Karl Gustaf Nordin och hans anteckningar

»De saker,» — säger dåvarande lektorn, sedermera biskopen Nordin 176 — »som föregingo 1786 års riksdag, skola ej blifva lätta att uttyda till förmån för deras heder, som omgåfvo konungen den nyss föregående tiden och hade hans förtroende. Man vill se ett otvifvelaktigt sammanhang uti de många anledningar till missnöje, som hos ständerna insinuerades. Bonden hade fått den förhöjda skatten vid realisationen, och bränvinets regalité var i ståndets enfaldiga ögon en tung nyhet. 177 Borgaren stöttes med fria spanmålshandeln och friheten för militären att gå tillsammans och hålla verkstäder. Presterna föraktades, deras sysslor mistade löner vid regementena och hofvet, pastorat såldes öppet, till biskopar sattes odugliga, Haartman 178, C. J. Benzelius 179. Hospitals- och lasarettsmedlen skulle insamlas under kontroll, som vanhedrade presterna. 180 Vården gick ifrån konsistorierna och kleresiet. Slutligen skulle statssekreteraren Schröderheim, som förut fört pastoratshandeln, blifva ärkebiskop; och genom mig skulle exemplet att sekularisera pastores införas, hvarför jag till konungen blef uppbefald den 11 Mars 1786, då han sjelf gjorde mig denna proposition, hvilken jag afslog, just för att icke sätta konungen uti presternas hat. 181 Lägger man härtill krigsbefälets uteslutande från denna riksdag, passev-lansens införande uti vissa regementen före riksdagen, och dess allmänna proposition vid riksdagen, så ser man anledningen till militärens, possessionaternas och bondens missnöje; och till förtret för ofrälset blefvo nästan alla sysslor förklarade adeln tillhöriga. Uti kanslikollegium var sådant förut antaget, och nu blef det äfven beslutadt om kammarkollegium. Circulärbref utgick emot ofrälsemäns uppförande på förslag till officerarebeställningar vid Uplands och Södermanlands infanterier, de bägge vid hufvudstadens portar belägna regementena. I cour-sedeln, som vid konungens återkomst från Italien utgafs, fingo blott adelsmän tillträde till couren; men hvilket dock sedan ändrades till embetsmän några dagar efteråt i tidningen Allehanda. När dessa saker och mycket dylikt föregått, sammankallades ständerna utan någon sig företeende angelägenhet. Lägg härtill riddareordens (olika) tillämpning på äldre och yngre familjer; de äldre familjernas företräde i hofvet och de högre embeten; hofärmar 182, rättigheten att kunna bjudas till konungens bord, hofsysslornas höga rang, militärens framdragande, förhöjda ackordssummor, Ehrenhoffs utstrykande från enkedrottningens lifregemente för ett sqvaller etc. etc. 183 — så må man bekänna, att många bränbara ämnen vore utkastade för att sätta ständer och folk i full låga emot en god och stor konung, som ej märkte, att ett samråd förförde honom.»

Strax efteråt anmärker Nordin: "Besynnerligt, att vi ej hafva exempel på någon aristokratien gynnande konung, hvars posterité icke blifvit olycklig. Magnus Ladulås gynnade adeln: hans barn gåfvo ett ömkeligt spektakel. Margareta gjorde likaledes: hennes nepot, Erik af Pommern, måste rymma riket. Gustaf I gynnade de store så mycket han kunde: hans son Erik hade ett svagt regemente och en olycklig utgång; Johan III lika benägen: skilde sin son vid tronen. Gustaf Adolf benägen (för aristokratien): dottern måste, nolens volens, stiga ner af höjden». 184 — Vi kunna ej med en mer karakteristisk anmärkning här införa denne märklige man, som i visst afseende gör epok i Gustaf III:s historia.

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 11 maj 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt