Sedan konung Gustaf III:s till Upsala bibliotek förärade papper den 29 Mars 1842 blifvit öppnade, erhöll jag af universitetets då varande rektor det uppdrag att till den katalog, som vid sjelfva inventeringen uppgjordes och, på nådig befallning, till Hans Majestät konungen insändes, bifoga en berättelse. Det är den Underdåniga berättelse, som främst förekommer i närvarande arbete.
Afgifven efter en hastigare öfverblick och innan en genomförd och ordnande granskning af de Gustavianska papperen hunnit försiggå, kunde denna berättelse endast blifva kort och ofullständig. Jag utbad mig derför att framdeles få lemna en utförligare redogörelse. Denna, hvars första del härmedelst utgifves, har växt till den vidd, att den endast i form af bok kunnat meddelas. Om den derigenom öfverskridit både omfånget och beskaffenheten af en officiel berättelse, som var dess första ändamål, så torde den deremot så mycket bättre uppfylla ett annat, att nämligen utgöra ett verkligt bidrag till Gustaf III:s historia och derigenom instämma med den önskan, som konungen i lifstiden sjelf yttrat angående dessa handskrifters bestämmelse.
Emellertid ha de Gustavianska papperen fått en oväntad och vigtig tillökning. I slutet af nästlidna år öfverlemnade herr kammarherren och riddaren Nils Tersmeden en ganska rik samling af handskrifter rörande Gustaf III:s tid och regering till Upsala bibliotek, hvilka, i sammanhang med dem af konungen sjelf gifna, nu ordnas och med dem inpassa så väl, att de kunna anses såsom en fyllnad och fortsättning af dessa. Jag har äfven begagnat dem för mitt arbete och utmärkt de derur hemtade citationer med bokstäfverna T. S. (Tersmedenska Samlingen). Man ser, att nyssnämda papper blifvit ihopslagna och förseglade efter Gustaf III:s död. Den kista, hvari de funnos inneslutna, hade af framlidne landshöfdingen Rosenstein blifvit insatt i rikets ständers bank. Efter landshöfding Rosensteins frånfälle öfverlemnades dessa handskrifter till ärkebiskop Rosenstein och hafva slutligen kommit i hans frändes, herr kammarherren Tersmedens, hand, som nu deraf gjort ett så värdigt bruk.
Slutligen ett ord angående redaktionen af detta arbetet. Det är (såsom på titeln äfven tillkännagifves) på en gång öfversigt, utdrag och jämförelse; och har ej kunnat blifva hvad det är, utan att på en gång vara allt detta. Ett ordagrant aftryckande af dokumenten kunde redan, i anseende till vidlyftigheten, här ej komma i fråga. Äfven om man endast hållit sig till det förnämsta, hade ett sammandrag blifvit nödvändigt. En blick öfver det hela var hvad läsaren först och främst hade att fordra. En sådan kunde ej meddelas, utan att redaktionen tillika blef en bearbetning af innehållet, och denna åter ej lämpligen ske, utan jämförelse med andra källor.
Utgifvaren har iakttagit samma förfarande som vid sina föregående historiska arbeten. De hvila alla på vidlyftiga excerpt ur källorna, mångdubbelt drygare än de böcker, som ur dem uppstått. Redan en så pass omständlig förberedelse medgifver ej ett fullkomligt ordagrant afskrifvande, der icke fråga är om ett eller annat hufvudsakligt dokument. Redan excerptet är en bearbetning, ett antecknande af alla de mest karakteristiska dragen. Mångfalden af hvad som på detta sätt upphemtas ger, om det skett med urskilning, en öfversigt af det hela, hvarigenom detaljerna på ett sannare sätt ordna sig, än om man endast sysselsatte sig med att afskrifva det ovigtiga med det vigtiga.
Kanhända skall man finna, att i dessa utdrag af konungens memoirer och bref Gustaf III uttrycker sig allt för regelrätt. Det är sant, jag har lemnat hans brist på allsköns ortografi helt och hållet å sido. Hans stil har jag ej kunnat öfverträffa och önskar endast att ha kunnat återgifva dess naturliga kraft och liflighet. I det väsentliga hoppas jag att icke ha förfelat karakteren.
Närvarande del slutar med 1772 års revolution. Fortsättning, till och med 1788, skall följa under sommaren och hösten. Derefter måste jag göra ett uppehåll för utgifvandet af den allt för länge fördröjda fjerde delen af min Svenska Folkets Historia. Sedan ämnar jag återgå till de Gustavianska papperen och fullborda detta arbete.
Omständigheter ha ryckt mig framåt till vår nyare historia, innan jag, i föresatt ordning, hunnit dit. Uti den teckning af våra partitider, hvilken jag i adertonde delen af Svenska Akademiens handlingar utkastat, är mycket att vidare utföra, mycket, hittills obekant, att tillägga; hvarom redan dessa blad tillräckligt komma att vitna. I dess grunddrag har jag föga funnit att ändra, emedan de från början framgått ur tillförlitliga källor. Och närvarande arbete, hoppas jag, skall ej försmås af Gustaf III:s tillkommande historieskrifvare.
Upsala den 6 Juni 1843.
E. G. G.
