Uppgifter om Jonas Hesselius 1720-1791, förmedlade av Erik Zenker

20 september 2008

Hesselius var en intressant person, en Gösta Berling-typ kanske.

Herdaminnet:

Jonas Hesselius. Född i Christine församlings prästgård i Pensylvanien af Norra Amerca 7 Jan. 1720. Fadren Kyrkoherde och Prost derst., sedan i Gagnef. Följde med föräldrarne ifrån födelseorten i Oct. 1723, uppehölls i London för moderns dödsfall och ankom med sällskapet till Swerige i Juli 1724.

Inskr. wid Upsala acad. 1728. Njöt länge privat underwisning och sedan, under egna studiers wårdande, säges han underwisat andra i Engelska språket, sällsamt nog, då han wid fyra års ålder sjelf upphörde att tala det. Förmodligen wid äldre år har han studerat språket theoretice och bref finnas ännu af honom på Engelska till Biskop Benzelstierna.

Pwgd 13 Mars 1744 och Adjunct hos Commin. i Gagnef. Flyttade till Pastor ib. 1745. Uppfördes utan ansökning på förslaget hit 1747 och erhöll alla rösterna och fullmagt 16 Dec. Tilltr. 1749. Kort efter hans ankomst blef dock en skolinrättning ombesörjd, så att läraren, med en liten lön af församlingen, och tillika nästan alltid Pastors Adj., kunde ock någon tid wistas och läsa med barnen i Idre.

Märkwärdigt war det, att en man, född så långt bort i en annan werldsdel, skulle få sin bonings- och werkningskrets wid öfwersta delen af Swerige, Nämdes ock ofta "Öfwerstepresten". Hade kunskap att förestå en mera bildad församling. War god Mässepräst. Hans lättsamma och glada lynne båtade honom på denna aflägsna ort, men förledde ock lätteligen till en njutning, som gjorde inkomsten otillräcklig och någon gång skadade embetet. Owisst är, hwad nöje han hade af visitation, då Biskopen 1763 kom med en Lector, Notarien, twå Prostar, Biskopinnan och twå Prostdöttrar, på en ort, der liten beqwämlighet kunde finnas för 8 personer af sådant stånd. Besöket sträckte sig till flera dagar och gick äfwen till capellet. Sjelfwa visitationsakten war icke utan ledsamhet, men hade ock något löjligt. Då flera beswär anmäldes emot Kyrkoherden, och Biskopen frågade honom hwad han sade derom, blef swaret helt kort; "då jag tiger talar jag intet". Måtte icke saknat trefnad och bergning då han, utan känd ansökning till bättre, här förblef till sin död, som, efter flera anfall af slag, inföll 18 Maj 1791.