Vi begynna med några utdrag ur konungens aldrig fullkomligt afbrutna brefvexling med sin forne guvernör, gamla riksrådet grefve Karl Fredrik Scheffer, hvilken 1785 för sin helsa hade företagit en resa till Frankrike.

»Det är i ovisshet, hvar mina bref kunna träffa er, min k. grefve, som jag iakttagit så lång tystnad. Jag har emellertid följt er öfver allt, och den tillgifvenhet, som jag egnat er, och som ej kan slockna förr än med lifvet, har gjort, att jag med mycken smärta erfarit, det edert tillstånd icke förbättrats. Sedan jag vet er i Frankrike, smickrar jag mig likväl med det hopp att se edert tillstånd förändras ibland en nation och i ett land, som ni älskar; och då ni der omgifves af så många personer, som äro edra vänner, föreställer jag mig, att ni der skall återfinna ett annat fädernesland. Denna föreställning lugnar mig. Jag är bekant med eder känslighet, jag känner allt det inflytande, som eder själ öfvar på eder kropp, och jag hoppas, att det ljufva intrycket af att återse och vara omgifven af så många gamla vänner skall influera på er helsa. Ingen kan önska det högre än jag, och jag väntar med den lifiigaste otålighet goda underrättelser ifrån eder. Efter att ha haft vinter i Augusti månad hafva vi fått sommar i September. Vi ha superat i fria luften den 12:e; men denna vackra väderlek är förbi sedan den 16:e, och en Novemberhöst har kommit i stället. Det tyckes, som jordklotet undergått någon rubbning; ty af sådan oordning med årstiderna har man ej exempel. Man hoppas likväl på ett godt år, då sådden skett under gynnande väderlek. ⁹⁶ Lef väl, min k. grefve! Jag väntar med otålighet på underrättelser från er och hoppas på allt godt. Drottningholm den 20 September 1785.»

Det följande brefvet omtalar grefve Creutz' död: »Den, som efterträdde i eder brors ⁹⁷ plats, och hvars ålder borde lofva mig en längre bana, är ej mer. Två dagars sjukdom har bortryckt honom från oss. Jag tviflar ej på det sorgliga intryck, som denna nyhet skall på eder göra, och ni kan ej föreställa eder det, som den gjort på mig. Ni har sedan hans första ungdom vårdat hans lycka, och han har derför alltid bibehållit en ganska öm erkänsla. Hvad mig angår, jag kunde ej vänta mig den sorg att se denna plats åter ledig, sedan jag förgäfves användt allt mitt bemödande att der qvarhålla eder bror. Grefve Creutz reste härifrån söndagsaftonen i god helsa. Han tillbragte aftonen hos Carlsson ⁹⁸ ganska munter och lade sig vid midnatten. Klockan 3 på morgonen kände han sig qväfd af en oppression på bröstet, som man tog för uppslagen gikt. Läkarne blefvo kallade, men misströstade genast om hans tillstånd. Emellertid drog han sig fram öfver fredag och lördag, bibehöll hela sin sinnesstyrka och talade med den största redighet och det största lugn. Lördagsaftonen tycktes han bättre, och en ljusning af hopp inträffade. Men klockan 5 på natten hade han ett nytt, ännu svårare anfall och dog klockan 9 söndags morgon. Man har öppnat honom i går och funnit hjertspetsen förruttnad och ådrorna på venstra sidan fullkomligt tilltäppta. Ni kan ej tro, huru mycket han är saknad af hela sitt kollegium. Han begrafves stilla i morgon i Jakobs kyrka, och endast hans vänner skola bära honom. — Jag hoppas, min k. grefve, att ni fått mitt bref af September månad. Det är en stor tröst för mig att höra eder helsa återkomma och emottaga från er så goda nyheter. Er bror, fältmarskalken ⁹⁹, som enkom kommit för att besöka mig och ännu är qvar, har bekräftat dem. Han synes lika rask och munter som förlidet år och tyckes blifva det ännu mera här. Ni tror, att furst Hessenstein är i sitt guvernement. ¹⁰⁰ Alldeles icke! Han är ännu i Stockholm; ehuru han sedan Augusti månads slut rest alla veckor och slutligen äfven bortskickat sina möbler, hvarefter han återkom om två dar, alltid sägande, att han reser. Jag är öfver-tygad, att han blir qvar öfver vintern. Jag är er oändligen förbunden för edra nyheter angående kardinalen Rohan. ¹⁰¹ De äro förvånande både i hufvudsaken och detaljerna. Jag hade rådt (det följande skrifver konungen på svenska), om jag hade blifvit rådfrågad, att ej gifva en så stor eclat åt en sak, som ej kunde röra drottningen, men som i processvägen kunde medföra många obehagliga uttydningar. Vi andre (fast underkastade verldens tadel mer än det öfriga menniskoslägtet) hafva den förmån att ej kunna beskyllas eller misstänkas för sådana nedriga fel, som angå penningar. Men då vi sjelfve söka oss undskylla, synas vi medgifva möjligheten af ett sådant brott, hvilket (eljest) ej hade fallit i allmänhetens tanke; och det är hvad man kallar att mankera mot sig sjelf. Parlamentet (här vidtager åter franskan) skall döma, och jag väntar med otålighet dess dom för att se, om kardinalen varit narrad; ty sådan är hans bedröfliga belägenhet, så ambassadör som han varit ¹⁰², och så academicien som han är, att han ej kan bevisa, det han ej är skälm, utan att bevisa, att han är ett dumhufvud och en narr. Farväl, min k. grefve! Jag omfamnar er af allt mitt hjerta. Drottningholm den 1 November 1785.»

»Jag har emottagit, min k. grefve, för några dagar sedan edert bref af den 28 sistlidne December, hvarför jag oändligt tackar er. Ni kan omöjligt tvifla på de önskningar, jag gör för eder välgång, i hvilken jag tager ett så lifligt intresse, och huru mycket jag önskar, att detta år må med mera stadgad helsa återföra eder till edert fädernesland — som ej, utan att vara otacksamt, kan upphöra att taga en lifiig del i en medborgares öde, hvilken är det så tillgifven — och till edra vänner, hvilka så mycket mer känna värdet af eder vänskap, som de så länge varit beröfvade eder närvarelse. Det fägnar mig, att promotionerna i ordenskapitlen gillas af min kansler. ¹⁰³ Det intresse, som jag vet, att han känner för grefve Bonde, har påskyndat mitt val. ¹⁰⁴ Det berättas, att vi hålla på att förlora en af våra medbröder, och att baron Sprengtporten nalkas slutet af sin oroliga bana. ¹⁰⁵ Man säger, att mildheten och gudsfruktan sedan några dagar hos honom intaga vredens och misstankarnes plats, och att han hvarje ögonblick blir svagare. Han har emellertid, sedan eder bortresa, uppträdt med några nya tragikomiska scener, som lagt rågan på det bråk, han gör sedan tolf år, och skulle, utan hans brors klokhet, ha fullbordat brouilleriet med alla hans vänner. Han har haft explikationer med furst Hessenstein.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll