hela taget så är det oändligt skönt att vara hemma igen. Har märkt bra mycket servietter i Strängnäs.

Det är ej roligt att sova om morgnarna jämt heller. Och så var det hemskt med allt kaffet o. sötsakerna, så jag åt ansjovis massvis. Nu ha vi fått första arrendefisken fr. Nisse Södergr. Gädda.

Skickar brevet fr. Anna D. Vi hade undertecknat Salta, därför vänder hon sig väl till Dig.

Muss, muss älskade rara lilla söta, goa, di di doige mimmi. Måste Du ej komma hem och deklarera snart undrar

Din Märta Gunilla

Februari 1938

Kortbrev från Elvira Tiblin till dottern Gunhild af Sillén den 1 februari 1938 från Borlänge

Här är allt godt och väl. Lene pigg [Karin född 29/1], hon blef alldeles förskräckt att jag skulle resa och Elisabeth också. Hon sa: Mimi kan säga "Var så god F. Karlson" så bra om hon vill ha kaffe eller frukt. I natt hade jag så ondt i mitt ben. H. kom in när han kom ifrån Lindhs och gaf mej brom. Han [rundklappar??] mig för att jag är hos honom. E. tycker du behöfver en varm blus för kulna dagar. Hur ska det bli med sommarflick[a?] och med tvätt och att lefva utan Per jemt jemt. M. talar om honom var dag, spelar för honom på piano. Jag tar mig en kaffetår i köket ibland. E. sjunger som fågel i trapporna af bara lycka, ungen säger inte knyst. Som tur var kom jag i håg blommor i söndags! Läs sagan om John Blund! Här snöslaskar i dag. Hoppas att halkan är borta. Må godt. Eder Mimpo.

Brev från Gerd till Erik af Sillén den 21 februari 1938

Mars 1938

Tidningsurklipp: SvD-ledare den 1 mars 1938 om det utrikespolitiska läget.

Brev från Gunhild af Sillén, på besök hos Otto och Nanna i San Remo, Italien, till Salta-borna den 2 mars 1938

Torsdag morgon kl. ½ 9 (Anm. Poststämplat 2/3, som var en onsdag)

Jag har i bara badrocken över nattlinnet suttit en stund på altan o. sett ut över ett Medelhav med en lätt krusning på. Solen gassar redan bra. Nu har H-g rakat sig i badrummet o. jag skall bada av mig resdammet. I går kväll var det kyligt i rummet men vi fick var sin het varmvattenpåse, som var skön att ha bakom stjärten i st. f. ? ? [sic] o. att hålla händerna på. Jag har sovit gott o. var fullsövd ½ 8. Jag går o. säger för mig själv: Är det verkl. Gunhild Marie-Louise Tiblin som går här.

Ja, det här var en liten morgonhälsning. Inzwischen har klockan blivit 2. Vi ha varit på en liten visit hos Frau Stern. De bo alldeles här bredvid men det är nog skuggigare där för de ha jättestora palmer framför huset o. ett mimosaträd översållat med blommor som ett guldregnsträd. Skall be att få skicka hem några kvistar till den 9, som ni få sätta hos Per. De måste ska tåla lite kyla och stå sig även om nätterna då de ju haft rätt kalla nätter här.

Ja, sen gick H-g o. jag ner i stan och flanerade, H. utan rock o. jag i min lilla promenaddräkt. 16° i djupaste skuggan. Så gick vi på torget o. H. åt 2 ostron på stående fot à 12 öre styck, men jag vågade ej. Så gick vi i fiskhallen och såg allehanda egendomliga fiskar såsom rockor och bläckfiskar med långa slemmiga armar o. stora bläckfläckar runt omkring sig. Torget hade en aspekt av Marocko ur Pépé-filmen tyckte jag. Det är sensationellt att veta att det ligger bara tvärs över sjön här och att Franco dödar bara en bit härifrån.

Apropos det så står det på Ottos cigarrkopp: Credere, obbedire, combattere, och det står överallt här, så det är väl fascisternas valspråk. Dom har en spöknippa på lokomotiven t. o. m. Vid station står ett monument bestående av ett stort funkis M upphållet av 3 bronsplippligubbar o. gräsmattan runt omkring stod det "Duce" lagt med små kaktusbollar, så nog bör han som Hitler be Gud bevara sig för falskt högmod. Får den här värmen stå sig kan jag nog doppa mig någon gång. Här vimlar av munkar o. nunnor, o. jag kanske kan berätta något om "Nunnornas liv" för Erik, så han slipper köpa det verket. I går såg vi en hel klass med unga munkar gå i rad utmed sjöstrand med en gammal pater. Det var så man nästan kunde få tårar i ögonen. Hur det ska gå gör alla dom att uppleva våren ensamma, som Axel Nilsson sa om Elof.

Montbretia, som jag en gång med möda fick att blomma innan frosten kom, blommar här i långa rader. Vi köpte i dag 1 l. vermuth, fin för 1,70 o. två knippor härliga rädisor för 12 öre. Annars är allting rätt så dyrt, så några större affärer blir det nog ej. Här vimlar av utlänningar, mest tyskar. En dam såg vi i går kväll som såg ut som ett skråpansikte, ett ungt sådant, varenda fläck målad, intet fanns kvar av ursprungligt mänskligt ansikte. Alla ha mycket vackra röda läppar o. italienarna äro ett förtjusande älskvärt o. rart folk. Positivhalartyperna äro absolut sällsynta o. även sådana som sälja gipskattor o. ballonger. Verkligt kultiverade typer ser man o. många riktigt ljusa t. o. m. rödhåriga. Hjälpfrun här är så älskvärd o. ville bli bekant med mig o. hoppades att jag snart skulle lära mig italienska.

Ja, nu är det bara ett par timmar till H-g far, det blir lite tomt, vi ha haft det så rart tillsammans nu o. luskat omkring i solen.

[Hennings handstil:] Men hon skall nog trivas, särskilt när Otto kommer hem - Han är på affärsresa till Budapest och Balkan. Han har avancerat till direktör, men affärerna gå inte så bra på grund av alla valutaspärrarna. De komma till Sverige i sommar på affärsresa. Näktergalar o. andra busklöss sjunga, fjärilar fladdra, bin surra. Farväl nu går jag in o. hostar ur.

[Gunhild igen:] En italiensk geting har H-g jagat med frenesi. Alla affärer vimla av de underbaraste grönsaker. I går fick vi kronärtskockor till middag o. i dag sparris. Nanna lagar underbar mat. Tänka sig att det är fullkomlig gulaschdirektörsmat, som man äter till vardag här. Jag har gått o. sett makaroner i fönstren i de underbaraste former. Det ska jag försöka få med hem, om jag också ska tulla för dem. Ännu har havet ej varit medelhavsblått som vykorten, men Nanna säger att det verkligen är det ibland. Tisdagarna är den billiga marknaden på torget. Jag tror att jag får träffa folk här. När Hitler kommer till Rom ska både Nanna o. Otto dit! Fri resa 1 kl.

Vi dricka abessiniskt kaffe (underbart) o. abessiniska bananer 3 st. för 1 L.

[Henning igen:] Gullan är så förtjust i allt filigrans o. dyl. i fönstren så jag har all möda i världen att kalmera henne. Här är paradisiskt. Jag tror hon kommer att rekreera sig bra. För mig slemmar det sig redan mindre i halsen. Jag reser i e.m. till Genua, då embarkering sker redan på morgon d. 4/3. Ja, nog kan man stå ut med snö o. is i Domnarvet, när man får njuta i detta paradis. Här vimlar som vanligt av tyskar. Så nog går det att få deviser.

[Gunhild:] Gula jasminer blomma.

Brev från Märta Zenker till Gunhild af Sillén, på besök i San Remo, den 5 mars 1938

Salta den 5 mars 1938

Kära lilla älskade mamma!

Pappa sa i dag, tänk om mamma hade varit hemma i dag vad hon skulle ha varit i gasen.

Ja, så har mamma väl inte hört ngt. sen i torsdags. Då var pappa och jag till Per med den första snödroppsbuketten och tog bort granen och järnekskransen, som vissnat. Sen var vi till Valla o. köpte jäst. Lo[?]la sa, att det blir nog inget bakslag mer för huggormen har varit framme. Sen var det så vackert, himlen alldeles flammande röd, att mimmi och jag gick till Lilla backen. Vi undrade just, vad den egendomliga färgen skulle betyda och vi fick snart förklaringen i häftiga stormar men med milda vindar.

I går var jag i prästgården på syfören. Först 3 sorters fina kakor, vetekrans m. mandel, saffransbröd, fin korintkaka, småskorpor, sen till andra gången 3 nya sorter, ny vetekrans, sockerkaka. Vi var bara fruarna Malm 2 st, Tibbelin, Hilma, Berglund, Jansson. Under tiden var Sigrid i Sjogsta här alldeles sömngångaraktigt och förtvivlad över hur mycket extra arbete Ebba åsamkat dem. Karlen är från Munksundet. Nu skulle hon till Tutteli och skriva på papper för moderskapshjälp. Bef.man hade vetat om det här förut men ingen i Sjogsta, ej ens Ebba, men man har tyckt att hon blivit tjock och fet (Greta Malm). Även där gjorde sig flickåret gällande.

Ja, och så skulle vi till tandläkaren i dag den ena ½ 11 o. den andra ½ 12. Jag gick först. Han var så rar i dag. Jag stod just och pudrade mig och lade på en aning rött, när han kom ut efter pappa. Nej, pappa har visst inte kommit än. - Ja det gör ingenting. Så gick jag fin aufgemacht (maked up) och knappt hade jag passerat förrän jag hörde steg, som skyndade ifatt mig bakom, och då jag trodde det var pappa vände jag mig om. Först kände jag knappt igen personen, men när han sade något på tyska, döm om min häpnad. Jag kunde bara stamma: Du, hier!! - Ja, ich hatte Dir's doch gesagt daß ich kommen sollte.

[Med morbror Eriks handstil:]

Jag skall gå o. lägga mig nu så jag sticker emellan med en puss här. Tack för alla kort. Märta säger att mamma inte fått mitt brev till lördan så jag fick väl titta på saken ensam. Far slumrar redan så jag skall gå in till honom nu. Puss Puss.

[Märtas stil igen:]

Jag vet ej om jag hann berätta förspelet. Han hade ju frågat, om jag ej kom till Sthlm. nån gång och om vi ej kunde gå på teatern tillsammans. - Nej, das geht nicht, das gehört sich doch nicht, sa ju jag. - Ja, men är Du ofta i Enköping då? - Nej, sällan, d. v. s. nästa lördag kl. 12 ska jag till tandläkaren. - Wie heißt er denn? - L. - Schön, treffen wir uns. - Das vergißt Du ja? - Ich kann es doch aufschreiben. - Damit Du es nicht verwechselst mit Deinen Treffen Montag, Dienstag, Mittwoch u. s. w. - Wenn Du böse bist kriegst Du einen Kuß. - Ja, und nun. Jag frågade hur det kom sig osv. Jo, han skulle till Örebro. Sen befanns det, att han köpt biljett till Enköping och någonstans åt det hållet runt Mälaren t. ex. Hast Du mir gesehen. Jag frågade, om han ej ville komma ut t. Salta ett tag. Nja, han hade då bara kommit för att träffa mig kl. 12 och inte precis haft några andra avsikter. Men som sagt i Örebro hade han inget att göra. Hade kommit till E. på morgonen m. 8-tåget, fått stiga upp extra tidigt, Älvsjö, och suttit och väntat i Gästis fönster och ätit under vakten. Wollen wir jetzt hier bleiben oder in eine Konditorei gehen oder was? Ich habe zu besorgen. Ja, så gick vi och pratade och väntade på V:a Ringgat., tills pappa kom. Då gick vi t.o.m. arm i arm påstår han, men det vet jag inget om. Jag blev så förvirrad, att jag knappt kunde säga något utan framstammade, att han lovat följa med hem.

Vad skulle pappa säga, och mimmi sen? Alltnog samtalet kom snart i gång och flödade obehindrat. Så fort vi kom ur bilen skyndade jag in till Mimmi och behövde blott säga: Wagener är här - för att hon skulle blekna och stelna till. Jag hade nämligen på skoj frågat om vi inte skulle bjuda hit honom förut, men mött isande kyla. Alltnog vi lade på gula bårdduken i hallen, färska franska, marmelad m.m. kl 12,30 lördag. Och mimmi tinade upp mer och mer och blev älskvärdheten själv och kastade sig på Niemöller, så det var en lust att se henne. Och hur förtjust pappa var förstår mamma av att han efter théet började visa biblioteket. Och jag visade Hgw att jag fått brev fr. G. - Na, dann woll'n wir Dich mal ein bißchen in Ruhe lassen. Sen undrade pappa, om vi inte skulle fara över och visa Strängnäs. Men det avböjde jag. - Ska Ni inte gå ned och se på Strömsta då? Jo.

Gesagt getan. Samtalet glatt och otvunget politik o. dyl. Han talade bara om hur entzückend jag var, lieber Kerl osv. men gjorde inget tempo att kyssa mig. Det håller jag honom räkning för. Högaktning. På hemvägen, när vi gick genom skogen, formligen lyfte han ned mig fr. gärdesgården och höll mig kanske litet onödigt ömt och länge, men det var honom så väl unt. Han undrade, om han ej fick vara ställföreträdande fästman, vilket tacksamt men bestämt avböjdes. Så berättade han, att det passade så bra att han for ut på en sån här lusttripp i dag för han fyllde just 30 år.

Så medan han tvättade sig lade jag litet seminaristkärlek runt tallriken, (fläskkorv, viktoria). Det hade mimmi fått se och rusade förskräckt in till pappa: Hon har lagt blommor kring tallriken, vad ska det betyda, ska vi ej ta bort dem. Men det skedde ej. - Jag vet ju inte om det var sant det där med 30årsdagen. Aber warum nicht schließlich. Inga döda punkter. Sen eldade vi i biblioteket o. satt där o. fick höra Göringhistorier. Han kunde behärska vilket samtalsämne som helst. Hade nyligen varit hos Bruno Liljefors.

Så skulle Mimmi o. jag fara t. Per. Då hade pappa redan förut varit vid graven, men nu undrade han om ej Hr Wagener ville se en vacker gammal kyrka. Och upp till Petters. ef. nyckeln o. tände kandelabrarna i bergkrist. och visade gravkoret. När vi gick ut viskade han till mig: Hier wirst Du also getraut werden. - Nun kannst Du im Geist dabei sein, sa jag.

Sen visade pappa sekretären hemma och reseuret. Så församlade vi oss kring brasan i hallen. Drucko kaffe. Ha vi ej litet likör, sa far? Den här gången blev jag ej ond över den extra rekvisitionen utan ilade på lätt fot. Sen bad jag honom skriva en vers i gästboken. Skrev Für genossene Gastfreundschaft verbindlichsten Dank Hans Georg Wagener. - Weißt Du, heute konnte ich keinen Vers schreiben. Das werde ich aber das nächste mal tun!

Döm om Eriks min, när jag vid stationen presenterade: Herr Schriftleiter W. för honom. Jag tillade också: Du har i alla fall ingen aning om vem det är. - W. for ett par min. efteråt. En rasande trevlig karl sa pappa. Och så bra han såg ut sen sa mimmi. Jag ger Dig min välsignelse sa Erik.

Visade honom fotot m. mamma, Erik o. fransman: Wie jugendlich sie aussieht! sa han precis ss. jag önskat. - Han skulle flytta och ej längre hyra en hel villa för sin räkning. - Ska Du ej gifta Dig då? - Immer wenn ich ein hübsches liebes Mädchen finde, ist sie schon verlobt.

Han är Sturmführer i SS. Pressereferendar der Auslandsorganisation, S.D. = Sicherheitsdienst. Nu skulle han hålla föredrag för S.S. om Was für ein reizendes Mädel, es hier gäbe. - Um Gotteswillen, sa jag, Dann kommen sie doch alle gerannt. Då tänkte han nästan omfamna mig.

Det första Erik sa, när han kom innanför dörrarna: En sån trevlig klädning Du har. Det var det bästa betyg jag kunnat önska mig. Vad hemskt synd att mamma ej var här i dag. Men å andra sidan vill mamma väl, att vi ska bjuda hit honom så Du får se'n. Och det kan vi gott göra, denn slutomdöme: Ich weiß ja schon lange doch wem ich gehöre. Glaubst Du nicht. Han skrev så rart i dag.

Muss muss
Märta

Erik tyckte Mi. såg så kry ut. - Var det ej ett roligt brev. Ägg ha vi skickat. Muss igen. Tack för kort o. brev! Märta

Anm. Det finns en bok av Hans-Georg Wagener utgiven 1944: "Schweden heute erlebt". 181 s. /SZ

Brev från Elof af Sillén till Gunhild af Sillén, på besök i San Remo, odaterat

Älskade Gun!

I går kommo lärkor och starar, och du vet, hur förtjust jag då brukar bli. Alltsedan barndomen har det väckt en alldeles obeskrivbar känsla. Men nu klack det till inom mig så underligt. Jag blev alldeles skrämd av fågelsången vid tanke på, att Per och jag aldrig mer tillsammans få höra stararna vissla. Det blir dubbelt hårt nu, när allt börjar spira på nytt runt omkring.

Ja, som sagt, vi ha strålande sommarväder nästan. Tråkigt för timmerkörningen! Nu har Enoks strålande fest gått av stapeln. Det var ett pärlband av billjus från staden ända fram till slottstrappan. Oerhört mycket folk. Dukat både i matsalen och galleriet. Många "julgranar" d. v. s. sådana med ett 10-tal dekorationer. Blott några få damer nämligen släkt. Fru Almgrens syster, hovrättsrådinnan Anderberg en förtjusande uppenbarelse. Många tal bl. a. Hofving, men inte jag. Tre smörgås + någon krustad, buljong med pastej, lax med färsk spenat, kyckling. Krokan. Vins: madeira el. cherry o. Louis Roederer obegränsat. Biblioteket är nu färdigt och riktigt trevligt, tycker jag. Tråkigt med befallar-Signe. Det är nog en allvarlig sak. Ja! i dag skola vi till Uppsala. Som du hört skall jag skjutsa tant Elisabet dit. Nu får dom följa med allesammans. Bef.man. Mamma E. o. Märta.

Anna Insulander ämnar hava mottagning som vanligt den 11. Alf far till Sicilien i nästa vecka och trodde, att du och han skulle träffas i Rom. - I kväll skall jag på Tibbelins fest, som äger rum på Gästis. - Det var eget med tysken, som var här och gästade Märta! Man får vara med om mycket som familjefader. Dina rara blommor pryder Pers grav. Hittills har jag rett mig bra (Do you understand) men längtar ofta, inte bara efter din lilla rara kropp. Jag tycker du skall fara i kring, far till Rom och passa på nu och se så mycket som möjligt. Du reder dig så bra på egen hand.

Ja kära, lilla älskling min i fjärran land, må så gott nu och glöm mig ej i dina böner liksom jag icke glömmer dig.

Med många kyssar på alla de olika ställena!
Elof.

Brev från Gunhild af Sillén, på besök i San Remo, till Elof af Sillén den 8 mars 1938

San Remo 8. 3. 1938 kl. 13

Älskade!

Vi ha nyss ätit middag, rökt oxkött (ungefär som spicken skinka) med färsk sparris o. potatis o. apelsiner på o. mandariner. Tyvärr var vinet i dag slut, men det kom en ny flaska nyss, såg jag. Det är det ljuvligaste av allt här. Jag kunde dricka litervis.

I går sa Nanna: "Wir sagen immer i Dresd. daß Gerd über Gunhild mit Märta sich verlobt hat"!!! Vi ha pratat så förtroligt om allt om Suse o. Hans o. Sibylle. Hon säger att hon tror att både Hans o. Sibylle var för sig känner att dom hör i hop o. att Suse också känner det, men att de alla anstränger sig att göra det bästa möjliga av situationen. Det ska väl vara hemskt på tid o. längd.

I ett tyskt pensionat här är en ung tysk diakonisselev anställd, som ofta är häruppe. Hon är mycket snäll o. rar, men har något litet fel på en höft o. detta fel är ärftligt. Därför vet hon, att hon egentligen inte bör gifta sig o. absolut inte får gifta sig med en S. S eller en S. A. Nanna vet ej säkert om hon har någon kär, men att hon i sin oerhörda plikttrohet mot staten faktiskt lider oerhört av detta medvetande. Det är väl ohyggligt i alla fall. De ha verkligen en hel massa att utstå, men det är rörande att höra dessa utlandstyskar hur de alla försöka förklara, hur allt detta är nödvändigt. Så nog kan man förstå att det ska finnas missnöje på de håll, där man ej bemödar sig att förstå.

Vi sitter i dag på terrassen o. spanar efter den engelska flottan, som från Gibraltar för manövrer skulle förena sig med den övriga medelhavsflottan, men vi ha inga sett. Nanna sa att det hänt att de sett dem här. Hon säger att, när abessinienkriget började, reste folk i massor härifrån inåt landet för de voro så säkra, att engelsmännen skulle beskjuta kusten.

