Konungen befann sig i ett svårt läge; i synnerhet innan
kejsarinnans verkliga tänkesätt hade blifvit honom bekant. Att Frankrikes
intresse i Norden var Rysslands emotsatt, var den afgjordaste af den
svenska politikens traditioner och hade grundat det franskt-svenska
allianssystemet. Men Gustaf III hade redan länge trott sig förmärka,
att Frankrike under Ludvig XVI ej vore något stöd att påräkna för djerfvare
politiska planer. Han hade närmat sig till Ryssland i hopp att kunna
vända det turkiska kriget sig till nytta för ett anfall mot Danmark.
Det turkiska kriget uteblef; och han sjelf stod der blottstäld med sina
krigsrustningar, som ej hade förblifvit någon hemlighet. Ett besök i
Paris var ett offentligt förnekande af den förmenta ryska alliansen,
och Gustaf III var ännu ej beredd att inför sig sjelf och verlden tillstå
illusionerna af mötet i Fredrikshamn och sätta sig i ett ovänligt förhållande
till Ryssland. Också visade han i början inför sina förtrogna föga förnöjelse
öfver den franska inbjudningen. »Gud gifve, att denna kalken ej blir
för sur att dricka; gerna hade jag sluppit, om jag kunnat», skrifver
han till grefve Creutz från Rom den 3 April. Och ifrån Venedig den 5
Maj: »Ju mera tiden nalkas till denna resa, desto mera ser jag de svårigheter,
den medför, och k. (kejsarinnans?) oro deröfver är ej den minsta, men
det som är gjordt, är gjordt. Jag kan ej derifrån komma; men jag ärnar
göra sejouren så kort som möjligt; 14 dagar är den tid jag der ämnar
vara, så att i slutet af Juli eller den första Augusti är jag hemma.»
— Dessa ord skrefvos endast några dagar före kejsarinnans af oss redan
anförda bref, hvilket konungen i Venedig emottog, och som i alla afseenden
var egnadt att förstöra bländverket af den ryska vänskapen. Grefve Creutz
önskade ifrigt resan till Paris och hade ifrån första stund, då derom
blef fråga, deröfver betygat sin fägnad samt meddelat sina råd. 5
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll