| Januari
1926 |
Februari
1926 |
Mars
1926 |
April
1926 |
Maj
1926 |
Juni
1926 |
| Juli
1926 |
Augusti
1926 |
September
1926 |
Oktober
1926 |
November
1926 |
December
1926 |
 |
|
Per, Märta och Erik af Sillén
i salongen på Salta ca 1926.
|
December
1926
Brev från
Helene Zenker till Gunhild af Sillén
Leipzig, den 19 dezember 1926
Kära Tant Gunhild!
Nu är det en så lång tid, sedan jag skrev sista gången
och jag är alldeles rädd att Ni kunde tänka, att jag
glömde Er. Men det är bara skolan som låter mig ingen
tid att skriva. Jag ber så mycket om förlåtelse att
jag teg så länge, jag tror nästan fyra månader.
Först vill jag tacka Er för alla brev som jag fick av Tant
och också av Märta. Jag blev så glad när jag läste
dem. Sista brevet av Märta som var på tyska, var förvånande.
Hon är ju duktig att läsa så ivrig tyska språk.
Ja, hon måste värkligen komma hit en gång när
hon är större, att prata tyska.
Att Ni hade en så vacker sommar, gläder mig mycket. Dessa
resor i bil till Göteborg och till Dalarne måste ju ha varit
vackra. - Vet Tant, att jag vore så glad, när jag läste
i brevet, att jag får komma till Er när jag får sluta
skolan. Får jag värkligen? Om det vore sant, vore det förskrackligt
skönt. Jag har ofta en stor längtan till Er alla i Sverige.
Det är ju så skönt att vi icke förlorade förbindelsen
tillsammans. En väninna av mig, som har varit i Grillby också
1920-21, skall också komma till Sverige i nästa sommar. När
jag har gjort min examen till påsk, vill jag först bliva
hemma en månad kanske. Sen skall jag gå till Dresden där
måste jag lära mer, ty jag vill bliva lärarinna för
hushåll. Och det är nu så, att man måste studera
riktigt fyra år, nästan lika som på universitetet,
mycket naturvetenskap. Men då har vi naturligtvis ferier lika
som på universitetet, också lika lång i sommaren,
och om jag torde komma då i augusti till Er, det skulle vara outsägligt
skönt. Men det är naturligtvis bara, om jag inte störar
Er. Hur skulle det vara roligt, att få se oss åter igen.
Jag hoppas också att jag kan hjälpa Tant i huset och med
barn.
Nu vill jag önska Er en glad jul med mycken glädje och hälsa.
Jag ville så gärna göra ett handarbete för Tant,
men det är alldeles omöjligt, ty jag måste ha hela tiden
för skolan nu. Vi glädja oss så mycket i tanken på
jul, ty vi äro då alla tillsamma, också min stora syster
och hennes fästman fira sista julen med oss. I nästa mai kanske
vilja de gifta sig. Då blir det lugn här hemma, när
jag också lämnar Leipzig, bara min lille bror och min lilla
syster äro sedan hemma.
Men nu måste jag sluta.
Glad jul önskar Eder tacksamma
Helene
Många, många hälsningar till alla!