73. Gustaf Adolf i Augsburg

Augsburg likasom Nürnberg var en bland de största och rikaste städer i Tyskland. Det hade dessutom fått en egen ryktbarhet genom den omständigheten, att det var här, som år 1530 först till kejsar Karl den femte framlämnades den efter staden så kallade augsburgska bekännelsen, hvilken sedan lades till grund för de protestantiska kyrkornas vidare utbildning. Största antalet af invånarne hade också öfvergått till dessa läror och vetat förskaffa sig flera kyrkor och betydliga privilegier. Men i följd af restitutionsediktet hade helt nyligen kyrkorna blifvit tillslutna, privilegierna afskaffade och katolsk styrelse samt bäjersk besättning införda, och det till största harm icke blott för invånarne utan för hela det protestantiska Tyskland, som med ovilja såg den nya läran förtryckt uti själfva dess fädernestad.

Gustaf Adolf.Att befria denna viktiga ort ansåg Gustaf Adolf som både plikt, ära och fördel; den kunde jämte Donauwerth tjäna honom till stödjepunkt i södra Tyskland. Strax efter träffningen vid Lech förde han därför krigshären mot dess murar. Största delen gick under konungen själf på östra sidan af floden, artilleriet under Torstensson på den västra. Vid framkomsten uppfördes batterier, och ett sändebud gick för att uppfordra staden. Besättningen utgjorde blott 1,300 man, största delen nyvärfvadt och föga öfvadt folk, men befälhafvaren gaf det oaktadt ett stolt och vägrande svar. Borgerskapet däremot bad konungen för barmhärtighets skull icke beskjuta staden och sålunda straffa den oskyldige med den skyldige. Bäjerska besättningen hade inkommit mot deras vilja, nästan utan deras vetskap. De bådo konungen bevilja densamma goda villkor för aftågandet och därigenom rädda både invånarne och deras stad. Af medlidande hade Gustaf Adolf ännu icke aflossat ett enda skott, ehuru bäjerska kanonerna beständigt oroade svenska lägret. Han beslöt också att i det längsta söka villfara borgerskapets anhållan och gaf Horn fullmakt att underhandla med bäjrarne. Inom några dagar var fördraget afslutet: besättningen uttågade och lämnade staden åt svenskarne. Därpå blef den katolska styrelsen afsatt och i stället en protestantisk tillförordnad, hvilken måste edligen förbinda sig till trohet mot Gustaf Adolf och Sveriges krona. Den 14 april bestämdes för det högtidliga intåget. Konungen var åtföljd af några utvalda trupper samt Fredrik af Böhmen, Vilhelm af Weimar, Kristoffer af Baden, Gustaf Horn, Johan Banér, Lennart Torstensson. Tåget gick till en af de protestantiska kyrkorna, hvilken likasom alla de öfriga samma dag under högtidlig ringning öppnades för evangelisk gudstjänst. Konungens hofpredikant, Fabricius, predikade öfver Ps. 12, v. 6. Efter nu de elända förtryckta varda och de fattiga sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjälp, att man frimodeliga lära skall. Sedan sjöngs hela 103:e psalmen, beledsagad af särdeles skön musik, och icke utan liflig rörelse, utan tankar på sig själfva och sina befriare sjöngo de befriade stadsborna: Lofva Herren min själ och förgät icke hvad godt han dig gjort hafver! Han har låtit Moses veta sina vägar, Israels barn sina verk. — Lofven Herren, I hans änglar, I starka hjältar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall! Ur kyrkan gick församlingen till torget, där konungen steg upp uti fuggerska huset och ut på dess läktare. Nu trädde hela borgerskapet fram och aflade trohetseden: Vi lofva och svärja att den stormäktigste furste och herre Gustaf Adolf, Sveriges, Götes och Vendes konung m. m., vår allernådigste furste och herre, samt Sveriges krona all tro- och huldhet, lydnad och tjänst bevisa, hans bästa befordra, hans skada efter yttersta förmåga afvärja och i allting så göra och låta, som trogna undersåtar mot deras naturlige herre sig förhålla böra, och det troget och utan svek och argan list; så sant oss Gud hjälpe till lif och själ! Därpå anställdes en högtidlig måltid och om aftonen en präktig bal, dit stadens skönaste fruntimmer voro kallade. Under dessa och dylika lustbarheter förgingo flera dagar. Gustaf Adolfs lätta och älskvärda umgängessätt tillvann honom allas hjärtan, i synnerhet fruntimrens. Man bevarar ännu vid Drottningholm en utmärkt dyrbar krage, som en skön augsburgsfröken förärade honom till minne af den befriade staden och af dess tacksamma invånare.

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 5 februari 2006.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt