Gustaf Adolf, själf genomträngd af sann och innerlig gudsfruktan, var äfven högst angelägen att hos sitt folk inprägla samma känslor. Ordning och kyrkotukt befordrades på det allvarligaste. Förakt och lättsinnighet i dessa ämnen, likasom vanvördnad för gudstjänst och hvad därtill hör, blefvo strängt straffade, stundom med landsflykt, någon gång med döden. Han var mån om prästerskapets anseende; de böra, sade han, vara verkliga folktribuner, själfva bäst kännande allmogens belägenhet och med lära och lefverne ledande densamma till allt godt och nyttigt. Ovärdiga präster blefvo däremot utan krus afsatta; församlingens vård och gudsfruktans befrämjande ansågos viktigare än förbrytarens hustru och barn. Till noggrant handhafvande af dessa ärenden ämnade konungen uti Stockholm inrätta ett för hela riket allmänt konsistorium, men saken gick icke i fullbordan.
Gustaf Vasas bibelupplaga var redan länge sedan utgången och numera ganska sällsynt. Gustaf Adolf lät densamma öfverse och förbättra, hvarpå 1618 en ny upplaga utkom, mera praktfull än någon förut inom fäderneslandet utgifven bok.
De oroligheter, som Johan och Karl genom påbörjade trosförändringar hade förorsakat, tjänade Gustaf Adolf till varning. Han höll sig orubbadt vid evangeliska bekännelsen. Några utländingar föreslogo en sammansmältning af Luthers och Calvins läror, och själfve den teologiske Axel Oxenstierna lyssnade icke ogärna därtill. Konungen däremot afböjde saken lugnt men bestämdt och sände upphofsmännen utur riket; inom Sverige skulle vara en tro, ett hopp och en bekännelse. Några insmugna jesuiter blefvo utjagade igen, och trenne svenskar, som antagit och icke ville afsvärja katolska läran, blefvo efter lagens bokstaf till döden dömda och afrättade. I sig själf var dock konungen vida höjd öfver en inskränkt otålsamhet. Han själf älskade lutherska bekännelsen, och katolikerna voro hans fiender både i fältet och rådkammaren; men besegrade, fingo de hugna sig af hans öfverseende och mildhet. Jesuiterna voro de enda, som han aldrig kunde försona sig med.