I dag såg jag på torget en stackare riktigt ung, utan båda benen sitta mitt i folkvimlet o. tigga. En enbent gick o. sålde resårband. En herre, som scheint ein Offizier zu sein, och som bor här i ett fint hotell nedanför köres varje dag i rullstol av en soldat. Man ser hur de lägger ut en landgång, när han skall dras ut o. in!

Läs ps. 349 hela men särskilt sista versen. [Anm. En ny psalmbok utkom 1937, men Mormor syftade nog på den här psalmen ur den äldre utgåvan från 1819 som tröst efter Pers död. /SZ].

Förra året bodde en francospanjorska, som Nanna träffade här på ett pensionat med en dotter o. en son. Hon hade blivit tvingad att se på, när de sköto hennes man o. 3 söner. Och ändå kunde hon delta i festligheter som förekommo här. De måste ha ett annat blod än vi germaner.

Fick i går ett kort från H-g fr. Neapel. Jag reser absolut inte till Rom. Det kan inte vara så mycket olika här o. framför allt är där kallare än här, o. då jag nu är lite solförkyld, som alla här äro efter den plötsliga värmen, är det nog direkt farligt. Dessutom tar det så lång tid 1 dag o. ½ natt. Nu förstår man alltså hur Haralds stackars fru fick lungsot mitt i den fina Caprisolen. Jag har hostat i natt o. tuggat utmärkt välgörande eucalyptus.

I dag har här varit sådan där billig marknad på torget, som det är varje tisdag och jag har köpt varsitt tyg åt Märta o. mig tillsammans 90 lire, alltså 45 lire st. Lene gav dock för sitt 60 l. ensamt. Det är förstås konstsilke, men tjockt o. präktigt värre. Skor är outhärdligt dyrt o. kommer ej i fråga. Jag låter nog sy min klädning här för att få den genom tullen lättare.

Nanna tycker att jag absolut borde resa till Dresden och stanna där ett tag. Hon säger, att det är för Pers skull som hon tror att Elisabet inte vill till Salta, att det skulle bli så svårt för alla o. att hon i st. f. att kunna trösta själv skulle känna sig svag. Nanna tycker därför det vore bra att de finge träffa oss före bröllopet. Hon tycker, att Gerd unbedingt borde komma till Salta en gång före bröllopet, annars blir det så oerhört svårt för honom, att komma dit direkt o. då se tomheten efter Per. Hon sa, att G. var så underbar hela tiden i Dresden. Man märkte hur oerhört han led, men skulle försöka göra det lätt för de andra. Tänk att de alla verkligen så ledo med oss.

Nu bär det nog i väg till Nizza endera dagen o. Monte Carlo på vägen dit. Här i casinot kostar det 5 kr. entré, men i M. C. är det fritt. Ett år hade en rik amerikan här spelat bort allt o. en fin lustjakt, som låg kvar här sedan. Det förekommer också, att de skjuta sig där. Läkaren här på tyska sjukhuset är också läkare på casinot. Deswegen! Är det inte hemskt!

I dag såg jag en människa på torget som såg ut ungefär som faster Märta, alldeles utan ögonbryn men ditmålade o. till den grad målad överallt, fingernaglarna direkt rödblankade, att jag tänkte, att det skulle kunna göras något utmärkt av faster Märta. Det är fullkomligt otroligt många gånger vad man ser. Ni skulle se de palatslika pensionaten här, många i stil med Sthlms slott o. dessa underbara planteringar framför, penséegrupper o. primula o. ett gräs så saftigt grönt, att man vill bita i det, o. palmer o. åter palmer. Ingen under att V Gurra [Gustaf V] trivs härnere.

Skall nu skicka ett kort till Anna Insulander. Om jag visste att ni ej behöver betala till insaml. ändå, skulle jag skicka blommor. Det ska jag göra till Signe A. d. 22.

Må Gott. Gun.

Gunhild af Sillén i San Remo.	Gunhild med värdfolket: Nanna och Otto Schweitzer.

Brev från Gunhild till Elof den den 12-13 mars 1938

Lördag kväll kl. 12 e.m.

Min älskade make o. ni alla!

Innan denna historiska dag nått sitt slut måste jag skriva några rader. Vi ha suttit uppe o. hört radio, och Nanna går nu omkring i huset och sjunger Deutschland o. Horst Wessel så det dånar i stenhuset. Men hon är nog lite orolig. Hon vet inte var hon har Otto nu just. I Österrike är han sowieso, och det blir ju ohyggligt roligt att få höra honom berätta, om jag kan stanna kvar här och det inte blir krig nu. Men Frankrike har ju inte ens nån regering, så det är väl inte så lätt.

Ja, här lever jag mitt ute i stora världen i Imperium Romanum på gränsen till Frankrike i en stad översvämmad med turister från hela världen, om en sådan tilldragelse som av i går hade vi ingen aning förrän i dag på kvällen. Vi ha ju inga tidningar o. det finns inga löpsedlar. De tyska äro ju så gamla o. de italienska läser ej Nanna. Vi voro hos herrskapet Stern, alltså ägaren till det här, på trevligt térep. Herr Stern har varit i Sthlm. 3 ggr. och t. o. m. på Royal, men han tycker det var dåligt med blommor där. Jag sa, att jag nästan förlovat mig där. Men jag ville ju inte säga att färgen på mina kinder flammade i kapp med alpviolerna i Royal!

Ja, så när vi kom hit igen slog Nanna zufällig på radion, som vi annars aldrig gör före kl. 9 o. vi få höra Hitlers tårögda röst och nånting om Österrike, ein Volk ein Führer. Vi höll på att få slag. Var kan Otto vara, och hur ska det bli för mig, det var våra första tankar, var för sig. Sen rusade vi ner i stan. Det skulle bli partimöte N.S.D.A.P. därnere. Och vi hade glömt det men tänkte att det nu skulle bli särskilt högtidligt. När vi kom dit hade det blivit inställt för att det i morgon är Heldengedenktag i kyrkan o. det är så långt för dem att resa fr. Ventimiglia. Ospedaletti o. s. v. bägge dagarna.

Vi pryder kyrkan i dag med massor av vita kallor som växt på kalljord, samt lövkojor. Du skulle vara förtjust över alla kallor här. Just nu stå persikoträden i sitt flor. Djup rosa. Tänk er långa sängar med lövkojor ute. Det är nästan höstlikt för oss.

Ja vi få väl avvakta de närmaste dagarna men nog är det konstigt att det ska arta sig till världshistoria, när jag ska ut. Är så tveksam om Rom. Det är så lång och tröttsam resa 12 tim. Och när jag inte har längre tid och sen ska göra den långa resan hem också. Varmare och skönare är det här säkert också. Men nog vet jag att jag kommer att ångra mig sedan förstås. Men i den här upprörda tiden också. Jag har varit dödstrött av luften i förkylningen den här veckan. Är så glad att genom blommorna kunna komma till Per ändå. Skickar nu nya om tisdag så äro de väl där till dödsdagen, så få ni ta några till Signe Anderssons födelsedag. Älskade lilla Per, som i dag för ett halvår sen för alltid lämnade sitt älskade hem, han står här och har dagligen 5 mörkröda rosor och en vas med mimosa på sitt bord.

Nanna sa häromdagen, att Gerd varit hos läkare i somras och frågat en läkare om sitt öra på grund av den här nya ärftlighetsgiftermålsrasrenhetslagen! Men det var ingen fara varken för Märta eller ev. efterkommande.

Ja, du älskade går och hör lärkor och starar sjunga, det är tur att några ta sig fram till gamla Sverige, för här sitta hopknippade i knutar i grönsaksaffären till salu och man ser fågelfängare som gå ut på jakt efter dem, när de ska komma dragande mot Norden, mot Norden. Jag har dock ej sett något flyttfågelsträck. Ja, nu går jag väl i säng och fortsätter väl efter gudstjänsten i morgon. Kryper nu ner till mina värmeflaskor o. du?? Hoppas ni ej haft Sthlmsbesök i dag. Herr W. har väl fått sjå med Anschluss, så han får väl glömma Märta nu ett tag. Vi fick i dag kort från Tripolis. - Hemskt med bef. Signe. Är det cancer?

Söndag morgon.

Ja, vi vet ingenting, men det sägs, att trupper som häromdagen förlades till franska gränsen återkallats, söner till arbetare här ha kommit tillbaka. Nanna hörde härom natten det ena tåget efter det andra gå förbi här. Italienarna här själva tycka att det är underligt att M. brutit sitt löfte till Öster. Men de äro ju som barn, sa Nanna. Ja, men det är väl inte barnsligt att tycka det, sa jag. "Jag tycker han går lite häftigt fram o. spänner bågen för högt." "Ja, det tycker egentligen jag med, men vi måste ju tro på honom, o. vi vet ganz bestimmt, att det han gör är det rätta, det måste vi komma ihåg!" Så även i fråga om Niemöller. Som en gud, beinahe.

Ja Gud bevara oss alla. Skickar väl i väg det här nu, så ni så fort som möjligt får livstecken.

Brev från Gunhild till Elof den 14-15 mars 1938

Måndag kväll i bädden kl. ½ 11

Älskade!

Var snäll o. köp frimärken o. sätt på breven, vet ej om ni slarvar, eller Enköping men två gånger har jag fått betala straffporto, nu sist på brevkortet och det är ju onödigt, när ni ändå göder postverken i I. och S. så kolossalt.

Alltså vad jag gjorde i dag på f.m. få ni höra av Eriks kort. På eftermiddagen hade vi diakonissorna 5 st. här från Krankenhaus på kaffe. De äro ena gamla, den äldsta över 70 år o. de andra därunder. Mjuka ljuvliga varelser från Kaiserswerth, dit den generalskan fr. Holland skrev. De voro så näpna när de kom rultandes med sina krusiga mössor o. mörka klädningar. Den ena var absolut porträttlik tant Grön och de andra hade något av de andra tanterna över sig. De ha förut varit dels i Kairo o. dels i Jerusalem. Nu är Nanna o. jag inbjudna till dom en dag för underhållning (om deras upplevelser) tillsammans med (denke mal) kejsar Wilhelms sekretererska från Dorn [Doorn], som är här på vilokur. Hoppas hon också berättar lite!! Det skulle ni allt vilja vara med om.

Emellertid var det roligt med dessa mjuka systrar, när Otto satt o. berättade, om hur trupperna tågade in i Salzburg. Hotellportiern sprang på morgon kl. 6 o. väckte alla gästerna o. sa: Die Deutschen sind da! Så när han talade om hur de stora tanksen rullade förbi 4 i rad i lång kolonn, så sa den mjukaste av alla systrarna: Wie schön, wie schön!!! Tänk ett sånt psyke! Det är en verklig fara. Men de ha alla tjänstgjort som sköterskor vid fronten. Hoppas de berätta även därom. Sen efteråt sa jag till Nanna: Det var eget att höra när O. berättade om tanks o. höra de små vithuvade systrarna säga: Wie schön men det missförstod hon alldeles: Ja, är det inte härligt att de äro så begeistrade trots Niemöllerfrågan, som gör dem så ont. Ja, jag säger då det. Så beskrev Otto tankbesättningens uniform, som nu kallas husarerna. Svart med en mössa som en basker med en stor silverdödskalle på: Ja nett sahen sie aus!!! Han är så begeistrad, att han bara gapskrattar, tror att det är för att dölja sin rörelse. Nanna säger, att hon nätt känner igen honom. Hör ni, hur dom hojar i Wien.

Italienarna här äro alla missnöjda, men duce är ju åtminstone på Hitlers sida. Ital. läkaren på sjukhuset, som var med i Abessinien säger, att om vi inte haft Tysklands hjälp i Abessinien, hade vi aldrig klarat det, o. det glömmer ej Italien. 42 % av vapen o. kol o. förnödenheter kom från Tyskland då. Tänk, här sa dom damals, att vår svenska ambulans blev bombarderad av engelsmän!

Det är verkligen intressant att vara ute i stora världen nu. När man verkligen får höra Tatsachen förstår man Hitler. I Versailles-fördraget (eller om det är ngt. annat fördrag minns jag ej) stod det att Tyskl. o. Österrike skulle hålla samman till ett folk, men i Trianon-fördraget ströks det helt enkelt. Nu har de rivit sönder fördraget o. hör ihop helt enkelt. [Nej, förbudet står i art. 80 i Versaillesfördraget.] Hörde ni i kväll hur en i München började ett tal med Schussniggs [Schuschnigg] svanesång: Gud hjälp Ö. Att han så snart skulle bli bönhörd! Och vi be Gud skydda Ö. gn. Adolf Hitler. I deras Brockhaus här står: Deutsches Ausland med bilder bl. a. från en tysk skola på Lidingön. Jag sa, att snart marscherar nog Hitler på Lidingön med. Nizza lär nån gång varit italienskt. Nu tror dom att härnäst Hitler ska bjuda på Nizza, om han får Sydtyrol.

I Brenner har förut mellan Ö. o. I. gränsen varit ett neutralt område på 500 m. med fällbommar emellan. Nu i lördags bröt de bort fällbommarna o. tyskarna gick fram o. satte upp hakkorsflaggan bredvid italienska flaggan o. den italienska officeren gick fram o. lyckönskade. I Innsbruck hade packar stora som rum med idel hakkorsflaggor i rullar stått redan i lördags. De ha nu skänkts till Österrike. På gatorna i Salzburg hade ungdomar rivit ner Schussniggs valplakat o. gjort eld mitt på gatorna och tagit i ring o. sjungit. Alla hade i ett nu uniformer. Polisen som några timmar förut knypplat på nazisterna med knölpåkar, kom nu och gjorde heil hitler. I Graz hade O. träffat en hög officer, som suttit i ärkehertigparets vagn i Sarajevo o. kastat ut en bomb med handen. I Jugoslavien hade en jude "bengel" kommit fram o. tiggt, för hans far hade blivit dödad av Gestapo i Berlin. Då hade Otto smetat till honom!!! För det första trodde han, att han ljög, o. om han blivit dödad, så hade det varit rättvist! Tänk Hannes Kindl i Kärnten, som satt fängslad 34, hade varit så nära att bli hängd, och varit borta så länge innan frun visste något o. 25 andra hade blivit hängda.

Systrarna tyckte du o. Gerd hade sån likhet, ert porträtt står nämligen på Nannas skrivbord här. Och många har sagt detsamma säger Nanna. Det här med Ö. betyder goda arbetsmöjligheter för Gerd säger dom här. Men ack, hur ska det bli härnäst! Men jag är så glad, att jag fått höra hur det hänger ihop från botten, för det talar nog inte Sv. Dagbl. ett ord om. Ni kan skicka ut nån ledare. Följetongen har jag ej fått på länge. Må gott. Godnatt. I morgon är billig marknad igen.

Nanna tycker det är so schön, att märka att Lene har die Führung, för hon har alltid varit som en lian, som klängt på andra efter stöd!!!!!!!

Tisdag kväll. Tack för kortet från Vappa i morse medesamma. Det var roligt. Såg hela tavlan. hummer i den, o. sparris i den, o. stekt lök, o. sen blir det bara lite ----[sic]. Att ej Klingbergs var där. Fick ni skjutsa båda familjerna Svensson i 2 omgångar eller åkte de med Hacksta? Jag har återigen gått till sängs. Kl. är 10. Nanna är på bibelstund, Otto la sig ½ 9. Han har haft så rasande mycket att göra sen han kom hem o. ej sovit förut på många nätter.

Efter marknaden i dag, foro Nanna o. jag, sen vi ätit middag via Ospedaletri, Bordighera till Ventimiglia o. franska gränsen vid Grimaldi, varifrån ni kanske fått kort, innan detta kommer fram. På ert kort tror jag att dr. Voronoffs villa ligger ovanför restaurangen med hissen ner till grottmänniskorna. Vi både såg o. hörde V-fs apor. Det var högtidligt! Vi skulle nog haft pappa Elof med på en liten visit!!! Underbara bergformationer där branter o. stup o. mängder av blommande buskar o. träd. Jag tog mig en promenad över gränsen och fick visa passet för en fransman. "Vous-êtes à pieds, madame?" Oui. Sorgligt nog hade jag inga francs, annars hade jag gått in i Menton o. köpt ett kort. Men det blir kanske nån mer gång. Nanna hade ej pass o. fick stanna kvar i Italien, hon ville ej gå med över. Det är verkligen tjusigt sånt där. En flott engelsk dam, som var rysligt målad och emanciperad, körde fram sin eleganta Packard, o. fick stå länge o. väl i italienska tullen till undersökning. Hon bjöd tulltjänstemännen på cigaretter, men de vägrade ta emot. Tänk det är styvt att ensamt fruntimmer (antagl. med en kammarjungfru) köra genom denna trafik på en väg som är hyperfin, men slingrar som serpentiner (hos Dietrichs??). En underbar väg. Här o. där tittar snöalper fram, mycket höga, måste de vara för att ha snö.

I dag o. alla dar är strålande vackert, men kallt. Hade promenaddräkten till Frankrike, men det var kallt på hemvägen. Skogar av palmer o. olivlundar for vi igenom. - Jag var så vemodig i dag, för jag tänkte på, hur jag, när jag för ett ½ år sen blev uppkallad till Per på sjukhuset, satt o. tänkte på, att jag skulle resa till Rivieran i solen med honom. Älskade liten. Hoppas han får mina blommor till dödsdagen. Här står han i ett hav av blommor. Och så ger ni Signe några. Skriver väl ett kort. Sover rysligt dåligt, men det gör visst inget, för jag är aldrig sömnig. Hoppas få sova, när jag kommer hem. Men då har ni väl såna pretentioner på mig, så jag är nästan rädd.

Må gott. Det är inte utan att jag längtar bra nog efter er alla. Ingen nämnd o. ingen glömd.

Brev från Märta Zenker till Gunhild af Sillén, den 16 mars 1938

Salta den 16 mars 1938 kl. 21

Kära lilla mamsen!

Pappa har hushållningsmöte i Säfsta skola i kväll. Han har bef.man med och Niko. - [Medicinskt skvaller utelämnat.] - Eva är så lätt och glad och energisk. Städade skafferiet i dag. I kväll har hon varit på ett dåligt besökt sjömansmöte i skolan.

Nå vad sägs om de sista händelserna? När vi kom hem från Vappa sa mimmi: "Det var så hemskt i radionyh. Jag vet inte riktigt vad. Tyska trupper v. österr. gränsen. Schuschn. avgått." Eva såg, hur darrande jag blev och sa: "Men inte är det väl här!" Mimmi hade tänkt ringa till Vappa, så rädd vart hon. Alltnog, jag satte på Wien och det första jag till min häpnad fick höra: Horst Wessel. Därpå I himlar sjungen. Och Sondermeldungen: Ein Volk, Ein Reich Ein Führer. Och det omätliga jublet. Dessemellan spelades grammofonmusik. Grüßt mir das blonde Kind am Rhein usw. Smekande melodier. Under det att Tyskl. spelade järnhårda marscher. Dessemellan i Wien Sondermeldungen. Jurg talade. Den nya ministerlistan. Hörde trots min trötthet på till kl. ½ 3 då Wien slutade m. Deutschl. überalles o. Horst-Wessel. Man upplever världshistoria tack vare radion. Stackars ni som fick det hela så i andra hand!

I Tyskl. lästes i fredags natt en förklaring på franska, där alla rykten om att Hitler uppställt ultimata dementerades. I Sv. Damt. står att Hitlers mor var 23 år yngre än sin man och hans fru nr. 3 hembiträde. Vad månne bli av Putte Bagge? Fick ett jublande Briefchen av Gerd i måndags. Wir sind so glücklich! Du mußt es auch sein u. nicht wie die meisten ausl. Stimmen. So über Nacht ist dieser sagenhafte Traum vom großdeuts. Reich Wirklichkeit geworden.

Det jag tyckte var otäckt var att Hitler tackade Mussolini för hans hållning. Det borde han väl ha försäkrat sig om förut. Men för en fr. journalist har H. försäkrat, att han för några dar sen inte hade en aning om det som nu inträffat. Bara man sätter på radion i Tyskl. hörs Überalle och marscher. Vi ha väl hört många upptagningar gemensamt liksom Schuschniggs tal, som ma. skrev om. Men tänk vi hörde ju hur dom jublade mot honom då och nu skriker dom pfui så fort hans namn nämnes. I dag kl. 17 Hitlers ankomst till Berlin m. tal av Gör. o. Göbbel som mimpo säger.

Igår hörde vi på ett stiligt drama m. alla möjliga ingredienser. Biskopens dotter var "med barn" så mimpo sa efteråt: Ja hade det här varit för några år sen hade jag blivit blyg. - Nu plockar vi tussilagobuketter. Det har varit så torrt och fint på vägarna men i dag faller ett stilla daggfriskt majregn. I lördags voro mi, pa. o. jag på Två år i var klass. Om Hgw. säger jag Liebe war es nie es war nur eine Liebele darum ging es auch so schnell vorbei. Och Schön war das Märchen (ist es schon zu Ende?) och Ich möcht' ein mal wieder verliebt sein.

Vi är så rörda o. tacksamma över alla brev och vem vi träffar så har dom fått ngt. t. o. m. t. Elisabeth. Fastrarna ringde också o. berättade. Marie var litet dålig. I går bakade jag skorpor och i dag har jag städat kaminrummet. Eva hade ledigt i går e. m. Hon sjunger "Var barmhärtig mot mig".

Det var trevligt på Vappa, god mat, Alf gott humör, mkt. folk. Von Bergens, frk. Eriksson, Valla, Thulins, Nynäs, Ingels, Götb., Oscars, Emils, Nilsons, Kilbergs etc. etc. Fru v. Bergen hade sagt åt fru Götb. Var det frk af Silléns bror jag hälsade på? - Pappa!!

I dag fick vi både brevet till pappa o. Eriks returnerat. I morgon har pappa möte hos Broder Stenvall! I dag hade vi kroppkakor. Jag 1, mi 2, pappa o. Eve resp. 3. Ingeb. delade upp sig o. åkte m. t. Vappa förstås. Frida har ringt och ville köpa mjölkmätare här. Anna I. har ringt o. inbjudit oss att teckna 3 kr. till fru Andersson Svirstas 50 år om fredag. Hon hade också ringt till Anna Dahlbäck, som blivit så tacksam att få vara med. - Klingbergs ha varit sängliggande o. Hackstabarnen.

Mimmi är orolig för sudetflickorna som hyllade Hitler vid Hofburg. Synd att Wien ej längre sänder sina glättiga program utan är sammankopplad m. Leipzig.

Läser Citadellet. - Gumman upp efter ricinolja i dag. Signe är stinn sa hon åt pappa. Blommorna på graven stå ännu vackra, särskilt mimosan. Det är ju så varmt här. Gertrud Klingb. vart så entusiastisk när vi talade Fasching i allmänh. o. Wagener i synnerh. Hon hälsa så mkt till honom. Hon ska skriva till Gerd. Hon ska ha karneval på Kil nästa år.

Kl. är 22 o. pappa har ännu ej kommit hem. Vi hörde Musse tala om Austria i dag över Polen. - Per Albin har föreslagit betydande extra anslag till ökad upprustning på grund av oroligheterna i Europa. - I dag har Haliflax (som Hgw säger) faktiskt erkänt att det gamla Österr. är borta.

God natt, adjö lilla mamma. Nu dröjer det inte så länge tills vi träffas.

Brev från Elof af Sillén till Gunhild af Sillén, på besök i San Remo, Italien, den 17 mars 1938 (postat tillsammans med föregående)

Älskade!

Du måtte väl inte göra något annat än att skriva brev, som dagligen förser oss med sådana långa beskrivningar, för vilka vi äro så tacksamma. Emellertid vill jag åter uppmana dig att passa på och resa ikring en smula och framför allt till Rom. Tänk vad du eljest får ångra dig. Jag ställer 50 kr. till din disposition under förutsättning, att du reser till Rom.

Tack för brevet, som var adresserat till mig. - Ja! Här går allt sin gilla gång. Vi lyssna på radion med intresse. Häromdagen hade jag gillets styrelse här på supé. Senare kommer fattigvården osv. Jag har en massa sammanträden och är upptagen jämnt. Den här veckan ha vi hushållningskurs 3 dgar i Vårfrukyrka, kyrkobröder m.m. Eljest går jag ute och gräver sten på trädan. I dag den 17 mars plöja vi på trädan. Det kommer ett stilla vårregn.

Niko på Ingeborg triumferade över mig på Valla-auktionen och inropade en kvarn, som jag bestämt mig för att köpa. Han har inköpt rätt mycket nytt till Ingeborg. Sår väldigt med konstgödsel och har lovar, att om ett par år skall gården åter bära sig. Alltså en 2-års plan, när andra måste nöja sig med 5-års plan, som din vän Hitler.

Jag sitter nu hos tandläkaren o. väntar på att fortsätta några rader. Regnet har övergått i snöblandat med nordlig vind och det känns nog skönt för Alf I. som i dag lämnar Sverige för Sicilien tillsammans med Celsing. Vi ha haft en trevlig avskedsfest för Tibbelin i Valla (inte på Salta) utan på Gästis.

Ja, nu har jag inte mer att säga än att jag saknar din rara kropp mer o. mer för varje dag men naturligtvis ännu mer din hugstora själ. Ja allvarsamt talat, är det tomt efter dig, men jag känner, att vi äro förenade ändå i gemensamma böner för våra nära och för varandra!

Hälsningar o. kyssar
Elof.

Brev från Gunhild, på besök i San Remo med Otto och Nanna Schweitzer, till fam. af Sillén, Salta, den 17 mars 1938

Torsdag morgon kl 9.

Marianne ("Nanna") Schweitzer f. Zenker och Gunhild af Sillén.

Konstigt att jag ännu ej fått några politiska reflexioner. Tack för trycksakerna i går. Erik skrev i söndags ett rart brev, som kom igår. "Hur känns det att ha Hitler mellan dig o. mig? Men en hejare till karl är det!" Tänk om man vore ung nu o. ingeniör! sa Otto igår. Om jag vore Gerd skulle jag bestämt inte gifta mig! "Nanna säger, att vi ha alltid sagt, att Gerd blir den som kommer att dela ut allmosor åt oss andra!!" (Ja, för inte gör Lene det!)

Här är blommor.... varje morgon kl. 7. Då står det långa rader med övertäckta blomkorgar o. så blåser en sirén o. så täcks dom av alla på en gång. Ska gå upp en morgon o. titta på. I Ventimiglia var det kl. ½ 4 o. vi hörde sirenen just när vi for. Fick varsin vacker violbukett av en torggumma! C'est cadeau, sa hon på fin franska.

Igår var jag o. provade min klädning. Det är komiskt må ni tro. 4 språk ska då korsa min arma hjärna. Nanna talar ital. med sömmerskan, jag tyska med N. o. själv talar jag en stammande franska med sömmerskan som talar strålande, o. så tänker jag på svenska! Skickar en provlapp här. Har nu köpt till .... från en completkappa också. Sen är min sommarutstyrsel erledigt. Obs! sånt kraftigt tyg o. tyget till denna tjocka sidencomplet blir ej dyrare än Märtas linnecomplet från Domnarvet. Men sylön blir nog lite dyrare, men jag vågar faktiskt inte ta med så mkt. lösa tygstycken i bussen. Då är det ju bättre betala ett par kr. till i sylön än att göda tullen. För detta tyg kunde jag ju aldrig bestå mig med i Sverige.

När vi åkte till gränsen var det ett norskt ungt par i bussen. Det var som att höra hemlandstoner. Igår hörde vi Musse i radio. Det var ju snällt det han sa, men nog kommer Europa att gunga i fortsättningen. Otto skulle till att säga något i går, men så tog han tillbaks. Han tycks veta mer än han vill fram med. Men jag har bett att de ska spara med Tyrol. o Sudeterna till jag kommer hem.

Gunhild och Nanna.

11. Nu ha vi ätit frukost. Nanna har visat campagnan för kejsarsekretererskan från Dom. Synd, att jag ej var med. Hon var mycket hätsk mot 3^dje riket, men annars ganska rückhaltend i vad hon sade. En liten gubbe har stått härnedanför och lastat en åsna med nån sorts mursand i 2 små lådor som hon hade hängande på var sida om ryggen. Det såg för näpet ut. I Ventimiglia såg jag 9 åsnor o. mulor stå i en rad med riktiga små dogcarts efter sig. Skall nu gå ned på resebyrån o. hämta sovvagnsbiljett o. fråga lite om Rom, vad det tar för tid o. s. v. Men jag tycker inte jag har nån riktig lust i de här oroliga tiderna. Dom börjar ju dilla om Spanien nu igen. Tror knappast nån är rädd för krig. Igår kväll, när Nanna o. jag var ute o. gick på den höga jättelika hamnpiren så hördes den ena kanonsalvan efter den andra bort ifrån franska gränsen. Nanna försäkrade att det var bara övningar, men kusligt lät det just i de här tiderna o. just åt det hållet. Eget att de [sic] det verkligt trånga pass som utgjorde gränsen mot Frankrike. Själva höga Alpes Maritimes därborta äro överallt fulla med befästningar. Så inte tar dom sig över så lätt. Herrskapet Sterns här äro schweizare och de äro ej alls entusiastiska för anschluß, och schweiztidningarna, de enda ocensurerade, som finns att läsa här äro rätt bittra och ängsliga. Förvånansvärt vad dagens nyhet lät beskedlig. Har tydligen tagit intryck av hotet mot utlandspressen i hitlertalet. Skulle vilja veta vad Axel Nilsson säger i den här frågan. Han skulle kunna diskutera storartat med Otto. För O. är allt så kategoriskt och logiskt enkelt och riktigt. Det måste helt enkelt vara på detta [sätt].

Idag tycks den sköna värmen kommit tillbaka på allvar. Jag sitter nu på takterassen o. skriver mitt i solen med en hatt för 2 l. som kan komma till nytta i sommar. Igår passerade den största italienska amerikaångaren Rex härnedanför förbi. Hoppas idag få veta lite utförligt hur ni känt och tänkt dessa dagar.

Är så ledsen att vi inte få fara över Brenner hem. Tänk en sån upplevelse. Och det bara för H-g inte betrodde mig om att fara ensam härifrån till Verona i direktvagn! Jag har just inget särskilt att skriva. I dag ser det ut som vi skulle få färsk potatis. Färsk sallad som växer här äter vi var dag. Nanna är så komisk med maten, alltid säger hon, särskilt när vi var ensamma: Om jag visste vad vi skulle ha till mat. Och nu när Otto är här säger hon alltid. Ich habe ein bißchen Angst daß es nicht viel genug ist, denn er ißt immer so viel. Tror inte hon menar något med det men följaktligen måste ju jag ta försiktigt!

Also, nu lebewohl för den här gången. Går nu ner på stan med det här. Muss Gun.

En varm hälsning till Per till den 19 [6 mån. efter hans död].

Vykort från Henning Tiblin, på besök i Libanon, till Elvira Tiblin den 17 mars 1938

Betlehem

17/3

Kära Ni.

Nu är man på biblisk mark. En egendomlig känsla. Som väntat har dock intrycken blivit något blandade, beroende på, att intet återstår, som direkt erinrar om den bibliska berättelsen.

Har plockat med mig cederkvistar från Libanon, som är snötäckt på toppen och är en fashionabel vintersportort med tränare o. allt! Hemskt.

Hälsn. Henning.

Brevkort från Gunhild till Salta den 18 mars 1938

I dag är det fredag o. jag har inte fått ett skrivet ord från Er sen kortet från Vappa. Vet ej ett ord vad ni tänker om Österrike o. storpolitiken. Antagligen har det kommit bort något. N. säger att det händer rätt ofta. Jag har hittills skrivit var dagantingen till er eller E. Jag är så dåligt humör för att jag fått ge ut 234 Lire för sovvagnsplatserna. Tänk så mycket trevligt jag kunnat ha för det. Vi hade tänkt få betala dem i riksmark. En direkt förlust på 10 kr. i sv. pengar. Hoppas jag får igen det av Henning i riksmark så jag kan ge Gerd dem. Eller köpa ngt. i Tyskl. Nanna tycker att vi ska be Gerd till Berlin, men jag är ej bombsäker på om He. har tid att stanna. Måndag reser vi nog till Nizza. Nu börjar folk ligga på balkongerna i baddräkt o. sola sig, men de gå ej i vattnet. Det är så kallt, när solen bara är undan lite. I morgon är Josef, gratulerar. Då arbetar ej folk här, det är nån helig dag.

Må gott.

Brev från Gerd till Gunhild den 20 mars 1938

Brev från Gunhild till Elof den 24 mars 1938 från San Remo

En hälsning i sista minuten, sen jag packat in allt. Tack för brevet i dag torsdag. Trodde ej jag skulle få något mer. Ja, jag reser faktiskt i kväll 8.20 till Rom. Nu är kl. 6. Nanna följer också med. Otto vill det absolut. Jag har besvurit dem att jag kan fara ensam, men Nanna säger att det är för att han är så god och vill att vi ska få vara tillsammans 2 dar till. Det går billighetsresor dit härifrån till Augustusutställningen, Roms kultur genom tiderna. Ja, pengar hade nog inte varit så dumt om Ni skickat men jag hoppas att jag ska ta mig ut ändå. Lägger av en 5 till biljetten Ekpg-Sthlm. Gerd har skrivit ett hjärtskärande brev att jag skall komma till D. Jag har sagt, att ni betalar hans resa till Berlin, om han kan det. Jag vill inget bestämma förrän jag träffat H-g i Milano söndag middag kl ½ 2. Han skicka kort från Nazareth i dag. Rörande flitig att skriva överallt. Är så rädd att han blir arg att jag far till Rom, men jag vill faktiskt hopa intrycken nu till hemresan, för att ha något att leva av sen. Ja, jag har med flit ej skrivit om de sista dagarnas upplevelser, för att ha något att berätta.

Förlorade 15 francs i Monte Carlo.Vår buss stannade utanför ett hus i Nizzavid en stor vacker park, huset var fint, men i jämförelse med andra fina hotell, bescheiden. Där hängde svenska flaggan, och jag sa genast: Kanske kungen bor här, men jag ansåg det uteslutet, men hotellet hette Grand' Bretagne et Angleterre!! Hade jag vetat det hade jag suttit kvar i bussen och iakttagit ingången. Egendomligt i alla fall.

Ja så här ser min completräkning ut. Lite dyrt visserligen, men fabelhaft och tyget är ju så billigt. Annars kanske jag ej klarat tyget i tullen. Nu hoppas jag allt annat sen går fint. Har nyss kommit från avskedskaffe hos Maddalena. Hennes svåger en verklig romartyp höll på att cementa i hennes nya källare. Så måste Caesar ha sett ut i sin ungdom, när han klev över Rubicon. Vi fick där först vin, varsina 2 dricksglas!! härligt vin, som växt kring deras "stuga", med goda oljekokta kakor. Sen en blanc-manger pudding och så varsin slät kopp härligt svart kaffe. Hjärtliga och rara och bildade rikeligen. Ja, jag är så förälskad i italienarna och säger som Märta om HGW.s famntag: Det är som [?] så väl allt med Abessinien och Mare Nostrum och alltihop. Är Musse lika trevlig med, vilket vi nu ska undersöka, då är det fint! Gläder mig nu fantastiskt åt Rom. Låg här på takterassen och blev nästan apatisk först efter förkylningen. Må gott.

Vykort från Gunhild till Elof den 25 mars 1938 från Vatikanstaden

Fredag. Nu ringer Peterskyrkans alla kl. 12. o. jag har varit på en mässa i ett kapell, medan hantverkare för fullt bultade i andra delar av kyrkan. Ofattligt skönt. Stannar här en natt. Nanna är med. Reser morgon natt till Milano. Muss

Brev från Nanna Schweitzer f. Zenker till Gunhild af Sillén den 27-28 mars 1938 från San Remo

Sonntag, 27.III. abends u. Montag mittags.

Meine liebe Gunhild!

Es ist ein merkwürdiges Gefühl, Dir nach Schweden zu schreiben und doch dabei zu wissen, dass Du jetzt nur 5 Stunden von uns entfernt bist. Ich wollte Dir nur gern gleich noch die letzten Photos schicken, damit Du sie zum Erzählen beieinander hast. Sie sind doch noch bissel geraten, jedenfalls bringen sie noch Erinnerungen; das ist schön.

Du wirst todmüde jetzt in Mailand sein fürchte ich, denn ich bin's noch trotz einer schönen langen Mittagsruhe. - Otto erwartete mich erst um 1 Uhr und war voll Freude, dass ich eher kam. Ich stürzte mich gleich in die Badewanne, kochte und ½ 1 Uhr assen wir gemütlich mit einander und erzählten - erzählten. - Jetzt 6 Uhr abends ist Otto im Büro, und es ist neben mir schrecklich leer ohne Dich. Und nun lass' mich Dir noch einmal danken Gunhild, dafür dass Du zu uns kamst und dafür, dass Dein Hiersein für mich so schön war. Bitte nimm diesen Dank nicht als eine höfliche Phrase hin sondern als aus tiefen, unendlich dankbarem Herzen kommend. Ich will Dir sagen, dass ich in meinem einsamen Abteil nach Genua bitterlich geweint habe über Dein Fortgehen, und das tat ich noch nie, wenngleich mir jeder Abschied schwer fällt. Weisst Du, zuerst spürt man ja die Einsamkeit besonders schmerzlich, und immer wieder muss man so sehr gegen das bittere Gefühl ankämpfen unnütz auf dieser Welt zu sein. Es ist merkwürdig, dass ich, wenn ich neben Dir auf dem Dachgarten lag so viele, viele stille Zwiegespräche mit Dir hielt und so oft nahe daran war, sie laut fortzusprechen, vielleicht wäre es ein Segen gewesen, wenn ich mich dazu überwunden hätte.

Ich fürchte, was ich Dir so kurz sagte war leicht falsch zu verstehen. Ich weiss dass Per's Verlust für Dich ein Erleben war, wie es schwerer keines geben kann, und wie es Dir von keinem von uns nachempfunden werden kann. Und wenn ich Dir dann von mir sprach, so solltest Du das niemals als Vergleich empfinden, das wäre anmassend. Ich wollte Dir wohl bloss damit klar machen, dass das, was Du noch hast in Märta und Erik, und das was Du hast in den Erinnerungen an Per unsagbar viel ist. Ich weiss, das Du das weisst, aber ob Du es in seiner ganzen Grösse weisst?

Sieh mal, kannst Du Dir vorstellen, dass tagtäglich bei den einfachsten Anlässen immer wieder Kämpfe für mich kommen so, wenn Du für Märta kauftest, für Erik kauftest, wenn Du von ihnen in so grosser inniger Liebe sprachest. Du verstehst ich gönne Euch Allen so von ganzem Herzen dieses Glück, und Dir ganz besonders, nur - warum muss ich so arm sein? Immer wieder, immer wieder steht tagtäglich dies warum auf. Gott sei Dank, dass Vater uns seinen Glauben so rein vorlebte und dadurch in uns verpflanzte; denn in ihm finde ich immer wieder Trost und Vertrauen. Ich glaube bestimmt, dass Gott gerade in mich nicht umsonst eine so starke mütterliche Liebeskraft legte, ich glaube dass ich da sein muss für viele andere Menschen. Vielleicht liegt darin der Sinn für alles. Rom hat so vieles in mir geklärt. Nicht, daß ich's schon ergriffen habe, oder schon vollkommen sei, ich jage ihm aber nach ob ich's auch ergreifen möchte -- schrieb Paulus aus dem Gefängnis an die Philipper, und es gilt so auch für mich. Und dieser Brief enthält auch die Worte unsres Trauspruches, die eigenartig und fordernd in das Grübeln um alle düstern Fragen hineinklingen: Freuet Euch in dem Herrn allewege, und abermals sage ich: Freuet Euch! Rom weist mich einen neuen Weg den Paulus und das Christentum gingen: nicht zagen und rätseln sondern glauben, nicht grübeln sondern helfen denn: "ich vermag alles durch den, der mich mächtig macht, Christus." Da liegt letzten Endes die Antwort auf alle quälenden Fragen in mir -- nicht dass ich's schon ergriffen habe -- ich jage ihm aber nach.

Und nun lebe wohl, liebe Gunhild, und ich danke Dir. - Grüsse die Deinen bitte herzlich auch wenn wir sie nicht kennen und besonders herzlich unsre kleine Schwester Märta, und 1000x in Domnarvet. Blumen schicke ich morgen hin. Hoffentlich kommt Ihr gut über die Ostsee.

Herr Haacke lässt Dir sagen, dass Du das Mesembrianthemum umpflanzen möchtest, es sei nur provisorisch eingepflanzt, und es in die Sonne stellen. - So, der Brief ist nun 1 Tag alt, eben kam Deine liebe Karte. Fein dass Henning sich freute. Wo trafest Du ihn?

Ich will jetzt bügeln, die ganze heute morgen gewaschene Wäsche ist schon fertig und es war viel. Maddalena sorgte so gut für Otto und alles war voll Blumen für meine Rückkehr. - Das Wetter ist ganz herrlich. Alle Glycinen blühen und 9 Tulpen. Alle grüssen Dich. Ich habe Maja heute nachmittag zu versorgen und Peter ist seit 8 Uhr morgens hier. Es ist so schön so. Otto grüsst Dich sehr.

Deine Dir so dankbare
Nanna

April 1938

Kortbrev från Elvira Tiblin till Märta den 28 april 1938

Käraste verliepteste, jag reser nog hem på tåg, onödigt att bilen går nu, när ni ska opp opp opp 22. Hen-g gläder sig åt U.

