»Jag har denna morgon erhållit ett bref från Paris af den 19 Okt., men ännu ej kunnat läsa det, emedan det är i chiffer, och Franc ännu ej är kommen; men genom Rosensteins 122 bref ser jag, att De la Grange är ännu i Paris, och det synes mig, som han ej så snart skulle blifva expedierad. 123 [»Jag är ganska nyfiken att se, hvad tankar man der hyser om närvarande ställning uti verlden och hvad man ärnar göra i vår. Om frun 124 regerar eller den gamla gubben med de krokota knäna 125. Det har sagts mig, att den senare litar så mycket på styrkan af sina underhandlingar, att han tror sig dermed hindra alla nya inkräktningar. Jag bedrager mig, om han ej till slut sjelf lärer få känna vederspelet. Det forna förtroende, husbonden 126 visade honom, skall minskas. Frun vinner alla dagar mera på herrens sinne»]. Adieu, min k. grefve! Jag har här sett fyra prinsar 127, som ha synts mig mycket väl uppfostrade.»
(Apostille). »Vädret är så vackert, att jag hela dagen har fönstren öppna, såsom i de första dagarne af September på Drottningholm. Allt är grönt här. Jag har vid min diné ätit ypperliga drufvor och fikon.»
»Baden vid Pisa d. 7 Nov. 1783. Jag har emottagit, min k. grefve, edra bref af den 10 och 14 Okt. Jag preparerar eder en lång depesch; men jag fruktar, att Franc ej får tid att fullborda den. Vi ha hela dagen i dag och äfven i går varit sysselsatte att skrifva, och kanhända vi i dag ej hinna att sluta. Det kommer ej af förströelser. Det fins ingen ting mer trist och ensligt än detta ställe. Det är blott helsan, som kan föra någon hit. Jag begagnar mig ordentligt af baden. Jag har tagit tre och känner, att de göra mig godt. Se här läkarens 128 bulletin. Ni kan, om ni finner det tjenligt, låta införa den i Dagligt Allehanda eller Inrikes tidningen. Ni skall alla postdagar erhålla en dylik..... Riksrådet Ribbings död 129 har synnerligen rört mig. Jag skall skrifva till hans fru med första kurir. Man väntar om måndag infantinnan af Parma 130 hit. Hon dröjer blott tre till fyra dagar och reser till Neapel att der passera vintern. Jag var i går på italienska komedien. Ni kan ej göra er begreppom ett så dåligt spektakel. Stenborgs trupp är ett mönster i jämförelse. Man står ej ut för ledsnad. Riksrådet Sparre kom i går. Han mår väl och är vid mycket godt lynne. Jag väntar De la Grange i hvarje ögonblick. Jag fruktar emellertid, att han ej kommer så snart. Han tror ej, att jag dragit en så stor vexel inom så kort tid. 131 [Jag har fått svar på det bref, grefven skref från Drottningholm om soupçonerna, som man hade. 132 Man sjunger nu på en annan ton och ber så godt som om förlåtelse för misstag. Sådant uppförande är ej gjordt att uppväcka stor aktning; men hvar och en följer sin karakter. Detta svar är af den 19, och som grefven får dupletterna af mina bref, lärer grefven redan förstå hvad jag menar.] Adieu, min k. grefve! Vårda er helsa. Det är alla edra vänners önskan.»
(Apostille). »Grefve Fersen är hos mig allt sedan i Nürnberg. Han skall aflägga sin ed såsom kaptenlöjtnant vid drabanterna. Redan denna ed vore nog att hindra honom att lemna mig, om han det önskade. Ifrån det ögonblick, då hans far lät honom ingå i fransk tjenst, har han underkastat sig förbindelsen att uppgifva den, då hans plats det fordrade. Jag ber er säga mig, om ni avancerar i våra affärer. Förtro er åt Toll, Trolle och Carlsson.»