Georg Vilhelm af Sillén, född den 21 oktober 1724, gift på Värnsta i Lillkyra s:n den 1 september 1757 med Brita Johanna Lagerstam (f. 3/1 1730, d. 24/5 1807, dotter till hovrättsrådet och landshöfdingen Sven Samuelsson Gestrin nob. Lagerstam 1755 och hans fru Sara Hjerpe). Död den 17 augusti 1794 på Ryda Kungsgård i Nysätra s:n.

Studerade först i Lund, sedan i Uppsala och tjänstgjorde efter aflagda examina i Kanslikollegium och Svea Hofrätt, tills han år 1750 blef legationssekreterare vid svenska beskickningen i Konstantinopel, hvilket ämbete han innehade till år 1761.

Under denna ämbetstid gjorde han flera gånger resan mellan Turkiet och Sverige, emedan han såsom särdeles skicklig i språk, synnerligast de orientaliska, användes som öfverbringare af viktiga meddelanden regeringarna emellan. En gång sändes han rent af som turkiska regeringens ambassadör att notifiera om sultanen Osmans tronbestigning och främja de mellan Sverige och Höga Porten upprättade traktaterna.

Han adlades med bröderna 1770, blef kansliråd och riddare af Vasaorden år 1782 samt dog 1794 på Ryda kungsgård i Nysätra socken och Lagunda härad af Uppsala län ("där han uppfört manbyggnaden, hvilken blef afbränd 1791, så att han den på nytt uppföra måste.")

Han bevistade 1789 års riksdag som representant för adl. familjen Stander[t]sköld och lär författat en berättelse om riksdagsarbetet (adelns protokoll för denna riksdag fingo ej tryckas), hvilken sedan spreds i afskrifter och lästes med begärlighet (ännu på 1890-talet fanns en afskrift inom släkten men har nu på något outgrundligt sätt förkommit).

Anm. Se dock en samling brev från Georg Wilhelm till sonen arkitektstuderande Gustaf af Sillén åren 1786-1793.

Hans porträtt finns på Nationalmuseum. Inskriften på hans gravsten i Nysätra: Besåg en stor del af christna och ochristna verlden. Insåg i höga och farliga värv. Utsåg sig en arbetsam landlefnad. Tilsåg sit och andras goda. Ansåg lyckan för intet Ryktet för något Samvetet för allt.

Georg Wilhelm af Sillén Brita Lagerstam

Jan af Sillén

Inom kamratkretsen var "Jan", som han i hvardagslag kallades, högt skattad för sin redbarhet. En hans kamrat ägde en son, hvilken i sin tur blef officer vid Kungl. flottan och vid slutet af 1870-talet nått graden af kommendör. Denne har för en då vid vapnet nyblifven underlöjtnant af Sillén omtalat, hvilken beundran hans far ägnade sin vän Jan, som han för sin son skildrat såsom särdeles utmärkt både i karaktär och begåfning. Såsom exempel kan anföras ett drag, som blef om honom berättadt. Då svenska flottan instängts i Viborgska viken, låg han sårad på ett lasarettsfartyg. Hans ofvannämnde vän, som förde befälet på ett lättare fartyg, kom då till honom, innan den action började, som blifvit kallad viborgska gatloppet, och bad att få föra honom ombord till sig, emedan han ansåg, att lasarettsfartyget hade mindre chancer att komma igenom den fientl. flottan. Jan ville dock icke gå in på förslaget, emedan han ansåg, att han icke borde hafva någon fördel framför andra. Märkvärdigt nog befanns vid stridens slut, att lasarettsfartyget kommit igenom nästan oskadadt, hvaremot det andra fartyget blifvit illa ramponeradt. Af Johan Georg finnas ett par porträttmedaljonger i pastell. Hans värja förvaras på Lifrustkammaren.