Här nedlägger jag för denna gången pennan, sedan jag,
efter förmåga, har uppfylt den uppgift, jag mig föresatt: att gifva
en öfversigt af konung Gustaf III:s lefnad och regering med ledning
af hans åt Upsala akademi anförtrodda papper och med begagnande af samtida
upplysningar från andra håll. Dessa papper sluta med utbrottet af 1788
års krig och blefvo nyss före konungens afresa till kriget af honom
sammanlagda och förseglade. Vigtiga källor för historien om detta krig,
om statshvälfningen 1789, om den korta riksdagen i Gefle efter freden
samt om de händelser, som närmast föregingo det blodiga slutet af Gustaf
III:s djupt tragiska bana, finnas äfven på Upsala bibliotek; i synnerhet
genom de tillökningar, som de Gustavianska papperen erhållit efter deras
öppnande. Att kunna framdeles nytja dem till fortsättning af dessa teckningar
är min önskan. — Men andra, länge nog uppskjutna göromål kalla mig först.
Öfvertygad, att ett af de hufvudsakligaste hindren för en rätt kännedom
af fäderneslandet och dess närvarande skick har varit den stora lucka,
som blifvit lemnad i behandlingen af Sveriges historia sedan Karl XII:s
fall — då våra utmärktaste historieskrifvare hittills mest inskränkt
sig till äldre tidehvarf, och ingen af dem fört fosterlandets häfder
utöfver hvad man kallar Sveriges ärofulla dagar — har jag, under en
följd af år, senast sysselsatt mig med vår nyare historia. Framgående
på hittills temligen obanade stigar, har jag, först i min skildring
af frihetstiden, sedan i denna framställning af Gustaf III, lemnat bidrag
till det nyare Sveriges historia ifrån 1718 till 1788, hvilka torde
bereda åtminstone någon insigt i sammanhanget och utvecklingen af våra
öden. — Jag återgår till äldre arbeten, hvilkas fullbordan allmänheten
länge haft rätt att af mig fordra, och hvilka visserligen ej minst ligga
mig sjelf om hjertat; i fall helsa och lif denna fullbordan tillåta.
Innehåll