Vi ha fått bref från Borås. Der nere glädja de sig åt våren o. Pingsten.
Här slinker det snarast av till -"-.
Brita har redan tingat på ledig -"-.
Vi ska vara hos Månson en dag i -"-.
Han gläder sig nog mycket åt -"-.
Jag tyckte jag skulle vara här på -"- !!

Lägg svålsidan ner för hundra gubbar.

Må väl, vi må även godt.

Maj 1938

Kortbrev från Elvira Tiblin, på besök i Borlänge, till Märta den 4 maj 1938

Ja nu ha vi firat Valborgsmässa o. Brageseger. [5-4 mot AIK den 1 maj.] Tack för edra bref. Hoppas att Erik är helskinnad. Vi måtte haft bättre väder än ni därnere.

Bäst att tvätta innanfönstren i salen både trä o. glas efter att dom, det är ruskigare i höst att grofjobba, då behöfs bara fintvätta dom.

Har ni målat Eriks fönster?

Kom ihåg förmaksfönstret.

Jag är darrig som synes af skriften.

Eder mimmi

Kortbrev från Elvira till Märta den 5 maj 1938

Har inte velat ringa för att inte råka ut för Evas svar, nu ha ni väl varit hos Nauckhoffs o. på syförening. Hur det ska bli med min hemresa. Det blir inte lätt, om inte Mariann skall med reser jag på tåg. Jag ringer väl lördag morgon få vi höra. Jag är skaplig. Henning är bedd af Birger att bli kyrkomarskalk likaså tingat rum på Gästis äfven åt Lejdström m. fl.!!! Wiedersehen

Mariann, Elvira, Ingela.

Brev från Nanna Schweitzer f. Zenker till Gunhild af Sillén den 22 maj 1938

San Remo, 22. V. 1938

Liebe Gunhild!

Habe so vielen Dank für Deinen so lieben Brief, der nur 3 Tage bis hierher brauchte. - Wie wundervoll das klingt: ½ 9 und die Sonne sinkt, und es ist hell! und es ist warm!! - Dagegen hier: s'ist 6 Uhr fast trüb, Regen, Regen, Regen seit Tagen, nur 15^o seit Tagen. Kommt einmal für ½ Stunde die Sonne ist's allerdings gleich 30^o. Aber sie kommt kaum. Kein Riviera Wetter, und an baden ist nicht zu denken. - Aber wir müssen - auch wenn es uns jetzt gar nicht passt - doch dankbar für den Regen sein. Es wuchs sich ja in ganz Italien schon zur Katastrophe aus, die Trockenheit. - Otto ist für seine Vaschen froh, die sich füllen.

Wir sind augenblicklich allein hier. Schmuzigers [?] sind fort - vielleicht für immer, s'ist noch nicht klar; Sterns sind 14 Tage in Zürich. Wir haben schwere Tage hinter uns; gleich nach Rom kamen wir hier in einen grossen Streit zwischen Schmuz. + St. und noch wissen wir nicht wie's endet. Otto stand eigentlich vollkommen ausserhalb, nur im letzten Moment wurde er hineingezogen, hoffentlich wirft man ihm nun nicht das ausschlaggebende Ende vor. Hier ist alles möglich. Mir tut es um Frau Schmuz. bitter leid, sonst kann es sein, dass es für Otto ein besseres Arbeiten geben wird, nun mit Alex allein. - Wenn wir erst durch alles hindurch sind!

Es ist schade, dass dadurch das Rom-Erlebnis so schnell überschattet wurde. - Es war ganz wunderbar in Rom, tief aufwühlend und ergreifend und ganz beherrscht von dem Wissen: Der Führer ist bei uns, wir sind bei ihm. - Was ist es nur, was von diesem Mann ausgeht und tief ins Herz greift? - Ich will versuchen von Anfang an zu erzählen:

Also 40 Mann hoch fuhren wir hier von San Remo los. 12 Braunhemden, Frau Blaser und ich in befohlener Dienstkleidung der pol. Leiterinnen der Frauenschaft. (Schwarzes Smokingkostüm, weisse Bluse, weisse Handschuhe, schwarzer Hut) und dann Partei- und Frauenschaft. Auch Schwester Hildegard durfte in letzter Minute noch mit, mir zur besonderen Freude!

Abends mit demselben Zug wie wir ging's los. In Genua mussten wir in einen Sonderzug, der die Deutschen von Turin und Genua noch mitnahm. Es wurde ein singender Zug; alle voll glücklicher Erwartung: wir fahren zum Führer! Ich habe in dieser Nacht oft daran denken müssen, dass nun aus allen Teilen Italiens Züge mit Italiendeutschen rollten, die zu ihrem Führer fuhren, und das Herz wurde weit bei diesem Denken.

In Rom auf dem kleinen Bahnhof Trastevere wo wir ankamen stand die Kapelle der S. A. Standarte Feldherrnhalle München und spielte deutsche Märsche zum Empfang. Wir waren glücklich!! Am Bahnhof trennten Otto und ich uns gleich. Er kam in's Männerlager: Deutsche Schule, wir in ein Frauenlager zu den Nonnen. Istituto Salesiane via Lungare, nicht sehr weit vom Petersdom. Die Nonnen hatten 40 Frauen aufgenommen, auch aus der Frauenschaft Genua und Verona.

Frau Blaser sollte Lagerleiterin sein. Aber es klappte nicht recht schon bei der Betten verteilen, beim Essen beim ersten Aufmarsch usw. - Und am 1. Abend gab's Revolution, und mir ganz fremde Menschen wählten mich zur Leiterin des Lagers. Alle stimmten bei, und nach einer etwas schweren Auseinandersetzung mit Frau Blaser nahm ich voll Ängste an.

Ich habe aber dann 3 sehr glückliche Tage mit meinen 40 Leutchen gehabt, und auch Frau Blaser war dann nett, denn ich konnte wirklich nichts dafür. Es waren 3/4 junge Mädels Erzieherinnen meist so gegen 23-25 J. 1/4 zwischen 40-60. Wir waren dann immer geschlossen zusammen, was in diesem Trubel etwas heisst. Fein war, dass wir als einziges Lager belobt wurden von höchster Stelle, wegen guter disziplinierter Führung. Wir gingen geschlossen, kamen geschlossen wieder und die Nonnen hatten keine zu grosse Mühe mit uns. Sie verpflegten uns aber glänzend, waren so liebenswürdig, hatten alles voll Blumen, grüssten mit Heil Hitler! In den Schlafsälen waren wir 2 x 18 und dann gab's Einzelzimmer. Ich war im Schlafsaal. Jeder hatte sein Bett mit einem Vorhang umspannt, so war man allein.

Wir waren um 11 Uhr angekommen, verteilten Betten, assen, ruhten und um 4 Uhr mussten wir schon Aufstellung nehmen für den Abmarsch auf die Tribünen für den Einzug. 6000 Deutsche aus Italien! Die Braunhemden waren nicht bei uns, die bildeten am Bahnhof Ehrenspalier. An diesem Abend war nicht sehr gut organisiert, jedenfalls waren die Tribünen so überfüllt dass wir garnichts sehen konnten. Nachdem wir 4 Stunden in drangvollster Enge ausgehalten hatten, ich aber die Traurigkeit bei meinem Trüppchen sah, packte mich der Mut der Verzweiflung. 15 m über uns, auf dem Palatin sah ich die Prinzessin Schaumburg-Lippe, unsre Landesleiterin der Frauenschaft und noch paar Leute von der Botschaft. Ich dränge mich durch die unsre Tribüne absperrende Kette der S.S. sage: ich muss zur Landesleiterin, Meldung machen. Und da ich Dienstkleidung habe, glauben sie es.

Oben angekommen mache ich aufgeregt der Prinz. klar, dass mir meine Frauen leid tun usw. usw. und ob wir nicht hinauf zu ihr auf den Palatin dürften. Sie stopfte mir erst ein Keks in den Mund: "essen Sie erst mal", und dann durfte ich unter S.S. Begleitung meine Schäfchen holen. Da hatten wir's nun herrlich. Du weisst, dem Colosseum direkt gegenüber, die ganze Einzugsstrasse überblicken könnend, dann noch die Strasse nach dem Monumento Nazionale verfolgen könnend, und nicht mehr eingeengt zwischen Menschenmassen, aber die Massen zu Füssen sehend. Fahnen, Fahnen, Fahnen, Licht, Licht, Licht, Musik. Die Atmosphäre allein war berauschend. Dann trabten Ritter und Hofkutschen zum Bahnhof. Kanonenschüsse zeigten die Ankunft an. Überall Erregung! Das Colosseum flammt von innen rot durchleuchtet auf. So sah's wohl aus als Nero Rom anbrannte. Ungeheuerlich. Vom Monumento Nazionale winkte der blaue Strahlenkranz in den schwarzen Nachthimmel.

Und dann kamen die Wagen. Der Führer neben dem König. Leider sah er nach dem Colosseum hinüber. Das italienische Militär sang: Deutschland, Deutschland über alles auf deutsch! Alles war wie ein Traum, aber grandios. Nach 1/4 Stunde war alles vorbei. Die Minister, der Duce. - Wir zogen zusammen durch die herrlich geschmückte, beleuchtete Stadt. Durch die Illumination kam jede Architektur unwirklich schön zur Geltung. Wir waren noch am Quirinal, sahen aber das Herauskommen nicht, leider. Um 12 Uhr waren wir bei unsren Nonnen, und ½ 1 Uhr war toten Stille im Schlafsaal.

Der nächste Vormittag war frei. Wir waren in Sankt Peter, dann in der Stadt, sahen den Führer und den Duce ziemlich nahe. Nachmittags um 3 Uhr war dann Treffen aller Deutschen, gemeinsamer Marsch ins Forum Romanum, und dort in der Basilika Massenzio sollte der Führer zu uns sprechen. Das war glänzend organisiert. Jeder hatte einen guten Sitzplatz. 6000! Die Standarte Feldherrnhalle spielte ununterbrochen. Wir Leiterinnen in Dienstkleidung aus ganz Italien wurden gesammelt und bekamen ganz vorn feine Plätze ca 20 sind wir. Und dann kam der Führer. Alle sahen wir ihn ganz nahe. Gross und ernst waren seine blauen Augen auf uns gerichtet und jeder Einzelne hatte bei seinem Rundgang das Gefühl: er schaut mir in die Augen! Und das vergessen wir unser Lebtag nicht. Da war es ganz still! Dann tobte der Jubel. Der Duce war mitgekommen, eine so freundliche Geste. Arm in Arm sahen wir sie die beiden grossen Männer.

