»Florens den 20 December 1783. ¹⁵⁴ Kejsarens ankomst och min tillstundande resa till Rom gör, att för denna gången, utom några listors återskickande, jag ej har tid att något mera skrifva. Ifrån Rom skall jag svara på de åtskilliga ämnen, hvarom hr grefven mig tillskrifvit. Mitt vistande här lärer ej blifva långt. Kejsaren är inkognito som jag. Han har gjort mig första besöket, och jag har gifvit honom det tillbaka samma förmiddag. Han har en enda person med sig, en grefve Kinsky, som jag ej sett; ty då kejsaren var hos sin bror, och då jag var hos honom, var han allena. Vi åto middag tillsammans hos storhertigen helt allena, och i går afton voro vi äfven tillhopa på en liten kasino, som hör storhertigen till, — äfven allena. Ty kejsaren hade ingen med sig, storhertigen ingen heller och jag ingen; utan voro der endast storfurstinnan och tvänne engelska damer, som här äro etablerade, samt mylord Cowper, men ingen af detta lands invånare, för hvilka här hyses ett uppenbart förakt. Jag vet ej ännu, huru långt kejsarens vistande blir här. Grefven har sett honom. Alltså behöfver jag ej af honom göra någon beskrifning. Han är glad, mycket höflig och har sagt mig ganska smickrande saker. Mina svenska herrar blefvo af mig hemma presenterade i mitt förmak. Han accueillerade mycket riksrådet Sparre och baron Taube, hvilken senare han sett i Lyon. Jag hoppas, att grefvens podager öfvergifvit honom, och att han lemnat sängen.»

(Apostille). »Veckoskriften är rätt bra, men jag fruktar, att hon ej vinner debit; ty det är endast ovett, som roar vår allmänhet.» ¹⁵⁵

Nästa avsnitt ¦ Innehåll