En karakteristik af Gustaf III såsom dramatisk författare
tillhör ej dessa blad. Hans skrifter ligga för allmänhetens ögon. Att
meddela några upplysningar om dessas förhållande till de handskrifter,
som hans papper förvara, har deremot synts vara i sin ordning. — Den
öfvertygelse kan jag likväl. ej undertrycka, att den bästa originaldram,
som vår teater eger (den ses ännu alltid der med nöje), är Siri Brahe
och Göran Gyllenstjerna af Gustaf III. Den är hans lyckligaste kast.
Ty på hastigheten af hans kompositioner är denna bild fullt användbar.
174
Att denna dram är ej mindre lycklig i språk än i plan
torde förvåna den, som känner, huru litet konungen var mästare af att
skrifva en korrekt svenska — äfven utan afseende på hans sjelfsvåldiga
ortografi, som lätt är rättad. Men det språk, hvari Gustaf III ej var
stark, var hvad jag ville kalla boksvenskan. Det förhöll sig
ej så med talsvenskan, när han ville. Af denna brist har blifvit
en egenskap i hans bästa, på svenska språket författade, dramer. Han
är vårt första, ännu oupphunna, mönster i ett på en gång ädelt och ledigt
talspråk, hvilket man så sällan från teatern hör. På vår nu vanligaste
dramatiska repertoire af öfversättningar hafva både språk och aktion
på svenska teatern, sedan hans tider, fallit; — och den, som ej har
egna minnen att äfven i sista afseendet rådfråga, skulle kunna öfvertyga
sig, att sådant måtte varit förhållandet, af de korta anvisningar, fulla
af omdöme och smak, för de spelande, som konungen egenhändigt bifogat
sitt koncept af Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna. Man ser, att det
var under sådana ögon, som konstnärer skulle bildas.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll