Kewenters memorial

Mesta uppmärksamheten väckte ett i borgareståndet ingifvet memorial, tryckt innan det i ståndet upplästes, hvari ej otydligt protesterades mot riksdagens så snara afslutande, såsom varande i strid mot konungens i riksdagskallelsen yttrade uppsåt att gemensamt med riksens ständer på fasta, säkra och nyttiga grunder stadga och till fullbordan bringa afhjelpandet af den allmänna nöden. Rätta källan till alla riket tryckande olägenheter, heter det, låge i samfundslagarne och oriktiga begrepp derom, så väl om grundlagarne och den allmänna lagen, som om alla de lagar, hvilka i afseende på närings- och försvarsinrättningar samt bruk och seder kunna för samhället vara nyttiga eller skadliga. Lagstiftnings- och den dermed förenade lagtolknings-makten voro, enligt regeringsformen, k. m. och riksens ständer gemensamt förbehållne och kunde ej lemnas åt någon af de höga kontrahenterna ensamt. Derför hade k. m., i sitt nådiga yttrande öfver 1617 års riksdagsordning, förklarat, att han med sitt bifall accederar till riksens ständers pluralitet. Verkställigheten af lagarne vore i regeringsformen k. m., med råd, kollegier och embetsmän, förbehållen; men ständernas underdåniga besvär hörde ej till lagskipningen utan till lagstiftningen och den autentika lagtolkningen; öfver dem böra ej kollegierna utan medständer höras, och dessa besvär vid sjelfva riksdagen afgöras, hvilket ock kunde ske inom den i 46 § regeringsformen 32 bestämda tiden. Den underrättelse, att kgl. maj:t ville för någon sin angelägna resa neder åt landet före denna tid sluta riksdagen, kunde ej annat än bedröfva hvarje tänkande undersåte. — Memorialet slutade med den proposition, att borgareståndet borde inbjuda sina medständer att i en gemensam stor deputation hos konungen i underdånighet anhålla, att riksmötet icke förr aflyses, än allmänna besvären och andra riksvårdande ärenden blifvit till nådigt slut förhulpna.

Det var en röst ur de gamla mössornas läger, af hvilka flere åter började visa sig vid denna riksdag; der äfven den från partitiderna så fruktade Pechlin sig infunnit, men höll sig stilla. — Memorialet med sin syftning, att konungen skulle bindas vid ständernas pluralitet, till och med i den ekonomiska lagstiftningen, smakade helt och hållet af det gamla regeringssättet, hvars traditioner vid denna tid började återgå och verka mer, än på ytan syntes. Författaren var riksdagsmannen för Upsala stad, filosofie magistern och källarmästaren Kewenter. 33 Han hade förut stött sig med en stor del af sitt stånd genom sitt yrkande vid valet af bankofullmäktige, att, såsom en del af borgerskapets till riksdagen sände ombud (nämligen borgmästarne) voro mer att anse för civile embetsmän än skattdragande borgare, alle sådane borde uteslutas från valet, eller derom medständernas tanke inhemtas. — Hvad hans ofvannämda politiska memorial angår, så förklarade ståndet, att det ingen del deri toge, utan ville genom underdåning skrifvelse till kongl. maj:t öfver detsamma förklara sitt högsta ogillande och misshag. Hvilket ock skedde; ehuru ålderman Westin, som tillhörde oppositionen berättade sig redan hafva fått underrättelse, att memorialet vore till justitiekanslerens beifrande öfverlemnadt, hvarför någon ståndets åtgärd icke syntes vara af nöden.

Kewenter blef inför Svea hofrätt för yttrade förgripliga meningar om regeringssättet aktionerad, och ehuru han påstod sig endast inför konung och ständer gemensamt kunna ställas till ansvar, dömd till 14 dagars fängelse vid vatten och bröd samt förbjuden att föra allmän talan.

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 15 maj 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt