Konungen återkommer till sina möten med kejsar Josef II.
Han lyckönskar sig, att allt så väl aflupit i afseende på etiketten.
190
»Jag kan ej nog berömma mig af hans höflighet» — upprepar han. »Såsom
vi bägge voro inkognito, hade samma svårigheter kunnat uppkomma emellan
oss på tredje stället, som om vi behållit våra rätta namn. Allt detta
har ej existerat». — Att, oaktadt all denna uttryckta belåtenhet, de
bägge monarkerna ej sympatiserade, ses af Gustaf III:s egna förut meddelade
yttranden till generalamiralen Trolle. Konungen sjelf tycks ha varit
osäker om det intryck, han gjort på kejsaren, och framstälde i detta
afseende en fråga i ett bref från Neapel till ryska kejsarinnan. Vi
meddela i öfversättning Katarina II:s i mer än ett afseende märkliga
svar. Brefvet visar, huru mycket förhållandet ändrat sig sedan mötet
i Fredrikshamn, oaktadt all den förekommande uppmärksamhet från ryska
sidan, för hvilken konungen fortfarit att vara föremål.
»S:t Petersburg den 17 Mars 1784. 191
Min herr bror och kusin! Jag har haft äran emottaga det bref, som e.
m. har behagat tillskrifva mig ifrån Neapel, och hvari e. m. berättar
mig, huru liten ledighet blir öfrig under dess åtskilliga utfarter.
Om mina ministrar varit e. m. till någon nytta, har jag ej skäl att
ångra de befallningar, som jag dem gifvit, och hvarmed jag ej haft andra
afsigter än att lemna e. m. ett bevis af min vänskap och uppmärksamhet.
Såsom jag ej erhållit något bref ifrån h. m. kejsaren, sedan dess resa
till Italien, så kan jag ej tillfredsställa e. m:s nyfikenhet angående
den tanke, som denne monark hyser om grefven af Haga. Hvad jag är säker
om är, att förtjensten ej undgår ett grundligt snilles skarpsynthet,
som alltid sysselsätter sig med nyttiga föremål och ej lemnar åt frivoliteter
annan uppmärksamhet än den granskande och djupsinnige betraktarens.
Då e. m. begifver sig genom Rom, Venedig, Parma, Milano till Frankrike,
ber jag e. m. vara öfvertygad, att mina önskningar följa dess resa.
Emellertid, om e. m. önskade nyheter från våra länder, så skulle de
blifva, att man beklagar sig mycket öfver spanmålsbrist, öfver sällsyntheten
af penningar, öfver denna tidens svårigheter. De gamla loforda det förflutna,
de unga hoppa och dansa. Likväl äro vi ännu rika på projekt. Man debiterar,
att e. m. hemligen gör tillredelser att bemäktiga sig Norge. Jag tror
ej ett ord deraf och ej heller mer på ryktet, som hotade mig med ett
infall i Finland, der e. m. ämnade, såsom man påstår, nedsabla mina
svaga garnisoner och gå rakt på Petersburg, förmodligen för att der
supera. Då jag lägger ingen vigt på hvad man yttrar i konversationer,
der, för att försköna diktionen, oftare inbillningskraftens språng röja
sig än sanning och möjlighet, så säger jag åt hvem, som vill höra det,
helt enkelt att det blir ingenting af hvarken med det ena eller det
andra. E. m. ser, att, ehuru i Norden ej finnes Pompejis ruiner eller
andra sådana föremål att uppvärma inbillningen, vi likväl ej fullkomligt
sakna densamma. Då e. m. ej har förnummit vulkanen Vesuvs dån, så har
e. m. roat sig med den lilla vulkanen abbé Gallianis 192
konversation, som jag blott genom ryktet känner. Jag har ännu ej läst
hans bok om de neutralas rättigheter, ehuru man lofvat mig den; men
jag är skyldig e. m. en tacksägelse för dess rekommendation hos abbé
Galliani och allt det angenäma, e. m. i anledning deraf säger mig. Det
är med nöje, som jag förnimmer de dagliga framsteg, som kronprinsen
gör, och att mina sonsöner dertill ha bidragit. Jag tackar för den del,
e. m. såsom vän och slägting tager i biläggandet af mina tvistigheter
med Porten, och ber e. m. vara öfvertygad om mitt deltagande i allt
hvad e. m. angår, förblifvande städse, med utmärkt högaktning och synnerlig
vänskap, min herr bror och kusin,
eders majestäts
|
goda syster, kusin, vän och granne,
|
Katarina.
|
Det är det sista bref vi sett från Katarina II till Gustaf
III före 1790 och freden i Värelä, som slutade konungens ryska krig;
hvarefter deras brefvexling åter börjar.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll