»Baden vid Pisa d. 10 Nov. 1783. Efter det skönaste väder ha vi en ryslig köld, så mycket känbarare, som vi hvarken ha spisar eller kakelugnar, och frysa nästan mer i våra rum än ute. Det hindrar mig ej att taga bad i dag. Jag hoppas, att denna köld ej varar. Ni får i dag, min k. grefve, en enorm lunta i chiffer, och jag annoncerar er en dylik med nästa post. De la Grange är anländ; men Jolivet ¹³³ har ej gifvit honom schatullet, hvilket sätter mig i största embarras. Han hade ej hört talas derom; Staël visste intet derom. Jag skrifver i dag för att få hvad jag behöfver. Jag fruktar blott, att schatullet blifvit skickadt att vänta mig i Frankfurt, och att det kan ha förlorats på vägen. ¹³⁴ [De tidningar han medbragt skola meddelas i chiffer med nästa post. Den man, som i gamla verldens hufvudstad besörjer mitt fäderneslands urgamla väns angelägenheter ¹³⁵, är anbefald att bjuda på hans ¹³⁶ vägnar de vandrande att göra honom besök i vår, endera före eller efter hans hustrus ¹³⁷ barnsäng. Det kommer endast an derpå, om omständigheterna hemma i fäderneslandet tillåta en sådan omväg, och om den kan förenas med hemkomsten till den sextonde i sjunde månaden af nästa år.] Jag hoppas, att jag gör mig förstådd. Jag är charmerad af underrättelsen om allas välgång hemma. Om ni klagar öfver ledsnad, hvad skola vi göra? Vi äro här isolerade på landet, utan annan resurs än en abominabel italiensk komedi, hvaraf vi ej förstå ett ord. Också hålla vi den mest exacta regime för att snart kunna sluta vår karantän. Hvad mig angår, min enda rekreation är att gå för att prata med storhertigen. De timmar, jag med honom tillbringar, äro de enda angenäma jag här har. Han är oändligen instruerad. Det är en ganska intressant man att lära känna. Vi ha kommit öfverens att intet göra några fasoner. Han älskar dem ej; och detta sätt konvenerar mig oändligen. Så lefva vi ganska kordialt med hvarandra. Adieu, min k. grefve! Jag blir här qvar till d. 21, då jag begifver mig till Florens. Jag hoppas ni befinner er väl: det är den angenämaste underrättelse ni kan gifva mig.»

(Apostille). »Se här en lista ¹³⁸, som jag expedierat!»

Apostille af den 17 Nov. 1783 (icke af konungens hand) till hr riksrådet grefve Creutz: »Vår chargé d'affaires i Köpenhamn von Schewen gifver oss under den 23 Okt. nästl. till känna, huruledes handelsmannen Levin från Stockholm, vid tillfälle af en icke länge sedan gjord resa till Danmark, flere gånger begifvit sig till Fredensborg samt der haft åtskilliga samtal med geheimerådet Guldberg och andra dervarande personer af betydenhet. I anseende härtill pröfve vi i nåder skäligt, att hr grefven låter till sig kalla berörde Levin samt i justitiekansleren grefve Wachtmeisters närvaro tillspörjer honom, hvad dess resor till Fredensborg och der plägade samtal haft till föremål, såsom hvarför vi af honom äskade redo och besked. ¹³⁹ Ut in literis.

Gustaf.»

(Egenhändig underskrift.)

Egenhändigt å samma blad: »Jag har ej haft tid till att tillskrifva eder i dag. Hertiginnans af Parma närvaro här har föranledt flere kurser, som hindrat mig att sluta min depesch, och den, som jag från eder erhållit af d. 24 och 25 Okt., fordrar några detaljer. Jag uppskjuter till fredag att skrifva er till. Jag mår ganska bra, har tagit mitt åttonde bad i dag och tänker taga det nionde i morgon. Den 25 är jag i Florens. Kejsarinnan (Katarina) skrifver mig till, att de små storfurstarne skulle med första svara på min sons vänskapsbetygelser. Om man skickar honom dockor, ber jag er låta afrita dem på ett blad papper och sända mig ritningen. Ni känner redan drottningens af Frankrike tillstöt. 140 Jag är förtviflad deröfver.»

»Baden vid Pisa d. 21 Nov. 1783. Jag hade ämnat mig till Genua för att se denna stad vid den nya dogens installation. Jag har i detta ändamål varit till Lerici för att gå derifrån på en feluck; men motvind har tvungit mig att vända tillbaka. Jag har passerat genom Carrara, der jag köpt åtskilligt. Jag mår väl, men återkommer just vid postens afgång. Jag ser af edert bref af den 28, min k. grefve, att ni förgäfves väntat i tvänne dagar, då kuriren med underrättelse ifrån mig plägade komma. Det måste ha varit, då jag for från Braunschweig till Nürnberg. Ty jag har (eljest) ej låtit någon postdag gå förbi utan att skrifva. Jag hoppas, att ni mår väl. Mig ha baden gjort förunderligen godt. Posten nödgar mig att sluta.»

»Baden vid Pisa d. 24 Nov. 1783 kl. 5 om morgonen. Jag emottog i går, min k. grefve, edert bref och depescher. Jag svarar grefve Wachtmeister angående kammarjunkarne. 141 Jag reser i detta ögonblick till Florens och skrifver dessa rader för att säga er, att, såsom jag från långliga tider känner baron Liljencrantz' skicklighet och probitet i allt, som rörer hans departement, jag gillar den operation, han föreslagit, endast pengar ej mankera för de redan föreskrifna föremål, och derför är hans ord mig en tillräcklig borgen». 142

Nästa avsnitt ¦ Innehåll