För konungen voro alla dessa ännu outvecklade förhållanden lika många retelser att begifva sig närmare den stora politiska skådeplatsen. Hans helsa fordrade dessutom någon tids vistande i mildare luftstreck. Hans läkare hade tillrådt honom bruket af baden i Pisa. Italien, konsternas land, drog honom till sig. Af konungens bref ser man, att alla dessa bevekelsegrunder tillsammans verkat beslutet om hans resa.
Generalamiralen hade infunnit sig enligt kallelse i hufvudstaden. Konungen skrifver i anledning deraf till öfverste Toll från Drottningholm den 7 Augusti: »Det är med mycket nöje jag ser af Carlssons bref, att ni är anländ med god helsa till honom, min kära Toll. Trollen är här sedan i måndags. Han yrkar starkt att uppskjuta till våren. Jag anser allt uppskof i sådana saker farligt, men som han brukar många skäl, som jag ej är nog lärd att kombattera, så önskade jag hafva med er bägge en konferens, uti hvilken man på en eller två timmar kan taga riktigare och säkrare resolutioner än på två månader par correspondence. Jag önskade derför, att ni kom hit, men alldeles inkognito; och det är för judarnes rädslas skull. Muncken har i det bref, ni finner innelyckt, detaljerat er mojengerna dertill. Jag väntar er derför, ju förr dess hellre, och rekommenderar den största sorgfällighet att dölja er härvaro. Jag är för sakens utförande i år. Om invärtes omständigheter äro mindre i ordning, så äro utrikes konjunkturer mycket gynnande. Farväl! Jag hoppas snart se er.»
De muntliga öfverläggningarna stannade, såsom man redan kunde förutse, uti beslutet om inställande af alla krigiska företag för det innevarande året. Deremot skulle sjelfva planen ej uppgifvas, och rustningarna fortsättas.