Lars af Sillén, född den 6 februari 1722, gift 1769 på Eka i Lillkyrka s:n med Anna Elisabet (de) Brenner (1747 - 1802), död den 22 maj 1801.

Blef student i Lund, lärkonstapel vid artilleriet 1739, styckjunkare 1741, underlöjtnant 1747, löjtnant 1755, och avancerade till major vid artilleriet i Göteborg. År 1751 förordnades han att upprätta en artillerikurs för underofficerare och konstaplar vid Gottlands artilleri. I Pommerska kriget tjänstgjorde han vid Wrangels grenadiärbataljon, som bidrog att fördrifva den fientliga arméen ur Pommern. (Under sitt befäl hade han två trepundiga kanoner.) Adlad jämte sina bröder år 1770, begåfvad med adelsbref och namnet af Sillén 1773, representerade ätten vid riksdagen i Gefle 1792.

Efter sitt afskedstagande bebodde han sin gård Åkerlänna, ett frälsesäteri i Bälinge socken (n.v. om Uppsala), och dog där 1801, efterlemnande som änka Anna Elisabeth de Brenner, dotter af lagmannen, vice landshöfdingen i Kopparbergs län Karl de Brenner till Hagelsnäs (i Vika socken af Dalarne) och hans maka Hedvig König.

Alla nu lefvande familjer af Sillén äro ättlingar af Lars Sillén, adlad Lars af Sillén, genom hans söner Georg Axel och Lars Gabriel.

Barn:

Lars och Anna Elisabeth hade haft 9 barn, 6 söner och 3 döttrar, af hvilka Charlotta Eleonora 1781 - 1781 och Johan Fredrik 1785 - 1786 afled i späda år.

De vuxna barnen var:

• Karl Gustaf af Sillén f. 18/7 1770 i Göteborg, sin äldste farbrors namne, började sin bana 1787 som underofficer vid Upplands regemente, blef löjtnant vid adelsfanan 1800, ryttmästare 1808, major i arméen 1813 (riddare af svärdsorden) och erhöll öfverst löjtnants afsked 1818. - I finska kriget 1788 - 90 tog han del och var med om landstigningen vid Brackila, anfallet mot Fredrikshamn, öfvergången vid Aborrfors, träffningen vid Suttula och intagandet af Högfors samt båda sjöslagen vid Svensksund m.m. År 1790 erhöll han silfvermedalj för tapperhet till sjöss. Äfven under finska kriget 1808 - 09 tjänade han med berömmelse och vid Lemo udde blef han allvarsamt sårad (en muskötkula genom bröstet). Efter fälttågets slut belönades han med guldmedalj för tapperhet i fält.- Gift med Ulrika Ahlström (1771-1827), hvars far var borgmästare i Söderköping, hade han blott en dotter Karolina, som dog i späda år. Sålunda lyktade han själf denna gren. Död 19/11 1841 i Uppsala.
• Hedvig Catharina af Sillén f. 26/7 1771, gifte sig på äldre dagar 1816 (45 år) med kassören vid Utö grufvor Johan Abraham Crug (f. 1761 i Nora) och efterlemnade inga barn. D. 22/9 1836.
• Georg Axel af Sillén
• Erik Julius af Sillén f. 2/10 1775, bataljons fältskär vid arméens flottas Stockholms eskader, dog ogift i Stockholm 11/6 1804.
• Per Vilhelm af Sillén f. 7/6 1778 på Åkerlänna i Bälinge s:n, slog sig på landtbruk och bosatte sig först på Gottland men flyttade sedan till Uppland, där han arrenderade Jälla gård (Vaksala socken och härad). Han tilldelades hofkamrers titel och värdighet. Dog 4/1 1821 i Uppsala från sin maka Martina Vestlind och 4 barn - 2 hade tagits bort före fadern - af dem en son, Gustaf Emil, f. 14/5 1819, som egnade sig åt juridiken men dog såsom extr.ord. tjänsteman i Svea Hofrätt den 23/10 1847 på Gränby i Vaksala s:n. Döttrarna voro ogifta. Den mellersta af dem, Martina Charlotta dog vid nära 87 års ålder (1899).
  Anm. Gustaf Emil adopterades 1821 av Carl von Linnés dotter Sara Christina (1751-1835), se "Kvinnorna kring Linné", utgiven 2007 av Mariette Manktelow och Petronella Kettunen.
• Lars Gabriel af Sillén.
• Anna Charlotta af Sillén f. 26/1 1787 på Åkerlänna, stiftsjungfru, dog ogift i Stockholm 3/11 1814.

  En raljant insändare till Stockholmsposten av Lars af Sillén, under rubriken "Diverse Kungörelser", sannolikt om en kvacksalvare, transkriberad nedan:

  Wid en af mig nyligen företagen resa til Stockholm, blef jag af åtskillige mina wänner på det högsta ombuden, at åt dem upköpa det för den hwita Flussen, uti Huset N:o 57 i Stakensgränd å Norrmalm befinteliga Medicament, men fick till swars, at altsammans, för dess förträfflighet, allaredo war åtgångit, och icke mer til finnandes, utan blef i stället med all wisshet derstädes derom underrättad, at Upfinnaren af detsamma, sedermera påfunnit och componerat et ännu makalösare Medicament, af hwilket det ena skal wara souveraint för den hwita Flussen af det bättre, och det andra, för den hwita af det wärsta slaget, hwilken sistnämnde för aldeles obotelig för detta och hittils blifwit ansedd, och at samma Medicamenter hos alla, som dem nyttjat, allaredan skolat gjordt en säker, underbar och wälsignad wärkan, Hwarjemte samma af mig okände Uphofsman och Wälgörare mot det allmänna , skal hafwa upfunnit och tilredt et annat förträffeligt Medicament emot hastigt påkommande ondt, såsom swimning, dåning, qwaf, sweda, oro, ängslan, hjertklappning, matthet, skinnhet, stopp i halsen, klimp i bröstet, flyttande stygn midt igenom bröstet, i axlarna eller sidorna med sweda och oro, eller band öfwer bröstet, colique och moderpassion, åksjuka och maskar, samt tillika et souveraint Medicament emot den swåra, långsamma och enwisa höstfråssan. Hwad är fördenskull angelägnare, än at blifwa underrättad hwarest Upfinnaren häraf nu flyttat, eller är wistande, och aldenstund de af honom upfundne Medicamenter haft all önskad och förträffelig werkan, få weta hwarest de så wäl nu och framdeles som tilförene til köpande finnas, samt at sådant af någon ädelsinnad människowän, til allmänhetens nöje och båtnad, kunde med första i Tidningarna införas. Bälinge den 3 Augusti 1783. Lars af Sillén, Major