Erst sprach Bohle, dann sprach unser Ettel, unter Landesgruppenleiter. Hörtet Ihr das? Er sprach so zu Herzen gehend: Wo der Führer ist, da ist die Heimat und der Führer ist bei uns und wir sind in der Heimat. - Dann sprach der Führer, sehr sehr bewegt war er. Ihm liefen die Tränen, uns liefen sie. Es war ganz, ganz still. - So viel zu schnell ging er wieder von uns fort.

Ich hatte Otto gesehen, der mir sagte, dass er nach Neapel mit dürfte. Dann marschierten alle hinaus. - Der Abend wurde geschlossen in der Stadt verbracht. - Glücklich und traurig zugleich. Dass alles so schnell vorbei war! Dann fuhr der Führer nach Neapel. - Otto, der einen Tag später heim kam als ich, erzählte von Neapel ganz besonders begeistert. Da sei das Volk noch wärmer gewesen, und die Flottenparade ganz gross.

Wir, Frau Blaser und ich hatten am nächsten Morgen Sitzung bei der Prinzessin mit allen Leiterinnen der Frauenschaften Italiens zusammen. Die Prinzessin - vielleicht Ende 30 - ist eine prachtvolle Frau. Was hat sie gearbeitet! Überhaupt, was arbeiten die andern Gruppen! Ich hätte mich in ein Mauseloch verkriechen mögen. Na, ich hoffe Frau Blaser hat doch wenigstens auch gemerkt wie wenig unser "Kaffeekränzchen" wert ist. - 5 Stunden dauerte die Sitzung. Dann waren wir noch auf dem Pincio, und anschliessend an der "Spanischen Treppe". - Ich habe so oft an Dich gedacht und habe so oft gewünscht Du seiest dabei.

Im Petersdom führte uns ein deutscher Mönch den eine unsrer Gruppe gut kannte. Da erlebte man so vieles anders als allein. Wenn Du wiederkommst gehen wir einmal 8 Tage hin, ja? Otto will diesen Sommer unbedingt noch mal nach Neapel - Sizilien. - Wenn Du doch wiederkämst! Ich wäre sehr glücklich darüber. Ich denke so viel und mit so inniger Fürbitte an Dich, ich kann so verstehen wie schwer es für Euch sein muss den Frühling, den Sommer so anders zu erleben. - Heute seid Ihr nun zusammen in Domnarvet, wenn wir dabei sein könnten!

In 4 Wochen fahren wir wohl nun nach Kärnten auf den Eibishof zu Nessi u. Hannes. Da wird Otto die so nötige Erholung hoffentlich finden. Und ich bin auch froh, ganz heraus zu kommen. Die letzten Wochen u. wohl auch noch die kommenden sind nicht schön. Unser S.A. Mann ist wieder fort, war fast 5 Wochen da, und männlicher Besuch ist doch anstrengend, merkte ich. Nächste Woche bekomme ich für 14 Tage noch den kleinen Buben von Pfarrers aus Nizza, 2 Jahre alt. Sie fahren zur Pfarrkonferenz der deutsch-ital. Pfarrer nach Neapel. Ich freue mich herzlich darauf.

Nun lebe wohl, liebste Gunhild. Ich grüsse die Deinen, auch Otto. Märta soll nicht böse sein, dass sie heute keine Einlage bekommt. Es ist schon so spät geworden, aber ich danke ihr sehr für ihre Zeilen. - Jetzt geht's in's Bett, nachdem wir uns über die Spätmeldungen aus Strassburg geärgert haben.

Von ganzem Herzen grüsst Dich
Deine Nanna + Otto

Maddalena grüsst sehr.

Juni 1938

Brev från Gunhild till sonen Erik af Sillén den 29 juni 1938 adresserat till "Värnpliktige studenten Nr. 217 af Sillén, Kungl. Söderm. Regemente, Kulsprutekomp. G.R.K., Strängnäs.

Salta onsdag f.m.

Min stora älskling!

Vi skulle nu gratulera dig till din namnsdag. "Pappa Elof", som du sa, när du inte var så stor som nu. Vi ha här regn o. rusk och undra om du får vara ute med ditt reumatiska knä i skog o. mark i dag. I går fick vi 16 mm. regn o. åska. Det var välbehövligt, men höet ligger ju delvis på slag. I går var vi på fin middag hos Schubert. Jordgubbar o. glass. Det hade varit något för 217. Kallt o. ruskigt som en höstdag var det. De berättade att Leopold Stokowsky med fru för några år sen varit på middag hos pappan Schubert i Djursholm o. då hade frun frågat, vad de tyckte om Greta Garbo! Och de tyckte inte om henne alls, sa dom. Och inte tyckte de om Stokowsky heller för den delen. Annars går livet sin gång här. Pigan försover sig, pappa går i ilskan ut utan välling, även om det ösregnar. Sara o. Karl var nyss in på väg till Gävle. Få se om det blir någon uppvaktande granne här i morgon. Mimi är likadan, inte sämre åtminstone. Har intresserat deltagit i Delawarefirandet pr. radio. Nyss flög ett jättelikt bombplan över här. Tur att dom inte släppa något, för det var så nära. Sara berättade stolt, hur häromdagen någon ringt o. frågat om båtar o. Rolf svarat att de hade några kvar. Så hörde hon honom säga: Ja så där 200kr.!! Det är bra med efterväxten på Strömsta får man säga. I går skjutsade jag mitt skötebarn (och du kan gissa vem det är) in till doktorn, där hon fick 2 sorters medicin. Få se vad det kan göra åt tomhet i huvud o. lite varstans. Axel, brodern är en stor Don Juan i köket på Strömsta, tänka sig det. Det var roligt se dig hälsa så glatt på dina två bekanta i söndags kväll. Ja, nu får stackars Märta lufsa upp till Granlund med det här. Far tog bilen o. for till Bagge o. ville inte vänta den uslingen. Anna gör oss ibland då och då glädjen med ett besök. Märta har i dag fått gröt på sängen. Ja, hjärtliga gratulationer till namnsdan från oss alla. Hoppas detta når dig.

I förrgår var jag bjuden ned till Strömsta tills. med Barbro Kallenfeldt. Och på hemvägen passade jag på att fråga henne vad hon haft för storfrämmande. Ja, det förstod jag att det skulle komma ut rykten, sa hon. Erik o. farbror Elof vinkade också så energiskt v. bussen. Men det är bara en god vän, i vars familj jag umgåtts så mycket och nu är han i Sthlm. Och då tyckte jag det var roligt att ha honom här några dar. Men hon lät så förtjust, så jag tror nog ändå jag. Och när hon tittade på ...s lilla Monika sa hon. Ja, det här är ju nästan aktuellt för Dig, Märta. - Varför inte för Dej också, sa jag. - Jo, för all del men mest för Dig!!!

[Märtas handstil:] Hon har 88 kr. i mån., stackare och resan hem kostar 80, så det är ju inte värst mycket. Må så gott nu och har den äran.

Hälsa Finning! Muss Märta o. Mimpo o. Pappa.

Juli 1938

Elvira Tiblin med barnbarnen Erik och Märta af Sillén.

Gunhild och Elof af Sillén.

Brevkort från Gerd till Elof af Sillén den 11 juli 1938

Augusti 1938

Brev från Erik af Sillén till Gunhild af Sillén

Borttaget 2008-05-14.

Brevkort från Gerd till Gunhild den 23 augusti 1938

September 1938

Brev från Gerhard Zenker till Gunhild af Sillén den 17 september 1938

Oktober 1938

Rolf Svenson, Ingrid Tibblin, Sven Tibblin, Bertil Mauritz Svenson, Ernst Wiberg, Karl Henrik Idar, Elisabet Bolling, Bengt Lindén.

December 1938

Brev från komminister Elis Palmquist, Sparlösa, till Märta den 5 december 1938

Sparlösa den 5/12 1938.

Kära Fröken Märta!

Jag kan ej säga hur glad jag blev över det brev jag fick. Tack hjärtligt. Men å andra sidan var det en hård dom över mig själv. Jag fick kort om Fröken Märtas förlovning, och jag skulle ha skrivit en lyckönskan. Men så gick dag för dag, och det blev ju helt enkelt inte. Det innebär inte jag inte önskar min kära elev den stora lyckan, den som man måste vara två för att finna. Men jag tycker, att det bär iväg alldeles för långt bort. Jag ville ju så gärna få komma och hälsa på, men för en fattig präst på landet låter det väl sig knappast göra. Men jag skall börja att spara nu, så Ni får ej vara riktigt säkra för mig.

Elis Palmquist år 1955

Men Ni har ej bara fått glädje utan även sorg. Det visste jag ej. Förra hösten i sept. var det mycket som undgick mig i tidningarna, då jag var särskilt mycket jäktad. Jag förstår vilket slag det var för Eder alla. Den käre lille Per, som jag tyckte så mycket om, är han verkligen borta. En förfärlig sjukdom. Men kanske är döden mera skonsam, än om det blir ett helt liv i invaliditet. Av allt mitt hjärta deltager jag i Eder sorg. Den som har varit i Salta förstår, att den har varit och alltjämt är stor.

Vad mig själv angår, må antecknas, att jag har hamnat på västgötaslätten, ej långt från Vara. Jag kom hit till Sparlösa som komminister 1 okt. förra året. Förut var jag präst i Fägre, vid Skövde, ett stort pastorat med mycket arbete. Här är det bättre, men det räcker dock till för varje dag som gott är. Jag är så glad över kyrkligheten här, ett av de bättre pastoraten i Skara stift i det avseendet, under 200 pers. är det sällan i kyrkan men ofta både 300 och 400. Det är ju så glädjande och uppmuntrande men också ansvarsfullt, och det kräver mycket arbete. Ännu har jag nätt och jämt kommit riktigt i ordning. Jag fick flytta in i en alldeles ny prästgård, och allt skulle köpas från disktvaga till soffor och bord. Jag skall tala om för Fröken Märta, att det är inte så gott. Men jag skall alls inte skrämma, ty det är gränslöst roligt. Min fästmö är f. n. och lär sig att steka biff à la Lindström. Och efter jul skulle skulle hon till en prästgård för vidare utbildning.

Jaså, Erik "lumpar" redan. Är han verkligen så gammal redan. Det kan jag knappast tänka mig.

Till våren tycker jag Ni kunde taga en biltur nedåt dessa trakter och naturligtvis då hälsa på komministertjället i Sparlösa. Mycket roligt skulle det vara.

Jag ber om mina hjärtligaste hälsningar till Eder alla på Salta, och än en gång tack för brevet.

Med innerlig tillgivenhet

Elis Palmquist